fredag 30 september 2011

Keila, the one and only

När vi skulle komma på ett namn till vår dotter tänkte vi länge, ratade massor och kom inte alls överens tills vi hittade Keila, som ju är en kombination av både Henrik och mig.
Kei (Henriks japanska andranamn) + Daniel-la = Keila.
Det kändes så rätt både innan hon kom och när hon låg där på mitt bröst och Cecilia, vår barnmorska frågade vad hon ska heta. "Keila", sa vi och kände sådan obeskrivlig lycka över att hon äntligen var här (här outade jag namnet).

Lin Keila Valentina 

Vi valde namnet dels för dess innebörd för oss eftersom att Henrik heter Kei och dels för att vi tyckte det passade så bra på vår brunögda lilla bebis. Hon ÄR Keila. Vi valde ett annorlunda namn för att vi ville att hon skulle bli ensam om det.


(Keila is a form of the English name Kayla. It's hebrew and means "Whos is like God?"
Latinate feminine form of Michael, står det på Babynamesworld.com).
Och alla vet ju att jag varit mycket glad för en viss Michael. Alla bitar föll på plats!

Nu har två olika bekantskaper döpt sina flickor till Keila, ja med samma stavning, och samtidigt som jag tycker det är smickrande är det lite trist faktiskt. Jag kan inte hjälpa det men jag känner mig nästan bestulen på något. Keila var liksom vår kärleksgåva till henne.
Det första vi gav henne och det känns lite tråkigt att hon inte får vara ensam om det. Ja jag vet det är ett namn och man ska inte tro att man kan vara ensam om ett namn, men i samma bekantskapskrets hade hon väl få kunnat vara det...?
Men är det inte lite trist att döpa sitt barn efter någon annan? Ett namn som en alldeles underbart söt flicka redan bär? Är det bara jag? Ja, antagligen, men då är det väl därför jag valde ett annorlunda namn...?

What the hell, hon är Keila den I:a. Vi är smickrade I guess.

Skånes första Keila är född.



Världens sötaste Keilisen vår.

Jag vet redan vad nästa barn ska ha för namn. Vilken som är den första gåva vi ska ge detta barn.
Men det outar jag inte förrän han eller hon är här...
Det är ett ovanligt namn, såklart, och jag känner ingen som heter det. ;-)


16 kommentarer:

  1. Håller fullkomligt med dig! Trist att fler får namnet Keila med den stavningen eftersom det är en sammanslagning av era namn. Men som du skriver så är ju ett namn svårt att ha för sig själv... Men ER Keila är ju en riktig Keila!! Det passar ju henne klockrent. Hon skulle ju inte kunna heta något annat. HON ÄR Keila!:)
    Jättefint namn by the way!:)
    Vi valde Elias, eftersom jag sagt sedan liten ( i mina vännerböckerna hihi) att mitt barn skulle heta Elias. Dessutom funkar Elias både på danska och svenska. Tyvärr är det miljoner andra barn som också heter Elias, men det visste vi ju när vi valde det:)
    Synd att Keila ine får behålla sin stavning själv!
    Och jag säger det igen! Hon är otroligt söt!! Kram

    SvaraRadera
  2. Förstår vad du menar...känns ju lite sådär faktiskt. Vår flicka heter Alva (jag vet ett rätt vanligt namn) men ändå, har tyckt att det är ett vackert namn sedan jag var liten..och det var självklart att vår lilla tjej skulle heta de när hon kom till oss...men sedan har vi oxå bekanta som väntar barn och tydligen är det enda flicknamnet de kan enas över Alva....typiskt av alla fina flicknamn...så jag måste erkänna att jag hoppas att de får en liten kille ist...och ni som valt ett så unikt namn...då hade jag nästan skämts lite för att ge mitt barn de om man är i samma bekantskaps krets...(förstå mig rätt)

    SvaraRadera
  3. Ja, det var ju faktiskt lite konstigt... Ett av mina kriterier nrä jag väljer namn är att jag inte vill veta någon som heter så av de jag känner/har känt. För jag vill inte döpa MITT barn efter någon annan.

    Så det är tur att jag inte vet någon Isak (som ju annars är rätt vanligt) nu när det visade sig att det ligger en sån i magen och ingen Molly/Julie/Tilde eller vad sjutton vi hade valt för tjejnamn. ;-)

    SvaraRadera
  4. Förstår precis vad du menar! Men än har ingen i närheten döpt sin dotter till samma som vår! :)

    SvaraRadera
  5. Åh hon är verkligen supersupersöt eran dotter :)

    SvaraRadera
  6. Men nä!? I samma bekantskapskrets!? Väldigt konstigt tycker jag. Till och med jag som inte ens känner er vet att ni själva valt det namnet på det sättet ni gjort, då borde väl bekanta till er också veta det och kanske skämmas lite? Personligen hade jag skämts mycket... Jag förstår vad du menar om att känna sig bestulen och jag tycker också du är väldigt diplomatisk i ditt inlägg. Det hade då jag inte varit... Men som du skrev. Känn er smickrade. Ni är tydligen kreativa till skillnad från andra!
    Vänlig hälsning
    Maria

    SvaraRadera
  7. Förstår dig! Speciellt när ni valt ett så annorlunda namn.. Och i bekantskapskretsen.. konstigt!

    SvaraRadera
  8. En Keila! Er Keila! Punkt och slut! Hör av dig när du kommer till Stockholm darling!

    SvaraRadera
  9. Jättefint namn..synd att någon "tog" det..men hon var ju nr 1 iallafall!

    SvaraRadera
  10. Jag förstår precis! Vi har valt ovanliga namn till båda våra barn (Zion och Lilo) Så visst skulle det vara smickrande om någon tog "våra" namn men samtidigt är det kul så länge våra barn är unika! Älskar förövrigt din blogg!

    SvaraRadera
  11. Hon passar perfekt till att heta keila ni gjorde helt rätt val!! Hon är så sjukt söt så man dör!!!!

    SvaraRadera
  12. förstår dig till 100%!
    klart det känns tråkigt när man väljer ett namn man vill vara ensam om (och typ ingen i hela landet heter det) och helt plötsligt vet man två till som har döpt sina barn till samma.

    jag har ett flicknamn som jag verkligen älskar och vill döpa min dotter till.
    jag och min bästa kompis pratade om det, och det visade sig att HENNES namn som hon vill döpa sin nästa dotter till är samma.
    vad gör man då liksom?
    om hon får barn först, och döper sin flicka till det, kan inte jag göra det då?
    kan kan man ju, men det känns så himla tråkigt, för det är ju ett namn som vi båda tänkt på länge, och inte som vi fått av varandra eller någon annan..

    SvaraRadera
  13. Jag håller med. Jag skulle inte vilja döpa vårt barn till ett namn ng annan i ens bekantskaps krets redan döpt sitt barn till.

    3 av de namn jag tänker till nästa är redan upptagna, så det blir till att fundera ut nya när nästa nu kan tänka sig komma

    SvaraRadera
  14. Jag blir arg. Vilka nördar.

    SvaraRadera
  15. Alla får döpa till det namn som de tycker är vackert och de andra barnen är lika originella som er för de föräldrarna.

    SvaraRadera
  16. Ida - mamma till Ebba och Aston6 oktober 2011 kl. 09:26

    Nu är det ju så, alla ni som kommenterat, att barnet DÖPS INTE till namnet, det får man ändå, när man skickat in pappren till Skatteverket. Döps gör man i kyrkan, då man blir medlem och tas emot i församlingen. Big difference! ;)

    SvaraRadera