Idag var ingen bra mammadag. Jag gick i vanlig ordning ut i köket med Keila på ena armen och satte henne i Bumbon på vår köksö. Jag vände mig om för att sätta på vatten på spisen till hennes gröt och började skölja ur hennes vällingflaska när jag plötsligt hör en duns och Keila ligger på golvet på mage med huvudet mot mattan nedanför köksön. Jag bara skrek och allt gick i slow motion. Jag hann tänka tusen tankar och mitt hjärta brast. Jag kunde nästan höra hur det gick i kras där inne. Jag kastade mig ner på golvet och fick upp henne i min famn och då började hon skrika. Men när hon såg hur hysterisk jag var och paniken i min röst när jag ropade på Henrik så slutade hon tvärt och bara glodde på mig. Hon liksom kom av sig för jag stal uppmärksamheten.
Jag satte mig på golvet med henne och hon började genast "prata" och smajla som hon gör på morgnarna men vi bestämde oss ändå för att ta det säkra före det osäkra och begav oss till akuten där dem konstaterade att inget var fel på henne, ingen hjärnskakning. Hon hade helt enkelt haft tur som landade på sin tjocka och mjuka mage... Jag visste att den skulle komma till nytta någongång. Hon tog också emot med armarna men lyckades ändå få märke av mattan, som är räfflad, i pannan. Stackars lilla bebis. Jag behöver väl inte tillägga att jag grät som en stucken gris hela tiden. Och jag har så dåligt samvete och det gör så ont i mig att titta på henne. Det är ju mitt fel att hon slog sig.
När vi åkte ifrån akuten sa jag till Henrik: Det hade kunnat bli så mycket värre, tänk om hon åkt i stengolvet på andra sidan ön istället...
Jag ryser vid tanken.
Idag har jag hållt koll på henne men hon är verkligen precis som vanligt, jag har petat på henne när hon sover som läkarna sa och hon grimaserar och gnäller när jag stör henne i sömnen, precis som hon ska.
Det är jätteskönt att det inte tog så illa men jag kommer aldrig förlåta mig själv för att jag var så oaktsam. Bumbotiden är definitivt över. Tänk på det när ni sätter era små i dem, det går att ta sig ur dem, tydligen...
Någon annan som varit med om något liknande? Eller är jag världens sämsta mamma helt ensam?
Hälsningar från en väldigt skärrad och ledsen mamma.
Det enda som syns efter olyckan är tre streck i pannan efter vår räfflade matta...
Stackars lilla sötunge
"Fy vilken elak mamma jag har..."
Du är inte världens sämsta mamma, gumman! och vilken jäkla tur att magen är så stor och go! massa kramar till er båda
SvaraRaderaDem där Bumbo-stolarna e luriga. Ovärdelig när LykkeLee var liten och jag hade storebror att springa efter men sen en dag tog hon sig ur den... Mitt hjärta höll på att spricka när jag trodde att hennes huvud hade spräckts mot stengolvet. (Som tur var stod stolen på golvet men ändå!) Så de e inte bara du Danni som råkat ut för denna lömska stol! :-)
SvaraRaderaKram från Sanna
Kan hända alla, du ska absolut inte känna skuld för det:)
SvaraRaderaSånthär är inget ovanligt och du är ingen dålig mamma! Men det vet du redan;)
SvaraRaderaTror nog något liknande händer alla föräldrar någongång. Min pappa halkade i en trappa en gång och tappade mig när jag var runt 10 mån. Shit happens men jag kan ändå tänka mig att man får dåligt samvete. Kram
SvaraRaderaMan har väl inte bumbostolen där igentligen men sånt händer!!
SvaraRaderaKlart du inte suger på mammarollen.. Du är världens bästa mamma till just ditt barn!!! Hade själv aldrig ställt varken bumbo/ babysitter högt upp, då olyckan är snabbare än en själv.. Men dante kunde komma ur sin stol när han kunde åla/krypa lite grann.. Badstolen kunde han klättra ut ur vid 10 månaders ålder och matstolarna kommer han ut ur utan problem nu vid 1 års ålder.. Hjärtat e mer i halsgropen än på din egentliga plats..;-)
SvaraRaderaJag sätter aldrig Leia på höga höjder längre. Verken i bumbon eller på nåt annat sätt. Kan knappt byta blöja på skötbordet längre. De varnar ju för att lämna barn på typ skötbord osv för de faller gärna av. Flesta olyckor händer ju där. Leia iaf är för rörlig, så hon får åla runt på golvet och jag behöver fria händer. Bättre att sätta dom där, faller dom då så är ju inte fallet så värst långt ;)
SvaraRaderaTur att det gick bra med Keila! Hade ju, som du sa, kunnat gå så mycket värre :/
Vår dotter rullade ner från soffan och slog huvudet i vårt soffbord innan hon drasade i golvet, efter att jag lämnat henne för att hämta något i köket. Precis som du beskriver fick jag panik.. Man gör sitt bästa och man är inte mer än människa.. Ta inte åt dig av moraltanter som "aldrig gör si eller aldrig gör så"!
SvaraRaderaTack för en supermysig blogg!
När Noel var en-två månader skulle jag på en buss. En dam ville snällt hjälpa till med vagnen. Tyvärr så lyfte hon vagnen på något konstigt vis och utan att jag var beredd så vagnen tippade med styret i trottaren och Noel trillade/gled ut på marken. Det var något av det absolut värsta jag varit med om. Jag i panik, gick på bussen ändå och började amma, skulle ju på mammafika på stranden =) i chock så klart. Väl framme ringde jag Jon som sa att vi skulle mötas på barnakuten (så klart, jag mitt dumma nöt åkte till stranden haha) inget var fel på honom, allt bra, ingen hjärnskakning. Men jag har bilden på näthinnan än idag, hur han låg där på marken, kommer ihåg vilka kläder han hade. Usch, vad jag mått dåligt över det, var ju inte riktigt mitt fel så men ändå var det ju det, det var ju med mig det hände.
SvaraRaderaJag tänker på det varje gång jag går på en buss med vagnen fortfarande.
Du är inte ensam! Och vi är de bästa mammorna till våra barn!
Det är så lätt hänt, inte är du någon dålig mamma!
SvaraRaderaFörstår din rädsla, de känns i mamma hjärtat!
Nejdå Danni, du är helt underbar som mamma! Jag tycker iallafall att du är fantastisk! Sånt händer även den bästa. Massa kramar
SvaraRaderaMen gumman, gud vad jag blev rädd när Hanna ringde mig! TACK OCH LOV att det inte är någon fara! har tänkt på er hela dagen <3 Hörs imorg!! Puss på er!
SvaraRaderaDu e ingen dålig mamma, liknande har hänt mig oxå! Kram på dig å Keila fisen =)
SvaraRaderaDet är så lätt hänt! Och du är ingen dålig mamma för det, men förstår att det ändå känns i mammahjärtat. Tack för en supermysig blogg!
SvaraRaderaDu är INTE alls en dålig mamma!
SvaraRaderaFlisan ramlade ner från skötbordet när hon var liten. Skulle plocka upp kläderna från golvet där vi satt när jag tog dem av henne. Kortslutning i hjärnan, sprang runt som en förvirrad yrpanna, kommer inte på vilket nummer man ringer, 90 000? nej det finns ju inte längre! Vad ringer jag då????Till sist kom jag på det! Tiden innan ambulansen kom kändes som en evighet!! Så nej du är inte världen sämsta mamma!
Ha det bra, Kram Maria <3<3
Klandra inte dig själv, det är ett ögonblicks verk. Tur att allt gick bra!!!
SvaraRaderaÅhh vet hur det känns:( Vi hittade Max för ett tag sedan på golvet..ja då had ehan trillat från sängen:( Man lär sig verkliigen av sina misstag! SKÖNT att det gick så bra. Kram
SvaraRaderaJag ska verkligen försöka mer med välling, skulle vara skönt att sluta amma helt.
SvaraRaderaJag köpte den på Kids4Life, men den finns säkert på typ Babyproffsen etc. Jag har även sett att dom säljer den på Apoteket, och där har den varit billigare...men då har jag bara sett den modellen från 6 månader den ser lite annorlunda ut men fungerar säkert lika bra, denna var från 9 månader.
De läte jätte gott! Jag som älskar kräftstjärtar.