Det finns ingen känsla som slår den. Jag kan inte ens sätta ord på den. Jag önskar alla att få uppleva det någon gång. Det är så fantastiskt.
Det går dagar då jag tänker exakt samma tanke och så kommer det dagar som idag då gnället inte vet några gränser och jag skulle vilja sälja lillasyster på Lyxloppis eller något... Och aldrig mer skaffa fler barn.
Jag minns att året mellan 1 och 2 var tufft och att tvåårstrotsen tog vid ungefär när Henrik och jag andades ut eftersom att Keila äntligen kunde göra sig förstådd och kommunicera med oss. Varje ålder har sin charm men så roligt vi har med Keila nu och allt det hon säger, berättar, frågar och svarar får oss att behöva springa in i andra rum ibland och asgarva. Gud så rolig hon är!
Innan idag tömde jag mobilen på bilder till min dator eftersom att jag beställt en iPhone 6 och gick igenom miljoner av babybilder, nyföddbilder, första leendet, små små fötter, skrynkliga händer och jag kunde känna lukten av en nyfödd liten bebis och hur det känns i hjärtat. Fysiskt. Fantastiskt.
Hur kan man både känna sig nöjd och längta...?
En minut gammal...
Så liten.
Såhär ser hon fortfarande ut när hon sover...
Bästa bästa känslan. Allt annat försvinner runtomkring en.
Hur känner och tänker ni?