tisdag 14 juni 2011

Leila, min Leila

Amen alltså trodde ni jag gått och slutat blogga kanske?
Jisses vad längesen jag ens öppnade en dator. Jag har bara njutit av att ha Leila och hennes gulliga unge här hos mig hela 5 dagar och har inte ägnat bloggen en enda tanke faktiskt. Jag har inte läst någons blogg på lika lång tid för den delen iheller. Lite galet får jag ju säga.

Vi har haft så kul, snackat minnen från Milano, jämfört bebistjejerna, skrattat och gråtit. Ja ni vet så som bästisar gör. Åh vad jag önskar att Leila bodde närmre, så att jag hade kunnat träffa henne varje dag, eller åtminstone ett par dagar i veckan.

Vi åkte ut vid Sibbarp med flickorna i lördags och satte oss i gräset och just som vi fått upp uv-tält, picknik och två hungriga ungar på filtar och handdukar tittade vi på varandra och sa: "Det här är verkligen inte vi!"

Nä vi ska strutta i högklackat med röda tånaglar, dricka champagne och ha stora solglasögon. Vad hände? Haha!

Jag har massor av bilder som jag ska lägga upp...imorgon.
Nu tar Henrik och jag ett glas vin och bokar resan....

2 kommentarer:

  1. haha ja man kan tydligen inte skriva vad som helst ;)

    förstår att du inte haft tid här inne, men sånt finbesök.. kan inte förställa mig hur det känns att inte ha sin bästastbästis i samma stad, Jag skulle inte klara mig många dagar utan min jojo.

    Har ni bokat resa? när var hur blev det? är inte alls avis ;)
    Puss på er

    SvaraRadera
  2. vad härligt ni verkar ha haft det! jag är lyckligt lottad att ha mina närmsta vänner inom räckhåll! blir det miami snart? :) I.N.T.E alls avis..... ;)

    SvaraRadera