fredag 19 augusti 2011

Arigato obaachan

Just nu är det bara dockor som gäller här hemma. De senaste två veckorna har handlat om allt från dockans "beeeesch" (bajs), "blääja" (blöja) till "doootan biiita" (dockan bits).
Keila har förvandlats från liten bebis till ansvarstagande mamma och hon vaggar bebisen ömt när bebisen är "leschen" (ledsen). Det sitter i ungens dna alltså. I kvinnors dna. Hur kan allt annars sitta som smäck när det gäller bebisar? Det finns en anledning till att hon kånkar runt på dockor här hemma och inte ligger på golvet och brummar med bilar. 

Torkar bort "doootans beeesch" med våtservetter.

Och så ska hon ha ny "bläääja"!

Den här söta vagnen fick Keila igår av sin farmor. 
Det är klart "doootan" ska åka fint. Keila fick själv välja i affären och valde två vagnar som hon baxade mot kassorna. Vi sa åt henne att hon fick välja en men ungen tog en vagn i var hand och körde iväg.
Efter ett utbrott och lite krokodiltårar valde vi denna vagnen tillsammans där hon kan bädda ner "doootan" och dra upp suffletten så att hon inte får sol i ögonen.

"Doootan få läääälle" hördes det från vardagsrummet innan.


Jag blir helt rörd när jag ser henne fixa och dona med dockan i vagnen.
Hon kommer bli en fantastisk mamma en dag.

"Nu kör vi!"

Nu vaknade pappa!

Tusen tack Yoko för den gulliga vagnen.
Keila älskar den.

11 kommentarer:

  1. haha ja visst är det sjuk, det måste verkligen sitta i benmärgen! Här det bara också bebis som gäller, hon säger fan bebis mer än mamma nu förtiden! en dejt med tjejerna och dockorna nästa vecka? kan i princip vilken dag som helst, icke måndag dock!!
    PUSS

    SvaraRadera
  2. Hej Danni!
    Ja, det ær helt otroligt, vilka hærliga goa bilder. Nu har Hildegunn fått ordning på sin dator hwmma, så nu ær man me igen, he, he. Har precis kommit hem från en Power Walk på 2 timmar, uf men det gjorde gott. Hoppas ni har det bra, pussa søta, goa Keila o hælsa Henrik så mycket från oss. Stor go kram.
    essie o Olsenbande

    SvaraRadera
  3. So sad. Det är ju inte precis som om hon har gjort ett eget val att leka med dockor. Vuxna har ju köpt dockorna till henne, vuxna uppmuntrar henne. Jag slår vad om att hon hade lekt lika passionerat med bilar om du hade köpt det istället. Och om du hade haft en son hade han säkert lekt lika fint med dockorna. Men eftersom du så innerligt vill befästa könsrollerna, så hade du ju säkert aldrig köpt en docka till en kille. So sad, som sagt.

    SvaraRadera
  4. Till anonym: Vet du vad jag tycker är "so sad"? Jo att folk som du pallar gå in på bloggar och kasta skräp och utrycka dina trötta kommentarer. Låt ungen leka med dockor och pojkar leka med bilar.. vad är det för fel med det?

    Vet du vad.. du kan ju klä din lilla tösabit (om du nu har barn) i blåa kläder med stora traktorer på eller din lilla påg i en ros ballerina kjol och så kan vi se vem det är "sad" om i skolan.

    Tack och hej!

    SvaraRadera
  5. Förstår att du blir ilsk på dom som läser din blogg och har ork att gnälla över sånna skitsaker!
    Förstår inte hur de skulle skada Keila att hon leker med dockor???
    Följer din blogg sen länge och tycker det är EN fantastiskt söt liten tjej ni har!

    Sandra

    SvaraRadera
  6. amen för fan! hur orkar folk!!!! Vad är det för fel på att flickor är flickor o pojkar är pojkar... Dom ända som klagar o gnäller är kvinnor... skäms ni så mycket över ert eget kön eller vad är det frågan om! Skit söt dockvagn Daniella!

    SvaraRadera
  7. Plutt så sött, klart flickor ske leka med dockor.. Det är bara då de är. De kan alltid leka med annat men de väljer själva de"flickiga" sakerna och så kommer de alltid vara!

    SvaraRadera
  8. Min son, som är ett år nästan precis, går omkring med telefonen här hemma vid örat och tjattrar. Han har full koll på hur man använder en mobil. Har han det i sitt DNA? Har jag lärt honom? Har nån visat honom? Nej inte aktivt. Men barn är svampar. Socialiseringsprocessen är riktigt häftig. Ungarna snappar upp allt de upplever, ser, hör och applicerar det till sin värld. När de sen får uppmärksamhet eller bekräftelse för det så ökar det risken att beteendet ska fortsätta.

    Nej, de här egenskaperna sitter inte i benmärgen som nån här ovan hävdar. Det sitter inte i DNA't. Det handlar om SOCIALISERING.

    SvaraRadera
  9. ... och till er som tjatar och tjatar om att "pojkar är pojkar och flickor är flickor":

    Ja pojkar är pojkar och flickor är flickor, (Vad betyder det egentligen?) men det är helt jävla irrelevant. Även om det skulle vara så att könen vore så fundamentalt olika så är ju inte det ett argument mot genusmedvetenhet. Tvärtom! Är det inte snarare ännu mer viktigt att man då ser till att barnen får träna på de egenskaper och uppmuntras för de kvaliteer och sidor som de inte har lika mycket av biologiskt?

    Om nu flickor ÄR mer empatiska och mjuka och omhändertagande naturligt, är det inte då extra viktigt att pojkar får träna lite extra på den biten? Och kanske flickor då kan träna på de egenskaper de har mindre av; typ konflikthantering och styrka? Och om nu pojkar av naturen ÄR mer våldsamma, vildare osv är det inte extra viktigt att de får hjälp att tona ner den biten?

    Varför kan man inte låta barn få vara barn istället för att konstant hela tiden dagarna i ända tjata och tjata och tjata om att de tillhör endera könet?

    Det är flickor hit och pojkar dit och "du är en flicka!" och "du är en pojke" och så lär man ungarna att könet är viktigt och skillnader är viktiga och att flickor hör ihop och pojkar hör ihop och de ska segregeras och behandlas olika. Det fokuseras så otroligt mycket på olikheter och skillnader istället för att prata om det vi har gemensamt.

    SvaraRadera
  10. men åhh va söt hon e lilla hjärtat.. som hon donar o har sig hihi =)

    SvaraRadera
  11. Vilken söt liten en. Jag tycker absolut att barn ska få leka med precis vad de vill, oavsett.

    Men barn härmar allting (det är ju lite det som är människans framgångskoncept, att vi lär oss av varandra), och om hon sett att du tar hand om barnen och byter blöja och allt sånt är det inte konstigt att hon gör det. Är du mest med barnen gör hon följdaktigen mest det du gör. Inget konstigt alls, och jag tänker inte lägga någon värdering i det. Så det kanske inte är så genetiskt betingat. Men det får vi nog aldrig veta.

    SvaraRadera