Onsdag 9/11-2011
Jag har gått som i en dimma hela dagen, med magont och huvudvärk.
"Mamma schäääschäää?! (lessen)" frågade Keila när tårarna rann längs mina kinder innan.
Nu ikväll drog jag på uniformen och flög till Manchester.
Jag är hemma igen och har varit inne hos lillan och tittat och pussat på henne.
Varför är livet så orättvist?
Varför ska Sophie behöva slåss igen?
Vi ska alla hjälpa henne att slåss. Även ni, mina kära läsare.
Peppande ord och tankar stärker... Spar inte på dem.
Tack
Fy för cancer!!! Min mamma fick beskedet sköldkörtelcancer i måndags. :'(
SvaraRaderaDet är inte rättvist och jag blir så ledsen när jag tänker på det. Jag hade hoppats att deras och er mardröm var över. Jag sänder alla mina positiva tankar till Sophie och hon är en stark tjej så hon SKA rida ut denna stormen också!
SvaraRaderaKram
Fy vad orättvist livet kan vara, du skriver så fint och på något vis hjälper det med stöttande och peppande. Hoppas verkligen det kommer gå bra
SvaraRaderaKramar från mig!!
SvaraRaderaDenna hemska sjukdom..läste bloggen och tårarna rann..
SvaraRadera