Working woman

Klockan ringde 4.30 imorse och jag trodde att jag skulle dö. Jag är inte van vid att gå upp så tidigt trots att jag är bebisförälder. Keila har alltid sovit bra på nätterna, snittat en tio-tolv timmar sen vi tog hem henne i princip. Så att börja jobba och hoppa upp mitt i natten har jag inte gjort sen innan jag blev gravid.

Vet ni vad det värsta är? Jo, jag ska checka in lika tidigt imorgon, och på torsdag med men på fredag då får jag lite sovmorgon, då ska jag nämligen inte infinna mig på basen förrän klockan 08.00 på medarbetsdag. Suck!

Men jag ska inte klaga, det känns rätt skönt att köra en hard core-vecka innan man åker på semester. Man njuter mer då. Det är faktiskt sant. Jag ska njuta hela vår vistelse i värmen. Njuta av Keila och Henrik , av kärleken och bröllopet, den goda maten och det goda vinet. Åh vad jag längtar nu när jag sitter här med svarta ringar under ögonen...

Keila har varit ensam på dagis för första gången idag. Henrik lämnade henne vid nio och hämtade henne vid elva. Allt hade gått jättebra och skruttelullan hade inte bölat en enda gång. Mammas stjärna alltså.
Hur kunde jag få en sådan lätt unge, jag som alltid varit så svår...

"Det är här ju rent åt helvete för mycket dagar på schemat mamma...

Vad hände med alla våra mammadagar?"

"Det här funkar inte. Du måste vara hemma mer..."

"Hallå Herr Gustafson, min mamma jobbar för mycket denna veckan. Kan vi korta ner arbetstiden så att hon kan baka med mig, åka till lekland och mysa länge i sängen innan vi stiger upp på morgnarna?"