Keila 4 år

För ganska så exakt fyra år sedan blev jag mamma. Livet tog en vändning jag aldrig kunnat föreställa mig och har sedan dess varit mycket ljuvligare och vackrare.

Jag glömmer aldrig dagen vi fick reda på att hon låg i min mage, inte visste vi att det skulle bli en flicka med stora bruna ögon precis som pappa, att hon skulle vara sur som en ättika på morgnarna, envis som en åsna men också rolig som en gammal gumma, förståndig och smart och en fantastisk vän och kamrat. Mjuka, lilla, vackra Keilan vår. Idag är det din dag.

Som vanligt vaknade hon inte när Henrik och jag sjöng... Tre sånger fickbok sjunga, den ena högre än den andra.

Etiennes första firande av storasyster.

"Ett berg av paketer, fast inte så stort berg som ända till Malmö..."

När vi kom ner hade Tingeling lämnat ett brev till Keila och i det stod det att hon skulle följa bandet sommar knutet på hennes stol och i andra ändan fanns något som båda skulle få nytta av...

Det var mycket spännande....

Ett dockhus som Tingeling kan bo i!
Lyckan är total. Nu ska vi förbereda kvöllens kalas för vår stora fyraåring.

Jag har en fyraåring...
Herregud!

Välkomna på Öppet Hus

Idag och imorgon hittar ni The Flagship Company i Hamnen i Skåre.
Kom och titta på kläderna, shoppa, snacka lite och njut av det vackra vädret i hamnen.
Jag ser fram emot att träffa er.

Påskafton och påskdagen 12-16.
Skåre hamn, Skåre Hamnväg mellan Trelleborg och Höllviken.

Välkomna

www.theflagshipcompany.com

Vi snodde ett påskris...

Igår var vi hos Henriks föräldrar och åt Sukiaki och efter middagen passade jag på att sno lite kvistar från  Yokos fantastiska körsbärsträd som snart slår ut i blom. 

Imorse klädde vi riset med våra ägg och Maileg-pynt som hängt med i hela tre år. 

Ja, det tog lite tid för Henrik att hitta det nere i källaren men Keila och jag hejade på och låtsades inte höra hans muttrande (och svärord).

Systrarna Dahl-Siebert påskpyntar.

Mailegpynt

Etiennes första påsk.

Hemskt spännande och hemkst sorgligt att man inte får smaka på precis allt påskpynt, eller körsbärskvistar för den delen...

2013-års påskris fixade Keila helt själv.

2012 fick hon lite hjälp av mig.

2011, Keilas första påsk minns jag att letade så länge efter

 det perfekta riset att påsken hann komma och gå.

Det är jag i ett nötskal...

Kan vi lämna tillbaka lillasyster nu?

Keila frågade mig i går kväll om vi kunde lämna tillbaka lillasyster så att det bara kunde vara vi tre igen. Bara mamma, pappa och Keila.

Om vi lämnar tillbaka lillasyster så kan vi inte träffa henne mer svarade jag och då bröt hon ihop och ångrade sig. Åh älskade Keila, allt var enklare när det bara var vi tre. Livet var ljusare. Nu har vi sårats så mycket men vi får inte glömma att Etienne är så mycket ljus i allt mörker.
Vi ska bara hitta ut igen... Vi måste hitta tillbaka till rätt väg, där alla mår bra och kan se framtiden an.

Ge mig era bästa tips

Jag får mail och kommentarer om varför bloggen står stilla och ska jag vara helt ärlig är det svårt att hitta tid att sätta sig ner och skriva. Jag älskar att skriva om allt i mitt hjärta men jag hinner verkligen inte.
Ett annat problem är att datorn försvinner med Henrik varje morgon och kommer hem först sent på kvällarna, så även Henrik, och då vill jag inte sitta med datorn utan jag vill umgås med honom. Vi har så himla mycket att snacka om just nu. Jag frågar tusen frågor för jag har en del idéer jag vill förverkliga och han har ju haft eget företag i hundra år känns det som så jag kan fråga massor.

Låter spännande va?
Häng på här ett tag till så lovar jag leverera ett inlägg per dag. Ska vi säga så?

Hörs imorgon då...

Ska ladda den där kameran som kostade en förmögenhet också.
Ut med iPhone och in med systemkamera.

Ge mig era bästa Mac-tips är ni smälla. Ska jag ha en MacBook air eller vanlig MacBook? Hur många gig (heter utrymme så?) för en fototokig låtsasjapan som mig?