Ikväll gråter jag så att ögonen svullnar och blir röda...
Jag tänker på Sophie. På var hon är, varför hon dog?
På vad hon berättat för mig, bett mig ta hand om.
På vad hon bett mig se efter...
Det gör så ont.
Kan jag ens i ord beskriva det som mitt hjärta maler på om?
Julian. Underbar lilla människa. Dessa små är så förståndiga. Han kallar mig "mamma". Kryper upp i mitt knä, kramar om och så säger han; "mamma". Jag är inte hans mamma. Jag är någons mamma.
Keilas mamma. En mamma.
Det var så längesedan han träffade sin egen att han kanske tänker att han kan låna Keilas lite...
Därför säger han så till mig för han vet vem hans mamma är. Hon heter Sophie, har världens vackraste blå ögon, hon kunde krama honom som en mamma bara kan.
Åh älskade unge, jag ska lära dig allt jag kan om din fina mamma.
Vi älskar dig Julian.
Tre små pepparkakor
Håller hårt i pappas kinder. :)
Här är mamma...
Ååå, tårarna kommer älskade Julian, ta vara på honom. Jag har en dotter som jag har haft sen 3-4 års ålder som förlorade sin mamma i denna sjukdom 2 år gammal, hon är snart 25 år,vill bara säga att livet ger mycket. Sen har hon haft/har kontakt med sina mammas släkt och vi också under alla år. Kram på er! Ulla
SvaraRaderaKram
SvaraRaderaS
<3 kram på er
SvaraRaderaOh fina du, kan han få en bättre reserv mamma!
SvaraRaderaVad du är duktig och omtänksam som gör allt för barnen.
Hoppas ni får en härlig sommar. Kram
Underbara pojke. Tårarna rinner, jag tänker på er flera gånger om dagen. Inget barn ska behöva förlora sin mamma eller pappa.
SvaraRaderaKram
Tänker så på er! Många varma kramar Elin A
SvaraRaderaOch där kom tårarna igen. Julian och Rasmus är lyckligt lottade som har så underbar familj runt om sig. Ni är otroligt starka. Jag vet alla säger att man måste vara stark och gå vidare för barnen men det är inte alltid så lätt. Hoppas du tänker lite på dig själv med. Tillåt dig att vara ledsen och arg.
SvaraRaderaEn stor styrke- och kämparkram till Dig.
SvaraRaderaLäser din text med tårar ögonen. Julian har tur som har dig som extramamma och Sophie finner säkert ro i den vetskapen.
SvaraRaderaMånga goa kramar<3
SvaraRaderaEssie
Åhh lilla Julian. Skönt att du finns där för honom, även om du aldrig kan ersätta hans fina mamma. Du verkar vara en otroligt varm människa Danni. Det här är så fel fel. Jag har en vän som är cancer sjuk med 2 små barn,jag hoppas av hela mitt hjärta att hon kommer bli frisk. Tänker ofta på dig och din familj fast jag inte känner er<3 Stor kram Dessan
SvaraRaderaJag är så berörd! Till tårar. Lille lille Julian. Sådant behov av en mamma. Sin egen mamma . Men hon är borta. Vilken tur att du finns där för honom!!!
SvaraRaderaMassa kramar!
Ush fy....vad jobbigt det måste vara att andas i en sån situation. Låna ut sig själv som mamma. Du är stark som klarar det.
SvaraRaderaFörstår dina tårar!!! Jag gråter oxå över att han saknar sin mamma...
SvaraRaderaPs. Tirups e en guldgruva på landet :) älskar stället!
Kram Sofie
Jag känner dig inte och har aldrig ens träffat dig men genom att ha läst din blogg ett bra tag kan jag med hela mitt hjärta säga att jag tror att du är en av världens finaste människa med ett grymt stort hjärta! Julian kommer att vara evigt tacksam att han har en så underbar faster som tar hand om honom! Och jag är övertygad om att eran Sophie sitter där uppe och vakar över er, hon kommer att hjälpa er att fatta beslut och ta hand om sin lille kille! Livet är orättvist men tänk på att det är de allra starkaste människorna som utsätts för de värsta prövningarna! Fortsätt ta hand om varandra!
SvaraRaderaKram kram <3
SvaraRadera"Jag tänker på Sophie. På var hon är, varför hon dog?"... jag läste den raden minst 20 gånger. Börjar inse nu att hon är död. ...död. Min Sophie. Min tramsiga, kloka, bästaste vän. Kram <3
SvaraRaderaDanni! Du skriver så fint & så rörande! Blev helt tårögd av detta inlägget! Lilla fina Julian, lär honom allt du kan om hans fina mamma!
SvaraRaderaJag blir så ledsen när jag läser detta! Det är så jävla orättvist, livet!!
SvaraRaderaTa hand om er!!
Det gör så ont i mitt hjärta att läsa om er sorg Danni.
SvaraRaderaEn stor kram till dig//Sofia!
Nä.. Jag gråter. Det ska inte vara så. Det var för tidigt. Life ain´t fair
SvaraRadera<3 <3 <3 ännu en som tänker på dig/er alla. Måste varit fantastiskt för Sophie att ha dig och din familj som stöd i sin sjukdom och tryggheten att veta att ni skulle finnas för Julian och Rasmus efter hennes bortgång.
SvaraRaderaStyrkekramar