tisdag 18 oktober 2011

Någon tog en bit...igen

Keila blev biten på dagis...igen. Andra gången på en vecka.
INTE OK.
Vad ska jag göra? Vad kan jag göra?
Har pratat med en socionom-väninna och hon menar att jag, om detta inte upphör, kan kräva att det anställs en assistent som ska hålla koll på "bit-monstret". ;-) Men hur långt ska det behöva gå innan något sådant händer? Keila kan ju inte berätta för oss att det är nog nu. Två gånger på mindre än en vecka tycker jag borde räcka...
Jag är inte arg på något barn eller några föräldrar eller någon personal.
Jag vill bara inte att Keikei ska bli biten på dagis.
Tänk er själv, hur kul skulle det vara att gå på jobb om man blev biten där hela tiden?
Den här gången är det ett märke på ryggen.
Stackars, stackars min lilla tjej.

Vegas får lära barnen ett och annat.
Det är ju såhär man ska ta i varandra. 
Varsamt killar. Varsamt!

13 kommentarer:

  1. Stackars lilla sessan!
    Nu skriver du inte om de är samma barn, men jag förmodar att de är samma... Då tycker jag att du ska sätta ner foten ordentligt, för ett sånt barn har rätt att få den hjälpen med assistent. Åtgärda problemen så fort så möjligt, de bästa både för de barnet och för de andra barnen på förskolan!
    //Sanna
    Lycka till!

    SvaraRadera
  2. Men vad säger personalen på förskolan?

    SvaraRadera
  3. Men vad säger personalen på förskolan?

    SvaraRadera
  4. Hej Danni! Fruktansvärt att Keila blivit biten, inte bara en, utan två gånger! Det får inte hända på ett ställe där man lämnar sitt barn i tryggt förvar. För det första så hoppas jag att personalen har informerat föräldrarna till det bitande barnet, för det andra så tycker jag att ni ska ställa krav på personalen. Dom får inte brista i sin uppmärksamhet till detta barnet! Fortsätter det så hade jag krävt att det barnet som bits, tas ur den förskolan! Det kan sluta med att Keila inte vågar gå till dagis pga det barnet. Nä, Keila ska inte under några som helst villkor bli biten! / Therese

    SvaraRadera
  5. Usch, nej så där ska de inte behöva ha det, barnen.
    Att man anställer en assistent till det barnet är en ganska orealisktisk tanke ( med tanke på att barn utan diagnos knappt har en chans att få assistent, ibland knappt de med. Men det är en annan historia.)
    Att kräva att det barnet ska tas ut ur förskolan är bara skrattretande och inte ens lite förankrat i verkligheten.

    Problemet med barn som bits är OFTAST att de inte kan kommunicera. Precis som din Keila inte kan säga att det är nog, så kan inte barnet som bits det heller. Det kan vara så att ( nu känner inte jag Keila) Keila faktiskt har gjort något så att barnet kännt sig trängt. Och har man då inget kommunikationssätt så tar man till det man kan, man försvarar sig genom att bitas. På samma sätt bits ju små barn när de tycker väldigt mycket om någon.
    Det bästa du kan göra är nog att prata med personalen och fråga i vilken situation detta har hänt. Givetvis be dem ha lite extra koll när detta barn är i närheten av Keila. Samt ta reda på om barnet bitit andra barn?
    Till en början. Sen hade jag pratat med barnets föräldrar också för att se om detta är ett beteende barnet brukar ha. Börja där. (Man skäms ju både som förälder och personal när detta hände så de tar säkert det på största allvar)
    Hoppas detta upphör snarast! Lycka till.

    SvaraRadera
  6. Hej hej..jag hade inte gått och blivit helt rabiat, förstår att det är jäkligt frustrerande, då barnen är ens allt..men hade frågat i vilka situationer det händer, om det finns fler offer, hur visar personalen vad ett nej är( på vår så är nej, ett uttjatat ord, så vi kör teckenspråket( handen i ett stopptecken, sen säger de som kan stopp)( så små barn på 2 år, kan säga nej utan att säga nej med munnen).. Och sedan hade jag frågat hur de hade löst problemet? Punktmakerar odyl..om inte barnet har en annan störning kommer du aldrig få oki med en bitassistent..och om personalen mot förmodan skulle namnge det bitande barnet( olagligt), byt dagis då personalen ej är att lita på då de inre kan sitt pedagogiska arbete..kommer en ålder på ens barn då de berättar allt, ifrån hyr mycket pleti bajsade till kretis som pratar med mat i munnen..
    Oavsett, hoppas att det slutar, vet hur arg/ledsen och maktlös man känner sig..

    Ps; prata inte med sötlöken om är någon dum mot dig, då bitarbarnet inte är dum, att bitas är dumt( små barn snappar upp mer än vad man tror)

    SvaraRadera
  7. Tyvärr kan man ju inte göra så mycket, personalen får punktmarkera barnet som bits. Oftast går det så himla snabbt så man inte alltid hinner med. Jag tror inte "bitbarnet" gör det för att vara elakt utan kan vara glad,trängd situation. Personalen har säkert informerat "bitbarnens" föräldrar, men de kan ju inte göra så mycket när det händer på förskolan. Tyuvärr finns det bitbarn i nästan alla barngrupper och det är så jobbigt för alla och hoppas verkligen det går över snabbt!

    SvaraRadera
  8. Amen stackars lilla Keila! Nä INTE ok att bli biten 2ggr! Vad säger personalen? Det är ju personalen ansvar att säga till barnen när de är där, så de får ju ha mer koll på det barnet som bitits.
    Inte ok!!
    Fråga vad de tänker göra åt det, för keila vill inte bli biten fler gånger!
    Kram

    SvaraRadera
  9. 1. Tala med rektorn direkt om detta. Att det har nu skett två gånger är två gånger för mycket.
    2. Ställ krav att pojken/flickan som bitit din dotter ej skall vistas i närheten av varandra en tid framöver. Om det innebär att de får leka avskiljt, äta avskiljt, vara ute avskiljt så skall förskolan kunna ställa upp på det. Om inte så skall de kunna hitta en annan lösning där risken inte finns att hon blir biten igen. Detta har du som förälder RÄTT att kräva. Som sagt, prata direkt med Rektorn.
    3. Om skolan inte är behjälplig så ställ ultimatum, tala med Rektorns chef - annars byt förskola!

    Att bitas kan vara otroligt skadligt för ett barn, rent bakterie och infektionsmässigt, men också att det kan skada den sociala biten för hennes uppväxt.

    SvaraRadera
  10. Det går visst att få in en extrareurs på ett barn även om det ej är diagnositserat! Dock behöver det inte vara uttalat för de andra barnen o deras föräldrar (även om man så småningsom förstår det). Jag jobbade med en bitande 2-åring för att han skulle vara bekväm i gruppen utan att bitas eller slåss oprovocerat. Dett arbete tog ett år ca. Som ni skrivit är det ett kommunikationsproblem hos barnet och inte för att barnet är elakt eller att föräldrarna uppfostrat barnet fel. Det kan bero på många olika saker, tex att barnet fått ett nytt syskon och behöver uppmärksamhet och då kvittar de om denne får positiv eller negativ uppmärksmhet. Däför bör personal inte göra en stor grej av varje incident för det bekräftar barnet. Bitande barn förekommer på varje avdelning (mer eller mindre) och som ag ser det är det största problemet ör lite personal på allt ör stora barngrupper.

    SvaraRadera
  11. Du får gärna ringa mig om du vill fråga något,våran Perla har blivit biten 3 gånger och senaste gången i ansiktet.Orkar inte skriva ner hela historien här.0704-014829.Kramar

    SvaraRadera
  12. Min son började bita två andra barn när han hade gått på förskolan i ca två månader. Det var fruktansvärt att höra att min underbara pojke då knappt ett och ett halvt år var en "bitare". Personalen började i alla fall med någon slags punktmarkering på honom och bitandet upphörde. Det är nog lika jobbigt som förälder att ha en "bitare" som att ha ett barn som blir biten.

    SvaraRadera
  13. Hej
    Jag jobbar själv på förskola i en mixgrupp (1-5 åringar). Som det tidigare skrivits så finns det nästan alltid, tyvärr, en bitare i barngruppen. Man ska aldrig skylla på personal, barn eller föräldrar när detta händer. Det som jag dock tycker är viktigt är att bitaren bli punktmarkerad så att inget bitande kan ske. Är det så att det kanske är 18-20barn i en grupp med tre pedagoger så vet jag att det ibland kan bli svårt att en pedagog är på ett barn, det blir ju bara två pedagoger på 17 barn (svårt). Detta är inget som personalen kan rå för utan detta är då något för rektorn att kolla på. Jag tycker att du kan prata med rektorn och berätta vad som hänt och att du anser att det ev ska in nån mer personla för att täcka behovet.

    SvaraRadera