Solsidan strax. Som jag längtar.
Diskussionen som pågår under det här inlägget handlar om bland annat om "hen".
Vad tycker ni? Har ni läst igenom kommentarerna?
Folk är så uppdelade. Antingen är man för eller emot. Och de som är emot är allergiska, hatiska kanske. Eller så upplever de som är för det i alla fall. Det är ett så otroligt laddat ord.
Jag vet inte jag, jag förstår att språket förändras nya ord kommer till, gamla faller bort och det är jag helt okej med. Så ÄR det ju. Att ordet "hen" kommer till tycker jag bara är helt onödigt, som jag sagt innan, jag kommer inte kalla mina barn för samma könsneutrala ord av den enkla anledning att jag ska upplysa de om hur viktigt det är att ta för sig i livet, kvinna som man. Att aldrig behöva nöja sig med mindre bara för att man är kvinna.
Här hemma pågår en diskussion, Henrik känner sig som en ensamstående pappa eftersom att jag är borta fyra-fem dagar i veckan. Han får då ta allt ansvar här hemma med hämtningar och lämningar, badar, tvättar, lagar middag och uppfostrar så vidare samtidigt som han jobbar heltid. Jo, jag förstår att det är en lite speciell situation eftersom att jag flyger och är fysiskt borta mer än jag är hemma men det får ju gå? Jag trivs så himla bra på mitt jobb och jag vill inte gå ner i arbetstid
Och jag förstår inte vad klagomålet går ut på? Det är ju såhär det är. Nu råkar det vara jag som är den som flyger men det hade ju lika gärna kunnat vara Henrik och då hade jag aldrig nämnt detta.
Det sitter verkligen så långt rotat det här med att kvinnan ska sköta hemmet och barnen att även männen känner av det.
Jag älskar att vara hemma med mitt barn. Hade jag skitit pengar så hade jag bara varit hemma, lagat god frukost, bakat, tvättat (Åh, jag älskar att svabba golv. Det är så rogivande), fikat på stan med vänner och ätit ute varje kväll. Men det funkar ju inte så i verkligheten och det yrke jag har gör det inte direkt lättare för att hålla familjelivet smidigt.
Henrik och Keila har en normal vardag, tider de följer, rutiner med allt från bad till läggning och Henrik tycker att jag förstör allt när jag är ledig en tre-fyra dagar mitt i veckan då Keila och jag sover till vi vaknar, lallar runt i pyjamasen till lunch och äter när vi är hungriga, sover middag på eftermiddagen och tittar på tv till klockan tio på kvällen. Sen lämnar jag över till Henrik och drar på en tredagarsslinga och så ska han börja om med sin nattning på en 2,5-åring som sovit middag i tre timmar på eftermiddagen.
Det är kanske inte så snällt, men när jag ligger där på mitt hotellrum och stream'ar er bra tv-serie så kan jag inte hjälpa att jag känner mig lite manlig när jag vet att Henrik badar Keila, läser sagor och diskar undan disken.
Och det är väl där det kommer in, kvinnligt och manligt. Jag borde inte känna mig som någon speciell.
Jag är bara jag och jag jobbar. Varför skulle inte Keila göra likadant, om hon nu vill.
Och vill hon bara vara hemma och värma sig vid spisen för att hon kan och VILL så ska hon så klart göra det med.
Jag är kvinna. Jag har ett jobb jag trivs med. Jag är mamma. Jag vill att män öppnar dörren för mig och betalar notan på krogen för att jag kan bjuda tillbaka om jag vill. Det betyder inte att jag är ett offer. Det betyder att jag gillar gamla romantiska traditioner och seder. Det är enkelt och det är kul.
Jag tycker "hen" är oviktigt. Det viktiga är att lära sina barn självständighet oavsett kön. Att både Keilas och hennes eventuella lillebror förstår vikten av en ordentlig pension t.ex. DET är viktigare än nya ord och benämningar på våra kön, icke kön osv. Det sitter inte i rosa eller blått eller hur vi tilltalar våra flickor respektive pojkar, det handlar om hur vi förbereder våra barn för det vuxna livet.
Resten löser sig.
Jag menar Henrik vet hur dammsugaren vi haft i två år fungerar nu.
Det finns hopp för oss alla.
Hon kommer studera, arbeta, föda barn, vara föräldraledig,
jobba igen, föda fler barn, jobba mer och pensionera sig.
Om hon vill.
Jag kommer att älska henne oavsett.
Jag känner med dig och som dig, varför ska det vara så himla manligt och kvinnligt?
SvaraRaderaTror att alla hade mått lite bättre om man kör som man själv vill och mår bra av.
Så söt bild på Keila.
Hoppas ni har det bra i höstrusket, kram
Jag håller med om allt. Fast håller nog med Henrik om att det är jobbigt och lite störigt för honom att ställa om till deras rutiner efter era semesterrutiner mitt i veckan. Men det låter härligt och jag förstår att ni behöver lite mys o ledighet när du är hemma och är ledig. Men där förstår jag om han tycker du ska anpassa dig. Det är det enda jag har att invända :-) tack igen för en fin blogg!
SvaraRaderaOj vilket härligt inlägg!!!!
SvaraRaderaHåller helt och hållet med dig ang ordet Hen!!!!!!!!!!!
Och som någon annan skrev innan så förstår jag din mans tankar kring att du bryter rutinerna när du väl är hemma för att du då vill mysa med din dotter... Påverkar det henne mycket att återgå till rutinerna när det är dags för det igen så skulle jag försökt att göra som förälderns hemma önskade för det är ju ändå den som drar det tyngsta lasset?! Men det är mina tankar.... ;)
Såg du solsidan btw? Missade det tyvärr då jag är i Amsterdam och firar min födelsedag :) kanske vi ses imorgon när vi flyger hem??? Vore komiskt!!! :)
Hemma hos oss har det varit tvärt om i tre år fram tills nu när min man skolar om sig. Familjen jublar men samtidigt är vi inte vana att vara tillsammans så mycket som nu vilket är påfrestande på ett konstigt sätt... Konstigt det r egentligen! Ska msn någonsin bli nöjd??? ;) ;)
Kram frökenblom
Word!
SvaraRaderaHelt rätt Danni!
SvaraRaderaVi är olika, pojkar som flickor, vi ser olika ut, fungerar olika osv och så får de lov att vara. Man ska vara stolt över den man är. Vi är inte nått mitt emellan, vi är flickor, kvinnor, pojkar och män, inga jevla hen. Vi väljer vår egen väg att gå i livet. Det har inte med färger att göra som du säger. Det har med attityd och uppfostran att göra. Fuck hen. PUNKT.
Helt rätt Danni!
SvaraRaderaVi är olika, pojkar som flickor, vi ser olika ut, fungerar olika osv och så får de lov att vara. Man ska vara stolt över den man är. Vi är inte nått mitt emellan, vi är flickor, kvinnor, pojkar och män, inga jevla hen. Vi väljer vår egen väg att gå i livet. Det har inte med färger att göra som du säger. Det har med attityd och uppfostran att göra. Fuck hen. PUNKT.
Fungerar olika? Mig veterligen så fungerar jag precis som alla andra, oavsett kön. Vi är inte en egen art. "Vi är inga hen"? Va? Vet du vad hen betyder? (uppenbarligen inte så ta reda på det)
RaderaMig.
RaderaNu är det så att det där mittemellan är exakt vad jag är. Jag ser mig inte som en man. jag ser mig inte som en kvinna. jag ser mig inte som någon blandning. Jag ser mig som en människa! Jag ser inte mitt kön, jag ser inte vad jag har mellan benen för /jag känner/ mig som ingetdera! Jag är en 'jevla hen'. Låt mig vara det då. Du behöver inte använda ordet. men kom tamejf*n inte och säg mig vad jag har för könsidentitet.
Så bra skrivet!
SvaraRaderaJag förstår dig så väl att du vill ha mys med Keila de dagarna du är ledig oavsett om det är helg eller mitt i veckan. Och jag kan samtidigt förstå att H blir smått skogstokig då deras vardagsrutiner sabbas ;-)
Kram Kram fina du!!
Jag tycker att hen är skitbra. Kommer använda det flitigt i framtida uppsatser o i situationer då jag inte får avslöja patienters identiteter.
SvaraRaderaMånga andra språk har ju könsneutrala pronomen så då behöver väl inte svenska vara sämre.
Skicka i den där till metro eller ngt! Bra!!
SvaraRaderaHen, så urbota löjligt påhitt.
SvaraRaderaDu har helt rätt i det du skriver. om du trivs med ditt arbete så fortsätt jobba, kvinna som man måste kunna försörja sig - det är så vårt samhälle ser ut idag och samtidigt så tillför det ett jämlikt och ett egenvärde till förhållandet. Henrik gör exakt det som du skulle ha gjort om/när du var hemma, men däremot så tycker jag att du skall ändra på dina vanor med Keila när du är ledig iaf på vardagar, annars blir det lätt att K tycker att H är den onde och du den gode,
Hen är något av det löjligaste jag vet. Nä för fan vi är olika och det är just det som är charmen att kvinnor och män har olika kroppar, olika sätt och olika intressen. Vilket tråkigt liv det skulle bli om alla kallades hen och var androgyna! När min lärare använde ordet hen på en lektion blev jag skitsur, skapade debatt och läraren använder inte ordet mer. Nej det får finnas gränser! Jag ska villigt erkänna att feminister inte är min starka sida. Har svårt att förstå den mentaliteten. Jag tycker om män och tycker om att vara kvinna. Är gärna lite värnlös också vill gärna vara kvinnlig och omhändertagen av en stark trygg man. Jag är bättre på att städa och min man är bättre på att snickra och laga bilar. Perfekta könsroller ;)
SvaraRaderaMen herregud. "alla kallades hen och var androgyna". Jag orkar tamejfan inte. Om du ska ha en åsikt, snälla skaffa dig grundläggande kunskap innan. Hen är ett jävla pronomen. Använder du inte orden "förälder", "partner" eller "barn heller? Har du ett sånt stort behov av att köna din verklighet att du inte kan hantera könsneutrala ord?
RaderaSen är det ju fantastiskt för dig om du trivs i din snäva könsroll. Det gör nämligen inte jag. Och många andra. Och jag skulle hemskt gärna vilja att mina barn fick välja den biten själv också.
Vilka intressen, sätt eller egenskapet jag har sitter för övrigt inte i min fitta. Precis som de inte sitter i min hudfärg eller min klasstillhörighet. Att jag är kvinna gör inte att jag har mer gemensamt med dig än med min man. Att jag är kvinna säger faktiskt ganska lite om vem jag är.
RaderaHåller med dig fullständigt! HEN är det fulaste ord jag vet! Låt kvinnor vara kvinnliga och män vara manliga. Tycker vi ska vara olika!
RaderaMikaela, how about vi låter människor få vara dem de är istället? Utan en massa etiketter. Utan att avfärda dem som omanliga och okvinnliga (bestraffning) när de inte passar in i mallen. Människor är olika. Oavsett kön, hudfärg, klass, sexualitet. "Kvinnligt"? Vad är det? Förklara gärna. Förklara gärna vad som händer om man inte är det som kvinna.
RaderaÄr inte Hen en etikett då? Då kan vi väl kalla människor för människor istället för HEN?
RaderaNej, hen är inte en etikett. Det är ett pronomen. Människor är inte ett pronomen, däremot ett könsneutralt ord som de flesta verkar ok med.
Radera"Hon" betyder väl inte "person som ska ha klänning och stå vid spisen". Finns en skillnad mellan kvinna (substantiv) och kvinnligt (adjektiv).... i mina ögon refererar "hon" till kvinna, inte kvinnligt. Alltså att du rent biologiskt är en kvinna (du har alltså inte snopp)....och det är väl ganska lätt att definiera?
Radera"Hon" är ett pronomen..... "Kvinnlig" är ett adjektiv. Kanske är det "hennig" vi behöver som nytt ord om man nu ser ordet "kvinnlig" som ett problem.... men vi har ju iofs ordet "mänsklig" redan.
"Mänsklig" duger alldeles utmärkt. (istället för "hennig")
RaderaOch kön kommer med förväntningar. Är man kvinna så förväntas man inneha vissa egenskaper eller intressen. osv. Alltså vara "kvinnlig".
Jag vet inte.... jag tycker "hen" verkar onödigt eftersom det ersätter ett pronomen hon/han och inte ett adjektiv kvinnligt/manligt. Jag förstår att man kan diskutera vad som är kvinnligt och vad som är manligt. Men "hon" betyder INTE "kvinnligt".... hon refererar bara till en "kvinna". Och oavsett om vi har olika meningar om vad som är kvinnligt, så kan vi väl bli eniga om att det är ganska lätt att definiera "kvinna".
RaderaJag känner inte att jag dömer någon när jag säger "hon". Och om man känner sig "dömd" för att någon kallar en "hon" så tycker jag att man överreagerar. Hon har inte något med kvinnlig att göra. "Hon" är inte ett beskrivande ord. Tror de flesta tycker "hen" är löjligt av samma anledning. Det ersätter "hon" istället för det ord som man rent faktiskt kan diskutera innebörden av.... alltså kvinnligt.
Exakt! Bra sagt! Faktum är att vi ÄR kvinnor eller män, flickor eller pojkar. Vi borde arbeta på att förändra våra stereotypa etiketter och attityder istället...då hade det över huvudtaget inte varit en issue om man var kvinna eller man. Om man sa hon eller han hade inte spelat någon roll.
SvaraRaderaJag tror att många missuppfattar det där med "hen". Nu är ju inte jag 100 på att jag har rätt...
SvaraRaderaMen tanken med hen är att det kan användas istället för han eller hon när båda skulle passa. Det är inte så att man ska kalla sin dotter eller son för hen, utan man skriver t.ex. "en sockerbagare hen bor i staden" just för att det kan stå både hon eller han istället. Dvs. både han och hon kan vara sockerbagaren.
Men jag håller med om att det är ett onödigt ord som tillkommit!
Det är inte ett dugg onödigt! Kanske för DIG. Du kanske inte skriver avhandlingar eller umgås med intersexuella eller andra sammanhang där behovet av ett könsneutralt pronomen finns. Det finns t.ex många ord jag inte använder eller har behov av, men jag skulle inet avfärda dem som onödiga. Min världsbild är inte rådande.
RaderaDet är ju du, Lady Dahmer, som missförstått ordet hen. Sandra har helt rätt. Hen har ju inte något som helst att göra med intersexuella (hur många sådana umgås du med egentligen? det finns väl inte överdrivet många med den diagnosen eller?) eller är tillkommet för att vara med i avhandlingar (va?) utan är precis som Sandra skriver ett konstruerat ord som liksom ord som "justeringsperson" eller "bussförare" tillkommit för att man inte ska behöva "köna" orden efter vem som kör bussen eller justerar protokollet. Läs på innan du spammar hela kommentarsfältet här hos Daniella!
RaderaJag skrev "jag tycker", och det räknas inte som världsrådande va? ;)
RaderaOch jo, jag studerar på universitet och skriver en hel del (!!) men använder mig inte av det ordet.
Lizzy, du behöver inte läxa upp mig. Jag är antagligen mer påläst än dig. Ordet har funnits länge i just HBTQ-kretsar och på senare tid vunnit mark på fler områden. Alla ord är för övrigt konstruerade.
RaderaHen är skitbra! (skrev detta i inlägget om menskopp också). Precis som Rosenskimrande här uppe skriver så kommer jag använda det vid tillfällen då jag inte vet om det är en man eller kvinna jag talar om. Istället för at säga han eller hon så kan jag säga hen. Simpelt, enkelt och alla förstår (trodde jag i alla fall, men många verklar bli förvirrade och tror att man pratar om ett tredje kön). T.ex i trafiken, eller när jag inte får avslöja om det är en man eller kvinna jag pratar om.
SvaraRaderaFast jag undrar, vad är det som får dig att känna dig manlig när du ligger på hotellrummet? Att veta att din partner diskar och du har jobbat en hel dag? Är det manligt? Jag hade nog aldrig tänkt så själv, därför jag undrar.
Ha en bra dag!
Könsrollerna kommer med klara förväntningar och tuffa krav och de som inte klarar av eller vill uppfylla dessa bestraffas eller ifrågasätts. Stereotyper tillåter bara en begränsad möjlighet, beroende på vad du har hängandes mellan benen. Om du är en flicka så förväntas du se ut på samt ha specifika egenskaper. Du förväntas ha vissa intressen och en viss typ av personlighet och vice versa för pojkar. Vi förväntas vara motsatser. Nyckel och nyckelhål. Svart och vit. Yin och Yang. Och det lämnar väldigt lite rum för individualitet eller utforskande över gränserna oavsett hur tillåtande din omgivning är. Det spelar tyvärr ingen roll om mamma och pappa hejjar på; "du kan, du får!" när övriga samhället hejjar på högre med ett motsatt och mer hotfullt budskap: "var så här, annars....".
SvaraRaderaDe flesta, oavsett hur öppensinniga de är, upplever att det är en skillnad mellan pojkar och flickor och ja, det kanske det är, men problemet är inte i vilka skillnader som möjligtvis existerar utan i hur vi bemöter dem och resonerar utifrån dem. (nu talar jag om biologiska, för de sociala blir ju starkare ju äldre vi blir) Tror vi att det är en skillnad så kommer vi agera utifrån det. Antingen genom att kompensera men tyvärr oftare genom att resignera; "pojkar ÄR ju si och flickor ÄR ju så" och så används det som en ursäkt för att fortsätta köna istället för att se det som en möjlighet att kompensera och utveckla. För om det nu ÄR så att pojkar är lite bråkigare och våldsammare, borde vi inte då lägga lite extra krut på att motarbeta det då?
Barn fattar snabbt. Om vi kan träna hundar att hitta bomber, förstå då vilken kapacitet som ligger i människan. Barn lär sig tidigt vilka roller som gäller. De lär sig av sina föräldrar och familj, av vänner och bekanta, av lärare och främlingar, av skolkamrater. De lär sig av vår kultur, TV, böcker, musik, leksaker, lekar, tidningar och annan media. De socialiseras helt enkelt och i takt med att de växer upp så adopterar de beteenden som belönas, genom kärlek, positiv uppmärksamhet, bekräftelse. De lär sig att undvika eller dölja beteenden som bestraffas, t.ex genom skambeläggande, skuld, hån, retande, negativt kommenterande osv. Ofta är detta väldigt subtilt, t.ex genom röstlägen, kroppsspråk, blickar. De lär sig genom att iaktta, genom sina egna erfarenheter men också genom andras. Vid treårsåldern har de flesta stenhård koll på vad som gäller, vilka kläder de får ha, vilka leksaker de får leka med, vilka egenskaper de ska ha och eftersträva. Tre år. Fatta.
Och jag får väl upprepa det jag sa i ditt tidigare inlägg. (bare with me!) Svenskan är ju i ständig förändring och utveckling precis som tiden vi lever i och språket vi talar är inte samma språk vi talade för hundra år sen. Inte ens för tjugo år sen!
SvaraRaderaNya ord tillkommer precis hela tiden, påhittade sådana, låneord eller helt enkelt bara förenklingar av de vi redan har. Andra ord försvinner helt, blir omoderna eller tappar sin betydelse. Det som är så himla bra är dock att ingen är tvungen att använda precis varje ord som finns. Det går till exempel lika bra att säga ”lägga till” istället för det nyare ”adda” om det känns bättre. Och ett rikt ordförråd är ju bara positivt. Det hjälper oss att tydligare uttrycka vad vi tänker och känner.
Behovet av ett könsneutralt pronomen har kommit ur situationer där könet är okänt eller helt enkelt saknar betydelse. Det har uppfunnits i en tid då mannen är norm, inte bara i samhället utan även i vårt språk och hypotetiska personer alltid antas vara han. Hen har tillkommit för att komplettera de vi redan har, inte ersätta eller tillintentgöra. Fast könsneutrala ord som exempelvis ”du”, ”kusin”, ”person” och flera andra har ju hängt med ett tag så ingen borde bli speciellt upprörd men ändå är det detta nya lilla hen som är livsfarligt, hotar våra barns identitet samt kräver en högljudd debatt om att tillåta kvinnor vara kvinnor och män vara män.
I finska språket finns däremot inget hon eller han. Bara hän.Och i grekiskan finns inte bara hon och han utan där har till och med verb olika ändelser beroende på vem som gör det eller hur många. Och jag gissar att ingen är det minsta förvirrad eller avkönad i något av länderna men diskussionen kring hen har kommit att handla om mer än bara språket.
Men hen är bara ett ord. Inte en ideologi och definitivt inte en konspiration för att göra alla könslösa. Förvisso har ord makt att förändra attityder, förväntingar och hur vi ser på människor och det är väl lite man hoppas att komma åt med hen. Men ord har inte makten att förändra biologiska faktum. Du kommer fortfarande vara kvinna eller man oavsett vilket pronomen jag använder när jag talar om dig. Ingenting konstigt kommer att ske. Dina könsorgan kommer inte trilla av och könet kommer inte försvinna. Och jag lovar, din identitet kommer inte tas ifrån dig!
Ja du har rätt i att svenskan förändras och att nya ord tillkommer, men i det här fallet rör det sig om ett personligt pronomen som är "preskriptivt" snarare än "deskriptivt" dvs det påtvingas språket snarare än kommer ur ett behov. Rent språkligt kan du i alla de fall där hen anses behövas, byta ut det mot ordet "den".
RaderaJag motsätter mig å det starkaste ordet hen och kommer aldrig att börja använda det, men är feminist hela vägen ut i tårna och tycker många gånger att Daniella får det här med kön och genus om bakfoten, och skriver ogenomtänkt och oupplyst. Även denna gång. Men att du kommer hit och kommentars-spammar har motsatt effekt än den du vill ha, eftersom du slår i underläge. Du har hår under armarna och använder inte shampoo, och försöker pådyvla alla din livsstil och dina åsikter. Ocharmigt.
PREACH!
RaderaLizzy, hur är de håriga armhålorna viktiga i denna diskussion? Snacka om att brista i argumentationsteknik när man avslutar med en sådan tramsig mening.
RaderaLizzy, ogenomtänkt och oupplyst? I det här inlägget skrev jag om vår vardag, min och Henriks, som föräldrar till vår dotter. Jag delgav mina läsare vårt "pussel" och vikten av att lära vårt barn att hon är älskad oavsett vad hon än väljer att göra eller hur hon vill leva som vuxen. (Vuxen btw ett bra synonym till "hen", inte sant?).
RaderaMer upplyst och genomtänkt än så kan jag inte ge er ;-)
Cheers!
Lizzy, på vilket sätt är mina armhålor eller eventuella hygien relevant i den här diskussionen?
RaderaÄr det någon som vet vad en social konstruktion är? Verkar inte som det... Suck.
SvaraRaderaHåller helt med dig om hela "hen" diskussionen. Dock så förstår jag Henrik och hans frustration över att alla rutiner fuckas upp när du vill ha kvalitetstid med er dotter. Jag har det likadant, jobbar mkt borta och min man sköter om hem och barn när jag reser. Men jag får kompromissa. Är jag ledig ett par dagar mitt i veckan så försöker jag bibehålla de rutiner som råder (även om jag vill göra som du), men han förtjänar att ha lite lugn och ro om kvällarna + att vi får kvalitetstid med varandra. Kom ihåg att alla barn mår bäst av att ha föräldrar som håller sams. Tack för en rolig blogg!
SvaraRadera/Sara
Jag använder hen när jag inte vet ett kön eller vid sekretess, ex. i min kandidatuppsats där de intervjuades identitet skulle vara dold. Likaså är det skönt att slippa skriva han/hon i en text hela tiden, eller 'den' för att vara neutral, då är hen toppen.
SvaraRaderaDet är synd att du inte är tillräckligt öppen för att se att alla inte passar in i mallen för vad som är en "man" och en "kvinna". Då behövs hen. Det gäller att se utanför sina egna privilegier och tänka utanför cis-lådan. Plus att det är ett bra ord ifall en faktiskt inte vet om det är en hon eller han en talar om :)
SvaraRaderaFör mig är hen ett praktiskt ord när du inte vet könet. Tex på en bebis i magen. Om du skriver en allmän text om tex. hur något kan användas så är det smidigt att skriva hen istället för henne el. honom.... Låt inte ordet blir mer än det är, det är inte vad vi säger till våra barn som formar dem el. vad vi kallar dem. Det är hur vi agerar och vad vi gör som formar dem... Barn gör som du gör, inte som du säger...
SvaraRaderaBra! Håller helt med dig.
SvaraRaderaHen? Kan på allvar inte förstå varför man inte skulle kunna säga hon eller han i en situation där man inte vet om det är en man eller kvinna. Hen låter sådär töntigt svenskt, fyller ingen särskild funktion och förvirrar människor. Säg han eller hon, så vet man!
Trams!
Bra skrivet!
SvaraRaderaMåste få fråga...hur mår Rasmus och Julian? Funderar så på dom! / Anna
Undrar jag med...går in på Rasmus blogg varje dag. Tänker så på dem fastän jag inte känner dem ❤❤
RaderaJag tycker att folk får kalla sig precis vad de vill, jag dömer ingen grundat på kön, religion, hudfärg eller dyl. JAG däremot använder inte ordet hen eftersom i mitt huvud så är vi faktiskt födda i ett visst kön, rent fysiskt. Jag har en vagina = kvinna (hon), min sambo har en penis = man (han). I min värld är ordet hen överflödigt!
SvaraRaderaKön är mer komplicerat än bara "vagina=kvinna" och "penis=man". Istället för två separata punkter så kan man se det som en skala mellan två punkter. Det finns hur mycket som helst att läsa om detta om man bara vill. Här kan man läsa lite: http://www.rfsl.se/?p=623, http://tantrikblog.wordpress.com/2011/03/20/alla-dessa-olika-kon/
SvaraRaderaJag själv har alltid sett mig själv som en kvinna fast har inte identifierat mig som just det i första hand utan som den individ jag är snarare än könet. Det har som inte varit så viktigt. Dock så har jag alltid fått höra att jag "inte är en kvinna" i den meningen att jag inte beter mig som könsrollen säger och har inte heller intressen som stämmer överens med den. Detta var väldigt jobbigt när jag växte upp eftersom andra fick mig att känna (och berättade det för mig också) att det var något fel på mig, "du är ju ingen riktig tjej". Det var inte okej att vara som jag var och jag kommer ihåg att när jag var 11 så önskade jag att jag hade fötts som kille. Inte för att jag själv ville utan för att jag trodde att det hade varit enklare, att jag kanske hade varit mer korrekt i folks ögon då.
Där stod jag, 11 år gammal och grät framför spegeln och ville dö för att jag inte passade in i könsrollen som andra gett mig. Nä fy fan.
Det är inte konstigt att gilla de stereotypa könsrollerna om man själv passar in i dom och det är väl självklart att man ska få vara på det sättet. Det är acceptansen av alla de där andra "rollerna" som är en blandning av allt som jag efterlyser. För oavsett vad folk nu påstår så är det inte bara att gå utanför utan konsekvenser, absolut inte när det gäller vissa saker. Det märker man när man väl gör det.
----------------------------------------------
Sen till ordet hen och ni som tycker att det är onödigt för att man kan säga "han eller hon".
Är ordet "barn" onödigt eftersom det finns flicka eller pojke? Är ordet syskon onödigt eftersom man kan säga "syster/bror"? Är ordet förälder onödigt eftersom man kan säga "mamma/pappa"? Är ordet flicka onödigt eftersom det finns "tjej/tös" etc?
Ni behöver ju inte använda ordet själva, ingen tvingar er.
Jag kan inte förstå att ni kan jaga upp er såpass över ett ord som ANDRA vill använda. Det är ju bisarrt. Finns det några andra pronomen som ni blir så arga över?
Kanske det där märkliga ordet "du" och som slog igenom på 60-70 talet? Det där andra pronomenet som fick allas genitalier och yrken att gå upp i rök. "Du" säger ju inte vad människan man pratar med har för kön eller vilket arbete/titel personen har!
Nej tacka vet jag herr, fru och fröken, doktor andersson eller konstapel öberg och meningar som "Vad önskar hon till kaffet?"....
Till Lady Dahmer, jag tycker att du har spårat ut i diskussionen givetvis får alla ha sina åsikter men du verkar så aggresiv och hånfull mot oss som inte delar din syn på saker o ting.Normalt sett försöker jag att alltid respektera andra och tycker att det är intressant med olikheter som diskuteras och det får gärna bli högt i taket men med visad respekt för varandras åsikter. Jag vet inte vad som har hänt i ditt liv men du verkar inte att må bra, du måste inte pådyvla andra dina åsikter men vi lyssnar gärna på dem i en rimlig diskussion, stackars din familj som skall stå ut med att leva nära dig är du så i alla andra diskussioner? vänner, bekanta, arbetskollegor har ju ett val att inte vistas i din närhet. Sitter länge och tänker och läser dina inslag flera ggr innan jag väljer att trycka på sändknappen, jag är egentligen emot ett direkt kopplat svar(men jag ser att du tycker det är OK) - vi är flera som följer debatten- på ett sansat nyfiket sätt och tycker att det är intressant med de olika aspekterna på ordet och vi respekterar varandras åsikter. Hejar på dig Danni, att du och din Henrik väljer att leva ett liv som passar er och uppfostrar er Keila med kärlek,ödmjukhet,respekt, trygghet samt visar henne de valmöjligheter som livet ger henne. TACK för att vi finns som män och kvinnor-vad livet är intressant med våra olikheter och våra likheter. Ser en del poäng i Hen enligt inslaget 8 oktober kl 20:35, kramar till er alla
SvaraRaderaVarför känner du dig tvungen att analysera min eventuella personlighet (som du vet väldigt lite om) istället för att hålla dig till sakfrågan? "stackars min familj"? "verkar inte må bra"? vad är det för personangrepp egentligen? Och du tycker att jag är hånfull?
RaderaDanni öppnar upp till diskussion och jag deltar. Man får tycka precis vad man vill, men man ska inte räkna med att stå oemotsagd när man vräker ur sig okunskap och fördomar. Eller annars heller för den delen, diskussion innebär ju att man argumenterar emot varandra och det gör jag relativt sakligt trots flera ganska så otrevliga påhopp. Känner du att jag tvingar dig att tycka som jag så är det enbart i ditt huvud.
stackars dig, om du inte tål "påhopp" så skall du avstå från sådant själv du inbjuder till det. Oemotsagd är precis motsatt till vad jag efterlyser och att vräka ur sig ord som okunskap visar bara vilket behov du har att hävda dig - så liten du måste känna dig - jag tycker fakiskt synd om dig.
RaderaAvstå vad? Att diskutera? Nej det håller jag verkligen inte med om. Gör du så i verkliga livet också? Går till personangrepp när din motståndare argumenterar emot dig?
RaderaHåll dig till sakfrågan istället, för just nu bevisar du bara bristen på argument vilket i sin tur bevisar min poäng.
Det är ganska intressant det där, att jag som precis pratat om hur vi kvinnor som inte fyller mallen för kvinnlighet (tex inte rakar sig) bestraffas av omgivningen och så får jag det bekräftat flera gånger i det här kommentarsfältet. (ang. kommentarerna om mitt kroppshår.)
SvaraRaderaDet där är ju en anledning till att jag är så förbaskat tjatig om genus och könsroller. Jag vill ju att min dotter ska få växa upp utan det där konstanta skambeläggandet och hånet. Jag vill att hon, när hennes hår kommer, inte ska skämmas eller hata sin kropp som jag själv gjorde så jävla länge. Förstår du hur jag menar, Danni?
Well, jag skiter fullständigt i hen-debatten. Men sättet du skriver om henrik här får mig att efter en lång tid plocka bort din blogg från listan över de jag följer. Ta hand om dig Danni / Jossan
SvaraRaderaJossan. vad konstigt att du följt denna blogg länge och att du ännu inte inte lärt dig att ta vissa saker av det Danni skriver med en nypa salt. Det är typiskt att sarkasm och ironi alltid ska missuppfattas.
RaderaFolk tar verkligen livet på alldeles för stort allvar... Och varför så känslig över hur Danni "skriver om" Henrik? Det är väl hennes man och inte din? Nåja alla kommer väl alltid att ha sina åsikter, finns nog inte så mycket att göra åt.
Hur jag skriver om Henrik?! Kärleksfullt för det mesta men allt är inte rosenskimrande, i alla fall inte i vårt förhållande. Vi hade bott här i flera månader innan jag fick ett utbrott där jag förklarade för Henrik hur viktigt det är att han hjälper mig med städning. Då kunde jag ärligt talat säga till honom, "Du har aldrig dammsugat i denna lägenheten!". Det hade han inte. Mig och Henrik emellan är det nu ett återkommande skämt här hemma att han lärt sig hur dammsugaren fungerar. Vi skrattar åt det och vi har gått vidare eftersom att han nu faktiskt hjälper mig med städningen. Det hjälpte att diskutera det!!! Voilá!!!
SvaraRaderaJag älskar min man, han och jag delar en slags ironi som vi gillar och vi skrattar åt. Men det föregår alltså ingen mobbing här hemma mot honom om det var det du trodde?
Hela inlägget var på ett mer eller mindre ironiskt plan eftersom att han och jag faktiskt inte befinner oss på det plan vi blev beskyllda över att leva och uppfostra vår dotter i för ett år sedan. Han drar det tyngsta lasset hemma och jag är iväg på jobb.
Vi tycker det är ironiskt helt enkelt. Givetvis känner jag mig inte som en man när jag pillar navelludd på ett hotell ute i världen medans han lagar mat och städar toaletten.
Tråkigt att du inte kunde se det mellan raderna. Fast det här läser du antagligen inte eftersom att jag är "bortplockad".
Kram ändå, och ta hand om dig du med. :)
nej nu har det gått för långt i denna hen debatten, så skevt och vinklat från vissa håll, kan vi enas om att alla vi kallar oss för det vi vill bli kallade alltså hon och han, kvinna eller man och ni andra kan kalla er eller era barn för vad ni vill och låt oss inte mötas- att en sådan liten sak kan bli så stor? måtte Lady D inte läsa detta och Jossan (fast J läser nog inte detta, puuuuh vad skönt)var i all världen fick du detta ifrån att D har skrivit nedsättande om H det enda jag läser är hur mkt de uppskattar varandra och med vilken ömsesidig kärleken och humor de har. men vill du tar bort D från din blogg så tror jag inte att varker du eller Ladyn D blir saknade,det finns säkert andra bloggar som tillför er mer i era åsikter. kramar till er alla
SvaraRaderaJag vill bli kallad för "natashja" för det är nämligen det jag heter. Inte "hon" eller "han" eller "hen". Jag heter Natashja. Så.
RaderaDäremot så förändras inte jag, min personlighet eller min könstillhörighet av vilket pronomen människor använder när de talar OM mig. Precis som jag inte blir mindre mamma när jag kallas förälder eller mindre kvinna för att benämns som en person. osv.
"nu har det gått för långt" Detta uttryck har används flitigt genom historien, tex. när kvinnor ville ha rösträtt, eller rätt till att ta ut skilsmässa eller rätt till självförsörjning m.m. Inget i samhället är stagnerat, det sker förändringar och så även i språket. Det är ingen som tvingar oss att använda alla de ord som existerar. Tänk om folk kunde lägga lika stor vikt vid att ta bort skällsord istället!
RaderaTill signatur Gosa - vilken låg nivå du tillför denna debatt - även om vi har olika åsikter så får man inte uttrycka sig hur som helst- tvi säger nog de flesta av oss om ditt inlägg, pervers typ tycker jag sådan typ som du står för klarar vi oss utan, gå samma väg som Lady D och Jossan.kramar till er alla
SvaraRaderaFörstår inte varför man ska gå på personangrepp! Man gör som man vill och tycker man kan respektera varandra och diskutera ämnet utan att trycka ner en annan människa. Vare sig man är feminist, kvinna, man, om man gillar hen m.m.
SvaraRaderaGillar din blogg btw Danni! Undrar också hur det är med Rasmus och Julian.
Kram
Gosa: Det kan väl ändå inte du veta? Så jäkla onödigt att skriva så!
SvaraRaderaJag förstör inte varför Danni godkänner vissa kommentarer som är personliga angrep på Lady D. För det var väl ordet Hen som skulle debatteras och inte Lady Dahmers personlighet eller huruvida hennes man tänder på rakade kvinnor eller porrsurfar. Eller???
SvaraRaderaÅ ena sidan kan jag hålla med dig, för personangrepp är inte ok men å andra sidan så är de talande för hur många hanterar det här ämnet eller snarare kvinnor som avviker. För min del får de gärna vara kvar eftersom att de bevisar min poäng, för Dannis skull så skulle jag ta bort dem då de drar ner debatten. Hårda ord är en sak, påhopp en annan.
RaderaVad är det för fel på folk??? Det finns kvinnor och det finns män...thats it
SvaraRaderaNej! Det finns kvinnor som känner sig som män och män som känner sig som kvinnor. Frågan är varför detta är så hotfullt o skrämmande för så många?
RaderaSen finns det personer som i första hand vill bli sedda som individer, inte kön. Utan att för den sakens skull skämmas över sitt kön.
RaderaNina