Nöden har ingen lag

Näpp, så är det!

Igår gick jag en runda på Valen i Trelleborg med mamma, Cornelia och Vendela när Keila såklart blev vrålhungrig på rekordtid. Hon som annars brukar sova gott i vagnen så länge den rullar vaknade med stora runda ögon och gapade efter mat.

Jag bryr mig egentligen inte så mycket om var jag ammar men jag har fått för mig att folk tittar snett, besväras och rent av blir sura om jag ammar mitt barn offentligt. Jag kanske bara inbillar mig men jag upplever det så i alla fall. Som att jag gör fel när jag matar mitt barn. Jag helammar och måste därför hala fram tutten när den lilla är hungrig. Inte så mycket att göra där inte.

Inne på Kappahl blev lilla snäckan riktigt upprörd på sin tomma mage och jag sa till mamma som provade kläder i en provhytt att jag var tvungen att amma.

"Amma henne här i hytten brevid då", sa hon

Ja varför inte liksom. Och där satt vi och ammade i provhytten i lugn och ro. Hur smidigt som helst och inga sura miner alls. Funkar ju för mammor med lite "stage fright".

Jag hoppas att jag växer i kläderna och i fortsättningen

kan amma, diskret så klart, offentligt.

Men tills dess funkar ju omklädesrum hur bra som helst när

mamma shoppar och bebis är hungrig...