En vanlig dag i våra liv

En alldeles vanlig dag i mammaland kan gå till såhär:

Denna morgon, då Keila fyllde 4 månader, väckte hon mig vid sju (!) och jag gav henne mat halvsovandes varpå hon somnade om och sov till halv tio (Yes!).

Då börjar vår dag och lillskruttan får sitta i babysittern medans jag plockar undan lite, diskar, duschar och gör mig i ordning. Hon flyttas med till det rum jag befinner mig i. Oftast jollrar hon och "pratar" med djungeldjuren. Har hon däremot en dålig morgon gnäller hon och tittar efter mig. Hon vill då att jag ska ta upp henne och bära runt på henne men hon får vackert sitta kvar. Det roliga med Keila är att hon aldrig skriker eller blir vansinnig, hon bara gnäller när hon inte vill något, (eller vill något). Men det kan vara minst lika jobbigt! ;-)

När jag var färdig och Keila påklädd körde vi till Granbackens Barnavårdcentral i Videdal eftersom att jag ville byta BVC. Det var drop-in och jag såg chansen.

Jag kände direkt att det klickade mellan mig och den gula lilla villan i slutet på Granbacksvägen. Och inte blev det sämre när en snäll Gunilla tog emot och gullade med både mig och Keila. Vi fick väga och mäta direkt och skrevs in på momangen.

Jag har varit missnöjd med min förra BVC eftersom att dem har på tok för många barn och att det går alldeles för lång tid mellan gångerna. Jag vill gå på kontroller när Keila fyller ny månad och inte halva månader. Hon fick sina tremånaders-sprutor när hon var 2,5 månad osv. Mötena på förra BVC gick på 45 sek, in och ut. Jag menar...vem vill ha det så...? ;-)

För någon som kunde spendera timmar hos MVC-sköterskan Anki kom ju detta som en chock!

Vadå? Inte sitta ner och snacka? Hur mår ni? Hur går amningen? Har ni några frågor?

Jag och Keila kommer trivas så bra på Granbacken. Vi fick träffa en underbar Jenny som tog sig tid och berättade för oss om smakisar som snart ska introduceras för lillskruttan. Det gillar vi!

Keila väger nu: 6660 g

och är: 61 cm lång

"Det var ju lite sexigt!", sa sköterskan

Efter BVC åkte Keila och jag för att träffa upp Camille och Lulu (Louise) på Mormors Bageri på Entré och snackade bort ett par timmar. Vi fick till och med fika om! Då fikar man länge, haha! Camilles lilla tjej föddes den 18 juni och är halvkinesiska och såklart supersöt.

Keila, Camille och lilla Lulu fikar.

Sötisar.

Keila passade på att sova den vanliga eftermiddagsluren vid tre.

Efter fika-eftermiddagen hämtade jag upp Henrik på Koi och därefter for vi till svärföräldrarna och åt medhavd sushi. Massor av sushi till och med... Gott!

Grönt te, ginger ale och Yokos sjögrässallad.

Inlagd rättika.

Efter middagen for vi till Matilda och Robert där Keila nästan kramade kläderna av lille Vegas. Vi "hyrde" lite filmer och så var det marsch hem till badbaljan för Keila som var väldigt trött och gnuggade sig i ögonen både en och två gånger. Efter Johnson and Johnson-barnpuder, ny "jamis" och amning slocknade lilla prinsessan och sover gott till imorgon bitti då nya äventyr väntar.

Själv varvar jag ner i soffan och surfar resor med Leila på andra sidan telefonledningen.

Var ska vi åka? Det är frågan...

Sarah Louise - just my cup of tea!

Ibland surfar man bara rätt in i himlen. Det gjorde jag precis. Jag hittade underbara märket Sarah Louise, ett brittiskt barnmärke som gör underbara klänningar till små prinsessor, helt i min smak! Jag frossade verkligen i klänningar till Keila till nästa sommar... (Och jag som egenligen borde köpa höst- och vinterkläder till henne. Fy tunten!

Men om ni scrollar ner tror jag att ni förstår att jag är förlåten. Vem kan säga nej till de här underbara verken?

Jag är så glad att det någonstans i världen faktiskt sitter någon och gör så här söta, underbara och klassiska kläder åt små barn.

Nästa gång jag åker till London eller Usa ska det beställas och bunkras upp med.

That is the one...

Seriöst? Drömmer jag?

Jag ser redan Keila framför mig nästa sommar, tultandes i dessa bakelser.

Och hade jag haft en pojke så hade han varit klädd i detta. Tänk att det verkligen finns söta pojkkläder, sådant här har jag inte sett i Sverige.

Mer Sarah Louise åt folket!Mer ljusblått och vitt åt små pojkar.

Kan ni se Keilas lillebror i detta? Det kan jag absolut göra... Och skulle hon få en lillasyster spelar det ingen roll, Sarah Louise har mig som kund oavsett!

Kalas för Miki

Idag var det kalas i Tygelsjö för Henriks lilla guddotter Miki. Hela fyra år gammal har hon hunnit bli, världens sötaste lockiga lilla prinsessa.

Detta firades med Pavlova-tårta, chokladtårta, kakor och prinsesspel som hon fick av mig och Henrik bland annat. Jag, som fick vara Snövit, förlorade mot Miki och hennes systrar.

Miki får blåsa ut ljusen

Tjejerna och Junko redo för kakor och tårtor.

Keila fick också sitta med vid bordet. Men allt hon frossade på var en bitleksak.

Tre kvartsjapanskor i soffan, Miki, Emi och Keila.

När vi kom hem från kalaset skulle vi bara busa lite i sängen, jag, Keila och Henrik men det slutade med att vi somnade alla tre och sov två timmar. Lillskruttan somnade därför inte förrän halv elva idag. Alldeles nyss var Henrik och handlade mys så nu blir det lite film.

Gonatt alla läsare!

Hemmabus

Vi har städat hela lägenheten och röjt undan allt smått som samlats i högar så nu är det riktigt mysigt att vara hemma.
Det ska bli mysigt med höst, vi är redo, jag och Keila. Vi ska bunkra upp med lite tv-serie-boxar, grönt te, tända ljus och nya filtar i soffan. Bring it on!

Keila och jag busar väldigt mycket när vi stiger upp på morgonen. Oftast sover Henrik fortfarande och vi försöker att vara tysta men imorse fick Keila ett riktigt skrattanfall, ni vet så där så det gör ont i lilla magen och får henne att nästan tappa andan. Härligare ljud än bebisskratt finns nog inte...
Vi väckte såklart Henrik men han var glad att träffa lilla snuttan innan det var dags för jobb igen. Imorgon ska det planeras för en utlandsresa, förhoppningsvis i början av september, så sommaren fortsätter nog liiite till för vår lilla familj.

Lillskruttan härligt glad i min famn

Lilla dockan i hennes mormors gamla "Dalamössa".

Höstkläderna börjar komma fram...

Den här underbart söta västen från HM fick följa med oss hem och ska tillsammans med söta koftor hålla Keila varm i höst. Vi provade den i affären och den bara satt som smäck och passade så fint till Keilisens bruna ögon. "Det får vi ha!"

Visst är den söt?

Bild lånad från HM.se

Tidigare idag var vi på Babysim trots att jag känt mig dålig. Men jag vill ju inte att Keila, som för övrigt inte verkar påverkad av mitt tillstånd, ska missa något i babysimmet.

Vi ligger båda två utslagna i sängen, Keila på Henriks sida och jag på min, och jag ska alldeles strax släcka lampan och sova gott.

Förhoppningsvis vaknar vi pigga och krya imorgon.

Gonatt alla läsare!

Omskärelse och bekräftat faderskap!

Ja, det sammanfattar gårdagen ganska bra.

På förmiddagen var vi på familjerättsbyrån och bekräftade, med två vittnen (!?), att Henrik är Keilas pappa. Även ifall man egentligen bara behövt titta på lillskruttan och se hur lik hon är sin pappa så var det tvunget. Ska det vara på riktigt så ska det!

Vi fick skriva under på att vi varit tillsammans vid tidpunkten då Keila blev till, (hur skulle hon annars bli till av mig och Henrik?), att vi varit sambor vid tidpunkten och att vi ville ha gemensam vårdnad. Hade vi istället gått till rådhuset den 29 april, en dag innan Keila föddes och gift oss snabbt och lätt borgerligt hade vi sluppit denna gårdagens avtalade tid. Så jävla löjligt!

Det gick visserligen smärtfritt, över på tio minuter och sedan for mamma och jag till Nova i Lund där vi åt lunch och kläm-shoppade. (Det är när man klämmer på allt men man handlar det inte... Är ni med?).

På kvällen åkte Keila och jag hem till Matilda som fyllt år och hade myskväll och snackade tillsammans med Frida och Paulina. Som alltid när vi träffas blir det mycket fniss och snack om väldigt barnsliga saker...

Matildas man satt med en stund och blev nog lite obekväm när samtalet kom in på omskurna killar. Eller omskurna snoppar. Vi snackade och frågade ut en av oss men det slutade med att vi fick googla bilder på omskurna penisar och vanliga för att få en bild av hur stor skillnad det egentligen är vid vissa tillSTÅND. Förstår ni? Eller är det bara jag och mina tre väninnor som skrattade sig halvt fördärvade igår kväll som tycker detta är något att snacka om?

När någon sa: "Det finns fittservetter på Apoteket" höll Tittis man på att ramla av stolen. Vi är extremt grova i munnen när vi träffas. Eller Matilda är och sen hänger vi andra på.

Och till er som trodde att vi könsstympat Keila när ni läste rubriken: Fy på er att tro något sådan om mig. ;-)

"Ahaaaa..."

Paulina studerar

Keikei i Vegas babygym är lyckligt ovetandes om det som diskuteras runt omkring henne...

Nyss så träffa' jag en krokodil...

...som körde runt i en bil

Han var så tjock och fet, och spela på trumpet

Och bilen var för trång, och svansen var för lång

Så den fick ligga på ett flak där bak.

Jodå...så att eee...

Idag har minsann mamma Danni varit på sångstund med Keilisen vid Fridhemstorget. Keila älskar när man sjunger för henne. Oavsett om det är på svenska, italienska eller engelska så stannar hon upp, slutar sutta på nappen och bara lyssnar. Det bästa är om hon är lite trött för då somnar hon på studs om man sjunger lite. Eller så låtsas-somnar hon för att hon vill att jag ska sluta... Kan vara så med.

Hur som haver (barnen kär), lite gudigt var det allt med tanke på att det är kyrkan som anordnar men det var riktigt kul att se alla dessa barn bli helt till sig i trasorna då alla började sjunga och göra rörelser till musiken. Dit ska vi helt klart gå igen.

Efter sångstunden fikade vi världens billigaste fika. 11 kronor för ett glas saft och två halvor frallor med ost på. Slå den Espresso House!!!

Nina och lille Zack redo för de höga tonerna...

Mååånga barn.

Sötnos

Lisa med Matteo som är en van sångare. Matteo till och med sjöng på vägen hem.

Jag och Keikei

Efter sångstunden gick Keila och jag hem för att svida om till lite festligare kläder eftersom att vi skulle på invigning av Marlene Birger-butiken på Baltzargatan här i Malmö. Keila fick bära klänning och jag tog tunika från just Marlene och vita jeans.

Därefter gick vi en runda till Koi med Soheil, Luisa, Macki och Jani. Jag åt min älskade Laxtartar och Gyu Cheezu. Jani la beslag på Keila och därefter tog Soheil över så jag var i princip barnfri hela kvällen.

Alldeles nyss kom vi hem och Keila fick ny "jamis" och mat och sover nu stenhårt efter vår fullspäckade dag. Imorgon sover vi länge tycker jag...

På önskelistan...

Nu vill jag komma i ordning i Keilas rum en gång för alla. Och för att det ska kunna ske måste vi ta ur luften ur dubbelmadrassen som mina småsystrar "kinesar" på när de är här.

Vi måste i vilket fall som helst ha något som våra långväga gäster kan sova på när de är här och hälsar på (läs: dricker vin och inte kan köra hem).

Jag vill ställa in skötbordet och köpa en fin matta och ställa upp alla hennes fina saker som hon fått av alla fina människor.

Jag vill så gärna ha en dagbädd som jag snabbt kan bädda om till den där personen/personerna som ska sova över och som på dagarna blir en mysig liten soffa med kuddar till Kei-chan och hennes vänner.

Det är dags nu... Keilas rum ska bli färdigt!

Hemnes Dagbädd från Ikea

3595 kr.

Måndagen går till så här...

Vakna vid åtta. Lite bus med Keila innan det började klia i ögonen och vi somnade om till klockan 10. Då vaknade vi igen och klädde oss för en runda på Malmöfestivalen med mamma och mina systrar.

Det var inget att hänga i julgranen om man säger så. Vi åt lunch på det libanesiska stället på Gamla Väster och tog därefter en kaffe på Koi.

Sen fick vi springa hem i regnet... En alldeles underbar...lite tråkig dag i mammaland.

Nu blir det middag hos Yoko och Erich på Videdal. Gott!

Keikei busade i morse.

22 aug 2009

Idag är det ett år sedan jag lite nervöst plockade fram ett graviditetstest och kissade på.

Ett år sedan har gått sedan den morgonen då all världens tankar och känslor for genom mitt huvud. Nervositeten som landade i magen och lyckan som bubblade i hjärtat.

"Vad fan gör vi om jag är gravid?" sa jag till Henrik, "Hallå varför är du så lugn? Är du liksom inte nervös?"

"Men då blir vi föräldrar... Då får vi en bebis... Det är väl inget farligt?" svarade Henrik.

Jag trodde ärligt talat att han skulle flippa ut och rymma hemifrån eller något men han verkade mer redo än mig när det väl kom till kritan. Jag själv kunde ibland, i min ensamhet, ångra graviditeten och i samma stund få så dåligt samvete att det slutade i gråtkalas.

Men jag är så glad att jag steg upp den morgonen och anade att det i min mage växte ett litet liv. Att jag tog ett test så att kvällens kräftskiva blev lugn för min del. Schweppes "Red Russian" blev mitt "rosévin" en kall god alkoholfri Jever slank ner till middagen. Ingen anade något.

Den 22 aug kommer för alltid vara inpräntad i mitt minne, (och det är ju givetvis för att min fina Titti fyller år då också). Det var dagen då mitt liv förändrades för all framtid. Känslan jag hade i magen när jag gjorde mig i ordning inför kvällen är obeskrivbar. Jag kände mig så fin fastän inget såklart syntes på min mage. Varsamt strök jag en hand av kärlek över magen och då ingen såg på gjorde Henrik det med.

Tänk att det var lilla Keila som låg där inne redan då. Visserligen i form av lite cellklumpar men ändå. Det var hon med stort H och vi är så glada att det var just du lillskruttan.

Vi älskar dig! Och hade inte kunnat få en sötare, snällare, gladare och mer snackig bebis...

Mitt första inlägg i denna blogg.

Fredagen den 28:e augusti 2009

Inte ett plus. Ett extra streck!
Lördagen den 22 aug fick jag och min sambo reda på att vi ska ha en bebis. Morgonen började med lätt illamående och jag var helt säker på att det berodde på gårdagens vinintag. Då jag väntade min mens dagen innan och den inte dök upp på dagen, som den alltid gör, gjorde jag ett graviditetstest för att vara på den säkra sidan. Det visade två streck... Jag gjorde ett nytt... som visade två streck. Jag sände det senaste i ett mms till min sambo och undrade ifall han såg två streck eller ifall det bara var jag.

"Ett av dom är bra suddigt..." skrev han tillbaka.

Alltså såg han två!?

Vi köpte ett digitalt graviditetstest på apoteket...

På toagolvet satt jag sedan ihopkurad, undrande och nervös medan ett timglas blinkade i en liten ruta. Enligt papperna skulle rutan visa Gravid eller Inte Gravid.

Och det var då det slog mig, på toalettgolvet i vår nya lägenhet att jag faktiskt skulle bli ledsen ifall det visade Inte Gravid.

Till min stora lycka blev det Gravid.

Vi är glada, ja det är vi! Men vi är mer nervösa och oroliga.

Hur fan ska detta gå?

Kusinerna

Det är tur att man har en äldre kusin som kan hjälpa till och visa hur det ska gå till. Och Vendela visar "Bejbej" så gärna hur man gör. Dom är så söta.

Nu säger vi godnatt och sänder mycket kärlek och lycka åt en kär vän...

Keila "Badgrodan" Siebert

Idag var det äntligen dags för babysim på Rund och Sund. Vi fick i sista stund plats i en extrainsatt grupp på fredagar. "Grattis alla ni som har babysim på fredagar" började instruktören. "Ni kommer få lugna fredagskvällar framöver...". Det gillar vi!
Keila var helt i extas när vi kom in i omklädningsrummet. Hon "snackade" och tittade storögt på de andra bebisarna som skrek och grät. Hon fick på sig en badblöja och jag fick på mig en bikini som jag i sista stund varit inne på Twilfit och köpt, 20 min innan kursen började ;-)
Typiskt mig att inte vara ute i god tid! Ellerhur?

Laddad till tusen!

På väg ner i det blå...

Doppar tårna försiktigt! Wiiiih...mysigt!

Här håller jag Keila i huvudet och sen flyter hon själv.

Jag ville först inte släppa om ryggen på henne så instruktören fick dra bort min hand. Instinktivt höll jag hårt om henne för att hon inte skulle hamna under vatten.

Men hon kan ju flyta, som alla andra...

Wiiih vad det går. Keila älskade att simma i poolen.

Hon log och skrek till de andra barnen.

Ungefär som "Hallå!? Fattar ni!? Vi simmaaaar!"

Efter babysimmet somnade lillskruttan stenhårt.

Hon var helt utmattad efter en halvtimmes simning.

Jag, Keila och lillmoster Cornelia träffade upp Nina och lille Zack på Noir bakom Lilla Torg för en fika och lite bebissnack. Det var sååå längesedan jag träffade Nina och vi hade en hel del och prata om. Det färskaste minnet jag har av henne är nog på (ja, jag tänker skriva det...igen) ett bord i Båstad för x antal år sedan. Men det är en helt annan historia!

Nina och hennes lille goding Zack som jag tycker är en kopia av pappa Fred.
Vi ska förhoppningsvis ses nästa vecka igen och gå och sjunga med bebisarna.

Jag hade iofs tänkt mima...

Lillmoster (dagens fotograf) och Keikei fikar.

Mamma-bebis-träff

Idag har varit en helt perfekt dag. Keilas sura humör har varit långt ifrån Malmö. Idag vaknade en solstråle vid nio och skrattade och "snackade" med nallarna i mobilen ovanför sängen. Jag sov vidare ytterligare en timme med Keila snickesnackandes i bakrunden.
Därefter tvättade Henrik och jag fyra maskiner tvätt innan jag duschade och gjorde mig och Keila i ordning för dejt med mammamaffian.
Vi träffade upp Janni och Hanna och deras små tjejer i stan där vi fikade och shoppade. Det blev ingen shopping för mig dock, jag sparar pengarna till kommande resan...

Keilas outfit idag gick i blått. Ljusblå tunika/klänning från Zara,

Mary Jane strumpor från Trumpette och mössa från Tokyo.

Detta resulterade dock i att en man kallade stumpan för "lilla killen" i mataffären innan.

Keila tog som tur är inte illa upp!

Happy blue baby!

Under fikastunden på Waynes sov Keila gott.
En riktigt lång nap på 2,5 timme gjorde att hon varit vaken

sen dess och alldeles nyss slocknade för natten.

20.30 - Perfekt!

Hanna och Janni och deras små tjejer fikar.
Lägg märke till lilla Ellen som är en riktig linslus.
"Är kameran framme? Då smajlar vi..." Sjukt rutinerat Ellen!

Äntligen var Keilas lilla babyarmband, (samearmband), färdigt som hon fick i doppresent av Esther och Hildegunn. Visst är det sött? Tusen tack Esther och Hildegunn!

Jag beställde det av Hanna eftersom hennes släkting i norr gör dem. Jag är så nöjd och tyckte att vitt och rosa passade så bra till alla Keikeis kläder.
Vill ni beställa till er lilla bebis eller till er själv kan ni göra det via Hannas blogg/email.

Nu ikväll körde Keila och jag till mormor och morfar
eftersom att pappa jobbar hela långa kvällen och natten.
Här busar Keila med mormor och lillmoster Cornelia.
Trollkarlen Lurifix är bäst!

Det ska börjas i tid

För två veckor sedan provade Keila hoppgungan som jag köpte till henne på Babyland. 349 pix, som hittat!

Hon studsade lite lätt på fötteran och nådde knappt upp med ärmarna. Det var alltså lite för tidigt även ifall personalen i butiken sa att hon var hur stadig som helst och borde klara det.

Rent längdmässigt får hon vänta lite till. Jag funderar på om jag ska sätta upp den till helgen och hoppas på att lillskrutt växt några centimeter sen sist. Jag är nämligen helt säker på att hon kommer älskar sin hoppgunga.

Wiiiiiih!

Och för två veckor sedan introducerade vi även stolen för Keila. Just den här råkar vara mormor och morfars och Keila sitter hur bra som helst i den. Här hemma har vi en Stokke - Tripp Trapp (vit) som vi fick i doppresent. Det går korta stunder tills det börjar gnällas och hon vill vila ryggen.

"Ska vi äta nu då?"

Och så var jag bara tvungen att smyga in en bild på sötaste Julian.

Tänk så många fler bilder det kommer att bli på de här små grynen.

Nu kommer strax Henrik hem med mat och lite vin. Jag har tänt ljusen och laddat micron med popcorn. Ikväll blir det filmkväll. Vi hade egentligen tänkt gå ut och äta men vädret gjorde att vi ångrade oss. Jäkla höst!