fredag 17 december 2010

Thank God its Christmas

Alla har väl en dröm som dem vet aldrig kommer att slå in. Varför? För att det helt enkelt är fysiskt omöjligt.
Och vi fascineras av sådant?
Som till exempel att bjuda hit någons lillebror från himmeln så att hon kan få krama honom och berätta hur mycket hon älskar honom... Eller att mormors cancer bara försvinner nu inatt... Eller att morfar slapp sin sjukdom och hade funnits med oss imorgon på sin födelsedag.

En annan sådan dröm för mig är att få se Freddie Mercury live. Tänk att få resa i tiden, till -85 och se honom live på Wembley. Jag får gåshud av tanken. Samma tanke kan göra mig så ledsen eftersom att det kommer aldrig att hända. Han är död... Han kommer inte sjunga mer.

Min favorit julsång är Thank God its Christmas med Queen. Och Keila har fattat det där med riktig musik, numera skiner hon upp och rör på "lallan" så fort hon hör  Freddie. Mammas flicka...



Från mig till er....
Njut.

4 kommentarer:

  1. Vi delar en dröm! Freddie Mercury är min favorit!

    SvaraRadera
  2. Hej Danni!
    Ja, man måste få lov att drömma, du skriver så bra o rörande. Om vi inte träffas innan jag reser, så får ni ha en riktigt God Jul o Gott Nytt År. Synd att man inte kan klona sig, he, he. Hälsa så gott till Henrik o pussa o krama Keila från mig. Var rädda om er.
    Stor go kram
    Essie

    SvaraRadera
  3. Haha ja förlossningen blev rätt speciell och väldigt minnesvärd. Men de hade den ju varit även om vi kommit in på bb.
    Självklart får du länka den ;)

    SvaraRadera
  4. <3 Fint Danni! Mitt i prick!

    SvaraRadera