Magen vs magen i v 29.
Till vänster februari 2010 och till höger juni 2013.
Nu har vi gått in i den sista trimestern och allt börjar närma sig.
Jag börjar bli lite nervös... Och det kan ju bero på att jag vet hur ont jag kommer att ha när det väl är dags. Åh, vad är det för fel på mig? Varför gör jag det här igen!?
Samtidigt längtar jag...
Med skräckblandad förtjusning alltså.
Precis så kan man beskriva det.
Ikväll ville Keila att jag skulle natta henne eftersom att pappa inte har en bebis i magen som hon kan känna sparkarna ifrån. Gullunge!
Så vi läste saga för bebisen och sen sjöng Keila "Hela min värld" för henne och när en liten fot svepte över magen började jag såklart storgråta. Jag är inte så känslig jag nä...
Vi är så nyfikna på dig petite princesse.
♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar