fredag 30 september 2011

Greatful

Potatisskruvar, cola light och Jersey Shore på tv. DET är grejer det.
Jag sitter alldeles ensam, Keila är hos mina föräldrar eftersom att Henrik jobbar och kommer hem inatt och jag har tidig check in.
Working family denna helg. Men vi har haft vårt  mys i veckan. 
Imorgon flyger jag till Grekland men kommer hem redan vi tretiden till min lilla familj.
På söndag sover jag i Stockholm. Längesedan jag var i Sthlm nu faktiskt. Ska bli skoj. Kanske ska boka en dejt med någon vän?

Jag är så tacksam för det jag har. Det är inte mycket som ska till för att göra mig lycklig nu.
Livet är skört... Sex månader sen Jane togs ifrån oss. Jag har tänkt på henne minst en gång varje dag sedan dess... Jag undrar om det någonsin kommer sluta vara så...? 


Du fattas oss, nu och alltid.


Dance everyday.

I'm happy with you.




Keila, the one and only

När vi skulle komma på ett namn till vår dotter tänkte vi länge, ratade massor och kom inte alls överens tills vi hittade Keila, som ju är en kombination av både Henrik och mig.
Kei (Henriks japanska andranamn) + Daniel-la = Keila.
Det kändes så rätt både innan hon kom och när hon låg där på mitt bröst och Cecilia, vår barnmorska frågade vad hon ska heta. "Keila", sa vi och kände sådan obeskrivlig lycka över att hon äntligen var här (här outade jag namnet).

Lin Keila Valentina 

Vi valde namnet dels för dess innebörd för oss eftersom att Henrik heter Kei och dels för att vi tyckte det passade så bra på vår brunögda lilla bebis. Hon ÄR Keila. Vi valde ett annorlunda namn för att vi ville att hon skulle bli ensam om det.


(Keila is a form of the English name Kayla. It's hebrew and means "Whos is like God?"
Latinate feminine form of Michael, står det på Babynamesworld.com).
Och alla vet ju att jag varit mycket glad för en viss Michael. Alla bitar föll på plats!

Nu har två olika bekantskaper döpt sina flickor till Keila, ja med samma stavning, och samtidigt som jag tycker det är smickrande är det lite trist faktiskt. Jag kan inte hjälpa det men jag känner mig nästan bestulen på något. Keila var liksom vår kärleksgåva till henne.
Det första vi gav henne och det känns lite tråkigt att hon inte får vara ensam om det. Ja jag vet det är ett namn och man ska inte tro att man kan vara ensam om ett namn, men i samma bekantskapskrets hade hon väl få kunnat vara det...?
Men är det inte lite trist att döpa sitt barn efter någon annan? Ett namn som en alldeles underbart söt flicka redan bär? Är det bara jag? Ja, antagligen, men då är det väl därför jag valde ett annorlunda namn...?

What the hell, hon är Keila den I:a. Vi är smickrade I guess.

Skånes första Keila är född.



Världens sötaste Keilisen vår.

Jag vet redan vad nästa barn ska ha för namn. Vilken som är den första gåva vi ska ge detta barn.
Men det outar jag inte förrän han eller hon är här...
Det är ett ovanligt namn, såklart, och jag känner ingen som heter det. ;-)


torsdag 29 september 2011

Lika som bär


Vi får hoppas hon växer ifrån det...


Schääschäää

Ja, schääschää (ledsen) var precis det Keila var när jag lämnade henne på dagis efter nästan två veckor.
Helt klart dumt att börja skola in veckan innan man åker på semester.
Keila skrek som en stucken gris när jag gick och tårarna forsade ner för mina kinder.
Vi var tre mammor som gick gråtande ifrån förskolan vid nio imorse. Jag hörde de andra snyfta, en som kastade sig på en cykel och en som traskade till höger där jag tog vänster.

Det är fan helt sjukt. Varför ska det behöva vara så hjärtslitande?
Jag antar att det gick över snabbt eftersom att ingen ringt och bett mig hämta min skruttelutt. Jag längtar till klockan blir halv tolv så att jag kan gå och hämta henne och krama och pussa henne.
Vi kör en mjukstart på tre timmar idag. Det passar oss båda mycket bra...

En schääschää'n Pippi.


Koftan i headern är från Gina Tricot (förra sommaren). Någon undrade över det och jag mindes det...nu...hehe.
Någon som undrade över något annat också men det minns jag inte längre. Solly!

onsdag 28 september 2011

Våra bästa vänner

Idag har vi träffat våra bästa vänner, Matilda och Vegas.

Det finns vissa människor som får mig att må riktigt bra. De är inte hundra stycken utan några få äkta människor som vill mitt bästa i vått och torrt och som alltid finns där för mig.
Matilda är en sådan människa. Vi har egentligen känt varandra sedan fyra-fem årsåldern men vi minns inte den tiden utan när vi var tretton-fjorton började vi hänga och det var början till en livslång vänskap.
Matilda vet allt om mig. Hon är som en röntgenmaskin, hon ser rakt igenom mig. Jag kan inte dölja något för henne. Det går inte. Hon frågar alltid rakt ut om det är något på tok och hon ser direkt i mina ögon om jag gråtit. 
Och det bästa av allt, jag kan berätta allt för henne utan att hon dömer mig. 
Det är äkta vänskap det kära läsare. 

Vi började morgonen med pjätt runt köksön.

Picknick på mattan.

Keila pusslade hela sitt namn på pallen hon fått av Bonde of Sweden.

Strax innan lunch åkte vi til Brio för en fika med Lotta (en annan fin vän till mig)
Keila passade på att prova ALLA Brio-leksaker.

"Den får visst plats i vår bil mamma!"

"Dooon-dooon" med Lotta i Brios showroom.

Heaven för en liten tjej!

Efter lunch kom vi till Titti och Vegas och pusskalaset var i full gång. 
Inte jag och Titti då alltså. SÅ bra vänner är vi inte ;-)

Nyvaken chicones

Köss po di!
 
Ömma pussar och varma kramar.
Om en 25 år planerar vi nog bröllop...

Jag är så glad att vi har er.
Våra finaste vänner.

 

Busungarna på lekan medans mammorna Wordfeud'ade ;-)

tisdag 27 september 2011

Bara vara...

Jag behöll Keila hemma från dagis idag också. Hon var så snuvig igår och jag ville ge henne en extra dag att återhämta sig på. Eller så var jag helt enkelt för lat för att masa mig upp imorse och pinna iväg till dagis. Det KAN ha varit så... 
Det är bara det att jag tycker det är så mysigt att vara med henne och är nästan lite svartis på tjejerna på dagis som får spendera dagarna med henne.
Ja jag vet, i-landsproblem... 
Jag har ändå kunnat jobba lite trots busiga bebben runt benen.
Och trots lite tungt huvud idag, mamman och pappan åt nämligen en romantisk middag på Lemongrass igårkväll och den middagen innehöll vin... ;-)

Nektarin-fika i soffan.

Det bästa Keila vet just nu är "blaun" (banan) och "boo-oo-oo" (nektarin).

Bus i Sottsparken.

Jag körde Easy Tone's och gick nog ner tre kilo på röven på vår långa prommis ;-)



"Pippi ejte dej!"




"Eller, var blir maten av!?"

Efter parkhäng blev det middag på Koi i baren. Laxtartar och sushi till mamman 
och stekt kycking med ris till bebis.

"Muuuste du titte po Champions League ikväll pappa?"

Sergio Ramos?

Både serveringspersonal och de spanska gästerna på bröllopet trodde att Henrik var den spanska fotbollsspelaren Sergio Ramos. Det gick till och med så långt att Jannicas kille från Barcelona (som vet att Henrik är Henrik och inte någon Real-spelare) sa åt de förvillade att de inte fick säga att Ramos befann sig på bröllopet och att han drack vin och sprit, (som ju Henrik hällde i sig, hehe)
Får nog hålla med om att det är rätt likt...inte mig emot ;-)

Henke?





Inte mig emot som sagt...



måndag 26 september 2011

Diskussionen fortsätter....tydligen.

Angående det här inlägget...


Moa K skrev: Jodå, Danni, man kan jämföra håltagningen med könsstympning när folk (t ex du) berättigar saker bara för att det är tradition eller sed i ett annat land. Ta seden din man kommer som du själv uttryckte det, borde rent krasst också innefatta just könsstympning.


Svar: Eh nej. Kan tycka att ett litet hål i örat är lite skillnad mot att skära av klitoris och sy igen muttan på små tjejer. Det måste du hålla med om Moa?
Så nej, jag tycker inte det är samma sak när det gäller att ta seden dit man kommer. Herregud!


Är det bara jag eller...asså jag orkar inte. Ett hål i örat....och könsstympning? Haha...

Viva Espania

Vilken fantastiskt vecka vi haft i underbara Malaga och Benalmadena. I härlig sommarvärme har vi badat och solat, druckit Tinto Verano, suttit på terrassen och pratat till det blivit morgon och bara njutit.
Livet när det är som bäst.
Jag har inte längtat hem alls, jag var inte långt ifrån att stanna några dagar extra men jag följde med strömmen hem istället.

Bröllopet i fredags var helt fantastiskt sagolikt. Ceremonin hölls i en underbart söt liten kyrka i Gamla Staden Benalmadena där brudgummens mamma bor. Och bröllopsfesten hölls (till Henriks lycka) på det stora Hotel Torrequebrada, som också är ett casino. Bröllopet innehöll alla nödvändiga ingredienser såsom skratt, tårar, god mat och dryck, roliga tal och massor av dans. Jag ljuger inte när jag säger att jag har ont i kroppen av all dans.

Jag har en härlig familj och en myket rolig släkt. Det är en sak som är säker... Detta gör vi om nästa år.

Godmorgon Benalmádena.

Fiskdisk

Första kvällen var det Alexandra och Rasmus tur att laga mat. 
Det blev musslor och räkor i en härlig blandning.

Gott.

Tinto verano för hela slanten.

Kvällsdrink på en av terrasserna.

Sophie gjorde bruschetta till förrätt en kväll.

Alla väntar på...

Hin som varit och golfat.

Bad i havet.

Jo, jag badade också.

Mys på stranden.

"Har jag fortfarande solkräm i håret mamma?"

Systrarna bäver.

På väg till hamnen för att träffa alla kusinerna.



Mormor Ulla kan man använda till mycket. Skjuts till exempel.

Ett bord för trettio tack!

Frukost på terrassen.

Sophie, Julian och Rasmus.

Mer Tinto verano....

Småtjejorna spelar schack.

På väg till stranden med vår resevagn. Den dög helt klart.
Jag har faktiskt inte saknat Bugaboo'n, hur kan man göra det när det är så lätt att fälla ihop Jogger'n?
Helt klart ett fett minus till Buggan där...

Keila har ätit glass, druckit juice och myst på stranden.
Men hon är ingen strandtjej. Sanden är inte populärt.

Prinsessorna.

Julian klämde en yoghurt själv. Det syntes knappt...

Näbb-tjejen.


Duktig flicka i kyrkan.

Det vackra brudparet.

Det gick inte lika bra för mig att ta en fin bild med Keila...

Här gick det sämre för Henrik...hehe.
Jag lockade håret för 15 euro på en frisörsalong. Det höll.... till efter ceremonin. 

Sötaste småtjejerna i världen.

Efter denna docka då alltså. 
Min kusin Jannicas lilla Leia.

Lelle-paus. I Spanien ligger man inte i pyjamas och dricker välling. 
Där dansar man glatt vidare när man är färdig...

Henrik och Jannica.


Så kära.

Uruguanska dansare och musikanter.


Vild med dans.



Min familj.

Sista kvällen i Torremolinos blev det vin och tapas på en mysig restaurang.

Tusen tack Therese och Fernando för att vi fick vara med på ert underbara bröllop.
All lycka till er och era pojkiga pojkar ;-)