8-månaders flickan

Ja nu är dagen kommen, ytterligare en månad har passerat. Keila är 8 månader idag. Jag har sedan länge slutat förundras över var tiden tar vägen. Det är bara att acceptera att den flyger iväg fortare än en höna skiter och att det gäller att njuta av varje dag med min lilla bebis. Alldeles strax är hon äldre och vill kanske inte sitta och gosa i min famn eller sjunga med i mina favoritlåtar...

För åtta månader sedan hade vi en nyfödd bebis på Henriks och mitt rum på Familje BB. Vi käkade äcklig hamburgare från gatuköket på Carl Gustavsväg och hoppade en meter upp i luften när Keila mitt i natten började kvittra som en fågel. "Nu dör hon" tänkte jag. Och så rädd jag varit många gånger att hon ska tas ifrån oss. Att jag ska vakna på morgonen och hon är alldeles kall om kinderna, eller att någon ska ta henne så att jag aldrig mer får se henne, eller att hon får en obotlig sjukdom. Det hör nog till att oroa sig, och gudarna ska veta att det är skitjobbigt att behöva vara så rädd. Alla föräldrar känner den rädslan.

Måtte Keila aldrig försvinna innan mig.

Vi firade i alla fall 8 månadersdagen med att köpa två vita tunikor på Kappahl. Dem blir fina till våren...om det nu kommer någon vår. Känns avlägset med all snö därute.

Nu ska vi maratonsova i femtioelva timmar så att vi är pigga och glada inför årets sista dag som firas hemma hos goda vänner i deras fina hus.

Underbara flicka!