lördag 20 oktober 2012

Endast Julian och jag är vakna

Julian och jag ser Pippi och dricker välling. Jag dricker juice iofs.
Hela huset sover och vi passar på att filosofera.
"Mamma e där huppe! Jag kan inte nå henne."

Och så lyfter han på pyjamaströjan och pekar på magen,

"Hon e här osså. I hjärrrrtat!"

Och så pekar han på mitt hjärta,

"Här e hon osså! Och i pappas hjärrrta me! Och mommos och faffars".

Ja hon finns i allas våra hjärtan.
Lilla Sophie.

Jag älskar dig Lullebull.

18 kommentarer:

  1. Älskade unge... tårarna rinner... Han är så klok ♥

    SvaraRadera
  2. Åhhhhh... Söte:)
    Fick tårar i ögonen.
    Kraaaam

    SvaraRadera
  3. Åh sån klok liten kille!
    Jag blir riktigt rörd när jag läser det!
    Så skönt att ni pratar om Sophie med Julian-då har han ju möjlighet att bearbeta det på sitt sätt!!
    Livet är så orättvist men det är stort att Julian har er alla runt om som han får trygghet av!!
    Styrkekram mariab

    SvaraRadera
  4. Det är så sorgligt... Så fint att Julian och Rasmus har er. Stor kram. Kajsa

    SvaraRadera
  5. Det är underbart att få ta del av detta inlägg. Ja, Sophie finns i alla våras hjärtan <3

    SvaraRadera
  6. Barn är kloka! Så fint sagt ❤
    /Sofie

    SvaraRadera
  7. ❤Fina Julian❤
    En stor kram till er

    SvaraRadera
  8. Så fint att du/ni låter Julian vara den gosse han är och att du/ni lyssnar när han pratar om sin kärlek till sin mamma. Våra varmaste tankar till er alla nära och kära som tillhör Sophie. Kramar Patrik Lindfors pappa Håkan och Kylle

    SvaraRadera
  9. Fin kväll ni har ni två! Kram

    SvaraRadera
  10. klart hon är i hjärtana, era

    så söt, den lilla

    kram på er

    SvaraRadera
  11. Så fina ord från en fin lite kille. Stor kram till er

    SvaraRadera
  12. Sandra med barnen Oliver och William21 oktober 2012 kl. 22:23

    En sån fin och klok liten kille han är...
    Det är svårt att hålla tillbaka tårarna..
    Stor kram till er!!!

    SvaraRadera
  13. Åååå vad rörd jag blir.... lille killen...

    SvaraRadera
  14. Sånt här gör ont i hjärtat. Jag är livrädd för att dö ifrån mina små. Men ni gör rätt som avdramatiserar och ni håller henne levande genom samtal med barnen.

    SvaraRadera