måndag 23 september 2013

Är det bara jag?

Eller blir ni också helt böliga när ni hör Jackson 5's  I'll be there ?
Kan ju bero på att jag är nyförlöst och gråter för precis allt som är lite fint. Som när Keila igår låg här bredvid i soffan och sa: Mamma jag älskar Vegas och Titti.
Åh, mitt hjärta dog lite och tårarna forsade. Jag älskar ju också Vegas och Titti. Och vi älskar Robban också, så att han inte känner sig utanför.

Ja, känslorna sitter blottade utanför kroppen just nu. Men det hör till. Henrik tycker att det är jättekul och skojar friskt med mig. Nyss grät jag för att Keila somnat i våra sängar utan godnattsaga och pussar...



"You and I must make a pact
We must bring salvation back
Where there is love, I'll be there
I'll reach out my hand to you
I'll have faith in all you do
Just call my name and I'll be there"


Lillasyster är två veckor idag och det har varit två veckor av total lycka.
Det låter kliché-igt som fan men det skiter jag i.

2 kommentarer:

  1. Det ska du skita i! För det är så otroligt fantastiskt. Det bästaste som finns. Magiskt. Puss/ Johanna

    SvaraRadera
  2. Tycker inte de första dagarna/veckorna efter förlossning är så roliga. Att vara så där om jämn i humöret är inget som passar mitt kontrollbehov. Tack o lov så har det börjat lugna ner sig nu.
    Men visst är det något speciellt att se syskonkärleken mellan sina barn. Charlie har redan gjort storebror till idol och försöker följa honom med blicken när han flänger runt. Och så fort han är tillräckligt nära för att se honom så skiner han upp som en sol. Längtar tills Viggo också kan få ut något mer av lillebror än bara en kjam. Vi märker att han längtar även om han börjar förstå att han inte kan göra så mkt just nu.

    SvaraRadera