Köpenhamn x2 och att bo i kartonger...

Nu är jag rätt trött på att bo i kartonger och säckar. Ok, det har bara pågått i två veckor lite drygt men jag är höggravid och börjar bli så trött. Vi bor hos mina föräldrar och här är alltid fullt hus, det finns liksom ingen chans att gå undan och vila.

Dessutom vill jag bädda lillans vagga, hänga upp sänghimmeln, tvätta hennes kläder och vika in de i gröna skåpet, bygga ihop skötbordet som varit nedmonterat, packa BB-väskan, ja boa helt enkelt.
Men det går ju inte när precis allting är nerpackat och står Gud vet var i detta stora huset.
På torsdag går flyttlasset till huset och som jag längtar efter att få allting på plats. Jag känner lite stress över det, jag vill gärna ha allting i ordning innan hon kommer och de senaste dagarn har livmodern definitivt övat på vad som komma skall. Det gjorde den tidigt med Keila också och hon kom ändå två dagar efter BF så det behöver ju inte betyda något men min skräck är att hon skulle komma den dagen vi flyttar så att jag inte kan vara med och bestämma var glas och tallrikar ska stå i köket...

Controlfreak, jag? Näääää!?

Henrik och jag tog en dag i Köpenhamn i veckan, eftersom att vi ändå skulle agerar chaufförer åt Henriks japanska kusin. Vi åt lunch på Wagamama och strosade runt i inredningsaffärer för inspiration.
Det var så längesen det bara var han och jag att jag inte ens minns sist, vi var nästan, men bara nästan, lite blyga för varandra. Det var så mysigt att kunna gå och prata utan att bli avbrutna av en viss Madame.

Vår lilla stjärna.

Keila och Julian underhåller om kvällarna. De dansar vals och sjunger för oss.

Igår åkte vi en tur till Tivoli i Köpenhamn. Keila och Vendela fick åkpass och den här karusellen åkte de mååånga gånger. Tivoli är helt klart mysigare att gå på än Bakken.

Trött i benen, tur pappa var med.

Bästisarna köade själv till karusellerna och just den här vagnen sprang de upp i.

De senaste kvällarna har jag stupat i säng bara för att ligga vaken och vända och vrida på mig fastän jag är så trött så att jag inte vet var jag ska bli av.

Jag kan bara inte sova. Hur jag än ligger gör det ont, eller känns det som att jag krossar lilla bebisen i magen. Jag sover så dåligt att det är löjligt och är farligt nära tårarna varje dag. Jag minns inte alls att det var såhär när jag var i slutet av graviditeten med Keila.

Man kanske glömmer?

Nu ska jag samla ihop våra grejor hos mamma och pappa,  förhoppningsvis får vi nycklarna till huset redan imorgon kväll och kan påbörja flytten tidigt på torsdag.

Sen ska jag ta det lugnt och sova gott.

Hoppas jag...

Magen vs magen v 35

Med lillasyster i magen v 35 i juli 2013.

Med Keila i magen v 35 i mars 2010.
Tycker nog lillasyster-magen börjar dra ifrån. Eller?

En liten rundtur

Igår efter maten åkte vi till Skåre och så fort vi svängde in i hamnen ropade Keila i bilen: Här ska vi bo!

Det kändes härligt i hjärtat ska ni veta. Att hon känner igen, glädjen och förväntan i hennes röst men framförallt stoltheten när hon visade mormor och morfar runt i hamnen. Huset har vi inte tillgång till förrän den 1 aug så vi fick nöja oss med att tjuvkika lite på baksidan. Som vi längtar! 1 vecka kvar nu.

Skåre Hamn från piren.

På tisdagar och fredagar vet jag en som ska handla färsk fisk nedanför huset.

Ny favorit...

är Valentina.

Extra speciell blir doften eftersom att Keila heter Valentina i andranamn.

Lin Keila Valentina

♡

Precis så som ett sommarlov ska vara

Keila har förvandlats till vår lilla tonåring. Hon och min yngsta syster Cornelia som faktiskt är en tonåring på riktigt sover längst här i hushållet. Strax efter tio får jag ångest och väcker henne. Men så kan hon lätt vara ute och leka i trädgården till tio-elvasnåret. Men det är ju sommarlov och dagarna spenderar vi på stranden eller i trädgården vid lilla poolen. Så himla skönt!

Sömntutan.

Igår firade vi mammas födelsedag lite sent eftersom att de var bortresta när hon fyllde år.
Hon fick pedikyr och Rif-skålar av oss barn.

Strandhäng i Ljunghusen.

v 35 med lillan i magen.

Morfar trollar för tre imponerade barnbarn.

Jag tar det jäkligt lugnt om dagarna. Om lite drygt en vecka går flyttlasset igen och efter det får lillasyster komma näääär hon vill...

Dinner party

Igår lämnade vi Keila till mina föräldrar för att gå på middag. Det var väldigt skönt att bara kunna sitta ner och njuta av god mat och inte bry sig om trötta och gnälliga ungar. Keila hade en mysig kväll med mormor och morfar.

Att gå uppklädd på tillställningar händer inte varje helg precis.
Det gäller att passa på, toppen är från Asos Maternity.

Alexandras hemmagjorda parfait.
Fyra par under sommarhimmel med goda drinkar och god mat.

Snart, snart kan vi bjuda igen under samma himmel.

En dag på Bakken

Igår åkte alla vi systrar, Alexandra, Olivia, Cornelia och jag, med våra respektive och alla ungar till Bakken i Klampenborg för en heldag.
Vi hade så roligt och jag som var orolig för om Keila ens kunde åka några karuseller behövde inte oroa mig, hon åkte så många gånger att ögonen gick i kors när vi satte oss i bilen och körde hem framåt kvällen.

Yngsta syster Cornelia med hennes Markus och Keila på väg över bron mot Danmark.

Favorit-karusellen var Nyckelpigorna.

Min modiga tjej.

Venna och Keikei

Rak i ryggen på hästen.

Jag åt Stjerneskud till lunch.
Ett säkert kort.

Den kungliga vinken från Flintas flådiga bil.

Keila åkte Floomridern med pappa flera gånger. Hönsamamman stod bredvid med hjärtat i halsgropen.

Lyckliga tjejer.

v 35
Jag och magen höll oss i skuggan och njöt av god mat och glass.
Dagens miss var mina fina strassandaler från Aldo.
Imorgon ska Henrik köpa ett par Nike Free till mig så att jag inte får så ont i fötterna.

Keila, Ebba och Vendela sträcker på armarna i den "fauliga kajusellen".

Keila och Ebba

Keila och Ebba

Jag och yngsta familjemedlemmen Isabella.
Vi får se hur länge hon är yngst dock... ;-)

Tillväxtultraljud med petit princesse

Igår åkte Henrik och jag till Curakliniken och gjorde det sista ultraljudet.
Lillasyster väger cirka 2093 gram nu, Keila vägde 2243 gram i samma vecka.
Hon beräknades väga 3500 gram vid födseln precis som sin storasyster.
Keila vägde 3425 gram när hon kom två dagar efter BF. Så ganska så normala bebisar alltså.
Vår lilla prinsessa låg med huvudet neråt men var inte fixerad, inte ovanligt för omföderskor. Däremot kunde ultraljudsspecialisten se att hon har hår. Så himla gulligt!

Keila en dag gammal.

Vi är så spända på lillasyster fastän hon såg ut att vara en kopia av sin storasyster på 3D-ultraljudet.

Min syster har drömt att hon har gröna ögon och är blond. 

Vet ni hur det fungerar med ögonfärg?

Är Henriks bruna dominanta om båda hans föräldrar har bruna ögon också?

Magen vs magen v 34

Magen med Keila i v 34 i vårt badrum på Östra Tullgatan.

Magen med lillasyster i v 34 i Alexandra och Johans trädgård.

Tusen tack för era vänliga ord om huset i Skåre. 

Massor av fina kommentarer både här och på Instragram.

Gulliga ni!

Leaving Malmö...

Vi har velat länge och varit på en hel del husvisningar runt om i Trelleborg, vi fastnade ganska tidigt för Gislöv Strandmark och Simremarken eftersom att vi vill bo vid havet. Det begränsar så klart sökområdet och vi har tåligt väntat och längtat efter att drömhuset ska dyka upp men på de visningar vi varit på har det liksom inte klickat.
Vi vill bo i ett lite äldre hus med karaktär och charm, kanske bygga till och ut om det är för litet och få det lite som vi vill ha det.
Så snubblade vi över ett litet hus i Skåre Hamn, beläget mitt emellan Höllviken och Trelleborg, ett stenkast från golfbanan i Trelleborg och Skansarna där det finns badbrygga och vi var förälskade fastän det inte var här vi letade...

Det fanns bara ett litet problem, ägaren vill inte sälja huset. Och det fastän han inte bott i det på sju år!
Han bor inte ens i Sverige. Vi tiggde oss till en visning av huset och föll direkt. Från vardagsrummets helsidesfönster ser man havet, likaså från trädäcket utanför. Det finns ett litet babyrum i anslutning till det stora sovrummet och i trädgården står ett underbart gästhus med vackra rosor som klättrar längs fasaden och för tankarna till ett litet franskt byhus.

"Åh, nej" sa Henrik när vi kom in i det öppna vardagsrummet och köket. "Här måste vi bo! Vad fan ska vi göra!?"

Ja, vad gör man? Man kan inte köpa något som inte är till salu...
Eftersom att ägaren inte kommer flytta hem på minst tio år, kanske aldrig, så bad vi att få hyra det. Och sen gick allt väldigt snabbt och vips så hade vi skrivit ett kontrakt på fyra år till att börja med. Vi flyttar in den 1 augusti och vi är så glada och lyckliga och kan knappt bärga oss innan vi får installera oss i detta underbara hem. Och Gud vet vad som händer om fyra-fem år? Kanske är det till salu, kanske tidigare än så? Kanske aldrig. Vem bryr sig? Det kommer finnas andra hus i så fall och vi har all tid i världen att leta efter ett nytt drömhus i så fall. Och då kommer vi också med all säkerhet veta om draget att lämna Malmö för hav, strand och bymiljö är något för oss.
Trädgården är enorm och nedanför den tar strandkanten vid. Det är så jag vill att våra döttrar ska växa upp.
Vi har packat ihop hela vårt liv i Malmö och just nu står det mesta av det magasinerat och väntar på den stora dagen. Vi bor hos mina föräldrar i två veckor och tillbringar dagarna med att fantisera om hur vi ska möblera, tända en brasa om kvällarna i höst, grilla på trädäcket med havet som bakrund och ha över alla våra underbara vänner att sova över i det fina gästhuset med badrum och bastu.

Att känna denna obeskrivliga lycka, väntan på en bebis, Keila barfota dagarna i ända, Henriks och min kärlek starkare än någonsin, jag är så tacksam.

Sneak peak från baksidan...

Nedanför huset...

Det är ju sommar...

...och dagarna går i ett.

Jag hinner inte med bloggen. Datorer, telefoner och annat skit får stå tillbaka dessa dagar och det gör mig inte så mycket. Jag känner inte stressen över att inte blogga alls. Jag funderade ett tag på att lägga ner den men Henrik tror att den tar sig igen när lillayster kommit och jag kan väl erkänna att det är himla roligt att kunna gå tillbaka och jämföra graviditeterna och magarna och allt annat skoj, samtidigt som att det är underbart att ha all denna dokumentation om Keilas första år för man glömmer så fort. Jag tänker göra en liten bok av bloggen som mina små flickor ska få och därefter kanske sluta blogga.

Vi får se. Hur som, är jag väldigt tacksam att jag tagit mig tid att skriva om allt, både sorg och lycka, lagt upp bilder på min lilla docka till dotter för varje gång jag går bakåt i bloggen minns jag allt jag skrivit om ända ner till minsta doft.

En underbar känsla att kunna bevara.

Min lilla sötnos har blivit getingstucken två gånger på två dagar och vägrar vara ute,
speciellt vid barnpoolen där det hände...

Det var kul så länge det varade...

Grillbuffé och trubadur på Café Vattentornet i Trelleborg.
"Hemmagjord" saft på flaska föll Keila i smaken.

Alkoholfri mojito som tyvärr smakade Listerin...
Jag håller mig till Johans hemmagjorda fläderblomssaft och mineralvatten.
Supergod gravid-drink.

Julian är med mormor och morfar på semester och Vendela med sin pappa så Keila får ha de yngsta kusinarnen helt för sig själv.
Lycka!