fredag 17 december 2010

Home Alone

Hemma ensam...som vanligt. Det är väldigt sällan Henrik sitter med mig och Keila i soffan. Idag är jag bitter eftersom att Henrik, som lovat att vara ledig alla fredagar, "kom på" vid 17-tiden att han måste jobba ikväll. Jag blev skitledsen...som vanligt. Jag förstår inte hur jag står ut att leva ensam i ett samboförhållande (?). Ensamstående mamma är vad jag är. Jag är så arg på honom just nu.
Man ska ta vara på sina nära, speciellt i juletider...

8 kommentarer:

  1. Kramar till dig och Keila!

    SvaraRadera
  2. Vet hur det känns! Nu är inte alla fredagar ledigt utlovat här, men varannan. Det kanske blir 1 fredag varannan månad.
    Sitter nu och väntar på att maken ska komma hem, men det kan dröja ett par timmar till :(.
    Blir lika ledsen varje gång.
    Hoppas ni får en myskväll ändå!

    SvaraRadera
  3. Ja den är lite jobbig på de sättet, men det kan jag ha överseende med ;). Har ju fått in snitsen nu.

    Jag vet! Det är skit, de blir en snabbt ihopslängd middag framför tvn.

    Han jobbar som konsult inom missbrukarvården.
    Han är alltså just nu och ser till att fd intagna patienter sköter sig och just nu inte super till när dom kommit hem igen.
    Fredagar är värst(han är alltid ledig resten av helgen, annars hade de vart skit med).

    SvaraRadera
  4. Kram till dig och Keila från Skegrie!

    SvaraRadera
  5. Jäkla pissjobb rent utsagt! tycker helt klart mammamaffian ska boka möte en fredag inom kort, lite vin och kanske sushi och sen får ungarna leka av sig medan vi snackar skit om männen ;)

    SvaraRadera
  6. Känner precis likadant, fast VARJE kväll, nästan... Men jag har bara accepterat att jag är ensamstående mamma (fast med schysst ekonomi, hehe). Du skulle kommit hit igår, så hade vi kunnat hyra film och dricka lite vin o snacka!!!

    SvaraRadera
  7. Ibland kan man verkligen känna sig riktigt riktigt ensam som mamma. Trots att man har de finaste vännerna och den finaste mannen. Vissa dagar/kvällar sitter man där själv med sitt barn och det känns som att man drar hela lasset själv och är alldeles ensam och ingen vet hur det känns eller hur man mår. Men någon annanstans sitter en annan mamma och känner likadant. Eller pappa för den delen.
    Jag har verkligen det lyxigt med en man som är hemma mycket och vi gör det mesta på lika villkor men det är en upplevelse, en känsla man kan ha ändå.

    SvaraRadera