Jag lyssnade på den första gången igår när jag var på väg till Vellinge och alla känslor som fanns i min kropp på Sophies begravning kom tillbaka, det var jag och alla de känslorna i vår Audi. Jag fick knappt plats och tårarna forsade ner för kinderna.
Att det kan göra så ont i hjärtat kan jag fortfarande förundras över. Hur är det möjligt?
Solen tittade fram och det blev plötsligt så uppenbart att ännu en sommar ska gå med alla de som fattas oss.
Ni har undrat hur det är med min bror.
Det är bra med Julian och Rasmus.
Det får det ju vara. Deras liv går vidare men hon kommer alltid fattas dem.
Rasmus jobbar, umgås med vänner och sin familj och har sakta men säkert återvänt till en vardag där han får acceptera att Sophie inte längre finns, att han och Julian ska klara det tillsammans.
Med vår hjälp.
Sophie kommer alltid att vara speciell för mig.
En del av mig följde med henne när hon lämnade oss.
Och jag bär på något nu som jag nog inte kan bli av med.
En smärta om hur skört livet är och hur snabbt det kan förändras.
Var rädda om varandra.
Så skönt att din bror och lilla Julius har tagit sig ett -steg vidare.... Det är ju så livet är även om det känns tungt ibland. Tur för dem att ni finns runt om...Ju äldre jag blir ju mer inser jag hur viktigt det var med de svarta band eller kläder man bar förr när man mist en nära.... Liksom att man visade resten av världen att mitt liv är tufft nu..... för så är det sorg tar tid och måste få ta tid....
SvaraRaderaDen låten spelades på pappas begravning i november.
SvaraRaderaVarje gång jag nu lyssnar på den gråter jag. Hans ord går liksom rakt in i hjärtat och tar tag och river upp. Skönt på ett sätt, man märker ju att gråt behövs, och att gråt lättar lite. Men det är ju överrumplande. Jag satt i ett tåg när det hände sist. Pappa ville ha något från Ted Gärdestad till sin begravning. Ville Sophie de också?!
En dag när jag gick och städade mina kära trappor (som är mitt jobb) kom ett gäng dagisungar. En liten trollunge sjöng för glatta livet och när jag tittade bort mot honom såg jag att det var Julian ♥ han är så söt. Jag blir på riktigt varm i hjärtat när jag ser honom.
SvaraRaderaSara :)
Skönt att få höra att det går bra med din bror. Har läst bloggen och undrat hur han har det. Så ledsen för att ni ska behöva bära denna sorg. Din svägerska verkar ha varit en fantastisk människa. / M
SvaraRaderaSitter här med tårfyllda ögon.. <3 det hugger till och så kommer rädslan och svävar över mig! <3 <3 <3 och du är så duktig att sätta ord på känslor! Fy f*********n!!!
SvaraRaderaÅåå nu blir jag alldeles tårögd. Det är när man läser sånt här som man vill kramas lite extra med familjen. Men så kryper vardagen på och man glömmer liksom av att ta hand om varandra och inte bråka om småsaker.
SvaraRaderaHar oxå tänkt mycket på din bror, så skönt att höra några ord hur det är med honom.
Kram till er!
Tack för att du delar med dig och hoppas att din smärta blir mindre med tiden!
SvaraRaderaKram Sofie
Mitt hjärta värker när jag läser....styrke kram !
SvaraRaderaJust så kan livet vara , det onda sköljer över oss ...även när vi står mitt i lyckan !
SvaraRaderaLåt det komma och gå , för när hjärtat älskat mycket måste det också få sakna mycket .Det kluriga är att leva livet och inte bara överleva .
Och vissa stunder kommer alltid att tillhöra dig och Sophie , de stunderna äger bara du .
Och vilken rikedom ni har , största skatten att få bli någons mamma eller pappa !