Idag slog jag till på en underbar liten jacka i rosa från Busnel. Jag har gått och sneglat på denna godbit ett tag och eftersom att jag är galen i rosa unnade jag mig en sådan innan idag då mamma, jag, moster Nela och lilla skrutt var på nere i stan.
-Var så god Danni!
-Tack så mycket Danni!
Den senaste godisbiten i garderoben.
Keila i fina japanmössan som passar nu!
Shoppingmom!
Lillmoster eller Nannyn som jag och Henrik kallar henne.
Vi funderar på att bjuda med Nela på nästa resa
så kan hon passa Keila när Henrik och jag vilar i varsin solstol.
Idag började dagen vid 08.00 då jag ställt klockan och försökte väcka Keila eftersom att vi skulle ut och powewalka med vagnen. Tror ni hon ville vakna? Hon blev sur när jag killade foten och fällde till och med en tår. Nehepp, lilla damen höll sina små ögonlock stängda ända tills jag bytat blöja, "kattvättat" och tagit på Raffe-soldräkten. Då slog hon upp sina grön-brun-blå ögon och gav mig ett leende.
Därefter gick jag och Henrik till hans föräldrar på Videdal, en timme cirka, och åt god frukost innan vi begav oss hemåt igen. Lillskrutt låg i vagnen och snackade med katterna som vanligt.
Efter "träningen" for jag till Vellinge och badade med Titti
och hennes snygga syster och underbara dockorna Tea och Majken i deras pool.
Det behövdes idag kan jag meddela.
Fy vilken sommarvärme. Så underbart!
Småflickorna hade lite problem med mitt namn och
kallade mig bland annat för Annabella och Karolin.
Men kärt barn har ju många namn...
Tack för en supermysig dag i underbara poolen med glass och jordgubbar.
Svensk sommar när den är som bäst!
Who needs Miami?
Docksöta Majken ville hålla min lilla docka...
Maria och hennes flickor i poolen.
Jag tog mig också ett par dopp...
Fina Tea flyter i det blåa vattnet.
Keilisen i sin fina soldräckt som hon fått av plastmoster Titti.
Poolen
..........................................
Efter bad och lek åkte jag till mamma och pappa och mös med lillmoster Nela i trädgården och nu ikväll har pappa grillat laxknyten och vi har gått en lång runda här i Trelleborg som avslutades med en mjukglass.
En helt perfekt dag i mammaland!
Nela och Keilis.
En underbar bild på min fina flicka som Cornelia tog ikväll.
De senaste dagarna har jag varit yr och svimfärdig hela tiden. Det har varit riktigt jobbigt eftersom att det svartnat för ögonen hela tiden. Jag har inte velat köra bil med Keila och knappt vågat bära henne eftersom att jag varit rädd för att jag skulle tappa henne.
Det hela berodde på lågt blodtryck och sockerfall, till följd av mina dåliga matvanor.
När det blir varmt ute har jag ingen aptit, det och att jag glömmer dricka mycket är ingen bra kombination när man helammar. Tänk på det tjejer!
Så nu sätter jag klockan och försöker äta stadig frukost och mellanmål lite då och då.
Och så har jag vattenflaskan alltid redo nere vid Keilas fötter i vagnen.
Här ska det minsann inte svimmas mer!
Idag fick bli en riktig mysdag mellan alla solens strålar...
För första gången på fem år firade jag midsommar i Sverige. Det var efterlängtat kan ni tro, även ifall det funkar med midsommarfirande i Miami, St Tropez och Milano också... Eftersom att vi har en liten bebis ville vi inte göra något storartat så vi valde att ta det lilla lugna. Vi sa imorse att vi kompenserade för de vilda midsomrar vi firat innan ;-) Vid tre tiden på eftermiddagen körde vi till Trelleborg och träffade min mormor, mina föräldrar och syskon. Vi hade en mysig dag i trädgården med kubbspel, god midsommarmat, jordgubbar med grädd och härlig musik. En väldigt lyckad midsommarafton med andra ord!
Min fina mormor med Keila och Cornelia.
Keila i sin midsommarklänning från hennes mormor.
Lilla familjen.
Jag och Keilisen.
Keila med sin mormor.
Photoshoot i gräset...
Drickepaus...
Den goda maten och våra hundar, Jullan, PimPim och Bibbi.
Kubbspel i trädgården. Mormor är domare.
Snäckan i vagnen.
Vid lunchtid idag, midsommardagen, blev vi bjudna på brunch i
Igår hade vi tjejer picknick utanför Paulina på hennes gröning.
Vi grillade korv, med och utan kött, på en engångsgrill, drack cider ur champagneglas och snaskade på melon. Efter en så varm dag som gårdagen var, var det skönt att sitta i skuggan och snacka. Keila bollades runt mellan famnarna innan hon slutligen somnade efter lite mat i babyliften.
När det blev lite kyligt rullade vi ihop filtarna och gick hem till Paulina där vi fick lyssna igenom hennes nyinspelade låtar och jag måste få säga att jag är grymt stolt över henne musik. Hon är så duktig och vi rös och grät om vartannat. När de finns ute på nätet, Myspace eller Youtube, så ska jag länka så att ni får höra.
Paulina spelade lite piano för oss och sjöng en låt som hon skrev för väldigt längesedan när det just tagit slut mellan mig och min förra pojkvän. Låten väcker så många minnen från den tiden.
Kort efter att låten skrevs snöt jag näsan och träffade Henrik...
Tänk som livet kan vända ändå.
Min fina Titti med Vegas i magen och Keila på axeln.
Keila är en riktig sjusovare, precis som sin mamma. Hon älskar att sova länge och ligga och dra sig. Igår kväll la jag henne vid halv elva och sedan sov hon gott till halv sju imorse då jag tog upp henne i min säng och ammade. Vi somnade båda två om och vaknade nu halv tio. Det är vad jag kallar vardagslyx det. Nu har jag precis badat lillskroouuutt eftersom att hon bajsat ner sig och sina nya ankstjärtstrosor, lite mindre lyx på det alltså. Man kan inte få allt... ;-)
Förmiddagslur
Ögonfransarna har blivit jättelånga men det är kanske inte så konstigt
eftersom att hennes pappa har fransar som går långt ner på kinderna.
Jag, Shiva och Leila, efter Grossos straffläggning och
Italiens seger, på Bar Bianco i Parco Sempione.
Igår jobbade Henrik kväll så Keilisen och jag körde ner till mamma och pappa med Leila och hennes lilla familj. Jag körde dem till Sturup så att de kunde åka hem till Sthlm och sedan körde jag hem till föräldrarna igen. Mamma passade Keila där hemma och det hade gått jättebra. Jag passade på att spela riktigt högt i bilen och grät en skvätt av nostalgi. Ja, jag är nog fortfarande känslig... Jag spelade en Biagio Antonacci & Adriano Celentano-låt "L'emozione non ha voce", och mindes en sommar för några år sedan...
Jag kan bara blunda och minnas de stunder vi hade i köket på Via Giuriati. Förfesterna. Efterfesterna. Vräkningsbreven på italienska som vi satt och översatte med ordlexikon. Skratten. Bråken.
Mitt lilla rum längst in. Som det spökade mest utanför. Jag hade glasdörrar och kunde varje natt se någon gå förbi utanför. Skuggor. Nej, det var inte Alex och Leila. Eller?
Jag sov en eftermiddag, ensam i lägenheten, ryggen mot dörren. Hörde steg på parketten bakom mig, någon som andades mig i nacken. Jag rös, blundade hårt och skrek: "Gå härifrån".
Någon gick och sen var jag aldrig ensam i lägenheten mer. Tydligen förstår italienska spöken svenska? Eller var det ettt svenskt spöke som följt med hemifrån?
Den här låten får mig att minnas så mycket. Små saker, stora händelser, små känslor och stora känslor.
Vade jag gjort utan min tid i Milano? Vem hade jag varit utan alla de människor jag träffade där?
Leila och jag spelade vår låt häromdagen och det slog oss att vi aldrig kommer vara där och då igen. Vi får helt enkelt vårda våra minnen från den sommaren och berätta om våra äventyr för våra små flickor en vacker dag.
Jag glömde ju skriva om vårt BVC-besök i fredags då Keila förresten blev sju veckor.
SJU veckor! Varför gick inte graviditeten såhär fort?
Lillsnäckan väger nu 4990 gram och hade alltså inte sprängt femkilos gränsen, men det tror jag bestämt hon gjort till idag, måndag, hehe!
Det är krut i pattarna som vi säger här hemma...
Hon är nu 55 cm och fick full pott av läkaren.
"Hon är perfekt, som en porslinsdocka", sa han.
Klart att hon är!
Keila, alldeles ny
Keila, sju veckor
Tidigt imorse åkte jag, Henrik, Keila, en flaska vitt och en chokladask och hälsade på Anki på Cura.
Det var dags för efterkontroll och visa tacksamhet till den bästa barnmorskan i världen.
Vi gick igenom förlossningen och pratade om Keila, ja och annat också så klart och enligt Anki är jag helt återställd och kan därmed skaffa barn nummer två, (tidigast om tre år om jag får bestämma!).
För några år sedan flyttade Leila till Malmö från Milano, där vi tidigare bott ihop, för att designa ovanvåningen på Koi åt min pojkvän. Jag hade henne här i nästan ett helt år och vi hann med mycket skoj innan hon for tillbaka till Milano. Och ovanvåningen på Koi blev väl snygg?
Jag kan tillägga att jag vid invigningen var väldigt trött på allt vad beiga färger heter, glas till bardiskar, toalettinredning och trämaterial. Men jag är så glad nu att vi fick den tiden tillsammans.
Under de här dagarna som Leila och hennes lilla baby Elissa varit här har det inte känts som en enda dag har passerat sen hon bodde här. Den enda skillnaden är att vi drar runt på varsin barnvagn och att vi inte kan "stänga Etagé" längre. Annars är allt som vanligt. Och det är ju precis så det ska vara med en bästa vän, inte sant?
Leila visar stolt upp sin lilla tjej för Elle och Fredrik på Koi.
Jag håller Elissa nere på Kois kontor efter en amningsstund.
Keila och jag på uteserveringen efter lite sushi.
Flickorna fick varsin rosett av min mamma att ha på Vickan och Dannes bröllop...
Keila har växt igenom sitt hår så det var lite klurigt att få den att sitta...
Det var lite lättare att fästa rosetten på Elissa... ;-)
