onsdag 29 maj 2013
Magen vs Magen
tisdag 28 maj 2013
Ett år...
Som ni alla vet har det här året och tiden strax innan hon dog tagit så hårt på mig, min själ och mitt hjärta. Jag kan fortfarande inte se en bild på henne utan att det hugger till i hjärtat och ögonen tåras.
Jag kommer på mig själv med att undvika hennes grav, undvika att tänka på henne, prata om henne för att det är så jobbigt för mig. Jag går till en redig kvinna på KK där vi pratar om Sophie och jag kommer alltid rödgråten och snyftande därifrån men jag känner ändå att det hjälper. Jag vill inte att mina känslor blandas ihop den dagen det är dags för lillasyster att komma. Jag känner att jag förbereder mig för henne genom att ta itu med mina känslor för Sophies sjukdom och död. För det helvete vi gick igenom för ett år sedan. För den ilska jag känner gentemot hennes död, för orättvisan för Julian och Rasmus.
Hade vi varit gravida tillsammans igen? Väntat våra tvåor ihop? Vaggat ihop denna sommar?
Henrik och jag tittade på en film från Keilas första år, förlossningen och veckorna efter och Sophie var med. Så levande, med sin stora mage, leendet och de glittrande ögonen. hon var lycklig!
Vi grillar i trädgården och man hör Rasmus röst i bakgrunden, glad och lätt.
Kommer jag någonsin acceptera det som hänt?
Kommer den rädsla jag själv känner för att behöva lämna mina barn någonsin lägga sig?
När vi fick veta vem som ligger i min mage, vår andra flicka, var en sak redan klar. Hennes namn.
Denna lilla tjej ska heta Sophie i andranamn. Efter vår härliga, glada och starka Sophie. Jag är övertygad om att lillasyster kommer att leva upp till sin namne.
Jag känner att det är det finaste sättet jag kan hedra Sophie på, jag hoppas hon på något sätt kan se eller känna det. Glöm inte att Sophie tillsammans med min syster propsade på namnet lillasyster ska heta redan till Keila, och att jag slutligen gav med mig till Henrik och min mamma med löfte om att ett lillasyskon skulle få namnet i stället, att vi inte visste då att Sophie inte längre skulle vara med oss idag när vi väntar det syskonet...
Tänk om vi vetat vad framtiden hade åt oss... Så fort, så snabbt, så snart...
Denna ofattbara orättvisa.
Jag glömmer aldrig den natten då Rasmus ringde strax efter fyra... Jag visste redan innan jag svarade hur han skulle låta på rösten. Natten och mörkret i famnen på varandra.
Dagen som följde när morgonen kom, det gröna gräset, blommorna vända mot den varma solen, allas tårar, våra oförstående lekande barn, hennes rosa klänning och brudbuketten som följde med i kistan, tystnaden och chocken fastän vi vetat var vi var på väg...
måndag 27 maj 2013
Dagens tips!
Morsdag
fredag 24 maj 2013
Välkommen Valentin och Isabella
Jag tror inte ni förstår hur fantastiskt söta och gulliga dessa två bebisar är och hur välkomna de är i vår familj. Två nya liv. Det är inte bara babyboom i vänkretsen utan även i familjen... 2013, vilket år!
måndag 20 maj 2013
Lilla stora magen i v 27
Kanske beror det på att jag inte gått upp lika mycket i vikt runt om än så att det känns som att magen är mycket större?
Dagen har spenderats på Victoria Park Spa med Poonam och Luisa och jag har fastän jag inte gjort något annat än legat på en solstol och halvsovit haft mycket och onda sammandragningar.
Är inte det märkligt då?
lördag 18 maj 2013
Sommarvärme
Denna helg har det varit sommar. Jag hoppas att vi får känna mer av denna värme denna sommar.
Antagligen kommer jag få äta upp de orden senare när jag är tyngre och tröttare... Men vad gör det om en månad eller två?
Vi har grillat med mina syskon hela helgen och kusinerna har lekt från morgon till kväll ute så pass att vi fått byta badvatten 2 gånger på kvällarna på grund av all smuts. Härligt!

Imorse köpte vi kyssebär på torget i Trelleborg. Keila köpte en solhatt på Lindex. Himla söt.

Mysigare än såhär blir det inte.
Idag tittar vi på Eurovision Song Contest och det råder delade meningar om vem som är bäst.
Alla killarna röstar på Vitryssland...
I wonder why... ;-)

Två som kastat in handduken.
Jag och lillasyster, som brukar ha en vakenperiod vid denna tiden, hejar vidare.
fredag 17 maj 2013
Första magmätningen med lillasyster
SF-mått med Keila - 24 cm
och med lillasyster - 22 cm.
Mitt järnvärde låg på stadiga 126 (utan Niferex!) jämfört med 116 (med Niferex) när jag väntade Keila vid samma tid.
Det måste bero på alla mina goda sallader med krispig babyspenat.
Det är nu en vecka sedan jag låg inlagd på prenatal och i magen har det varit lugnt med undantag för lite sammandragningar när jag ansträngt mig, men det är nolltolerans på hushållsarbete och att bära på Keila. Och jag tycker nog att det gett resultat. Dammsugaren står fortfarande framme sedan en vecka tillbaka, eftersom att Henrik hatar när jag tjatar så ska jag vänta och se när han sätter på den och avslutar det jag påbörjade innan magen sa ifrån... To e continued!
Jag fick en tillsägning av banrmorskan om att ta det lugnt: "Det är alldeles för tidigt för henne att komma nu... Du måste sluta vara duktig och ta på dig allt och låta andra dra lasset lite grann.."
Så är det!
måndag 13 maj 2013
Magen vs Magen
söndag 12 maj 2013
Åbergs trädgård och skräcknatten
Hon ville höra "Hela min värld" på Spotify heeela vägen mellan Malmö och Ystad(!). Det ville inte jag.
Och så var det igång... Skrikandes och sparkandes bar jag henne till bilen, likaså i Ystad och all energi måste gått åt för på natten vaknade jag av värkar och sammandragningarna från helvetet. Det gjorde ont i ryggen samtidigt och allt det här har jag bara känt en gång innan, samma dygn som Keila kom...
Jag ringde till KK strax efter tre på natten och de bad mig komma in för att bli undersökt. Jag blev kopplad till CTG direkt jag kom in och det visade sig att jag hade frekventa värkar och att livmodertappen dragit ihop sig. Jag fick Bricanyl i låren och sedan avstannade det som tur är.
Jag blev undersökt på morgonronden igen och livmodertappen hade gått tillbaka till mer stabila millimetrar och läkaren gick motvilligt med på att låta mig åka hem.
Jag kände mig så fruktansvärt ensam och ledsen fastän Keila och Henrik var där och tyckte det var än mer uppstressande att ligga på sjukhuset än hemma i min egen säng.
I två dagar nu har vi tagit det väldigt lugnt och jag har legat ner den mesta tiden.
Älskade lillasyster, vi längtar efter dig men vi vill inte träffa dig förrän i augusti.
fredag 10 maj 2013
Första känslan
Vi ligger här i soffan och Keila pratar med lillasyster. När hon sagt något dröjer det ett par sekunder och sen studsar hela magen och Keila skrattar så hjärtligt.
Man skulle kunna kalla det för deras första lek.
Jag skulle kunna ligga och titta på detta hela kvällen.
"Hej lillasyster..."
*Buff...buff...*

Mina två stjärnor så nära ikväll.