Alla som känner att de vill göra något och som tillsammans med mig fortsätter kampen mot cancer.
Ni är underbara. Tusen tack för alla fina kommentarerna både här i bloggen, på instagram och i våra telefoner. Berättade jag att Rasmus batteri på telefonen dog av alla sms som strömmade in under galakvällen? Här kan man se klippet med Rasmus.
Något som jag vill uppmärksamma är barn och ungdomsbutiken i Höllviken, vår favoritaffär, Små Hjärtan & Care Of som under november månad skänker 50 kronor för varje tusenlapp som handlas för i deras webshop.
Tusen tack till er på Små Hjärtan & Care Of för er hjälp.
Jag hoppas på mycket julklappsshopping denna månad kära läsare.
oj oj vad mina tårar trillar... livet e så fruktansvärt orättsvist:(
SvaraRaderaStorgrät mig igenom hela inslaget. Kommer ihåg när Sofie skolade in Julian på förskolan och jag min dotter. Vi satt där tysta och nervösa båda två. Och idag kan jag bara ana vilka tankar som for genom hennes huvud. Minns att jag satt med Rasmus i fika rummet medan barnen skulle vänja sig en stund utan oss. Och tårarna föll när jag hörde något barn gråta. Julian och min dotter hade hyllor bredvid varandra och en dag var Julians hylla tom..... Han skulle byta dagis och Sophie fanns inte mer. Så jäkla orättvist livet kan vara!
SvaraRaderaDin blogg och dess kommentarer är dumt att läsa på vägen till jobb. SÅ ofta mina ögon börjar rinna och jag kommer helt gråten till jobb! "Men vad har hänt??" "Nä jag har bara läst en tjejs blogg" Men de är så fint!! Man blir så berörd hela tiden!
SvaraRaderaÅh, jag ser detta idag och mina tårar forsar. Det är så fruktansvärt sorgligt. All kärlek till dig Danni som fortsätter campen och all kärlek till Rasmus och lille fine Julian.
SvaraRaderaKänner inte dig och din familj men det som hänt är fruktansvärt och jag vill bara skänka lite värme och styrka till er! Fortsätt att kämpa tillsammans! Har skickat iväg ett bidrag till Cancerfonden med förhoppningen att vi en dag ska slippa genomgå det ni har gjort. Varma kramar Annika
SvaraRaderaVilket sorgligt men fint klipp, omöjligt att hålla tårarna borta. Man blir än en gång påmind om hur denna hemska sjukdom kan slå ner som en blixt och drabba vem som helst. Varma kramar till dig, Rasmus, Julian och resten av familjerna som kämpar vidare
SvaraRadera