Jag försöker inte gråta när Keila ser på men ibland är det svårt, som idag när jag läste Rasmus två senaste inlägg på Sophies blogg.
Då brast det liksom...
Jag pratade med honom när han just funnit lapparna i deras lägenhet.
I deras hem.
Kan jag ens föreställa mig det han går igenom?
Jag som sitter här i soffan brevid min kärlek. Vi som precis ätit Kinamat och kramats med Keila.
Varför ska inte Rasmus och Julian få ha det...?
Hon förstår så mycket. Och hon vet precis hur man tröstar. Hur kan hon redan veta hur man gör?
Borde vi inte gråta inför henne kanske? Eller är det bra att barnen ser att vi är ledsna och mår dåligt?
Självklart ska du visa dina känslor! Barn läser dig rakt igenom. Bekräfta känslorna och förklara varför du är ledsen. Jag är övertygade om att barn mår sämre om man döljer för dem. De förstår mycket mer än man tror och mycket klokare än vi vuxna många gånger. Sköt om er "L"
SvaraRaderaSå mycket hjärta hos lilla Keila, det är viktigt att dom får se en ledsen också det är en lika naturlig känsla som att vara glad!
SvaraRaderaKramar Carolina
Fina Danni, de små liven förstår mer än vad man tror. Ni ska absolut gråta inför Keila, och berätta vad det ni går igenom just nu. Hemma hos oss pratar vi ofta med barnen om våran fina ängel i himlen och tänder ljus. Det har vi gjort sedan de var små.Vilken fin rörande bild på dig och din dotter<3
SvaraRaderaDet är för att vi har barnen som vi orkar gå vidare...all kärlek till er! <3
SvaraRaderaBarn är så naturliga och okonstlade när det gäller allt, även sorg. Vi borde ha dem som förebilder.
SvaraRaderaNär vi förlorade barn nr.3 var storasyskonen 5 och 7 år gamla. De fick vara med i allt, och det gav mig så mycket styrka tillbaka att klara av vardagen igen.
Ni får göra det som känns naturligt för er, det är det bästa lilla råd jag har. Man ångrar aldrig något man gjort i en sådan här situation, bara sånt man inte gjort <3
Kram till er alla!
Danni, som de andra skriver så tror jag det är bra att barn både ser glädje och sorg i sitt hem, likaså om man varit ovänner så säger/gör man förlåt och försonas. Tänker på er!
SvaraRaderaMånga varma kramar Elin A
Åhh söta lilla du, vilken fin bild med så mycket känslor.
SvaraRaderaDom är väldigt kloka dom små liven. Oftast klokare än vi förstår o ofta klokare
Än oss vuxna .. Tänk vilken tur att vi har dom!
Söta, söta Keila, så oerhört gripande och kärleksfull bild. Dom förstår mycket mer än vad man tror, underbara barn. Mitt hjärta gråter med er, många varma styrkekramar till er<3
SvaraRaderaEssie
Absolut ska du visa keila att mamma också kan vara ledsen. du visar henne då att det är okej att gråta. Förklara för henne varför du e ledsen, barn e klokare än tror! stor kram till er.
SvaraRadera// sophies brorsdotter
Jag är av uppfattningen att man ska gråta även om barnen är där. De ska veta att det är naturligt att vara ledsen och man får gråta. Jag har också läst Rasmus inlägg och jag känner inte er men gråter gör jag. Det gör så ont för er och för Sophie. Jag har själv en dotter och väntar ett andra barn och vi här hemma har pratat om hur man orkar gå igenom det ni gått igenom. Ni är starka och ni kan vara lyckliga att ha varandra.
SvaraRaderaGråt när du behöver det. Barnen känner hur vi mår ändå, det är bättre att visa och lära dem att gråta är naturligt och bra! Och att vi tröstar varandra är vackert. Vi lär dem empati och kärlek. Du vet ju vad jag gått igenom och jag kan säga att Leon var min klippa! Han fick inte veta några detaljer såklart, men han visste ju vad som hänt och att det gjorde ont i mamma och mamma sörjde, såklart han tröstade mig och delade mina stunder. Det finns ingen bättre tröst! ;) Jag kör på att sålänge man inte lägger ansvaret och bördan på barnet så gtåt på! Bli tröstad! Lär barnen att det är ok att vara hela registret av känslor!Kram!
SvaraRaderaVilken fin liten tjej hon är, er Keila.
SvaraRaderaJag tror att det är viktigt att visa barnen att även vuxna kan vara ledsna. Livet är ju tyvärr inte alltid så att man kan vara glad alltid. Sorg är ju en del av livet som alla tyvärr träffar på förr eller senare.
Många kramar till er
/Marie
Gullhjärtat! <3 Jag tror nog att det är bra att hon ser att ni är ledsna.. Men jag förstår hur det känns, man ser hur oroliga de ser ut när man är ledsen! Jag grät som en tok när jag läste din brors inlägg också.. Han har också skrivandets gåva precis som dig och berör så mycket <3 massa kramar!!
SvaraRaderaBarn behöver se alla känslor. Ilska, sorg och glädje. Klart du ska gråta inför Kela och förklara att du är ledsen för att Sophie inte är hos er. Min pappa lämnade min mamma för en annan kvinna när jag var 3 år. Mamma grät och var helt förstörd. Jag tröstade och hon berömde mig att jag var så snäll och tröstade henne och hämtade papper till snuvan. Jag minns det och upplevde inte hennes sorg så jobbig utan att hon fick mig att känna mig viktig och delaktig.
SvaraRaderaKram i er stora sorg. Är så ledsen för er skull :,(
Klart man ska visa sina barn hur man äe ledsen, men oxå hur man blir glad igen :) Att hon tröstar är väl ett tecken på det, att hon vet att det inte bara genom ett trollslag blir en glad mamma igen, utan att det är något som händer <3 som att man ska kunna tjaffsa inför sina barn och sedan visa hur man blir sams :) men det är nog bra att fundera på sånt tror jag, att man har en tanke :)
SvaraRaderaJag förstår vad ni går igenom..har själv förlorat en syster i cancer.
SvaraRaderaLåt Keila se att du gråter, och låt henne trösta. Då förstår hon hur viktig hon är, när hon kan trösta sin fina mamma. Var aldrig rädd för känslor, stora som små. Låt hjärtat styra <3. Det skulle nog uppfattas konstigt om man inte visade att man var ledsen nu...
Läser Sophies blogg, och är så ledsen för er skull. Jag känner er inte men tänker på er varje dag...
Fotspår i Sanden
En mans dröm...
En natt hade en man en dröm.
Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram.
Han märkte att vid varje period i livet, fanns spår i sanden av två par fötter, det ena var hans det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde, såg han tillbaka på fotspåren i sanden.
Då såg han att många gånger under sin levnads vandring, fanns bara ett par fotspår.
Han märkte också att detta inträffade, under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud:
"Du sa den gången jag bestämde mig att följa dig, att du aldrig skulle överge mig, utan gå vid min sida hela vägen.
Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv, har det funnits bara ett par fotspår.
Jag kan inte förstå att du lämnade mig, när jag behövde dig mest"
Gud svarade:
"Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig
under tider av prövningar och lidande.
När du såg bara ett par fotspår - det var då jag bar dig"
jo det är ok att gråta om man är ledsen o det ska man visa barnen, bara man talar om för sitt barn att man är ledsen men att det blir bättre (så inte barnet blir rädd tänker jag).Sorg smärta lycka kärlek mm är ju en del av livet...
SvaraRaderakram till er!
Man ska aldrig låtsas med barn, det finns en trygghet i ärligheten och öppenheten. Fy för .. allt ni har gått igenom....
SvaraRaderaJag tror absolut att man ska gråta fast barnen ser, så de vet att det är ok att vara ledsen och visa känslor.
SvaraRadera