måndag 14 maj 2012

I mitt hjärta

Många av Sophies läsare har anslutit sig här för att följa henne. Det värmer alla oss i hennes familj och hennes nära vänner att ni är så många okända och kända som bryr sig om och följer henne.

Jag tycker det är oerhört svårt att skriva om Sophie här dels för att hennes närmsta inte ska ta illa upp eller Sophie själv. Det är inte lätt att alltid veta vad de vill dela med sig av och inte. Dem har så mycket annat att tänka på nu och bloggen och bloggläsare är inget som tas upp de stunder vi ses.
Det är väldigt svårt och jobbigt för mig att gå upp på Onkologen. För bara två veckor sedan gick jag med lättare steg men nu bär benen mig knappt över golvet.

Ni förstår säkert hur svårt det är att se någon man håller väldigt mycket av ha så ont. Så ont så att hon skakar i händerna. De senaste dagarna har varit tuffa för vår lilla Sophie.
Eftersom att onkologen inte kan göra mer för henne har man tagit beslutet att hon ska på Hospice.
Slutstationen. Ändhållplatsen. Dödens väntrum. Orden sticker som knivar i mitt hjärta.

"Lilla älskade Sophie, hur kunde det bli såhär?"
"Det undrar jag också..."

Jag har suttit med hennes hand i min idag. Vi var tysta en lång stund och sen frågade jag vad hon tänkte på och då svarade hon: "Kanelbullar." Och så drog hon på munnen. Det finaste leendet denna sidan julen, helt klart. Om hon bara orkat äta dem skulle jag bakat massor av kanelbullar till vår lilla snäcka.

Jag mår så fruktansvärt dåligt för att hon inte ska vara med oss länge länge... Det känns inte rättvist att be henne stanna hos oss länge, att be henne inte lämna oss och önska att hon ska hålla ut längre.
Det är inte rättvist när hon har så ont. Samtidigt som det känns fruktansvärt att inte kunna säga hur mycket vi vill att hon kämpar. Hur man än vänder och vrider på det så känns allt bara så hopplöst.

Jag avslutar med två härliga bilder från vår semester i somras, Benalmadena Spanien.
Det är härligt att bläddra i mappar från lyckliga tider.

Kusinerna på stranden.


Happy times.
Bilden hänger i Sophies rum.

67 kommentarer:

  1. Det gör så ont att läsa om hur ni har det, kan inte ens föreställa mig hur det då är för er. Men vi är många här ute som tänker på er alla, med värme!
    /anwi

    SvaraRadera
  2. Usch det är skit helt enkelt! Hatar den jävla cancern, som redan ryckt en vän från mig. Hur mår Rasmus? Klarar han sig? Och hur är Sophie? Är hon rädd..? Jag tänker på Er alla väldigt mycket. Finns inga ord.

    Kram Jessica

    SvaraRadera
  3. Oj, det här går inte att läsa utan att man blir alldeles iskall inom sig. Jag är såå ledsen för Sophies skull och alla er som är henne närmast.

    Nedersta bilden är helt underbar. Det är ju så det skulle få fortsatt vara för Sophie<3!

    *Kramar*

    SvaraRadera
  4. Men varför ska hon behöva ha ont?!
    Det sägs ju att alla har rätt att vara smärtfria i livets slutskeende!
    Jag blir så ledsen...
    Många varma tankar till er alla <3

    SvaraRadera
  5. Kan läsa i dina texter att ni ger henne massor med kärlek och trygghet .
    Och visst är det väl så att när vi väljer kärleken väljer vi också sorgen ?
    Och det är den största rikedomen att få uppleva den där kärleken .

    SvaraRadera
  6. Stor Kram till er alla som befinner sig i denna fruktansvärda situation!

    SvaraRadera
  7. Det är fint av dig att du skriver här, jag vet att Sophie uppskattar det. Hon har hela tiden velat att hennes läsare ska veta hur hon har det. När hon nu inte kan skriva själv så tror jag (jag vet!)att hon inte har något emot det.

    Jag förstår din känsla precis, det är fruktansvärt jobbigta att se henne ha så ont. Och visst är det mysigt att bara få sitta och hålla hennes hand och se när hon drar lite på smilbanden, när hon gör det så blir jag varm i hela kroppen!

    Massor av kramar

    / Malin

    SvaraRadera
  8. Skickar en styrkekram till er alla mitt i allt elände!

    SvaraRadera
  9. Finner inga ord att trösta med. Styrkekramar<3

    SvaraRadera
  10. Tårarna rinner och det gör ont i mitt hjärta.

    SvaraRadera
  11. Tårarna rinner på mig :'( Livet är verkligen orättvist... Även om jag inte känner er så önskar jag SÅ att det fanns något jag kunde göra.

    Kram ♡

    SvaraRadera
  12. Inga ord räcker till i denna situation... Orättvist och för jävligt är det i alla fall. Jag kände Sophie för
    I tiden. Från skolan och segemölle och vi lekte massor när vi var små tjejer. Jag minns henne som en sprudlande och fin människa vilket jag förstår på era inlägg att hon fortsatte att vara som vuxen. Jag önskar er alla styrka och mod att klara det ni var framför er. Ni finns i mina tankar dagligen. Många kramar skickar jag /// Anna h, segemölle

    SvaraRadera
  13. Så fint skrivet och vilka finna bilder finns inga
    Ord i en stund som denna.
    Jag heter Christel och är Sophies mammas
    arbetskamrat.
    Många kramar till dig och familjen.

    SvaraRadera
  14. Underbara Sophie!!! Kram sandra och Elias

    SvaraRadera
  15. Det här är så sorgligt och grymt!
    Jag lider så med er alla och är så fruktansvärt ledsen för Sophies skull.
    Man kan inte göra annat än att gråta .. det är så orättvist!
    Ni verkar vara en sådan fin och kärleksfull familj, i det har Sophie tur.. hon vet säkerligen hur väl ni kommer ta hand om hennes nära och kära, det måste ändå ge henne ett viss lugn.

    All styrka till er alla!

    Kramar!

    SvaraRadera
  16. Du skriver så fint om vår vän. Och vilka härliga bilder! Det finns ingen som Sophie! Världens bästa.

    SvaraRadera
  17. Usch, jag hatar den där äckliga cancern! Får ont i hela kroppen av att läsa detta trots att jag inte känner er. Önskar att det fanns något man kunde göra!

    Kramar

    SvaraRadera
  18. Jag berörs av ert öde. Jag kramar mina barn extra mycket. Jag släpper oviktiga diskussioner med min man, jag har överseende med irriterade människor jag möter i vardagen. Jag är lite snällare mot mig själv och känner mig ödmjuk inför livet. DET är vad ni har påverkat mitt liv med. Jag tror på den lilla människans kraft att göra skillnad och oavsett vad som händer så har Sophie gjort skillnad. Tack för du delar med dig!

    SvaraRadera
  19. Lilla goa Sophie <3 kram Mona L

    SvaraRadera
  20. Jennie - mamma till Wilmer14 maj 2012 kl. 19:28

    Det finns inga ord, bara så himla orättvist!
    Styrkekramar

    SvaraRadera
  21. Jag önskar så att ett mirakel kunde ske ♥
    Tårarna rinner nerför mina kinder och det gör så ont att läsa om Sophie och hennes nära och kära. Vi bodde grannar ute på Gyllins förut och jag har tänkt mycket på henne. Det gör så ont i hjärtat att hon inte får vara med länge länge länge. Fruktansvärda cancer.
    Många kramar till er alla i Sophies närhet ♥

    SvaraRadera
  22. Tårarna faller ner för kinderna och det gör ont i mig att läsa om Sophies öde. Önskar henne och er en fin tid tillsammans nu. Känner inte dig eller din familj men kan man ha en bättre svägerska än dig?

    Kramar

    SvaraRadera
  23. Fucking jävla skitcancer!!! :-(
    Detta måste vara så svårt för er alla. Hoppas ni får någon att prata med, det är viktigt i sådana här stunder. Åhh tänker så på Rasmus, att se sin livskamrat ha ont och lida...så ska det inte behöva vara!!! Och lille Julian, gör så ont i mitt mammahjärta:( Förstår att Sophie med familj inte tänker på bloggen och läsarna, men vi är tacksamma att du uppdaterar oss. Ni kan ju också behöva lite peppande ord för att orka leva vidare. Hoppas verkligen att dom får bort Sophies så hon får ett värdigt slut och att ni slipper se henne lida. Är så ledsen för er skull...
    All styrka i kärlek skickar jag er alla.
    En extra stor kram till Sophie...<3

    SvaraRadera
  24. Jag förstår att det inte är lätt att ge oss läsare rapport från Sophie, men jag måste säga att jag beundrar dig för sättet du gör det på!! Så fint och respektfullt!!
    För oss trogna "Sophie-läsare" känns det skönt att få en liten uppdatering och möjlighet att sända henne en massa tankar och styrkekramar.
    Stor kram till dig för det!

    SvaraRadera
  25. Usch och fy.. finner inte ord..tårarna bara rinner...

    SvaraRadera
  26. Jag vet inte vad jag ska skriva! Usch det finns inga ord.
    Tänker så på er alla. På hennes man och son.. Vilken "tur" att de har så många runt omkring sig som älskar dem och kommer
    Finnas där..

    SvaraRadera
  27. Jag får tårar ......... När jag läser om
    Sophie inser jag att alla problem är som bortblåsta och det ända som betyder något är att få vara frisk.

    Så fint du skriver. Tack för att du orkar dela med dig. Ber till Gud att det ska ske ett mirakel.

    Maria & Andrea

    SvaraRadera
  28. Tänker hela tiden på Sophie fattar inte hur detta kan drabba en sån fin människa man förstår inte meningen med livet:( du får krama om henne från mig / Emilia

    SvaraRadera
  29. Mit hjerte blöder for jer <3

    Har selv väret igennem cancerhelvedet :-( Ingen skal behöve at lide sådan. Tänker på Sophie dagligt, selvom jeg ikke kender hende (eller dig). Jeg lider med jer. Sender jer mange styrkekram!

    Kram Jeanette

    SvaraRadera
  30. Som så många andra har även jag berörts, och berörs av det som drabbat er. Jag känner din syster och ramlade på så vis in på både din och Sophies blogg. Det gör så ont, så ont, så ont. Att en ung människa skall ryckas från sina nära och kära...sin lille son..är så smärtsamt och fel! Jag vill bara skicka styrka till er alla. Kramar!

    SvaraRadera
  31. Det finns inga ord och det är inte rättvist! Usch att det ska vehöva vara så, tycker så otroligt synd om er alla nära samt Sophie av vetskapen av att inte få se sin som växa upp. Men hon kommer bli hans fina ängel {3

    Tänker på Er och önskar Er alla det bästa

    /Sandra

    SvaraRadera
  32. Vet inte vad jag ska skriva! Skickar en massa massa energi och ork.
    Kram

    SvaraRadera
  33. Så förskräckligt jobbigt det är att stå maktlös vid sidan och se på hur någon man tycker om "äts upp" inifrån av cancer monster!!! Som det skrivits många ggr förr: Livet är inte rättvist!!
    Var inte rädda för Hospice, de kan hantera och hjälpa både patient och anhöriga på fint sätt där. Men jag förstår att det är SVÅRT att acceptera!!
    Ta hand om varandra!
    /Elisabeth

    SvaraRadera
  34. Är glad och tacksam att du orkar och vill skriva hur det är med Sophie även om det gör så ont i hjärtat att läsa hur hon mår och att hon har så ont.Jag hoppas att läkarna får bukt med smärtan på hospice så hon får det skönare och lugnare den sista tiden. Tänker så på hennes man och på hennes älskade son. Hans minne av sin älskade mamma kommer ju vara allt det fina ni berättar om henne och visar alla foton som finns. Många varma kramar Elin A

    SvaraRadera
  35. Sitter och tittar på de fina bilderna och tänker att Rasmus och Julian har tur som har en så fantastisk syster/faster som du. Att ha ett nätverk bakom sig när denna jävla sjukdom är så skonningslös.
    Styrkekramar i massor till er alla och särskilt till Sophie.

    SvaraRadera
  36. Usch...... Det finns inga ord för detta....
    Stor kram till er alla, och inte minst till Rasmus!

    SvaraRadera
  37. Usch.... Det finns inga ord för allt detta....
    Tänker på er ofta!
    Stor kram till er alla, och inte minst till Rasmus!

    SvaraRadera
  38. Tack för att du uppdaterar så gott du kan. Fina sophie, man vill ju så gärna hjälpa henne. Tårarna rinner när man tänker på henne.

    SvaraRadera
  39. Tusen tack för din uppdatering:-(. Tårarna bara rinner. Tänker på henne och hoppas hon ska få slippa ha ont:-(. Mängder med styrkekramar

    SvaraRadera
  40. Så otroligt grymt livet kan vara. Mina tankar går till Sophie och er som står henne nära. Ni verkar ge henne så mycket kärlek och värme som det bara går. All kärlek och omtanke till er. Kramar Jessica

    SvaraRadera
  41. Tack Danni för att du orkar, orkar hålla oss uppdaterade men framförallt allt du gör för Sophie!
    Tycker du ska köpa ett kanelbulle-ljus på IKEA så Sophie iallafall får känna doften, kanske en klen tröst men alltid något! Skickar massvis med kramar till er allihopa!!

    SvaraRadera
  42. Vad fint du skriver!!
    Stor styrkekram till er alla!!
    Ta hand om er <3

    SvaraRadera
  43. Tårarna rinner och eran smärtan känns genom din text KRAM

    /Mia

    SvaraRadera
  44. det är fruktansvärt tragiskt! gör en så ledsen :'( styrker kramar till er alla! kram från Vera

    SvaraRadera
  45. Tänker jätte mycket på er.
    Styrkekramar till Sophie och er alla som finns bredvid
    Kram från Maria

    SvaraRadera
  46. Jag förstår att Hospice låter hemskt men jag hoppas att tiden där kommer att bli så bra den bara kan. Läkarna är experter på smärtlindring o brukar "våga" mer än läkare på andra avdelningar. Sophie kommer få eget rum med eget badrum, det finns mer personal och besökstiderna är fria. Vet att det inte tar bort sorgen men kanske kan det underlätta dagarna lite, lite.
    Förstår att du inte vill be henne att stanna när hon har så ont som hon har nu. Det låter kanske krasst o konstigt men jag måste säga att ni är väldigt starka som är så realistiska i denna fruktansvärda situation. Det krävs ett väldigt mod för att orka vara det.
    Kan inte sluta tänka på er, lilla Julian o din bror. Allt är så hemskt, så orättvist.
    Kram!

    SvaraRadera
  47. Känner inte Sophie.. Men hon har lärt mig något, att ta vara på livet på ett kärleksfullt sätt. Jag berörs så innerligt, men kan fortfarande inte förstå.. Varför? En så fin människa... Rasmus och Julian har en fin familj omkring sig, med mycket kärlek. Önskar er allt gott o all kärlek i världen. Glöm inte bort dig själv, du är oxå värdefull.

    SvaraRadera
  48. Det är inte konstigt att man ber dem kämpa, man vill ju ha dem kvar!
    Man
    hoppas att smärtan bara försvinner!
    Hoppas på ett under!
    Tror att allt är en mardröm, som man vill vakna upp ur
    och allt ska vara bra igen bara vara vanlig dag!
    Man blir egoistisk i sin rädsla att mista dem man har kär
    och ber och ber; Kämpa, kämpa allt du kan!
    Man önskar att allt var annorlunda, att tiden just nu inte fanns
    att allt var som förr!
    Men så är det inte med denna djävla sjukdom, denna som tar Sophie
    från alla som älskar henne!
    Den tog vår far från mig och mina syskon!
    Den dagen han somnade in, var den bästa!
    Han slapp alla plågor!
    Han fick vila i lugn och ro!
    Han blir aldrig glömd!
    Finns alltid i hjärtat!

    Blir det för lilla Sophie med, hon kommer att slippa ha ont
    sitta där uppe på ett moln och titta ner och vaka över sina kära
    Ge Sophie kram och puss på pannan
    Vi tänker på henne
    Varma tankar till henne
    Cec, hennes brosdotter
    Anton, Cec nyfödde son
    Pia, Cec mamma
    och från mig, Cec mormor
    och alla andra i vår familj
    Lisbeth

    SvaraRadera
  49. Stora kramar till er! Och tack för att du uppdaterar oss. Jag tänker på henne varje dag trots att jag inte ens känner henne, har bara följt hennes blogg. Ta hand om er <3

    SvaraRadera
  50. Tack för att du berättar. Även om jag inte känner Sophie personligen så finns hon i mina tankar varje dag. Ni går igenom ett helvete nu men jag hoppas iallafall att den tid som Sophie har kvar blir fin för henne o er. Det gör ont i mitt mammahjärta för Sophie o lille Julian,så ofattbart. Jag känner så med er. Varm styrkekram till er alla.

    SvaraRadera
  51. Stor kram fylld med kärlek&styrka till er<3

    SvaraRadera
  52. Tänker så på Sofie och er alla trots att jag inte känner er, det är så orättvist! Skickar massa styrke kramar till er! Kramar Hanna

    SvaraRadera
  53. Hej!
    Jag förstår att det är jättesvårt för dig att skriva om Sophie! Men du skriver så fint och respektfullt. Du lämnar inte ut henne på något sätt. Ni befinner er i en gräslig situation. Jag tänker på lille Julian och din bror. De lever verkligen i en mardröm! Tur att du och övriga familjemedlemmar verkar vara helt underbara människor! Ni har en jobbigt tid framför er...
    Kramar om er alla och ber om att Sophie ska slippa ha ont!
    Eva

    SvaraRadera
  54. Jag läser...och lider med dig. Det finns inga ord...bara tårar. Styrka till er alla. Kram fr Katarina.

    SvaraRadera
  55. Usch jag ryser.. Och blir så otroligt berörd.. Det är så hemskt!! <3 <3 <3

    SvaraRadera
  56. Tack för din fina och respektfulla uppdatering. Det är svårt att greppa detta. Hur kan livet vara så orättvist? Jag tänker på er.

    Karin i Malmö

    SvaraRadera
  57. Du skriver så fint! Jag som anonym läsare förstår till fullo att du inte vill skriva detaljer, men tack för en liten uppdatering. Tänker på er alla som finns runt Sophie. Vet av egen erfarenhet vilket helvete ni går igenom, blev extra berörd av det du skrev om att man vill ha kvar, men ändå inte ska få lida. Det är en vakumperiod ni befinner er i nu.

    Tänker mycket på er och skickar här en varm stärkande kram!
    /Linda

    SvaraRadera
  58. Du skriver så fint om Sophie, inte alls utlämnande på något sätt.
    Det måste vara ett helvete ni går igenom nu. Att se någon man älskar har så ont är vidrigt.
    Ni finns i mina tankar hela tiden.
    Kram
    Marie

    SvaraRadera
  59. Du skriver med sådan värme och du verkar vara en väldigt fin människa . Jag skickar er lite ljus i mörkret och hoppas på mirakel . Ta hand om er alla <3 varma kramar Kristina

    SvaraRadera
  60. Varje dag när jag ser fine lille Julian på dagis tänker jag på Sophie och Rasmus. Känner inte dem men vi satt där på inskolningen som nervösa överbeskyddande föräldrar och bytte några meningar, och vem kunde ana att det skulle bli såhär? Livet är så orättvist. Önskar jag kunde göra något. Sophie finns i mina tankar varje dag och jag ber för ett mirakel! /Natali

    SvaraRadera
  61. Jag lekte med Sophie när vi var små. Våra föräldrar bodde på samma område. Sophie är ett år äldre än mig och vi har gått i samma grundskola.
    Jag minns bara Sophie med glädje.
    Tänker på er och henne varje dag. Kan inte förstå att livet kan vara såhär orättvist :(
    Har själv en dotter som är 5 år, kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig detta fruktansvärda. Vem har avgjort detta ödet? :(
    Mitt hjärta gråter för er. För Sophie. För alla i hennes närhet.

    SvaraRadera
  62. Det är så fruktansvärt att läsa det du skriver, jag vet var du går genom.

    Massa kramar till er!

    SvaraRadera
  63. En sån underbar härlig bild:) sitter och ler samtidigt som tårarna rinner... tänker på Sophie, Julian och Rasmus och resten av familjen ..styrkekramar till er.

    SvaraRadera
  64. Varma kramar till er alla som är med Sophie skönt att höra att hon inte är ensam, vet vad ni går i genom, det är ingen tröst för er nu, men att ni är där är så himla bra hon känner det. Ulla

    SvaraRadera