Men så igår kom dem äntligen hem och Keila kan prata japanska igen, ja för Henrik pratar inte japanska med henne... Fastän jag tvingat honom till detta! Skärpning.
Vi började första advent med dop för fasters lille kyss, Noah Peter Julian, i Husie kyrka och god tårta på prästgården. Henrik var, som vanligt, sist in i kyrkan. Han var inte klar när vi andra skulle åka så han fick ta taxi dit men när han kom in fick jag känslor för honom som jag inte haft sedan jag bodde i London och vi träffades väldigt sällan på grund av avståndet. Det var mycket märkligt men jag bubblade av kärlek och tyckte han var så snygg... Var kom det ifrån liksom? Just idag är jag väldigt nykär i min kille. Och sådant skadar ju inte...
Keila fick massor av fina presenter av sina farföräldrar, och såhär innan jul och allt. Dem överröste henne med fina kläder, japanska barnböcker och japansk barnmusik. Hon visste inte vad hon skulle vila ögonen på och hela dagen idag har hon lekt med sakerna och suttit tyst och snällt på mattan här i vardagsrummet.
Tusen tack för alla fina presenter farmor och farfar hälsar Keila.
Imorgon när det är ljust ska jag ta lite bilder och visa det hon fått.
Min syster och lille dopbarnet, Julian
I en mysig prästgård hölls mottagningen efter dopet.
Mina fina, Vendela och "Hinn"
Klart han ska prata japanska med Keila! Min pappa är tysk men pratade inte tyska med mig när jag var liten eftersom expertisen på 70:talet trodde att invandrarbarn blev halvspråkiga istället för tvåspråkiga. Nu vet man ju att allt detta är totalt fel och att barn tills de kommer upp i puberteten har förmåga att lära sig flera språk på modersmålsnivå. Finns massa spännande skrivet om detta om du behöver nåt hårt att slå honom i huvudet med! ;) Speciellt när det är två så olika språk som svenska och japanska, det ska vara enormt utvecklande för hjärnan tydligen.
SvaraRadera