fredag 27 juli 2012

"Lulles mamma e där huppe!"

Keila och Julian filosoferar såhär på morgonen. Jag fann dem i solstolen i trädgården där de diskuterade var Lulles mamma är. Mitt hjärta alltså...

Älskade barn.


Den vita fjärilen som flyger omkring oss hela tiden är också Lulles mamma...



14 kommentarer:

  1. Fina barn alltså! Barn kan verkligen hantera svårigheter på ett helt annorlunda sätt. Kram!!

    SvaraRadera
  2. Anna mamma till Svea27 juli 2012 kl. 13:38

    Fällde några tårar... Sååå söta och kloka dom små... barn är verkligen helt underbara :-) Kram

    SvaraRadera
  3. Så söta de är:) ofattbart att det gått två månader sen Sophie lämnade er:(

    SvaraRadera
  4. Åh Gud vilka fina barn <3 Julian ser iaf ut att må väldigt bra, vilket med all säkerhet beror på att ni är en sån fin sammansvetsad familj....sån familj skulle alla ha!! Ta hand om er! Kram Pernilla

    SvaraRadera
  5. Tårarna rinner, små barn är underbart ljuvliga och Keila och Julian är så man bara smälter. De har verkligen glädje av varandra och ni verkar ju vara en familj som håller ihop:-) En fortsatt skön sommar önskar jag er

    SvaraRadera
  6. Alltså din skånska är så härlig. Och totalt oväntad på nått sätt. Vänjer mig aldrig trots att jag bor i Malmö ;)
    Ida

    SvaraRadera
  7. Söta små, tur dem är små <3

    SvaraRadera
  8. Så fina ungar!! Vilken tur ni har varandra....och så fint inlägg, ögonen tåras! Varför skulle det bli så här....Malmökram

    SvaraRadera
  9. Åhhh gullungar!! <3 <3 <3

    SvaraRadera
  10. Lustigt att de säger att fjärilen är hans mamma. Man brukar ju säga att döda återvänder till sina älskade som fjärilar kort efter att de dog. Kram!

    SvaraRadera