lördag 5 oktober 2013

Who aaaae yoou?!

Sagt med Schwarzenegger-röst.

Ja, vem är Keila just nu. Folk har undrat så om vi fått problem med Keila sedan hon blev storasyster och vi har stolt berättat att hon bara varit sååå glad över lillasyster. Inga problem alls! Allt har varit en dans på röda rosor som min mormor hade sagt...

Tills igår...

Ok, hela mataffären blev varse om att Keila ville ha M&M's fastän vi sa nej eftersom att det inte är fredag eller lördag. Det slutade med att Henrik och jag blev stora ovänner för att han tycker vi är mjäkiga med henne och jag tror det hela handlar om att lillasyster har kommit och hon behöver hantera det på något sätt.
Inte riktigt överens alltså om vad som sker med vår lilla krokus.

Igår eftermiddag verkade som att jag fick rätt. Keila ropade på mig och bebisen ochvi hittade henne i lekrummet där hon hade målat både sig själv och på lite kuddar och filtar. Attention anyone?
Hon har aldrig ritat på vare sig själv eller något annat tidigare. Jag blev så full i skratt för hon såg så rolig ut.
Jag la ifrån mig Etienne och försökte prata med henne och då berättade Keila att hon tyckte pappa skulle ge lillasyster mat så att hon och jag kunde leka mer. Åh älskade unge!

Den här veckan har det nog varit mycket för storasyster med inskolning på ny förskola efter att ha lämnat den gamla trygga bakom sig.

Så helgen blir min och hennes. Vi myser och kramas medan pappa bär runt på Etienne. Strax kommer Titti hit och av henne har Keila odelad uppmärksamhet, Keila är ju Tittis krokus...

Lilla Picasso försöker uttrycka orättvisor på armar och ben.

Anledningen till förändringen är lyckligt ovetandes...

Team pappa och Etienne

Team mamma och Keila pysslar.

Har ni några tips till oss under denna fasen så tas det tacksamt emot.

Stor kram och ha en fin lördag!

6 kommentarer:

  1. Åh vad jag känner igen mig/oss! Vår Lilla H är en sladdis med råge och har i stort sett haft odelad uppmärksamhet av två vuxna och två unga vuxna...tills lillebror gjorde entre. Lilla H var då 2 år och 8 månader . Sååå stolt över sin lillebror. I fyra veckor. Sen brakade det lös. Alltså big time för det blev nästan omöjligt att för mig ha både henne o lillberor själv ( går på dagis tre dar i veckan). Gjorde saker hon aldrig gjort för, skrek domderade kissade på sig fastän hon varit torr i snart ett år och ja gud vet vad hon hittade på. Vi var förtvivlade båda jag o pappan men insåg att allt handlade om lillberors ankomst. Vi släppte allt vi hade för händerna och kovände i vår taktik om att sätta gränser och bli lite hårdare. VI lånade böcker om hur det kan vara att få syskon ( rekommenderar Eddie får en lillebror) och pratade MASSOR om hur känslorna kan vara när man får ett syskon. Hur ARG man kan känna sig osv. Alla känslor är tillåtna men aldrig slå eller sparkas. Hon blev besatt av boken och efter en veckas slösande med pussar kramar bekräftelse osv så var vår lilla fröken tillbaka i sitt normala humör. Ibland trillar hon dit igen men nu går det lättare att bryta. Hon vill då bli matad som en bebis och provligga på brorsans skötbord osv o vi spelar med att hon är bebis tills hon ledsnar o vill vara stor. Tar oftast inte mer än en kvart :-)

    SvaraRadera
  2. Hejhej,
    Kan man fortfarande beställa armbanden som man kunde göra tidigare för att stödja bröstcancerforskning?

    SvaraRadera
  3. Grattis till lillasystern. :-)

    SvaraRadera
  4. Alltså det är så skönt att se att vi inte är själva för är det nåt jag gjort sedan lillebror kom så är det att tvivla på mina föräldrar egenskaper. Vi hade en incident i veckan innehållandes Helosan, överallt!
    I min säng, på hyllan ovanför sängen, på sänggaveln, på alla gosedjur som för tillfället låg i min säng osv osv. Och självklart så var även Viggo helt inkletad i Helosan. Allt detta hann han med när jag var på toaletten, vilket tar typ 1 min numera......
    Är så glad att tapeten klarade sig då vi ju ska sälja snart. Var inte långt ifrån gråt då. Detta hände ju också självklart under den korta tid som pappa var och träna efter att varit borta i 2 veckor. Så alla tips är välkomna även här.......
    Kämpa på! Kram

    SvaraRadera
  5. Men hur söt är hon inte i all färg!:) Jag har tyvärr inga goda råd då vi bara har ett barn, men jag minns när min lillebrorsa dök upp efter att jag varit ensambarn i fem år. Inte så lätt. Så om jag själv besöker en familj där någon blivit storasyster/bror så ser jag till att FÖRST lägga uppmärksamhet på stora barnet och givetvis ha med present till henne/honom också. Gärna en bok som handlar om att få småsyskon. Jag kan tipsa om klassikern av Astrid Lindgren: "Jag vill också ha ett syskon!". Astrid hon förstod barn hon...

    Men visst måste man få vara lite ledsen och frustrerad när det dyker upp en ny liten person som kräver mammas uppmärksamhet. Härligt att pappa kunde rycka in och ta lilla bebisen så att Keila fick lite egentid med dig! Kram!

    SvaraRadera
  6. LIlla skruttan då, som jag känner igen det. Ella var helt fantastisk när lillasyster kom. Nästan mer tillbakadragen och lugn än innan. Efter någon månad började uppmärksamhetsfasen =) Den har inte slutat än (1 år senare)sedan är hon 3 också och trotsar säker en del just för därför men herregud vad mycket hyss hon hittar på. All uppmärksamhet är bra för henne. Men som sagt. Alla faser går väll över.. /:
    Kram till hela söta familjen

    SvaraRadera