Fan alltså. Det är det här jag brottas med varje natt. Att någon ska bryta sig in genom Keilas fönster, fastän vi bor högt upp, och sno henne. Så att jag när jag tassar in på morgonen finner en tom spjälsäng. Det har varit min mardröm ända sedan Keila vid åtta månader
(jag vet det var sent) flyttade till eget rum.
Och så hände det inatt. i New York. Någon bröts sig in hos en familj och tog deras bebis. Två förtvivlade föräldrar lever i min mardröm.
Jag som alltid blivit lugnad av Henrik av att sådant sker bara i
Criminal Minds.
Ååååh fan...
Var är Lisa?
(Bild lånad från Aftonbladet.se)
Men ursch vad hemskt! De tankarna har jag också, trots att jag nog tror att det skulle höras (och vi snart skulle få tillbaka... ;-) ) om någon kom in och försökte ta våran lilla argbigga till dotter. ;-)
SvaraRaderaOch, nej 8 månader är väl inte sent? Vi hade Tuva i vårat rum tills vi flyttade från tvåan när hon var över 2 år. :-)
Hemskt, så där tänker jag också.
SvaraRaderaDet var inte sent att flytta ut vid 8 månader.
Läste om det i tidningen idag. Jag tror dock att det som nästan alltid är föräldrarna eller någon annan närstående som är gärningsman.. Föräldrarna har tydligen inte samarbetat med polisen när det gäller att försöka hitta flickan. Var inte orolig! Din sambo har nog alldeles rätt!
SvaraRadera