torsdag 30 december 2010

8-månaders flickan

Ja nu är dagen kommen, ytterligare en månad har passerat. Keila är 8 månader idag. Jag har sedan länge slutat förundras över var tiden tar vägen. Det är bara att acceptera att den flyger iväg fortare än en höna skiter och att det gäller att njuta av varje dag med min lilla bebis. Alldeles strax är hon äldre och vill kanske inte sitta och gosa i min famn eller sjunga med i mina favoritlåtar...

För åtta månader sedan hade vi en nyfödd bebis på Henriks och mitt rum på Familje BB. Vi käkade äcklig hamburgare från gatuköket på Carl Gustavsväg och hoppade en meter upp i luften när Keila mitt i natten började kvittra som en fågel. "Nu dör hon" tänkte jag. Och så rädd jag varit många gånger att hon ska tas ifrån oss. Att jag ska vakna på morgonen och hon är alldeles kall om kinderna, eller att någon ska ta henne så att jag aldrig mer får se henne, eller att hon får en obotlig sjukdom. Det hör nog till att oroa sig, och gudarna ska veta att det är skitjobbigt att behöva vara så rädd. Alla föräldrar känner den rädslan.
Måtte Keila aldrig försvinna innan mig.

Vi firade i alla fall 8 månadersdagen med att köpa två vita tunikor på Kappahl. Dem blir fina till våren...om det nu kommer någon vår. Känns avlägset med all snö därute.

Nu ska vi maratonsova i femtioelva timmar så att vi är pigga och glada inför årets sista dag som firas hemma hos goda vänner i deras fina hus.



Underbara flicka!

Pusselmatthumor

Vi älskar Keilas pusselmatta eftersom att den är varm och go att sitta på till skillnad från vårt kalla stengolv.
Keila sitter här hur länge som helst och leker, "dansar" och ålar (ja fortfarande baklänges).
Många har frågat var den är ifrån och mamma fixade den från ett ställe utanför Räng.
Vi hade roligast när vi byggde ihop den och bildade ord...

Hehe...

"Min mamma är så barnslig"

Min humor i ett nötskal.

onsdag 29 december 2010

Omslagsflicka?

Om man vill att Keila ska vara omslagsflicka på Vi Föräldrar kan man gå in på denna länken och rösta.
Ska bli kul att se hur många som röstar på henne. Tycker att ni läsare kan rösta i alla fall.

Vill ni att ert barn ska vara med och tävla är det jättelätt att anmäla sig här.


Rösta nu på mig kompisar!

tisdag 28 december 2010

Höfterna ljuger inte!

Keila ålar för fullt och har gjort i två veckor ungefär...alltså baklänges. Igår satte jag henne på lekmattan och några få sekunder senare satt hon under köksbordet. Hon hade backat dit och satt sig upp. Ändå framsteg, innan backade hon tills en vägg tog emot, eller en soffa eller något annat hon inte kunde flytta och så la hon ner huvudet på golvet och gnällde tills någon tog upp henne. Men nu sätter hon sig upp igen.
Hon kan backa i cirklar också, runt runt runt går det. Sätter jag sedan på musik sätter hon sig upp hysteriskt snabbt och börjar dansa med rumpan.
Shakira, släng dig i väggen. Här hemma har vi en vars höfter inte ljuger! Och så klappar hon händerna och allt går i takt med musiken. Jag måste fan medge att jag är imponerad. Jag har aldrig sett ett barn med sådana skills förr. Låt oss nu bara hoppas att hon håller sig till dansgolv och inte hoppar på "pålar" i framtiden...

Jag håller på att packa... vi ska flytta...igen! Ja jag vet, vi flyttar alltid. Henrik och jag har bott i fem lägenheter ihop på de här fyra åren. Konstigt va? Vi kommer liksom aldrig till ro. Jag tror inte vi kommer till ro förrän vi bor i vårt drömhus. Fast vi har tagit i hand på att bo i denna lägenhet till drömhuset dyker upp.
Det blir mysigt, jag ska visa er bilder sen.

Mamma kolla nu...

Nu ska jag backa in här i lådan...

Bra va?

Vem har sagt att göra allt bakänges tar längre tid?

THE hat

Den här mössan fick Keila i julklapp av sin mamma och pappa. Jag älskar den! Den är så himla söt och det gör inget att den är lite för stor, nästa vinter kommer den sitta som smäck på Keilas huvud.
Tyvärr gillar Bibbi den också... Så det gäller att passa annars ryker tofsen. Och det är liksom den som gör det kan jag tycka... ;-)
Baskern är från italienska Barnum och finns att köpa på Baltzar Barn i Malmö.
Idag ska vi köpa pulka och sen ska vi ge oss ut i snön... Det är dags nu.



"Tack mamma och pappa, jag älskar mössan, om jag slipper ha den på mig!"

måndag 27 december 2010

Juldagsfest


Juldagen är ju som bekant årets festdag så jag passade på att lämna Keila hos mina föräldrar efter vår mysiga julafton och lockade håret, klädde mig i paljettklänningen från London och höga klackar och åkte på fest hos Furre i Lund tillsammans med Luisa, Macki och Helena (som är hemma från New York).
Vi snackade bort några timmar och drack goda drinkar innan det bar av till Koi där massor av kända ansikten samlats. Det är verkligen så många som inte bor i Malmö längre som kommer hem under julen och umgås med nära och kära. Jättekul att träffa alla...

Dj'n på Koi och jag drar inte jämt bara. Han hade sagt till Henrik att jag är elak. Är jag ju inte... Jag bara frågade ifall han kunde sätta på lite musik ju...
Jag bara vet att jag hade fått taket att lyfta ifall JAG hade spelat. Men från och med nu ska jag aldrig önska en låt. Killarna har dem inte i sitt register ändå...


Det var verkligen jättemysigt att träffa Helena och höra om hennes bravader i NY och att se Luisas växande mage. Tänk att hon är lika långt gången som jag var för ett år sedan. Ska bli mysigt med en ny bebis i vänkretsen.

Nu ska jag och Keila väcka liv i Henrik...
God fortsättning.

lördag 25 december 2010

God Jul

God Jul till er mina läsare.
Vi hade en fantastiskt mysig julafton igår med god mat och dryck, fina julklappar och massor av bus.
Keila fick mycket fint och ögonen gick i kors när vi nattade henne vid åtta-tiden. Hon sov till nio imorse så julafton var en riktigt slitsam dag för henne.

Hoppas ni haft en fin jul och att ni fått många fina klappar.
Vad var er bästa julklapp?

Två glada tjejer väntar på tomten...

 

torsdag 23 december 2010

En liten tand lagom till jul

Keila har varit ledsen och sjuk de senaste dagarna. Det visade sig (äntligen) vara en tand. Hur många gånger har jag inte skyllt på en tand när skruttan varit jobbig på natten? Men nu äntligen ser man en vit "spiss" där i tandköttet och det förklarar natten till igår...
Hon fick inte ro på hela natten, hon grät, bökade och försökte sova trots det onda. Jag satte henne upp i sängen och så hängde hon över mig när jag låg på sidan och så somnade hon där. Jag lät henne halvsitta/ halvänga och så sov hon så. Jag sov ju sådär. Men vad jag man inte för sitt lilla barn?
Och vi upptäckte det av en slump. Henrik frågade mig innan ifall hon inte skulle få tänder snart. Så svarade jag: Det kommer när det kommer. Och så drog jag med ett finger i munnen och kände den sötaste lilla tanden som finns. Snopet!

Här hemma börjar vi bli klara inför julafton. Det är ju julafton imorgon! Alla julklappar är inhandlade, inslagna och namnade. Har visserligen en julklapp till Keila som jag fortfarande målar på. Japp, målar... Ni får se sen vad det är för något. Men det kommer bli riktigt gulligt!

Tidigt imorgon ska vi smyga upp och se om tomten lagt ett paket till Keila. Det blir ett kvitto på att han vet var hon bor och att det kommer fler paket till kvällen. Vi fick alltid en julklapp på morgonen och det ska vår bebis också få.


Ifall tomten ska till Puben i Höllviken med alla "hemvändare" har jag kanske lovat Keila för mycket...
Vi får hoppas att han inte är bakis imorgon...

Nu ska vi krypa ner i sängen och se en film på tvn.

Bebismacka

Jodå, Keila fick äntligen provade den där omtalade bebismackan som ALLA andra redan testat känns det som. Och hon gillade det skarpt! Allt nytt är såklart roligt men när hon "mmmmuummar" och "maaammaaar" då är det riktigt jävla bra!

"Vad är det här mamma? Det känns konstigt!"

"Det ser konstigt ut också..."

"Jag provar en bit..."

"Får jag lov att ha den i munnen mamma? Du brukar ju bli så hysterisk när jag stoppar småsaker i munnen..."

"Haur vi määär?"

onsdag 22 december 2010

Julklappstips!

En sådan här kommer tomten (mormor och morfar) med till Keila bland annat.
Det är en Fairy Bluebell Boot från Play 2 Learn. Vendela har flugsvampen med samma dockor och Keila leker i timmar med det. Visserligen är det från ett år men vår tjej verkar fatta det här med att leka med dockor och dockhus. Och det finns inga små bitar att stoppa i munnen. Jag längtar till hon öppnar det och får se minen. När hon ser flugsvampen blir hon helt till sig i trasorna, ungefär som hennes mamma blir när Edward Cullen visar sig på tv...

Nu ska vi ut och handla mer julklappar...

tisdag 21 december 2010

Sjuklingar var det här ja!

Jodå nu är vi sjuka här hemma. Lagom till jul och allt. Fast vi har några dagar på oss att friskna till så håll tummarna. Redan i lördagsnatt började Keila få feber och i söndags vaknade vi båda två och mådde riktigt kasst. Förkylning, hosta och feber är ingen rolig kombination. Igår kände vi oss lite bättre och åkte med Lotta till Brio i Osby där det inhandlades julklappar till Keila och hennes kusin.
Men framåt kvällen och efter timmar av försening med tåget var vi frusna och sjuka igen...
Inatt har jag vandrat i lägenheten med en otröstlig Keila som feberfrossat och varit arg på sin överfulla näsa.
Det är inte lätt att vara liten och sjuk. Min förkylning är inte lika illa men den får gärna gå över till julafton.

Just nu tar en liten bebis igen sig i våra sängar, efter en hård natt och jag hör hon hon hostar där inne.
Stackarn!
Alldeles strax ska hon få god lunch och så ska vi fortsätta läsa sagor under filtarna i soffan.

"Snälla tomten låt mig bli frisk till julafton!"

Hoppas ni är friska!

måndag 20 december 2010

Favoriten

Den absoluta favoriten för Keila just nu är Vendela. När kusinen visar sig så hoppar och tjuter Keila av glädje. Hon älskar Vendela från topp till tå och Vendela älskar Keila med, fastän att hon inte vill låna ut sina leksaker och böcker till henne. "Miine, mååånge, jau!" säger Vendela (betyder typ: Alla dom här är mina!) när Keila försöker lägga vantarna på något.
Kan liknas vid en jordgubbsincident när deras mammor var små. Vi var hemma hos farmor och farfar och jag började ösa upp jordgubbar på min tallrik då Alexandra nervöst utbrister: "Ta ente aaalle ta ente mååånge!"
Hehe...
Sådan mor sådan dotter?

Vi kommer sakna Vendela otroligt mycket när hon är bortrest, 3 veckor i Thailand, och jag hoppas att Keila inte hinner glömma sin lilla kusin.

Allt bus lär hon sig av Vendela.



Kärlek

"Glöm inte bort mig i Thailand Vendela.
Jag ska passa aaaaalla dina leksaker till du kommer hem..."


lördag 18 december 2010

Egenkär? Näää då!

Keila är sjukt egenkär. Hon älskar bilder på sig själv och när jag visar henne you tube-filmer på sig själv lägger hon huvudet på sne och säger: Aaaaaah!
Precis som, Gud vad jag är söt.


Det här är favoritbilden. Den vill hon gärna hålla själv, jag får inte röra den. Och ska hon pilla med sin små tjocka fingrar på bebisens (henne själv) ögon, näsa och mun. Nu får vi ta tag i dagen här hemma.

fredag 17 december 2010

Thank God its Christmas

Alla har väl en dröm som dem vet aldrig kommer att slå in. Varför? För att det helt enkelt är fysiskt omöjligt.
Och vi fascineras av sådant?
Som till exempel att bjuda hit någons lillebror från himmeln så att hon kan få krama honom och berätta hur mycket hon älskar honom... Eller att mormors cancer bara försvinner nu inatt... Eller att morfar slapp sin sjukdom och hade funnits med oss imorgon på sin födelsedag.

En annan sådan dröm för mig är att få se Freddie Mercury live. Tänk att få resa i tiden, till -85 och se honom live på Wembley. Jag får gåshud av tanken. Samma tanke kan göra mig så ledsen eftersom att det kommer aldrig att hända. Han är död... Han kommer inte sjunga mer.

Min favorit julsång är Thank God its Christmas med Queen. Och Keila har fattat det där med riktig musik, numera skiner hon upp och rör på "lallan" så fort hon hör  Freddie. Mammas flicka...



Från mig till er....
Njut.

Home Alone

Hemma ensam...som vanligt. Det är väldigt sällan Henrik sitter med mig och Keila i soffan. Idag är jag bitter eftersom att Henrik, som lovat att vara ledig alla fredagar, "kom på" vid 17-tiden att han måste jobba ikväll. Jag blev skitledsen...som vanligt. Jag förstår inte hur jag står ut att leva ensam i ett samboförhållande (?). Ensamstående mamma är vad jag är. Jag är så arg på honom just nu.
Man ska ta vara på sina nära, speciellt i juletider...

torsdag 16 december 2010

Jag är mentalt störd!

Jag sitter här ensam, klockan är halv tolv och Henrik jobbar. Han är på väg hem till och med.
Men jag sitter här och skrämmer upp mig själv. Jag hittar på ljud, som tex hasande fötter på vinden (fast vi har ingen vind ovanför oss, vi har tre partyglada tjejer som alltid går i högklackat). Tänker i alla fall att hasandet är någon störd människa som ska skrämma mig. Sen tänker jag hela tiden att jag i ögonvrån från soffan ser någon som står och tittar på mig från hallen vid ytterdörren. Och när jag tittar dit ser jag en skugga försvinna in, precis som om denna någon inte vill bli sedd... Ja alltså, detta gör jag i mitt huvud. Eller?

Och alldeles nyss hördes det något från vårt sovrum där Keila sover och så fick jag för mig att hon kom gående i hallen med röda elaka ögon, som Onda Dockan ungefär och väste till mig: "Maaaammaaaa, vad göööör duuuu?".

Är jag störd eller är jag störd?

Nu kom Henrik hem...skönt!

Snälla tomten...

...du får jättegärna komma med någon av de här koftorna till mig i julklapp.
Jag tycker dem är så fina.
Båda två från Malene Birger, hittar du dit tomten?
Ja jag vet, jag är en paljettjunkie...

Bilder lånade av byMaleneBirger.com

Matmonster

Tack vad söta ni är med era kommentarer. Det värmer mammahjärtat igen.
Keila mår som en prinsessa och visar inga men efter fallet. Jag har däremot drömt hela natten att hon ramlade baklänges ner från ön, istället för framlänges, och att hon landade på stengolvet och inte mattan. Men det är väl mitt straff för att jag lät henne sitta i Bumbon på hög höjd. Aldrig mer!

Inatt vaknade lillan först vid sextiden och ville ha mat, jag tassade ut i köket med en glad och snackig Keila på armen och gjorde en flaska välling och sen tassade vi in i sängen igen och Keila åt alla 160 ml och sen sov vi till klockan 9. Perfekt!

Jag har nästan ingen mjölk kvar till amning. Jag ammar en gång på kvällen efter välling tills lillan somnar och sen eventuellt på natten om hon vaknar men hon verkar inte bli nöjd och mätt på det lilla jag har så därför fick det bli välling imorse. Det är verkligen blandade känslor, visst jag har lyckats amma min bebis till hon är åtta månader, det är inte fy skam. Jag är så stolt över mig själv som inte gav upp när det kändes som värst. Att jag kämpade trots att det blödde ur bröstvårtorna, tårarna sprutade på både mig och Keila och att det kändes som att varje sugtag hon tog var som en kniv som skar rakt igenom bröstet.
Jag minns att jag en gång fick väcka Henrik och han fick ge sig av till KK för att hämta en bröstpump eftersom att jag började få feber och mjölkstockning. Och att vi dagen efter på mitt eget initiativ åkte till Amningshjälpen här på Malmö KK för hjälp. Sköterskan frågade mig: "Vill du amma?" och jag svarade  "Jag kommer inte åka härifrån förrän det funkar! Det finns inga andra alternativ."

Och med deras teknik, mamma och Alexandras hjälp så klarade vi det, Keilisen och jag. Och jag ångrar inte en sekund. Det är det mysigaste och finaste jag varit med om. Och jag tror Keila håller med, hon har njutit så att ögonen går i kors och filat med vassa tånaglar och små tjocka tår mot min mage. Gud vad jag kommer sakna detta!

Jag ska definitvit amma mina andra barn också, om jag får fler barn alltså. Det finns inget som kan stoppa mig nu när jag vet vad som väntar efter den där höga och svåra backen.

Idag äter Keila såhär: med cirka-tider

06.00 - Välling/Amning (beroende på hur mätt hon blir)
Vaknar 09.00
10.00 - En och en halv portion gröt och fruktpuré (Jo då så att eeee...)
13.00 - En hel burk mat (Nåde mig om jag inte skrapar ur allt i burken)
15.00 - En burk Nestlé Yoghurt (finns i olika goda smaker)
17.00 - En portion gröt och fruktpuré
19.00 - En liten burk mat, (Semper har halvburkar).
20.30 - En flaska välling (som vara än till Påska känns det som ;-)

Det här passar oss som handen i handsken. Keila verkar nöjd och glad och vågen går åt rätt håll.
Hur matar ni era 8-månaders? Det är ju kul att jämföra.

"Mamma, måste jag ha den barnsliga mössan?"

Made in Japan, söta va?

onsdag 15 december 2010

Priset för dagens sämsta mamma går till....

....mig.

Idag var ingen bra mammadag. Jag gick i vanlig ordning ut i köket med Keila på ena armen och satte henne i Bumbon på vår köksö. Jag vände mig om för att sätta på vatten på spisen till hennes gröt och började skölja ur hennes vällingflaska när jag plötsligt hör en duns och Keila ligger på golvet på mage med huvudet mot mattan nedanför köksön. Jag bara skrek och allt gick i slow motion. Jag hann tänka tusen tankar och mitt hjärta brast. Jag kunde nästan höra hur det gick i kras där inne. Jag kastade mig ner på golvet och fick upp henne i min famn och då började hon skrika. Men när hon såg hur hysterisk jag var och paniken i min röst när jag ropade på Henrik så slutade hon tvärt och bara glodde på mig. Hon liksom kom av sig för jag stal uppmärksamheten.

Jag satte mig på golvet med henne och hon började genast "prata" och smajla som hon gör på morgnarna men vi bestämde oss ändå för att ta det säkra före det osäkra och begav oss till akuten där dem konstaterade att inget var fel på henne, ingen hjärnskakning. Hon hade helt enkelt haft tur som landade på sin tjocka och mjuka mage... Jag visste att den skulle komma till nytta någongång. Hon tog också emot med armarna men lyckades ändå få märke av mattan, som är räfflad, i pannan. Stackars lilla bebis. Jag behöver väl inte tillägga att jag grät som en stucken gris hela tiden. Och jag har så dåligt samvete och det gör så ont i mig att titta på henne. Det är ju mitt fel att hon slog sig.
När vi åkte ifrån akuten sa jag till Henrik: Det hade kunnat bli så mycket värre, tänk om hon åkt i stengolvet på andra sidan ön istället...
Jag ryser vid tanken.
Idag har jag hållt koll på henne men hon är verkligen precis som vanligt, jag har petat på henne när hon sover som läkarna sa och hon grimaserar och gnäller när jag stör henne i sömnen, precis som hon ska.
Det är jätteskönt att det inte tog så illa men jag kommer aldrig förlåta mig själv för att jag var så oaktsam. Bumbotiden är definitivt över. Tänk på det när ni sätter era små i dem, det går att ta sig ur dem, tydligen...
Någon annan som varit med om något liknande? Eller är jag världens sämsta mamma helt ensam?

Hälsningar från en väldigt skärrad och ledsen mamma.

Det enda som syns efter olyckan är tre streck i pannan efter vår räfflade matta...

Stackars lilla sötunge

"Fy vilken elak mamma jag har..."

tisdag 14 december 2010

Jag såg två sjärnor falla...

Usch idag fick vi tråkiga nyheter. Kan det inte räcka med sånt i vår familj nu? Har vi inte haft vår beskärda del av sorg nu? Jag tycker det räcker.

Ikväll föll två stjärnor när jag åkte hem och jag önskade två väldigt viktiga önskingar. Jag hade behövt en tredje men det är kanske lite väl mycket att be om, tre stjärnfall från Trelleborg till Malmö? Jag såg en som föll över Stavstensudde och sen när jag var i höjd med Tygelsjö föll ytterligare en stjärna och jag ropade i bilen: "Näääähäää EN TILL!!!?" så högt att Keilisen vaknade.

När man kör genom ett svart landskap med en liten skithund och en sovande bebis som sällskap hinner man fundera mycket. Jag ringde bland annat Henrik och frågade ifall han "snedstegat mig". Han sa nä. Tur!
Sen tänkte jag på en julklapp Keila kunde få av tomten. Och så började jag fundera på Leila, varför det går så lång tid mellan gångerna. Vi måste skärpa oss. Jag saknar dig. Min lilla rödhåriga väninna som envisades med att städa badrummet på Via Giuriati naken. Hon med flest röda läppstift någonsin och alltid perfekt rödmålade små tår. Ja, du Leila. Jag och Keila kommer snart till dig och Elissa, jag lovar.

Är det någon mer än jag som tycker att Isabel Adrian i Svenska Hollywoodfruar är tacky? Usch, jag ryser när hon visar sig i tv-rutan. Jag drömmer mardrömmar om hennes enorma felopererade läppar. Inatt drömde jag att jag hade likadana... Jag vaknade av att jag grät...

Keila har börjat dansa. Hon har definitvit fått det av mig för jag har aldrig sett Henrik dansa under de fyra år vi träffats. Aldrig. Och jag, jag dansar så fort jag hör musik. Jag dansade mer förr, det är liksom inte okej att dansa i Sverige. Här ska man gärna stå i baren och se snygg ut i en snygg urringad klänning. I Milano klädde jag mig i jeans och ett linne, håret i en tofs och så dansade vi hela natten. På sommarnätterna rann svetten längs den brunbrända ryggen och de vackraste killarna fick inte nog av oss. Inte förrän Dj'n kastade in lurarna vid sextiden tog vi klackarna i händerna och traskade hem i ett Milano som höll på att vakna...

Oj, vad jag kom av mig nu...
Jo, Keilas dans. Jag har en underbar film som ni ska få se. Hon har liksom olika rytmer till olika låtar. Helt fantastiskt. Hon har taktkänsla. Så glad att hon inte ärvt sin pappa där heller... ;-)
Hon kommer bli en fantastisk dansare en dag, jag ska lära henne alla steg jag kan, all musik vi dansat och älskat till. Det kommer bli en fantastisk resa.

Här dansar hon sittandes. Hon ändrar låtar genom att röra på gumpalallan. Det är en japanskt sångbok som hon fått av sin farmor. Och hon älskar den. Till och med jag går och nynnar på japanska barnlåtar hela dagarna...



Nej jag kan inte hålla mig för skratt...haha!

Nu ska vi dansa in i sängen och nanna...

måndag 13 december 2010

en Bebismodell

Idag vaknade jag vid halv tio och fick väcka lillan ut hennes skönhetssömn, jodå sköhetsömn behöver väl alla supermodeller? Ok, Keila kanske inte är en supermodell än men hon var i alla fall en bebismodell idag....

Keilisen fick ett mysigt bad och därefter gav vi oss av till en studio där Keila skulle fotas och göra reklam för ett strandtält. Hon kommer finnas på förpackningen och eventuellt i annonser. Jättekul tycker vi! Och Keila har därmed börjat tjäna sina egna pengar. Givetvis går de in på hennes sparkonto så att hon kan festa upp det på en tragisk grekisk ö någon gång i framtiden... Jo då så att eee...

Keila skötte sig exemplariskt, söta Johanna som jobbar som stylist och head huntat Keila sa att vi kanske behövde två timmar men redan efter 30 minuter hade lillskruttan satt alla bilder. Vilken stjärna va?
Eller som en stolt mormor som hejade på brevid sa: "Alltså hon är såååå fotogensik! Vilken karisma.." Osv..osv... Haha! Men är man mormor så får man skryta. När vi får se bilderna så får ni också se, det lovar jag.

Efter Keilas "jobb" åkte vi till Bvc för sexmånaders(!)kontroll, ja vi missade ju tiden då hon faktiskt var sex månader när vi var i Las Vegas så det fick bli nu istället.
Vid 7,5 månad väger lillan 8570 g och är 68,5 cm lång
Vid 6,5 månader vägde hon 8305 g och var 66,5 cm lång. Så lite har det allt hänt på en månad.
Och så berättade läkaren att hon ligger något över både vikt- (hehe) och längdkurvan (1,75 siktar vi väl på Keilisen?).
Keila var livrädd för den mörkmuskiga läkaren som kontrollerade henne och skrek sig igenom besktningen men fick ändå ett klart godkänt på alla punkter.

Nu ikväll lagade jag Hasta Pasta och läste sagor för min bebis och så har vi busat med pappa.
Nu sover prinsessan under sin sänghimmel (det tar på krafterna att jobba) och jag har tagit mig ett glas rött. Nam..nam...

God kväll!

En liten önskelista...

Keila önskar sig bland annat...


Kakfat ich bakelser i trä från Blåelefant.se

Atrid Lindgrens alla filmer i Pippis kappsäck.

Sen önskar Keila sig en basker med pälstofs från Barnum på Baltzar Barn,
 men det går inte att hitta en bild på den.

Hon kommer säkert på mer hon önskar sig av tomten...

lördag 11 december 2010

1 års kalas

Igår var Keila och jag på Matteos 1 års kalas. Ett år har gått sedan jag såg  Lisa vagga runt i sin kula på magen. Och jag var helt säker på att det var en flicka. Men så som lille Matteo istället och han var så lite och söt i sitt tjocka svarta hår. Lilla lilla gryn har blivit stor gosse som går själv och busar som attan.
Det bjöds på julmust, kaffe, te, hemmagjord kladdkaka och märkes-pepparkakor... Nam nam!

Mycket barn och hög ljudnivå, precis som det ska vara på ett ettårskalas.

Keila älskade alla Matteos leksaker.

Grattis Matteo!

fredag 10 december 2010

Efterlängtad maffiadejt!

Igår träffade Keila äntligen sina tjejkompisar igen. Tack vare snö och dåliga vägar har det gått alldeles för lång tid. Vi träffade upp Janni och Emilia, och Lisa och Matteo minsann, på Espresso House för lite fika och snack. Tanken var att vi så småningom skulle ta oss till Folkets Park och deras Öppna Förskola men eftersom att det började toksnöa bestämde vi oss för att stanna inne i stan och endast kryssa mellan butiker på gågatan. Vid lunchtid slöt Hanna och Ellen upp och vi gick på en shoppingtur. Därefter blev det fika på Waynes på Akademi Bokhandeln som dagen till ära var invaderat av tyska pensionärer. Vi valde att avvakta och se om det blev ledigt och passade på att rasta flickorna i mys-läshörnan i bokhandeln. Det gillades skarpt och vi besämtde att nästa gång vi ses gör vi det hemma hos mig så att tjejerna får leka av sig lite. Det är tydligen ute med att sitta i vagn och gå i affärer. Tydligen ska det lekas och pratas en massa bebisar emellan. Typiskt mammor att inte fatta sånt!

Våra tre tjejor och gorillan som Keila tyckte var läskig...

Små flickor har blivit stora flickor

Janni och hennes sötnos

Mobiltelefonen var poppis

Girl talk

Puss på dig kompis!


Åka vagn...så jäkla tradigt!

Ellen tultade runt och Hanna fick jaga...
Snart är det vår tur Janni...

Tack för en mysig dag alla tjejer.