fredag 19 augusti 2011

I kneeeeew it!

Anonym: So sad. Det är ju inte precis som om hon har gjort ett eget val att leka med dockor. Vuxna har ju köpt dockorna till henne, vuxna uppmuntrar henne. Jag slår vad om att hon hade lekt lika passionerat med bilar om du hade köpt det istället. Och om du hade haft en son hade han säkert lekt lika fint med dockorna. Men eftersom du så innerligt vill befästa könsrollerna, så hade du ju säkert aldrig köpt en docka till en kille. So sad, som sagt.


Till Anonym och andra som tycker att småpojkar ska ha trosor.
Som jag skrev, det sitter i benmärgen. Jag sa det härom dagen till Henrik när Keila hämtade en docka, en blöja och tvättservettera och började dona.


För det första, Keila har bilar hemma! Hon leker med de. Men jämfört med dockorna är de ingenting värda. Hon är helt enkelt inte lika intresserad. Hon väljer dockorna själv. Givetvis köper jag dockor till min lilla tjej. (Bilarna har hon fått eller ärvt). Igår var vi och lekte hos Keilas vän Vegas som har massor av bilar. Keila provade dessa men fann strax Vegas dockvagn (en kille med dockvagn, det ni! Den har han fått ärva btw ;-) och lekte vidare med vagnen, heeeeela eftermiddagen. 
Hon ÄR en flicka och ska en dag bära en bebis i sin mage och föda fram den. (Update: Om hon vill givetvis. Men sannolikheten är ändå sådan.) Sedan ska hon trösta den när den gråter, byta blöja när den bajsat och mata den med nappflaska. Vet du varför "Anonym"? Jo, för hon har en MUTTA och en livmoder. Det är så Henrik och jag skapade henne. Det är alltså inte konstigt att dessa instinkter redan visar sig. (Och hennes man ska också byta blöja och trösta. Jo då, det är jag helt säker på.)
Hennes pojkiga pojkvän Vegas däremot hoppade raskt upp på Bobby Car'en och susade förbi Keila i vardagsrummet där dem lekte. Och vi, mammorna, satt med varsin kopp te och snackade skit om människor vi stör oss på och hade inte någon som helst aning om vad våra barn själv valde att leka med.
Vi har helt enkelt inte tid att tvinga på dom leksaker!


Varför skulle jag tvinga Keila att leka med något? 
Du är säkert en sådan som tycker att jag ska klä Keila i mörkblå kläder och jeans också. 
När jag fick veta att vi väntade en flicka blev jag så glad över alla de klänningar jag skulle klä henne i och alla fina hårband jag skulle knyta i hennes hår. Precis som min mamma gjort på mig och mina systrar.
Update: Jag klär Keila i sådant jag tycker är fint. Varför ska jag klä henne i fula kläder? Det gör henne inte mer självsäker som vuxen. Och ni skulle bara veta hur mycket klänningar som förstörts i sommar av ketchup, glassar, jord och lera och gräsfläckar. Här är det ingen som håller tillbaka. Keila rusar på, kosta vilken klänning det vill. ;-)


Att hålla på och tramsa med könsroller i en sådan tidig ålder skadar nog mer än du tror. Hur förvirrade kommer inte dina ungar vara när de börjar på dagis eller i skolan? Eller när din son vaknar med kudden i örat på gymnasiet och inte kan förstå varför han inte får byta om i tjejerna omklädningsrum.
Update: Låt barn vara barn. Lär de istället på vägen om ur viktigt det är med jämställdhet och att alla är lika värda. Alla är människor, pojkar och flickor. 


Vilken planet är du ifrån? 
Är du stenkastare eller? Update: Helt fel med sådana påhopp i en sådan här diskussion. 
Sluta läs min blogg nu! It's an order from a woman! Update: Läs inte här om ni inte tål mitt sätt att uppfostra mitt barn.


Vegas kör snabba bilar och Keila "boar". Precis som det ska vara ;-)
update: Jag är ironisk. Jag tycker bara det är roligt att våra barn leker såhär.

Keila och en av hennes mååååånga bilar ;-)
(Soldressen är från Miami, btw.)
Update: Keila leker med bilar, när helst hon vill.
Just nu föredrar hon dockor.

119 kommentarer:

  1. Eller så är det åldern eller helt enkelt barnens olika personligheter som avgör vad de föredrar att leka med just för tillfället? Har en son som är lika gammal som Keila och han leker också mest med dockan och vagnen här hemma och dockorna och docksängarna på dagis eller i köket. Han leker med bilar också och låter som en bil när han kör med dem. Annars pratar han inte alls lika mycket som Keila verkar göra, vad duktig hon är som redan pratar så mycket (det säger en del också har att göra med kön, men det är en helt annan diskussion). Jag tror att man som förälder helt enkelt bara kan försöka se till så att det finns olika leksaker att välja på och sedan uppmuntra barnet i det han eller hon för tillfället väljer, kan ju vara något helt annat nästa vecka! Däremot är det ju svårt att styra vad barnet får i present av andra!

    SvaraRadera
  2. Underbart skrivit!
    Jag är så fedup på alla som ska sätter klänningar på pojkar och göra flickor till pojkar endast to prove a point. Flickor är flickor, pojkar är pojkar!
    Din dotter är makalöst söt bebbe och hon har så fina kläder på sej. Att tvinga på barn saker, gör som du säger, dem säkert mer förvirrade.
    Om jag får en flicka så vore det väl fan om jag inte själv kan få bestämma hur jag ska klä mitt eget barn, utan sådana jäkla motståndare ska blanda sej!? Jag hde blivit så trött.
    Äntligen tar du upp detta på ett vettigt vis!

    SvaraRadera
  3. Bra skrivit Danni!!! Håller helt och fullt med dig!

    SvaraRadera
  4. Fan vad du är underbar Danni! U Go Girl!!!
    LykkeLee tvärvägrar ha annat än rosa på sig, kan på sin höjd sträcka sig till att leka med lego av brosans grejer för hon älskar sina dockor, Pippihus och sitt lilla kök. Inte så att hon inte fått möjligheten (snarare blivit påtvingad av Zacharias) att leka med "kill-saker" men hon föredrar dem "tjejiga" sakerna!
    Fast nu kom jag på 2 bil hon älskar, den ena är en ROSA corvette och den andra är en ROSA Mimmi-bil... Hm, tänka sig att en flicka faktiskt kan gilla rosa självmant! OMG!!!!!

    SvaraRadera
  5. Så jävla bra skrivet Danni! så trött på att människor vill ta bort kön.. Vad är det för fel på att vara tjej och kille i dagens samhälle?? Ska vi uppfostra våra barn till att skämmas över vilket kön de har!?!?!?
    Jenny

    SvaraRadera
  6. HeJ danni bra skrivit varför orkar vissa människor bry sig om andras liv ;) alla är vi väl olika ;) tycker det du gör e helt naturilgt som helst klart en flicka ska ha klänningar och massa dockor ;) kram thereS Agnes mamma !

    SvaraRadera
  7. Mycket bra skrivet Danni! Jag har länge stört mig på dessa föräldrar som inte vill erkänna barnets kön. (För det är vad jag tror de inte gör).
    Pojkar är pojkar och flickor är flickor! Det märks tydligt vid tidig ålder. Elias har också dockvagn och docka. Han leker med den ibland. Men han kör mest rally med vagnen. Därimot så leker han hela tiden med sina bilar och traktor. Jag Håller med dig Danni. Det sitter i benmärgen!
    Varför ska man inte klä sitt barn efter kön? Det är väl supersött med en söt klänning på en flicka! Det tar man ju inte på sin pojke!! Och till den som gör det: sjukt!!
    Nä lägg av med sånt där könsneutralt skit. Pojkar är pojkar och flickor är flickor. Och det sitter i benmärgen! Basta!:)

    SvaraRadera
  8. Hej!
    Bra skrivit! jag tror att det handlar om olika intressen, spelar ingen roll om det är pojke eller flicka. SJälv har jag två pojkar. den store älskar alla "killsaker" och alla sporter med bollar. medans den lille som enbart har tjejer i sin ålder på dagis leker med docka och dockvagn som är KÖPT av oss. TYcker inte det är fel att köpa det till en pojke om han nu vill leka med det.! HAn leker även med bilar! men TYcker med det är trams att försöka sudda ut våra kön! KOmmer alltid födas pojkar och flickor och inte tvåkönade.

    SvaraRadera
  9. God damn hippies! Tycker att det är jättestukat att öka jämställdhet genom att sudda ut och göra sina barn könlösa. Nä du kära "Anonym",dags att skaffa ett jobb o byta ut din bruna plychspark-unisex-hippiedräkt, klippa av dina illaluktande dreads och sluta tvinga på dina kukiga åsikter på andra.. du är "sad" ANONYM...

    SvaraRadera
  10. Hej Danni! Du har rätt i vad du skriver. Min dotter leker också med dockor. denna docka skall badas, kläs, äta, tvättas, bytas på och ja allt som jag gör på henne. Ibland bäddar de ner sig i hennes säng och då klappar Lilla H dockan precis som jag klappar henne.

    Hon älskar också att bjuda på mat. Att laga mat, diska, städa, duka osv. Hon bara älskar det.

    Bilar e väl intressanta lite grann men mest är det att ta hand om dockorna och laga mat som gäller.

    Och vi låter henne. Varför skulle vi inte göra det. Vi har köpt stolar och bord, spis och spisutrustning för hon tycker det är så kul. Varför skulle vi neka henne det för att det skulle vara skadligt... suck blir så trött.

    SvaraRadera
  11. En kille ska väl också kunna trösta den när den gråter, byta blöja när den bajsat och mata den med nappflaska..?

    SvaraRadera
  12. Till anonym,

    absolut ska han det. Men nu är ju Keila en flicka och det var henne vi diskuterade. Jag får känslan av att killar lär sig sådant när de blir pappor.
    Eller min erfarenhet säger mig detta. ;-)

    SvaraRadera
  13. Anonym: ja klart en kille ska kunna det. Men det finns nog inte instinktivt i dom när dom är 1,5 år.

    SvaraRadera
  14. Bra skrivet! Det är inte lekarna, kläderna eller leksakerna som det hänger på. Det handlar ju om att samhället i stort ska värdera "flickgöra" lika högt som "pojkgöra". Det handlar inte om att hindra "flickgöra", då sänder vi ju helt fel signaler! För det finns skillnader mellan könen, men ingen är bättre än den andra för det. Så låt de små hålla på med det dom vill, man skadar inte en liten flicka genom att klä henne i spets och rosa. Vägrar vi göra det och vägrar vi låta de leka med dockorna är det ju som att vi säger att det är sämre, att det är dåligt. Och det vill vi ju inte!!

    SvaraRadera
  15. Haha, klockrent skrivet!! Flickor är flickor och pojkar är pojkar, that´s it! Läste du inte artikeln i aftonbladet för några veckor sen om några föräldrar från England som inte berättade könet på sitt barn för någon, enbart för att dom inte ville att deras barn skulle behandlas efter vilket kön den hade...hur sjukt är inte det! Vi är olika, låt oss få fortsätta vara det för guds skull!! Brukar läsa din blogg, va på malmöfestivalen idag och såg Keila där med en av dina systrar tror jag :) Hon åkte slänggungorna vid Gustav, Lite lustigt :) Kändes som man ville gå fram och säga hej, men ni har ju ingen aning om vem jag är :)

    SvaraRadera
  16. Haha jag dör!! Tänk att folk tänker så.. Det är så skrämmande.. Jag slutar aldrig att förvånas av allt.. Inte konstigt samhället ser ut som de gör? Haha pusspuss på er

    SvaraRadera
  17. tack för ett jäkligt bra inlägg, kunde inte hålla med dig mer om allt du skriver! Jag tycker synd om de pojkar och flickor som växer upp i dessa hem som anonym talar för. Tjej är tjej kille är kille och vi är olika. Låt det vara så!

    SvaraRadera
  18. 50-talet ringde och vill ha sin kvinnosyn tillbaks.

    SvaraRadera
  19. Men vilken konservativ syn du har! Din totala avsaknad av kunskap när det gäller könsroller och dess påverkan på våra liv. Blir uppgiven när jag läser din text. Du skriver att du inte tvingar på Keila "flickleksaker", men det handlar ju inte om det!!! Våra barn rättar sig efter den omgivning de växer upp i. Det är våra könsroller som "gör" att mamman är den som oftast lagar mat, pappan är den som mest kör bil, mamman är den som övervägande tar ut föräldraledigheten osv. Så klart att det påverkar våra barn. Barn lär sig tidigt vilket kön de tillhör och därmed vilka förväntningar det finns på dem utifrån det. Våra döttrar gör som vi gör och våra söner som deras pappor. Det är i mina ögon inte konstigt att Keila som du beskriver det "vill vårda sina dockor" byta blöja, mata mm. Det är ju precis det du gjort på henne under hela föräldraledigheten (hela hennes 1,5 åriga liv). Tycker du ska ta dig tid att sätta dig in i frågan och jag hoppas verkligen att du kommer att tänka om.

    SvaraRadera
  20. Bra inlägg. O vad e det för fel på att göra som mamma gör?

    SvaraRadera
  21. Enligt anonym ska jag sluta laga mat, köra bil alltid och gå tillbaks till jobbet tidigare än vad jag vill ...allt för barnet? Snacka om att förvirra dem mer än vad som behövs. Kan man inte bara göra vad som känns naturligt för en? Jag tror våra barn märker om vi krånglar till det bara för att det finns press utifrån att inte könsbestämma våra barn. Kan inte Danni istället svara Keila om hon någon gång frågar " mamma , måste jag leka med dockor? måste jag alltid laga mat?, måste jag ha klänning på mig? " Så länge hennes svar blir: Du får göra precis som du vil, är jag nöjd! Så vill jag göra, jag vill leda vägen för mitt barn genom att göra vad som faller naturligt för mig...mitt barn följer mig nu men i framtiden får hon göra precis vad hon vill.
    Anonym, vad tycker du Danni ska göra egentigen? Sätta på henne könsneutrala kläder?...vad mer...jag vill veta! Konkreta saker...

    SvaraRadera
  22. Suck! Precis som att det sitter i generna att kvinnor ska vilja städa,mata och byta blöja.
    Förresten är det ju inte alla kvinnor som "en vacker dag kommer vilja ha en bebis i sin livmoder" vissa opererar tom bort det för att inte känna nån press. Men som kvinna förväntas man ju vilja skaffa nån med kuk och sen vilja bilda familj,annars är det nåt fel på en.

    Sen hålla på och tramsa med färger.
    Klä ungen i det du tycker är snyggt och skit i om det är en tjej eller killplagg.
    Sorgligt att klädindustrin ska bestämma hur vi ska klä oss och våra barn.
    Nä pojkar tappar inte kuken för att de inte kläs i blåa gråa svarta kläder med monster tryck.
    Stackars barn som ska pressas in i nån jävla mall och hindras i sin utveckling.
    Vi som klär våra söner i klänning tvingar de precis lika lite som du tvingar din dotter att klä sig i klänning.
    Klart hon väljer klänning framför jeans,hon gör som du gör.

    SvaraRadera
  23. Yeah right. Forskare har försökt hitta signifikanta skillnader mellan kvinnor och män sedan 1800-talet, gissa vad!?! de har inte lyckats med det. det finns inte en enda könsskillnadsstudie där de har kunnat hitta skillnader vilka kan hänvisas till biologin.(för att förtydliga för puckon så betyder det att de könsskillnader man KAN hitta är miljö- och samhälle som påverkar) Det du snackar om luktar väldigt mycket biologism -ismsom i att det är en tro, som religion. De rön de skriver om i Aftonbladet ex. är sådana där de gjort undersökningar på råttor och försökt tolka och översätta beteenden de tycker sig ha hittat och sedan överför det till mänskliga beteenden. -ism är vad det är. och jävligt långsökta teorier. vi är ju samma art, vi har samma gener, vi är visserligen en dimorf art(att det finns två kön inom arten och de ser olika ut och reproducerar sig på det viset)men i jämförelse med andra dimorfa arter så är män och kvinnor inom arten homo sapiens extremt lika. För att förtydliga för puckon så betyder det att det snackas för mycket skit. Sedan finns det ju en uppsjö individuella skillnader mellan människor men de handlar verkligen inte om kön.

    SvaraRadera
  24. Jag blir så ledsen när jag läser inlägg som det här. Jag tvivlar inte på att du är en bra mamma och att du vill din dotter det bästa av det bästa, men du lider av extrem okunskap som i längden faktiskt kan skada ditt barn.

    Från dagen ungarna föds så behandlar vi dem utifrån flera olika faktorer; är de stora? Små? Flicka? Pojke? Det här sker relativt undermedvetet hos vissa, men även medvetet hos andra för att "pojkar är ju si och flickor är ju så". Även övriga samhället hjälper till att forma och särbehandla ungarna efter kön.

    Socialisering är dagens ord. Vi socialiseras in i våra roller från första början. När din dotter uppfyller dina förväntningar på hur en flicka ska vara så får hon respons från dig som uppmuntrar det beteendet. Öppna öronen och ögonen och IAKTTA hur människor talar till barn. Vi använder inte ens samma ord och språk till flickor och pojkar. Vi talar mer med flickor och vi brottas mer med pojkar. Flickor får oftare höra hur fina och söta och snälla de är medans ppojkar får höra att de är tuffa, starka och stora. Det påverkar ENORMT mycket.

    När det gäller leksaker så handlar det även här om uppmuntran. Hur presenterar du leksaken? Hur mycket leker du med den? Vad har du för förväntningar?

    Kläder? Kläder och färger påverkar hur människor uppfattar oss. Och hur vi blir uppfattade stärker förväntningarna och förväntningarna i sin tur påverkar hur vi bemöts. Hur vi bemöts påverkar i tur vår självbild och vår personliget.

    Detta gäller speciellt för barn som inte har kunskap eller erfarenhet att kunna tänka kritiskt.

    En flicka i rosa klänning uppfattas på ett sätt medans en flicka i jeans och tröja uppfattas på ett annat. Således får de - tråkigt nog - olika bemötanden. Inget konstigt med det. Men som genusmedveten förälder så är man uppmärksam på hur dessa bemötanden påverkar våra barn.

    SvaraRadera
  25. Stackars flicka som har dig som mamma. Du visar klart och tydligt att det absolut viktigaste med henne är att hon är just- flicka. Att hon är bra, lär sig tro på sig själv, modig, busig, snäll, tuff...(vilka egenskaper du nu än vill tillskriva henne) är uppenbarligen inte lika viktigt. Prio nummer ett i hennes liv är att hon är tjej, resten spelar ingen roll.

    Jag har två BARN hemma. Det råkar vara en pojke och en flicka, men det skiter jag i. Pojken har rosa leggings, tycker om både dockor, bilar, lego och att ta hand om sin lillasyster. Dottern använder sin brors nedärvda kläder, är högljudd, bufflig och törs ta plats.

    Men fortsätt du uppmana din dotter att det viktigaste i hennes liv är att vara kvinna. Det viktigaste i min dotters liv är att hon är en individ som får precis lika många valmöjligheter som sin bror och själv får forma sin identitet.

    Och BTW, feminism handlar inte om att uppfostra könlösa människor. Det är skillnad på genus och kön. Googla det...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker mer synd om dina barn som har en mamma som ANONYMT sitter bakom en skärm och kläcker ur sig elakheter som "stackars flicka som har dig som mamma". Fy fan säger jag bara. Alla har rätt till sin åsikt men sådana påhopp är INTE OKEJ! / Mikaela

      Radera
  26. (forts)

    Och när vi ändå är inne på ämnet; Genus och kläder så tänkte jag att jag skulle reda upp lite fördomar och missuppfattningar.

    Det verkar finnas en märklig missuppfattning om att genus handlar om tvärtom. Förbud. Tvång.

    Nej, genus handlar inte om förbud. Det handlar inte om att ta ifrån ungarna nåt, utan snarare om att tillföra. Ge barnen tillgång till ALLA färger och alla plagg. Inte skapa enformighet, utan mångfald. Inte förbjuda flickor att ha klänning eller rosa, men inte heller förbjuda pojkar att ha det.

    Nej, genus handlar inte om att göra människor till en könslös grå massa. (För den könskodade blå/rosa massan vi har nu är ju att föredra)

    Nej, genus handlar inte om att alla ska se lika ut (som folk generellt gör nu dock) eller ha samma kläder samma färger samma kön. Könet är konstant, oavsett kläder och färg. Min fitta gror inte igen bara för att jag väljer bort klänning.

    Är folk verkligen så dumma att de tror att vi skapar könslösa människor genom att INTE klä dem efter könet? Är folk verkligen så dumma att de tror att det är det genus handlar om?

    Om ALLA människor fick tillgång till ALLA plagg och ALLA roller så skulle mångfalden och indiviualismen öka, inte minska.

    Det könsstereotypa begränsar och likformar. Ger barnen tillgång till två roller och berövar dem från hundratals roller och möjligheter. Hur kan man INTE tycka att det är vansinnigt?

    Nej, genus handlar inte om tvång. Vi kommer inte tvinga våra söner att ha hellokitty, klänningar, glitter eller vad det nu må vara. Vi kommer heller inte tvinga dem att avstå från klänning glitter och rosa med hänvisning till deras kön. "Det är för flickor" Vi kommer inte tvinga dem att vara på ett visst sätt eller se ut på ett visst sätt bara för att de har snopp eller snippa.

    Genus uppmuntrar det fria valet. Genus uppmuntrar individualitet. Genus är tillåtande.

    Nej, genus handlar inte om att byta roller; göra pojkar till flickor och flickor till pojkar. Genus handlar om att utvidga rollerna. Upplösa könskodade egenskaper. Tillåta och öppna möjligheterna för båda könen.

    Läs gärna mer i min blogg under min genuskategori:
    http://ladydahmer.se/category/feminism.html

    SvaraRadera
  27. ANGÅENDE KÖN OCH GENUS;

    Jag har märkt att väldigt många har svårt att förstå vad det är när man pratar kön. Många föväxlar det sociala könet; våra könsroller med det biologiska och blir upprörda då de tror att genus handlar om att göra människor könslösa. Själva begreppet könsroll är svårt att förstå då det för många hänger ihop med det faktiska könet.

    Till skillnad från vår sexualitet som vi föds med så kommer våra könsroller utifrån. Vi påverkas av en rad olika influenser och formas genom socialiseringsprocessen under vår barndom och tidiga ungdom.

    Det börjar liksom redan vid födseln; studier visar att vi svarar fortare på en flickas skrik än en pojkes, men en pojke får oftast amma mer och längre än flickor. Flickor får även mer kramar och närkontakt och jag vet att föräldrar runtom i landet protesterar; jag kramar mina söner! Och ja det gör ni säkert, men flickor får generellt MER av det. Både från sina föräldrar och sin omgivning. Att pojkar uppmuntras mer att prova nytt och att vara fysiska vet ni säkert och det börjar redan när de ska börja gå och utforska världen. (Sen så råkar män statistiskt sett ut för fler och allvarligare olyckor, kanske för att de aldrig fått höra att de ska vara försiktiga?)

    Flickor får också generellt mer uppmärksamhet för sitt yttre medans pojkar får mer för sina prestationer. Även om en komplimang i sig inte är skadlig "Va söt du är idag!" så upprepad om och om igen regelbundet sänder det budskapet till flickorna att de är mest uppskattade för sitt yttre. Pojkar å andra sidan får ofta en massa uppmuntran för vad de kan; "Vilken stor och stark pojke du är som kan klättra!" Föräldrar uppmuntrar generellt sina pojkar att leka tuffare, ta risker och våga medans flickor oftare får höra att de ska vara försiktiga och ta det lugnt. Och det formar oss.

    När ungarna sen blir större så kommer ju leksaker och barnprogram och vänner in. Leksaker riktar sig ganska tydligt till vardera könen; pojkar förväntas gilla (och vara) äventyrliga och aktiva leksaker medans flickor antas gilla passiva och pyssliga lekar. (och därför undviker jag att ta med Ninja till leksaksbutiker) Pojkar har t.ex inga "dockor" utan då kallas de för "actionfigurer". (Ett tips är att ni faktiskt kallar era ungars actionfigurer för just dockor)

    Kläderna uppmuntrar även de olika sorters lekar. Pojkars kläder som kommer i mörka grådassiga toner och slitstarka rymliga tyger kan man kravla omkring på marken med, ramla med och klättra med. Flickors kläder i mer delikata material och ljusa pastellfärger där smuts syns på och som lättare går sönder (och även sitter tajtare och mindre bekvämt) funkar fint när man pysslar eller leker lugnare.

    Sen kommer ju omgivningen in; förväntingar och fördomar vi har kring könen och hur det påverkar vårt bemötande av varandra och då speciellt barn som är i sina formativa år.

    Här spelar även normer en stor roll för barn vill passa in och göra kön på rätt sätt. Vi är flockdjur och anpassar oss lätt till samhällets ideal. Barn kan behöva stöd att våga bryta det, våga stå emot, våga vara sig själva.

    Hur fria är ungarna att utveckla sina personligheter när allt runt om kring dem är så tydliga med vilka mallar som finns och vilka regler som gäller? Hur fria är de egentligen när de blir bestraffade när de faller utanför ramen för vad som är ok för respektive kön?

    Det är här mitt ansvar som förälder kommer in; att vara medveten om hur vi upprätthåller könsrollerna ger oss ett försprång. Genom att vara aktiv i sitt föräldraskap och motverka dessa roller så ger man iallafall ungarna en någorlunda ärlig chans att vara en individ.

    SvaraRadera
  28. Mia! Det finns nog INGEN som är genusmedveten som klär sina barn för att bevisa nåt. Däremot är det ofta tvärtom; att ni könsnormativa gärna vill bevisa vad för kön era barn har genom kläderna. ;-)

    Det handlar heller inte om tvång. Ingen tvingar på sina barn kläder de inte vill ha. Ja förutom ni könsnormativa som ofta nekar pojkar rosa, klänning eller annat tjejjigt för att de är just pojkar.

    Att "vi motståndare" lägger oss i är för att ERA val påverkar VÅRA barn. När min son får höra att han ser ut som en tjej när han har sin hello kitty keps på sig så är det av barn som fått lära sig att "flickor är flickor och pojkar är pojkar" av sina föräldrar. När min son kommer hem och är ledsen för att "rosa är en tjejfärg" så är det för att ERA barn berättat det för honom. DÄRFÖR lägger vi oss i.

    SvaraRadera
  29. Heya heya Lady Dahmer! Så otroligt bra skrivet! Jag hoppas att Danni kan ta till sig lite av din text och "vakna" för det du gör mot din dotter är inte rätt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är inte rätt ??? Det var väl det dummaste jag varit med om på länge. Kom in i matchen !!

      Radera
  30. Amen herregud varför orkar ni bry er ? Låt hon göra som hon vill för fan , hon sla väl för fan få skriva och berätta vad hon vill i sin blogg utan att alla andra ska bry sig ! Alla är vi olika och tycker olika ! Upp fostra ni era på ert sätt så kan danni göra på sitt sätt ! Man är väl ingen dålig mamma för att man uppfostrar på olika sätt och tycker olika ! Theres Agnes mamma .

    SvaraRadera
  31. "äckliga flator"? woah.

    Är det svårt att hålla dig till sakfrågan istället för att gå till personangrepp, och då även homofobiska sådana? Nej skärpning! Man måste kunna diskutera ett ämne utan att det ska bli sådan hetsig stämning. (fast jag tar inte illa upp att bli kallad vare sig flata eller feminist. I min värld är det inget dåligt nämligen)

    Nej, barn blir inte mobbade för hur de ser ut eller för vad de har för kläder på sig. Barn blir mobbade för att de saknar sociala verktyg och självkänsla och för att gruppen väljer ut den svaga. Denne kan ha coolaste kläderna som finns eller inte. Mobbing handlar om gruppdynamik och hierarki. Inte yttre attribut.

    För att skydda ditt barn från mobbing så är nyckeln självkänsla och självkänsla ger du ditt barn genom att bekräfta denne precis som den är, även om det innebär "fel" kläder eller "fel" intressen.

    Att du sen vänder dig om och skrattar åt folk som bryter normen säger ju mer om dig och din person än om de som faktiskt är annorlunda och det är ju de värderingarna som du sen för över på dina barn. (eller i det här fallet; din systers barn)

    Det är ju DU som mobbar. Varför ska JAG och MINA barn förändra oss? Det är ju du som är problemet isåfall? Vill du verkligen fostra framtida mobbare? Vill din syster att du ska föra över dina mobbartendenser på hennes barn?

    SvaraRadera
  32. Har bara en sak och säga, you go Lady Dahmer!

    Det borde finnas flera som dig!

    SvaraRadera
  33. Men herregud! Vad ÄR det med folk som tror att jag TVINGAR på min kille klänningar?! Det ylas beklämmande om att lilla Keila VÄLJER sina dockor!

    Men lille Alfred som verkligen ÄLSKAR sina klänningar blir ett offer för att jag tydligen tänker genusmedvetet?! Förklara TACK!

    Pojkar är pojkar och flickor är flickor är bland det mest okunniga jag har hört någon yttra... Visst barn har kön men måste de leva sitt kön?

    Oavsett vad många tror så tvingas barnen in i könsroller just pga sina föräldrars omedvetna handlande, det komer ni inte ifrån.

    Jag ser hellre barn är barn och sedan kvittar det vad de gillar att leka med!

    Sedan kanske man inte ska skriva nåt som man inte har lust att endera ta skit eller ros för...

    SvaraRadera
  34. Till Lady? Dahmer: Jag tycker vi stoppar här och så ser vi om några år vems barn som det har gått bäst för! Återkom gärna med info:) Danni, klä Keila hur fan du vill, det är din dotter. Varför ska DU och DITT barn förändra er? Eller hur var det du skrev... Lady?
    Jag har TVÅ väldigt pojkiga pojkar som är VÄLDIGT socialt anpassade....trots att de inte är klädda i rosa och trots att de spelar fotboll. Min ena son dansar förresten också...fast inte balett utan STREETDANCE. Jag tror så här....du och anonym har inte haft det lätt under er uppväxt. Därför MÅSTE ni pracka på Danni , och era barn, era förvridna åsikter. Och en annan sak....jag hoppas att era barn har någon eller några i sitt liv som kommer att ge dem en mer normal livssyn...livet är tufft ändå..
    Danni, jag hoppas Keila kommer att vara SUPERflickig på bröllopet;) kram på dig //Key

    SvaraRadera
  35. Nej jag har inte haft det lätt alls. Det var inte kul att växa upp med kraven på hur man måste vara för att anses vara en "riktig" flicka. Det var inte kul när man inte passade in i normen eller när man lekte fel lekar. Eller när mamma inte hade råd att köpa prinsessklänning och allt man ville vara var att vara fin för pojkarna för det hade man lärt sig var jätteviktigt.

    Och när pojkarna äntligen tyckte att jag var fin så var livet lyckat. De fick ta för sig och jag vågade inte säga ifrån och när jag väl gjorde det så fick jag höra att "pojkar är pojkar, de tycker ju om dig men vet inte hur de ska visa det!" och så fick jag finna mig i att alltid vara underordnad.

    Det blev inte bättre när man blev äldre heller, när kvinnornormen dikterade att jag måste vara smal och ha stora pattar och fint långt hår och vackert yttre och rätt sorts kläder. Eller när kvinnorollen dikterade att jag måste vara kysk och oskuld för bara horor knullar runt och bara horor är kåta eller när jag blev slagen av min första pojkvän och normen där lärt mig att män kan förändras av kärlek och håller jag bara ut så blir det bra det är ju inte hans fel, utan mitt som inte är som kvinnor ska vara.

    Och sen skar man sig i armarna, vägrade äta och blev deprimerad för att man lärt sig att vända ilskan inåt (dte är okvinnligt att var arg och att höras)

    Och idag är jag vuxen och får höra att jag är okvinnlig, "äcklig flata" eller på andra sätt fel för att jag valt bort rakning eller inte uppfyller normen för hur riktiga kvinnor ska vara.

    Varför kan man inte bara låta barn vara barn? Och inte sina kön?

    Nej, jag är inte bitter över min egna uppväxt. Tacksam snarare för att jag i det perspektivet fått insikt i hur det är att avvika och att problemet inte låg hos mig utan hos de som lärde mig att jag borde skämmas för den jag är om jag inte passar in i mallen. Jag önskar att jag växt upp precis som jag var, men med en tillåtande miljö som talade om för mig att jag duger precis som jag är och att det inte finns några regler för respektive kön som jag måste leva efter.




    Jag vill ge mina barn de möjligheter och den frihet jag själv aldrig fick.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där handlar ju inte om de "krav" du hade på dig utan att du inte klarade av att stå emot dem. Att du uppenbarligen inte hade koll på att du var bra utan den där pronsessklänningen din mamma inte hade råd att köpa.... Jag blir väldigt förvånad när jag läser hur du upplever att det var när du var yngre med alla krav hit och dit och all press... Då har ju du valt att ta åt dig av det och bli påverkad... Det handlar ju om
      Hur man uppfostras som individ och inte att man är tjej eller kille... Jag är själv tjej och har aldrig någons känt denna press och alla krav du pratar om. Jag och min bror har fått exakt samma uppfostran och har full koll på att vi är lila mycket värda och att vi blir dömda för hur vi uppför oss och inte för att han jämt hade fotbollströjor på sig och jag ibland valde att ha kjol eller klänning på mig....

      Radera
  36. Men verkligheten ser ju inte ut så...utan regler, normer som man förväntas leva efter. Om du nu har den erfarenheten som du har, VARFÖR inte underlätta dina egna barns uppväxt. DU kan inte förändra vad som är nedärvt till de flesta av oss, och dina barn kommer bara få det svårt eftersom de måste försvara varför de inte ser ut som andra. Måste en pojke ha rosa leggings för att kunna gå sin egen väg i livet? Jag tror inte det.
    Dannis kusin Key

    SvaraRadera
  37. Jag fostrades könsstereotypt. Och det underlättade INTE. Det är min stereotypa fostran som är grunden till att jag inte mådde bra som liten. Hade jag haft genusmedvetna föräldrar så hade jag antagligen vågat vara mig själv och framförallt fått möjligheter att fullt utveckla min egna personlighet.

    Det är könsnormerna som gör att pojkar och flickor, män och kvinnor idag inte mår speciellt bra. Bland annat.

    Att ge barnen alla möjligheter istället för bara två underlättar däremot. Jag fostrar fritänkare.

    Nedärvt? Könsrollerna är sociala konstruktioner. Inte nedärvda.

    Nyckeln till att barnen får det lättare att hantera svårigheter är inte att försöka anpassa dem till flocken eller sopa banan. DÅ får de svårare att hantera eventuella kongflikter, speciellt när konflikterna är inombords. SJälvkänsla däremot, där ligger svaret.

    Vad gör du med ett barn som är överviktig? Lär henne att banta så hon passar in och slipper bli retad? Eller lär du henne att det inte spelar någon rpoll och att hon duger som hon är?

    Hur tror du det påverkar ett barns självkänsla om mamma och pappa säger att det du tycker om och det du är är fel och du kan bli retad så du måste anpassa dig istället"?

    Och titta runtomkring dig? Är det verkligen bara barn till genusmedvetna föräldrar som blir mobbade? Och vilka är det som mobbar?


    Jag kan bara titta på min unge och jämföra med andra i samma ålder. Jag jobbar inom förskolan och ser dagligen barn som oroar sig för att de är tjocka, fula, konstiga osv. POjkar som inte vågar ha rosa fast de vill, flickor som vill ha klänning för "då tycker fröken att jag är fin" och barn som så gärna vill passa in hela tiden.

    Sen ser jag på min unge och mina genusmedvetna vänners ungar och de bryr sig inte ett skvatt om hur de ser ut eller vad andra tycker om dem. De leker och har kul, tar för sig och är omedvetna om de normer som trycker på. De är fria på ett helt annat sätt.

    Jag vet att jag gör rätt. Jag har tillräckligt mycket erfarenhet och kunskap i ryggen för att kunna ta medvetna och pålästa beslut i mitt föräldraskap.

    SvaraRadera
  38. Varför är det alltid så att den som inte har några vettiga argument kommer med personangrepp istället?
    Alla får uppfostra sina barn som de vill, ingen kan tvinga sina åsikter på någon annan men är det så jäkla svårt att acceptera vad andra tycker utan att börja kalla dem för namn??
    Till dig som skriver bloggen (jag hittade hit genom LD): jag hoppas ditt barn växer upp till en lycklig och bra människa oavsett om det blir massa rosa kläder eller inte. :)

    Lady D: I love you!! Ingen kan argumentera för sin sak (i skrift) som du och det märks hur mkt du kan om ämnet!

    SvaraRadera
  39. Det finns ett samband mellan varför tjejer drabbas av ätstörning och skär sig i långt större utsträckning än vad killar gör. Det är att småflickor blir bedömda utifrån vilka söta kläder de bär, att de är små prinsessor. Den dagen den uppmärksamheten avtar så blir många utåtagerande och skadar sig själv i rop på att bli sedda.

    Barn är barn, inte ett kön. Man ska låta barnets personlighet utvecklas och inte tycka in barnet i en mall som samhället och andra förvänta sig att de ska vara. Som tex en vän till mig som med klister limmar fast en rosett på sin dotters kalla huvud. För gud vad hemskt om någon skulle tro att det är en pojke!

    Men vill man leva efter en stereotyp så varsågod! Där flickor är ömtåliga små varelser som måste beskyddas. Ser ni inget samband med att majoriteten av kvinnor idag är rädda att gå ensamma ute så fort det är mörkt? Killar är uppfostrade att vara tuffa och skaka av sig om det gör ont. Hur många män är rädda att gå ute på kvällarna själva?

    Men ni är nog blinda för att se sambandet. Tyvärr. Det kommer era barn att få lida av.

    SvaraRadera
  40. Om det inte är nedärvt varför var det då neandertalarmannen som jagade och kvinnan som tog hand om barnen?
    Om ett barn är överviktigt gör jag allt som står i min makt för att barnet skall gå ner i vikt EFTERSOM det är en hälsofara att vara överviktig! En förälder som inte gör det är i mina ögon en DÅLIG förälder.
    Mina ungar leker o har kul, tar för sig och är fria! Mina barn ÄR barn och jag försöker att fostra dem med mängder av kärlek, fasta rutiner och ett evigt tjatande om att de kan bli PRECIS vad de vill. Att de kan göra ALLT de vill. Att mamma o pappa ALLTID kommer att finnas här för dem. DET gör mig till den bästa mamman till MINA barn!//KEY

    SvaraRadera
  41. Tufft för Kiela om hon inte kan uppfylla mammas dröm att hon "ska en dag bära en bebis i sin mage och föda fram den." Det finns andra sätt att uppfylla sina liv.

    "Sedan ska hon trösta den när den gråter, byta blöja när den bajsat och mata den med nappflaska." Det hoppas jag att verkligen att mina pojkar också gör med sina barn om de får några. De verkar inte som att deras pappa eller morfar ångrar det.

    SvaraRadera
  42. anonym: för det första så är vi INTE neanderthalare. De dog ut. Vi är ättlingar till cromagnon, en helt annan människorras.

    För det andra så har du lite fel bild av stenåldern. Vi var samlare till största del; män OCH kvinnor samlade. Det var en syssla vi delade. Rötter, frön, nötter och annat ätbart. Vi gjorde det med ungarna på ryggen och kniven i handen. Män som kvinnor. Jagade gjorde en VISS grupp; jägarna (inte ALLA män) och det var inte ovanligt att kvinnor jagade om de inte hade barn att ta hand om. (att män till största del jagade är för att de har mer muskelstyrka än kvinnor) Att det är kvinnan som tar hand om barnen är för att vi ammar/ammade. På den tiden ofta i tre, fyra år.

    Läs gärna här: http://www.guardian.co.uk/society/2005/jun/15/childrensservices.familyandrelationships

    "Hos Aka-pygméerna så jagar kvinnorna medans männen tar hand om och ammar barnen. Sen så byter de. Turas om. Jämlikt och det är inte för inte som de anses vara de bästa papporna i världen. Är det manligt att ta hand om barn? Är det manligt att vara omhändertagande och empatisk?"

    Och så vill jag påpeka nåt viktigt: VI LEVER INTE PÅ STENÅLDERN LÄNGRE. Män behöver inte jaga idag för vi har Ica Maxi eller Konsum eller Vivo och vill man ändå jaga så behövs ingen muskelstyrka. Vi har nämligen skjutvapen. Idag tar även män hand om barn och behöver således lära sig det i lika stor grad som kvinnor.

    Och hurra för att du totalt missade poängen. Jag illustrerar en ny:

    din dotter blir retad för att hon inte har några pattar. Lösning? 1. ge henne en operation eller lär henne att fylla ut bh'n 2. ge henne självkänsla och lär henne att hon duger som hon är?

    Dina barn kommer möta situationer där de skiljer sig från mängden, kanske de inte har råd med den senaste coola jackan eller kanske de inte har råd att åka på dyra skidsemestrar eller göra annat som andra barn gör? HUr hanterar du det?

    SvaraRadera
  43. 1. Vi är inte neandertalare, vi är homo sapiens.
    2. Förmodligen var de förhistoriska människorna fullt så könsuppdelade som artonhundratalsarkeologerna hade för sig. Jfr Bäckaskogskvinnan som pga jaktvapen antogs vara bäckaskogsmannen tills osteologiska undersökningar visade att hon fött en åtta-tio barn. De KAN ha jobbat, levt och uppfostrat barn tillsammans.
    3. Varför ska vi se "den lyckliga vilden" och deras hårda liv som ett ideal? Det som möjliggjort vårt sätt att leva har ju alltid varit för förmåga att anpassa oss och utnyttja nya omständigheter.
    Det finns genomsnittliga skillnader i egenskaper mellan könen, men skillnaderna INOM könsgrupperna är så mycket större att begränsningar utifrån könsbasis inte hjälper och styrker utan enbart förtrycker de som råkar falla utanför normen.

    SvaraRadera
  44. Hur jag hanterar det? Lätt....jag tjänar mycket pengar så det blir inget problem.

    Om min dotter inte får några pattar som du uttrycker det så kommer hon själv att fylla ut bhn...Surprise!
    Du kan tycka att du läxade upp mig med ditt CRo Magnonjidder. Grattis!
    Lycka till i livet för du gör det ju verkligen svårare än det är.

    SvaraRadera
  45. föregående skrev KEY

    SvaraRadera
  46. ok. Så med andra ord tycker du att man ska lära ungarna att följa flocken, normen och göra som alla andra? Om de mår dåligt för hur de ser ut eller om de blir retade för den de är, så ska de förändra sig?

    Check. Då vet jag. Då förstår jag att mitt sätt kan verka läskigt.

    SvaraRadera
  47. Tack Dea, för att du upplyser oss om att vi är Homo Sapiens....Tack, jag behövde verkligen upplysas om detta då jag bara är en välanpassad, högavlönad flickig kvinna..../KEY

    SvaraRadera
  48. KEY: Du verkar vara en sådan konflikträdd person att det mörknar. Du fäller taggar utåt och kan inte argumentera sakligt.

    Och att du verkar tro att pengar är vägen till lycka och självkänsla. Det är, finns inga ord hur illa det låter.

    Det kommer gå garanterat bättre för LD barn än för dina. För hon ger sina barn 100 valmöjligheter istället för 2 som du ger dina barn.

    SvaraRadera
  49. nej det menar jag inte....jag menar att man inte behöver trycka på en pojke rosa leggings för att han ska våga gå sin egen väg. Man kan stötta och pusha på andra sätt. Jag anser att det inte främjar ett barns självbild att inte veta vilket kön man tillhör. Man stärker ett barns självbild hemifrån, genom att finnas där som förälder. Men vet du vad. Du gör som du gör så gör jag som jag gör. Ok?/KEY

    SvaraRadera
  50. Linda_marie; det är ju en sån där typisk grej för kvinnor dock. Vi får liksom aldrig lära oss hur man argumenterar för sin sak. När flickor bråkar så tystas det ner och slätas över; "bråka inte nu flickor! Var sams istället!" medans pojkar får bråka klart.

    Det är inte en slump att kvinnor är mer konflikträdda än män och att de lättare går till försvar när de får kritik.

    SvaraRadera
  51. Linda-Marie: Inga kommentarer. Skaffa ett jobb:=)

    SvaraRadera
  52. Linda-Marie:....jag ångrade mig..!!!100 valmöjlighetre säger du? Spännande. Jag trodde det bara fanns pojkar o flickor...
    hahaha en sista sak: jag gråter heller i en mercedes än på en cyckel...haha/KEY

    SvaraRadera
  53. KEY, Det är ingen som snackat om att trycka på pojkar rosa leggins. Såvida han inte själv ber om dem.

    Däremot så är det viktigt att vara medveten om vad kläder sänder för signaler, hur de påverkar omgivningen och hur det i sin tur påverkar barnet. Kläder är inte bara kläder. De påverkar hur barnet blir bemött och hur barnet blir bemött påverkar hur personligheten utvecklas.

    barn i glada färger får fler leenden och uppfattas trevligare än barn i murriga. Flickor i klänning får exempelvis fler komplimanger för sitt utseende än flickor i byxor och definitivt fler än pojkar. Det påverkar också. POjkar i söta kläder uppfattas som snällare än pojkar i mörka coola kläder och det i sin tur påverkar hur de blir bemötta. osv.

    Det främjar absolut barn att man inte snackar kön. Om min dotter inte vet att hon är flicka så vet hon inte heller att hon ska vara på ett speciellt sätt, se ut på ett speciellt sätt eller tycka om vissa färger. Hon är mer fri att utforska sin person och intressen.

    Föreställ dig att man skulle tjata lika mycket om ras och etnicitet som man gör mer kön?

    Och självklart gör var och en som de vill, men jag sitter inte tyst och accepterar när föräldrar fostrar sina barn på ett sätt som kommer påverka MINA negativt.

    SvaraRadera
  54. Key:

    2 möjligheter: snäv mansroll eller snäv kvinnoroll
    100 möjligheter: fri från könsroller och därmed fri att utvecklas utanför mallen.

    Läs boken innan du förkastar den. Det är väldigt intressant det här att så många av er genuskritiker inte har den blekaste aning om vad det egentligen är ni kritiserar. Varför så rädd för kunskap?

    SvaraRadera
  55. Kay: Guud vad du är omogen.

    SvaraRadera
  56. HEJA LADY DAHMER!

    Jag är imponerad av att du ens orkar försöka upplysa alla skrämmande okunniga människor här.

    Hur kan man vara vuxen och ändå ha förstått så lite som blogginnehavaren och hennes syster.

    H E R R E G U D.

    / Johanna

    SvaraRadera
  57. Haha Key... Så bra, jag gråter hellre i en mercedes än på en cykel! Och tänk att fast du hellre gör det har du de 2 finaste killarna i hela världen, riktiga busfrö som både vågar synas och höras, spela boll och dansa!
    Men vet du? Jag tror vi har fel i att uppfustra och ta hand om våra barn på vårt sätt. Alltså FATTAR du att dessa puckon ens har mage att säga något om hur en annan mamma gör med sina barn? Nej jag håller fast vid att flickor är flickor, pojkar är pojkar och att det underlättar att få jobb och en normal livsyn om man rakar sig under armarna och klipper av sina dreads!

    Pinsamt, eller det e bara jag som tycker det? ;)

    Moster Olle.

    SvaraRadera
  58. Danni man kan sätta lösen på sin blogg så man slipper läsa såna här människors åsikter...

    Skulle kalla det avundsjuka?

    Moster Olle

    SvaraRadera
  59. Moster Olle. Jag har inte haft några som helst problem att få jobb. Men det är ju en del av problemet det här; fördomar och förutfattade förväntningar på människor baserat på utseende.

    Vill ni att era döttrar och söner ska växa upp och känna att de måste förändra sina yttre och anpassa sina personligheter för att ANDRA människor ska bli nöjda? Rannsaka er själva; är det vad ni vill? Vill ni att era barn ska bli bemötta på samma sätt som ni bemöter mig just nu? Att deras argument ska bemötas med hån och härskarfasoner? Att de ska kallas puckon och äckliga flator för att de har mage att ifrågasätta normer och ideal? Jag har inte en endaste gång varit otrevlig här utan tvärtom varit artig och saklig, men blivit bemött med en rejäl skopa skit.

    SvaraRadera
  60. Det är så sorgligt att vissa människor inte kan argumentera för sin sak utan att ta till personangrepp.

    Det visar bara att deras argument inte har någon grund.

    LD och några andra i den här tråden har redan sagt allt som jag ville säga, så jag nöjer mig med att säga tack för det!

    SvaraRadera
  61. Håller med Martina om att det mesta redan har blivit sagt här (Tack för det, Lady D), men jag skrev ett blogginlägg om de här otroligt vanliga diskussionerna om att barn till genusmedvetna skulle bli mobbade, och känner nu att jag måste ställa en fråga:

    Ni som tycker att det är viktigt att pojkar är pojkar och flickor är flickor, kommer ni också ihåg att uppfostra era barn till att vara snälla mot de som sticker ut, de som bryter mot normerna och de som inte ser ut som de "borde"?
    Eller lär ni dem att se ner på och vara elak mot de som inte ser ut eller beter sig "enligt reglerna"?

    För det kan jag tycka är en mycket viktigare sak att fokusera på än något som helst annat; att försöka uppfostra sina barn till så fina och omtänksamma och öppensinnade människor som möjligt. Och inte bara mot de som ser likadana ut som en själv.

    SvaraRadera
  62. Jag orkar inte läsa igenom ALLA kommentarer för jag kommer bara bli förbannad. Brukar bli det av trångsynta bakåtsträvande människor.
    Det ÄR ingen skillnad på barnen, det är NI som gör skillnaden.
    Snälla berätta för mig, om det sitter i benmärgen att vara en stereotyp, vad är det då för fel på min son?
    Han bär tunika, leker med dockor, vill ha långt hår, är väldigt förtjust i rosa och leker hellre prinsessa än riddare. Vad är felet på honom, vad är det han lider av? Eller har hans mamma bara gett honom möjligheten att själv få komma på vem han är?

    SvaraRadera
  63. Ja just ja. Han tröstar, matar och byter blöja på sin docka. Sånt "där som inte finns instinktivt" hos pojkar utan som dom lär sig när dom blir pappor...

    SvaraRadera
  64. Key, var så god, det var så lite så. Det verkade råda missuppfattningar i diskussionen, men jag är så glad att hjälpa till, så.

    Historisk återblick på färgen rosa som bäbisfärg kan även hittas här: http://peacelovescience.wordpress.com/2011/04/12/ska-grabben-ha-rosa-tank-om-han-blir-bog/

    SvaraRadera
  65. Jösses...har ni inget bättre för er!! Sköt er själv o skit i andra..

    SvaraRadera
  66. Hmm... Sköt er själv och skit i andra verkar vara en utbredd attityd här, är det så vi också ska agera då olika barn blir mobbade av en eller annan anledning? Och till er som uppfostrar era barn könsstereotypt, jag vet inte om ni är medvetna om det, men era barn kan också bli mobbade. Man MÅSTE inte bryta mot normen för att bli mobbad, har man däremot lärt sig att man faktiskt är en underbar människa som är fantastisk utan att behöva vara på ett eller annat vis, så har man också lättare att bita ifrån och även ställa upp för dem som blir mobbade.
    Och det är ju faktiskt just vad vi människor är, fantastiska och underbara individer. Åtminstone då vi är tillfreds med oss själva och inte lever under press.

    Ps. Jag skrattar hellre på en cykel än att gråta i en mercedes. ;) Ds

    SvaraRadera
  67. Ska inte säga att jag håller med om allt du skriver men den del av det. Det finns en jävla hysteri kring detta.. Barn ska få vara som dom VILL vara, dvs man ska varken tvinga en tjej att ha mer killpräglade kläder om hon inte vill, eller en kille att ha klänning för att förlänga sin egen åsikt, men om killen VILL ha klänning, kör på, om tjejen bara vill leka med robotar, why not? Fritt val åt barnen, begränsa dom inte åt nåt håll. Jag tycker folk ska skita i hur andra uppfostrar sina barn. Förstår att alla dessa genushysteriska människor bara vill rädda världen, men det är inte kläder eller färger det hänger på isåfall. SOM jag bloggat om detta ;) Dom flesta verkar iaf hålla med om att barnet ska få välja själv, tvinga inte på dom nåt av det, låt dom välja själv. Det sitter inte i en rosa klänning om en tjej får dålig självkänsla eller i en my little pony.. det sitter i vad för ansvar JAG som mamma/hennes pappa gett henne för uppväxt, klänning eller ej.

    SvaraRadera
  68. Kakan, problemet är att det inte blir ett fritt val om man bara lutar sig tillbaka och låter ungarna "välja fitt". Varför kan man undra? Jo för att ingen familj är en ö. Även om föräldrarna är tillåtande så finns samhället där bakom knuten med sina normer och regler och sanningar.

    Därför är det viktigt att man försöker MOTVERKA dessa strukturer och det kräver kunskap och verktyg.

    Sen är det INGEN genusmedveten förälder som tvingar sina barn till nånting. Ja, inte mer än nån annan förälder.

    Och nej, det hänger inte på kläderna bara - MEN kläderna spelar STOR roll. Genus handlar i grund och botten om hur vi bemöter varandra. Hur barn bemöts. Hur barn uppfattas. Manligt och kvinnligt. Stereotyper, fördomar och förväntningarna som följer med det.

    Kläder och färger påverkar hur människor uppfattar oss. Och hur vi blir uppfattade stärker förväntningarna och förväntningarna i sin tur påverkar hur vi bemöts. Hur vi bemöts påverkar i tur vår självbild och vår personliget.

    Detta gäller speciellt för barn som inte har kunskap eller erfarenhet att kunna tänka kritiskt.

    En flicka i rosa klänning uppfattas på ett sätt medans en flicka i jeans och tröja uppfattas på ett annat. Således får de - tråkigt nog - olika bemötanden. Inget konstigt med det. Men som genusmedveten förälder så är man uppmärksam på hur dessa bemötanden påverkar våra barn.

    Och utifrån det gör vi våra val; hur vill jag att mitt barn blir bemött? Hur kan jag påverka detta?

    SvaraRadera
  69. Att ni bara orkar lägga ner så mycket energi på andra människor...vad de äter,hur de klär sig,vad de jobbar med o.s.v...Vi är alla olika, och hade alla respekterat detta...att vi faktiskt är olika..hade världen sett mycket bättre ut än vad den gör idag!! Skulle inte ens orka bry mig om vad grannens barn har för kläder eller vad hon/han leker med, om de äter ekologiskt eller inte! Men hade jag märkt att grannens barn däremot farit illa...då hade jag lagt mig i kan jag säga!Men att lägga mig andras uppfostran av deras barn-ALDRIG...

    SvaraRadera
  70. Vilket otroligt sorgligt och okunnigt inlägg, likaså kommentaren från mostern som är hundra gånger värre. Det är väldigt ledsamt att läsa ett inlägg som detta och en kommentar som mosterns och veta att denna typ av syn överförs på barn. Jag önskar innerligt att ni båda en dag ska slippa leva med trångsyntheten och istället överösas med massa kärlek och ett öppet sinne.

    SvaraRadera
  71. jag blir lite mörkrädd av den här diskussionen. Barn må vara flickor eller pojkar, men framför allt människor. Låt dem slippa alla underliga färgkoder och normer och fokusera på att ge dem en awesome barndom istället, en barndom som gör dem till starka och nyfikna individer. /Tjej, som trots att jag hela min barndom lekte med bilar varken blivit mobbad eller missanpassad.

    SvaraRadera
  72. Ni som är så sura över att folk klagar på att ni klär era flickor i rosa och pojkar i blått. Som skriver att "Jag har rätt att klä MITT barn som JAG vill utan att någon ska blanda sig i". Om ni verkligen, verkligen menar det så antar jag att ni varken suckar, dömer, snackar skit om eller kritiserar dem som gör annorlunda - vare sig inför era barn eller inför andra. För den friheten ni kräver är inte frihet om den inte tillfaller alla - inklusive dem som låter sina söner välja prinsessklänning. Om ni ger sura kommentarer och pikar och förolämpningar till de som tänker annorlunda och sen gråter över att ni får samma sak tillbaka så är det helt enkelt dubbelmoral, det går inte att ta på allvar. Det är en sak med vettiga och pålästa argument, en annan att kräva något man själv inte är villig att ge och hänvisa till vana och unkna antaganden som orsak till att man skulle ha rätt till det. Det finns ingen makt i luft och irrationella konventioner.

    SvaraRadera
  73. Bla bla! Skicka genusdebatten där den hör hemma på ett museum eller ngt.

    SvaraRadera
  74. Sorgligt att människor accepterar mobbning och uppmuntrar att peka och skratta åt folk som ser annorlunda ut.
    Vuxna människor. Herregud. Patetiskt.
    "Världen ser ut så, inget att göra åt."

    Jo, om man slutar "gilla läget" med alla hemskheter i världen och faktiskt tar tummen ur och gör något, går ut sin lilla glittriga lilla bubbla, bara gör något litet, så kan det bli bättre.
    Folk bryr sig för lite om varandra.
    Jag är glad att jag vid snart 24 års ålder insett att livet inte går ut på att ha så mycket pengar eller så högt status som möjligt.
    Man ska ha kärlek och lycka i livet. Visst, pengar underlättar, men när man redan har pengar är det tveksamt till att ännu mer pengar gör dig lycklig.
    Jag tar som ovanstående kommentator hellre min cykel.

    SvaraRadera
  75. Du är bäst LD!

    SvaraRadera
  76. Om något hör hemma på ett museum är det synen att "pojkar är pojkar och flickor är flickor". För er som inte märkt det så lever vi på 2000-talet, gott folk. Öppna sinnet lite.

    Det som är främmande är läskigt, det tycker många. Men det är bara för att vi inte förstår det som är främmande. Om ni vågar ta in kunskap och lära er om nya saker och inte bara hålla fast vid gammalt (även om ni som nu har kollat diverse länkar här ser att till och med Franklin Roosevelt hade klänning och långt hår, tills han blev 6år till och med, så frågan är om det här jävla tänket inte är lite nytt på ett sätt?) så kanske vi kan få den här världen att utvecklas.

    Förresten! Ni som använder ord som "feminist flator" och dyl, ni är medvetna om att det är tack vare feminister vi kvinnor har rösträtt, p-piller, kan jobba utanför hemmet och har rätt till abort?

    Lite tacksamhet och historiekoll vore på sin plats. För att inte tala om allmänt hyfs!

    SvaraRadera
  77. Jag skäms över att vara kvinna när jag läser ditt inlägg.

    SvaraRadera
  78. Du är fantastisk LD som orkar.
    Till bloggägaren och dess moster vill jag säga: Läs en bok, gärna om genus!

    SvaraRadera
  79. Håller med helt och fullt. De som skriker genus, att man ska ha klänning på killar, tvinga tjejer att leka med bilar etc är oftast tjejer. Och jag tycker det är tragiskt att de uppenbarligen SKÄMS över att vara tjej själv då de har sånt problem och mindervärdeskomplex med just fenomenet kön? De säger sig vilja ta bort genusperspektiv och köntillhörighet - men är de som skriker mest om det? Det visar att de har väldiga problem med sig själv och kontrollbehovet att bestämma över andra. Det är som att de tycker det är rätt att leka narcissistisk diktator som ska styra och kontrollera andras hjärnor. På det väldigt fördömande, och det är osexigt.
    Så låt din dotter växa upp och vara STOLT över att vara tjej. Förtränger du detta kommer hon påvkerkas med sämre självkänsla och känna att hon inte duger som tjej. Det är mycket värre och ger värre effekter och sårade känslor. Det är detta kvinnor i decennier kämpat sig bort ifrån....och så kommer dessa töntar och ska göra att vi ska skämmas över att vara tjej, kvinna - och agera män. För det är bara det som duger?

    SvaraRadera
  80. Ha ha sjukt! Det här lär ju va fejk. Keila. Right. Så pantad är väl ingen...

    SvaraRadera
  81. Men herregud "anonym"! Läser ni inte kommentarerna? Det är ingen som säger att det handlar om att göra flickor till pojkar eller kvinnor till män!

    Läs först, svara sen.

    SvaraRadera
  82. Åh Gud vad jag kräks på det här inlägget och alla som skriver "bra skrivet". Det var skitdåligt skrivet.

    SvaraRadera
  83. Jag har aldrig mått så illa av ett blogginlägg och dess kommentarer tidigare.
    Alla som skriver "bra skrivet!!" måste vara helt hjärndöda.

    SvaraRadera
  84. lol@anna och HEJA Lady Dahmer, som vanligt!

    Att säga att man ska lägga ner genustramset är ungefär som att säga att man ska lägga ner det här tramset med att använda hjärnan och sunt förnuft. För det är faktiskt inte svårare än så.

    Men det är klart, det var en himla massa människor som tyckte det var läskigt även när jorden slutade var platt. Vissa tog det längre tid för med anpassningen helt enkelt.

    Litet tips bara, det brukar gå snabbare om man är öppen för att tänka längre än nästippen. Invanda mönster och tänk är inte alltid det bästa.

    Hur som, kul med ett gott skratt såhär på kvällen. Men skratten sätter sig lätt på tvären när man inser att det är just NI bakåtsträvarföräldrar som kommer begränsa min 3-åriga son i framtiden. Bu för er.

    Allt jag kan göra är att fortsätta varenda dag att erbjuda honom ALLT bra och vettigt här i livet och uppfostra honom till en ödmjuk, varm och känslosam man, i samma takt som ni jobbar för motsatsen. Fyfan.

    SvaraRadera
  85. Men tjena! Välkommen till 2011! Här har jag samlat ihop ett gäng ord som beksriver vad jag tycker om ni vill läsa: http://omkarlek.blogg.se/2011/august/utkast-aug-25-2011.html

    SvaraRadera
  86. Tack Lady Dahmer för den tid och engagemang du lagt ner i den här debatten. Det är människor som du som gör att jag orkar vara en stolt heterosexuell feminist med rakade armhålor, vinden full av gamla barbiedockor och ändå våga stå på barrikaden med knuten näve och så gott jag kan proklamera att individualism är så jäkla vackert att det inte är klokt. Det är också så att det är den okunskap som folk på denna blogg och i min omgivning besitter som gör att jag på måndag påbörjar min genusvetenskapliga utbildning på Stockholms Universitet. Allt för att finna verktyg och sakliga argument för allt det jag känner och tror, för att, precis som du gjort ikväll Lady Dahmer, kunna möta denna okunskap med handfasta fakta och utan personangrepp och känslomässiga argument. Ja, vi föds i de flesta fall antingen som flicka eller pojke, men där bör också skillnaden upphöra, där efter ska det vara DU som väljer vem DU är, inte en klänning eller ett intresse för bilar.

    SvaraRadera
  87. Lady D, jag tycker att du är så fantastisk!!!

    SvaraRadera
  88. Jag har en dotter som jag så gott som uteslutande klädde i rosa och volanger hennes första år i livet, dessutom hade vi mest "tjejiga" leksaker. Nu är hon två och ett halvt och kan uttrycka sin åsikt om kläder och leksaker och leker enbart med bilar, grävskopor och sparkar boll, vägrar klä sig i annat än jeans och tröjor med bilar på. Tror barn blir som dom blir, vi överskattar nog hur mycket vi kan påverka dem. Och för egen del är hon lika underbar och cool vare sig hon har rosa eller blå kläder. Föräldraskapet sitter inte i vilken färg man klär sina barn, men kanske lite i hur man är som förebild och man kan fråga sig om man vill att ens barn skulle uttrycka sig så elakt som vissa gör på nätet mot sina kompisar.

    SvaraRadera
  89. Tycker Lady D nedvärderar det kvinnliga könet istället. Precis som det skulle vara fult att vara kvinna och kvinnlig.

    SvaraRadera
  90. Barn tenderar att leka med det dom känner till och göra det dom kan, liksom alla vuxna människor brukar göra samma sak: Om jag är bättre på hästar, fortsätter jag ju gärna med det för att jag KAN och förstår hur hästar funkar, till skillnad från bergsklättring.

    SvaraRadera
  91. Måste bara ge en eloge till LD.

    Jag kommer inte kommentera inlägg från de som försöker säga emot henne, då de är på en nivå som till och med understiger den man brukar se hos religiösa "övertygade" som vägrar bemöta argument på en dansade nivå

    SvaraRadera
  92. Dansade=sansade. HTC ftw

    SvaraRadera
  93. " Precis som min mamma gjort på mig och mina systrar."

    ligger ngt i det

    SvaraRadera
  94. Anonym: Skaffa mig ett jobb? Du har inga bättre att tillföra ämnet?

    Men för att stilla din nyfikenhet. Om två år är jag klar barnläkare, gör nu mitt första år som ST-läkare. Men tack för att du frågar.

    SvaraRadera
  95. Amanda: känns som du är den som begränsar andra snarare då du dömer andra då du förutsätter att din son ska bli mobbad och dömd. Betyder det att du vet att din son sticker ut? Du kanske ska lägga fokus på att stärka honom så han klarar av skolan sen när de andra barnen själva kommer säga vad de tycker om han sticker ut? Skyll inte på föräldrarna, för jag vet inte en förälder som sagt till sina barn att man ska döma andra och skratta åt andra som sticker ut. Barn är tyvärr som barn är, och detta är något vi tjejer tyvärr fortsätter med....prata illa, hugga i ryggen och fördöma. Har du aldrig fördömt andra? När du sitter på bänken, tåget, bussen....tittar du på andra och tycker och tänker saker om den?

    Tjejer och killar leker med både dockor och bilar och har alltid varit så. Det är ni som förstorar upp det så och gör er så krediga. Redan på 70-talet var det "könslöst" med leksaker och färger. Tjejer hade byxor och killar lekte med dockor. Hela 70-talet var flower power. 80-talet hade killar långt hår, kajal och svart nagellack. Ni agerar skitnödigt.

    Gissar att ni är födda på 80-talet...för det här med könslöst med leksaker, kläder etc har funnits länge. Och har man barn själv så vet man att barnen väljer själva. Har en vän som är svartgothare och till hennes förtvivlan (först) så är det bara rosa hemma i dotterns rum och kläder, för hennes dotter älskar det och vill bara ha det. Ska hon då bestämma över sin dotter att hon aldrig får ha rosa, för att hon själv hatar rosa och trivs i svart, sotiga ögon, nagelsaxklippt hår och tatueringar på hela kroppen? Gör hon rätt eller fel då enligt er?

    SvaraRadera
  96. Så om min pojke instinktivt tar hand om sin lillasyster vid 2 års ålder, han älskar att diska, leka med dockor samt bilar så är han inte en pojke då? Sist jag kollade så hade inte snoppen ramlat av. Jag tycker synd om era barn som fostras i att bara vara "flickor" eller bara vara "pojkar", varför kan barn inte bara få vara barn och varför kan inte en pojke bära rosa om det är hans favoritfärg? Vad fan är problemet?

    SvaraRadera
  97. Ps. Det handlar inte om att ta bort kön era dårar! Det handlar om att låta barn vara barn på lika villkor. När barnen sen växer upp så växer de upp till empatikännande och nöjda vuxna kvinnor och män med bra självkänsla, inte till osäkra kvinnor och män som gör allt i jakten på bekräftelse samt mobbar andra som inte passar in i den norm de uppfostrats i. Nu generaliserar jag men så är det.

    SvaraRadera
  98. men är inte grejjen såhär; hade det funnits manligt eller kvinnligt hade det sett likadant ut överallt, ialla kulturer, jämt.

    och så är det inte.
    kung Ludwig XIV av frankrike - älskade balett - inte gay (hur nu det skulle spela roll men känns om att det behövde bekräftas i sällskapet)
    drottning margaretha av sverige - kung byxlös (inte heller gay)
    men ett par 100år sedan...de här personerna bröt inte normen. de var moderna.
    margaretha på 1500-talet och Ludwig på 16-1700talet

    i många kulturer finns det fler än två kön.

    så...

    SvaraRadera
  99. ber om ursäkt. margaretha var drottning på 1300-talet.

    SvaraRadera
  100. .....Min son älskar dockor och bilar..hm...Det kulturella bidrar vi föräldrar med, vi uppmuntrar när flickor leker med dockor ( omedvetet, kulturellt inlärt) och likaså när pojkar leker med bilar. Finns forskning på det. Inte så svårt...Bloggerskan menar att Keila en dag ska bli mamma, men ska inte killarna vara pappalediga då? Ska de inte uppmuntras till att leka med dockor? Eller ska de bara köra bil när de ska ta hand om sina bebisar...Tänk efter så går det lättare leva..

    SvaraRadera
  101. efter att ha läst lady dahmers åsikter o argumentationer håller jag faktiskt till stor del med. jag fattar faktiskt. vissa saker kan jag tycka är överdrivna. jag hade inte velat sluta raka mina armhålor, men det är ju sådan hon är. min första tanke är 'vad äckligt'. sen skäms jag över att ha tänkt så! vem är jag o säga vad som är äckligt? hon kanske tycker jag är äcklig som brukar lämna disk efter mej i flera dagar...men sån är jag, o vem är hon o säga hur jag är?
    jag tror att folk drar en slutsats så fort de läser några rader, så fort de ser hur hon ser ut så sätter de henne i ett fack.. 'jaså hon är sån...'

    jag blir fruktansvärt irriterad när jag läser att barn är elaka, det är sånt samhället är? jaså? ska man bara acceptera det då, och ska det stackars barnet som blivit retat få ändra på sej för att han/hon vart sej själv? det är så jävla orättvist.

    man kan jämföra väldigt dramatiskt med tjejer som blivit våldtagna, de har blivit jävligt illa behandlade (uppenbarligen), är det då tjejen som ska få vika ner sej, flytta på sej, skämmas? för att mannen var kåt o ville ligga, ska han då få som han vill? ska mobbaren få som han/hon vill, få friheten att vara elak o trycka ner andra, och det utsatta barnet behöva byta skola, för att han/hon inte passat in i normen, haft fel kläder eller vad orsaken nu kan ha varit?

    det är aldrig okej att vara elak mot en annan människa, oavsett hur se ser ut, vart de kommer ifrån eller vilka de är.

    jag skiter i klädfrågan, jag hade låtit mina barn ha på sej vad de vill. danni verkar tycka (ibland, när hon inte säger att hon är tjej därför ska hon se ut som en tjej), att barnen ska få ha på sej vad de vill. så tycker lady dahmer också vad jag förstått. och det är ju så himla givet och uppenbart.

    men även ett barn som blivit 'väluppfostrat' och haft rosa leggings eller lekt med bilar, kan bli en ond människa. han/hon kan träffa fel partner o bli påverkad i vuxna livet. allt handlar inte om vad de ser som barn...

    jag tycker det har gått lite väl överstyr men hur seriöst man ska tänka när man klär sin unge. men alla är sina egna människor o individer o man väljer själv hur man fostrar sina barn.

    SvaraRadera
  102. Men puh. Min dotter älskar dockor, polisbilar ch bollar. Som det ska vara - hon får leka med allt hon gillar. Skulle aldrig heller tvinga henne till något, men viktigare än det: jag skulle aldrig tvinga henne att låta bli något. Jag är noga med att hon får klättra, smutsa ner sig, vara vild och modig. Även när hon har fina klänningar. Blir de smutsiga och förstörda är det väl mitt problem som är så "dum" att jag klär ut henne till en liten docka. SKulle bli vansinnig om någon konservativ idiot sade åt henne vad hon inte får / bör göra för att hon är flicka. Som tur är har vi ett jättebra dagis som inte begränsar barnen till vad de "borde" göra.

    SvaraRadera
  103. Vad tråkigt att sånna här ämnen inte kan diskuteras sakligt utan hätsk stämning eller personangrepp.

    SvaraRadera
  104. skulle man inte kunna göra så att man höjer statusen på "flickiga" grejer?

    varför är det mer status att vara brötig och leka med bilar än om man är klädd i rosa hello kitty-klänning och byter blöja på en docka?
    det är i alla fall uppfattningen jag fått. det känns som att det nästan börjar bli lite tabu att klä sin flicka i söta klänningar. men jag kan ha fel, jag har själv inga barn tack o lov, jag vill slippa läxa upp bajsnödiga politiskt korrekta mammor (som läst socionomprogrammet, jag funderar på att inte ta upp de studierna igen eftersom 99% av de som läser programmet är just så jävla bajsnödiga så fort det kommer till könsroller..off topic, förlåt)

    vi har helt skeva könsroller, absolut. jag äcklas av det. men jag tycker inte det är vettigt att försöka få sin flicka mer pojkig o vice versa, de är för små för att förstå. och vad tänker ni er, ska era små döttrar gå omkring på dagis och snacka könsroller? är de inte för små för det?

    jag tror inte en treårig flicka som vill ha en likadan hello kitty som alla andra flickor har kan förstå själva innebörden i att hon får en monstertruck istället. vi vuxna kan försöka ändra samhället men barn är alldeles för små för att kunna stå upp mot befästa könsroller. vi vuxna måste ändra samhällets normer för pojkar/flickor först.

    SvaraRadera
  105. Jag tycker att genus debatten är en viktig, det går inte att förringa hur stor roll kön har för vårt liv.

    Jag är uppvuxen med rosa klänning, kjol och dylikt. MEN och det är ett stort MEN, jag har blivit uppfostrad till att alltid tro på mig själv, att stå för vad jag tycker, säga vad jag anser och att ta diskussioner. Våga ta plats och att inte tysta ner mig själv. Jag tror att det är viktigare att en förälder uppmuntrar personlighetutvecklingen och självkänslan istället för att fokusera på vilka kläder som är rätt eller fel.

    Jag valde senare i mitt liv att alltid bära jeans och munkjacka. Ingen big deal alls, ingen reaktion från föräldrar eller andra närstående, för jag var Anna. Anna ett förövrigt könstereotypiskt namn. Nu har jag klänningar, jeans, andra sorters byxor och kjolar, munkjackor, blusar och skjortor. Jag känner mig inte begränsad. Har aldrig gjort och kommer aldrig göra. Jag handlar dock inte på herravdelningen, men det har mest att göra med mina kurvor och mindre att göra med att jag inte vill eller att jag anser att det är fel.

    Min kärna är varken rosa eller blå, min kärna är jag. Min kärna är stark för jag har starka föräldrar. Båda två. Jag har fyra systrar, alla uppfostrade i rosa klänning, alla starka individer som klär sig i vad de vill och känner för.

    Att säga hur jag skulle vara om jag inte blivit uppfostrad i rosa klänning är bara spekulationer. Jag tror däremot inte att det hade påverkat mig och min kärna det som är jag speciellt mycket. Men det är inget jag kan säga med säkerhet så klart.

    Men det jag vill lyfta är att det är inte vitt eller svart. Man talar mycket om stereotyper hit och dit. Men vad tänker man då? Jag känner mig som en kvinna, folk runt mig ser mig som en kvinna alla dagar i veckan, oberoende av mina kläder. Är jag då stereotypisk? Jag väljer att raka mina ben på sommaren och under armarna. Men på vintern anlägger jag vinterpäls, något som mina träningskompisar på gymmet ser nästan dagligen. Gör det mig mer ostereotypisk på vintern?

    SvaraRadera
  106. Ursäkta... men snälla, snälla bloggerska - läs på om genus innan du vräker ur dig alla totalt helgalna felaktigheter som tex det du skriver i din blogg.

    Det där är bara rena jävla fördomar!

    Finns det inget viktigare för din dotter än att hon är just TJEJ? Du lär henne att oavsett vad hon åstadkommer, så sitter det viktigaste på henne mellan benen...

    /Linn

    SvaraRadera
  107. Barnen gör som föräldrarna gör, är du rosa rosa så kommer nog din dotter vara det när hon är liten...hon kommer inte leka med de där bilarna om inte du gör det. Kanske skulle du ta o läsa en liten bok om utvecklingspsykologi!

    SvaraRadera
  108. Vem bestämmer kläderna till ett barn som är nyfött? Inte är det barnet själv. Det jag inte fått svar på när jag läst det här inlägget och kommentarerna, är varför det är viktigt att från första stund tala om för omgivningen, och så snart det bara går, barnet, vilket kön barnet har? På vilket sätt är det viktigt? Och hur kan ni läsa in att de som vill diskutera genus kräver att flickor inte ska få vara flickor? Det handlar ju, som LD har skrivit, om att vidga begreppen. När vet ett barn att hon/han gillar en viss färg och form på kläder? Jo, när vi vuxna gett henne eller honom tillräckligt med många signaler att det är just rosa klänning flickan ska ha och Batman-tröja killen ska ha. DET är ju att tvinga på ett barn en åsikt. Inte ett självklart val från barnen. Om nu min tjej då vill ha rosa? Ja men för sjutton köp rosa, OCKSÅ! Men det måste ju inte vara rosa volangklänningar. Och låt henne även få alla andra färger. Brunt, rött, lila, gult, guld, vitt, grönt... vissa tjejer idag ser ju ut som gräddbakelser, varför då? Det sägs ju i inlägg på den här bloggen och i kommentarerna, jo för att de ska vara söta. Det kan väl inte vara det viktigaste att förmedla som förälder till sitt/sina barn? Visst är barn söta, men inte för att de befäster könsrollerna, utan för det de gör det som barn gör. Kramas, skrattar, leker, busar, säger skojiga saker och är just barn. De trista personangreppen och kommentarerna under det här inlägget som att "jag skiter i genus, jag vill att kvinnor ska vara lika värda som män" talar för sig själv. Läs på lite och diskutera utifrån kunskap. Det blir faktiskt mycket bättre då.

    SvaraRadera
  109. Jag kan ju tycka att det är ganska underhållande hur "Key" gång på gång understryker sin höga utbildning men ändå inte verkar förmögen att använda sig av korrekt syntax.

    Just a thought.

    SvaraRadera
  110. Det finns faktiskt en positiv grej med det här blogginlägget, och det är insikten att vårt fina (o)jämställda samhälle som vi i Norden så gärna skryter om faktiskt inte existerar. Ännu. Jag är rädd att den illusionen gör att vi tar för givet att vi får göra som vi vill, alltid, hona som hane. Man litar på att även om ens barn kläs i könskodade kläder så kommer det inte ha någon påverkan, eftersom samhället ju är jämställt.

    Som någon skrev ovan, tillvänjningen tar olika lång tid. Att det fortfarande finns människor som tror att det är begränsande, könlöst eller nedvärderande av "det kvinnliga" (vad det nu är och vem har egentligen bestämt vad som är vad?) att förespråka genus när det kommer till barnuppfostran innebär bara att vi inte är färdiga än. Ingen kick back relax här inte. Vi måste fortsätta prata, diskutera, ifrågasätta och vara goda exempel. Danni är antagligen en fantastisk mamma som ger sin dotter oerhört mycket kärlek, men jag anser att alla har ett grundläggande ansvar som samhällsmedborgare att leva så som vi anser att samhället bör se ut, inte finna oss i och rätta oss efter de orättvisor som finns. Hur vill vi egentligen att världen som våra barn och barnbarn växer upp i ska se ut? Det är vi som bestämmer det.

    Det positiva med just det här blogginlägget och alla fantastiska kommentarer är att det ger i alla fall mig driv att kriga vidare. När jag blir morsa ska det så fan heller bara finnas två alternativ!

    SvaraRadera
  111. Sorgligt att du begränsar ditt barn så.

    Jag undrar - sen när din dotter blir mamma, tycker du att hon ska ta hela ansvaret för barnen själv? Eftersom du tycker att pojkar inte behöver öva på att ta hand om bebisar?

    Eller tänk om din dotter är homosexuell? Tror du att hon kommer att känna sig öppen att prata med dig om det? Bara en tanke...

    //Från en som har en son som använder trosor, älskar rosa, att leka med bilar och går på dans!

    SvaraRadera
  112. Jag kan knappt ta denna diskussionen seriöst. Och jag tycker detta handlar om mer än könsroller.

    Tycker inte om när små flickor tänker på smink och utseende och så vidare eftersom jag tycker de ska ha lov att vara barn. Men jag tror alltså inte att man hjälper sina barn genom att ta på en pojke en klänning. Även om man tycker att det inte borde spela någon roll vad barnen har på sig så är det skillnad på hur man tycker att världen borde se ut och hur den i verkligheten ser ut. Tror nu att man skadar sitt barn mer om man har en son som går runt i klänning - det måste om något kännas förvirrande för honom när han upptäcker att dom andra pojkarna inte går runt i klänning. Och ärligt talat - går papporna till era barn också runt i klänning? Tycker ni att dom borde göra det? Jag tror inte min kille hade varit speciellt snygg i klänning....

    Detta gäller ju allt... inte bara könsroller. Det borde inte spela någon roll om man är tjock eller smal, ful eller snygg, men verkligheten är sådan att folk lägger märke till om du väger 120 kg eller om du har en frisyr som uppfattas som jätteful efter de skönhetsideal som råder i samhället. Och du kommer inte må bra av den negativa uppmärksamhet du får. Så kan du ju välja att säga "jag tycker att det är fel så därför vill jag ge mitt barn en asful frisyr av princip". Men det ändrar ju varken skönhetsidealen i samhället eller hur ditt barn kommer att må (iaf. inte positivt). Så vem hjälper du genom att ta detta valet egentligen? Har du själv haft ett trauma över någon mobbade dig över en ful frisyr, och tycker du att detta var ett fel i samhället? Ja, det var kanske fel. Men hjälper du ditt barn genom att klippa samma frisyr på han eller henne? Eller handlar det egentligen om dig själv? Det är en sak att konstatera att man tycker något är fel. Men en annan sak vad man väljer att göra åt saken.

    SvaraRadera
  113. Istället för att aktivt försöka motarbeta stereotyperna tror jag att svaret är en neutral hållning där man inte aktivt försöker sig på varken det ena eller det andra. Alltså, att man inte försöker aktivt att göra sin lilla dotter till en liten docka, samtidigt som man inte aktivt fokuserar på könsneutralitet. Resultatet lutar antagligen mer åt att "flickor blir flickor och pojkar blir pojkar" eftersom det är så samhället ser ut just nu, men jag tror inte detta skadar någon så länge man inte överdriver och så länge man som förälder visar att man accepterar att ens barn kanske tar andra val senare i livet. Jag kan förstå om man känner sig skadad av egna upplevelser om att bli uppmanad till att vara "en riktig flicka/kvinna", men det betyder inte att man behöver reagera med att aktivt motarbeta könsroller.

    Jag tycker att alla människor är unika. Men jag tycker det är extremt sorgligt när man kämpar för att vara unik istället för att bara vara sig själv. Det kan bli för mycket åt båda hållen. Gillar inte den trend där folk aktivt försöker att vara annorlunda bara för att bevisa att dom är unika. Tror bara det handlar om att man har svårt för att acceptera att man bara är en i mängden som alla andra och att denna existentiella kris skapar ett behov för att bevisa för omvärlden att man är unik. Tycker tyvärr att det får motsatt effekt. Det mest unika man kan göra är att inte tänka så jävla mycket över hur man är jämfört med alla andra och bara vara sig själv. Man behöver inte gå runt med klänning som man för att göra detta. Om man nu verkligen vill det så är det väl ok. Men jag menar bara att det är minst lika "icke-unikt" att försöka så jävla mycket på att vara unik.

    Alltså.... jag tycker att man fokuserar för mycket på att det är fel att vara som stereotyperna. Men jag tycker det är lika fel att kritisera dem. Man får respektera varandra oavsett om man är stereotyp eller så kallad "unik". Man kan faktisk vara lycklig som stereotyp också!!!! Om man själv vill dela sitt liv med en annan kvinna, en man i klänning eller bara leva ensam så är det helt okej. Det viktigaste är att man är lycklig med sitt val. Och här kommer huvudpoängen: DET SAMMA GÄLLER OM MAN VÄLJER STEREOTYP-LIVET. Det tror jag att ni stereotyp motståndare glömmer. Respektera dem som är lyckliga med en man i jeans, och döttrar med klänningar. Varför ska ni avgöra vad som känns rätt för dessa personer?

    Jag förstår att man kanske har känt sig motarbetad om man inte själv passar in i den så kallade stereotyp bilden och att man därför blir defensiv omkring det att vara unik. Men ni glömmer att ni själva gör precis samma sak som ni själva råkat ut för när ni kritiserar dem som har det helt fint och är lyckliga med sitt stereotyp liv!!!

    SvaraRadera
  114. Och ja... så kan man ju anse att man bör leva så man tycker att samhället bör se ut... men jag har iaf inte tänkt offra mina barns välbefinnande i den kampen. Vem har sagt att dom överhuvudtaget har lust att delta i den kampen? Är det inte min egen kamp snarare än deras?

    Ja... täääänk nu om dom är lesbiska, och vad har jag då gjort mot dom. Men tänk om dom rent faktiskt bara har det helt fint med att vara stereotyper? det är ju också en möjlighet.

    SvaraRadera