måndag 27 augusti 2012

Sandybell

När jag var liten var jag väldigt ofta hos min mormor och morfar. Det fanns inget mysigare i hela världen än att få åka från gården på landet hem till mormor och morfar till storstaden Malmö och få sova över.
Varje fredag gick morfar och jag och hyrde film på hörnan och det blev alltid Sandybell eller Candy Candy. Revolutionerande ju, man kunde gå till en affär och låna med sig en hel värld full av fantasi. ;-) och behövde inte lämna tillbaka det förrän på söndagen.

Nu har Keila Sandybell-boxen och är helt frälst. Och jag gråter fortfarande lika mycket när Sandybells pappa dör och hon måste lämna Skottland. Att det hela är japanskt och går att ha på japanska gör ju inte svärmor Yoko mindre stolt. Vi är fast beslutna, Yoko och jag, Keila ska lära sig japanska!

Nu ikväll har vi myst framför tv'n till ett par avsnitt medans Henrik jobbat vid datorn. Keila blev så inspirerad att vi allihopa i hela familjen skulle ha tofsar. Ja, nallar och dockor med.

Gud vad vi har det bra. Glöm inte det.

15 kommentarer:

  1. Jätte bra att ni vill att Keilas ska lära sig Japanska tänk vilken häftig grej och hur bra det är med språk.... Jobba på det ;) kan Henrik inte japanska?

    SvaraRadera
  2. ååå jag kollade också på sandybell, vilka minnen! Måste genast introducera för Ella! Trevlig kväll!

    SvaraRadera
  3. Jo Henrik pratar flytande japanska men tyvärr pratar han inte så ofta som jag vill med Keila. Lite kan hon och när farmor pratar förstår hon en del. Häftigt faktiskt!

    SvaraRadera
  4. Det är ju helt grymt om hon kan bli tvåspråkig. Vilken fördel hon kommer att ha längre fram i livet :-)
    Jag önskar att vår lilla kunde få bli det också men i så fall får det bli från en nanny..
    Sov gott & kram!

    SvaraRadera
  5. Kör hårt, önskar att vi hade fler språk att mata barnen med nu när dem är som svampar!

    SvaraRadera
  6. Ååååå vi tittade oxå på dom när vi var små, ja o min syster.
    Ja som vi grät och det gör jag fortfarande.
    Räcker jag hör intro musiken :0)

    SvaraRadera
  7. Ååååå vi tittade oxå på dom när vi var små, ja o min syster.
    Ja som vi grät och det gör jag fortfarande.
    Räcker jag hör intro musiken :0)

    SvaraRadera
  8. Åhh nostalgi, min favvo som barn också :)

    SvaraRadera
  9. Vore ju toppen om hon lär sig japanska:) kram!

    SvaraRadera
  10. Jag tittade också alltid på Sandybell, och grät också när hennes pappa dog, vad kul att din dotter tittar på sandybell....
    Kul att lära sig språk och om man får det gratis när man är liten så är det kanon, själv är jag också tvåspråkig då mina föräldrar kommer från Finland, pratade alltid finska med min mamma, och min pappa som kommer från svenska delen av Finland, kunde ingen finska när han flyttade till sverige, så mamma lärde honom det, så jag har alltid pratat svenska med pappa och med mamma finska, och jag gick på finsk förskola, dagmamma och alla mina skolår, gick jag i finsk klass, nu när man är vuxen så använder man inte finskan så mycket, förutom då man pratar med sina släktingar i Finland och alla gånger man har åkt dit så har det underlättat att man kan finska...pratar finska med min mamma och kollar på finsk tv då och då...och lyssnar på finsk musik, pratar svenska hemma då min sambo är norsk, men har bott i Sverige sedan han var 8 år, så han är också tvåspråkig, norska och svenska....Mvh.Marie

    SvaraRadera
  11. Candy candy tittade jag också på...vi hyrde inte bara filmen utan även videobandspelaren för vi hade ingen hemma :) den kom som i en portfölj :)

    SvaraRadera
  12. Vill du ha bra japansk film för keila så kan jag tipsa om det mesta från studio Giblin, tex Min vän Totoro och Kickis Expressbud. Min dotter är helt frälst i dem och de går få på japanska. Jag hade köpt dem till mig själv innan vi fick barn och då kollade jag alltid på orginalspråk..

    SvaraRadera
  13. Precis så var det för mig med! Fast med min farmor och farfar. De hade en videobutik/pizzeria precis brevid porten och det var så spännande att få köpa med sig lite snacks och hyra film. Samma film som du tror jag! Minns bara att det var en japansk film och en tjej med två tofsar som sprang gråtandes. Haha! Det var så mysigt att ligga vaken på natten och höra alla "stadsljud".

    SvaraRadera
  14. Jag älskade candy candy :) Köpte upp hela serien på vhs när en videobutik hade utförsäljning....

    SvaraRadera