söndag 12 maj 2013

Åbergs trädgård och skräcknatten

I fredags var vi på Åbergs Trädgård och Café i Ystad för att fika och köpa lite gott att plantera här hemma på terrassen. Keila gick ett par månader tillbaka och blev en bergsgorilla dagen till ära.

Hon ville höra "Hela min värld" på Spotify heeela vägen mellan Malmö och Ystad(!). Det ville inte jag.
Och så var det igång... Skrikandes och sparkandes bar jag henne till bilen, likaså i Ystad och all energi måste gått åt för på natten vaknade jag av värkar och sammandragningarna från helvetet. Det gjorde ont i ryggen samtidigt och allt det här har jag bara känt en gång innan, samma dygn som Keila kom...

Jag ringde till KK strax efter tre på natten och de bad mig komma in för att bli undersökt. Jag blev kopplad till CTG direkt jag kom in och det visade sig att jag hade frekventa värkar och att livmodertappen dragit ihop sig. Jag fick Bricanyl i låren och sedan avstannade det som tur är.

Jag blev undersökt på morgonronden igen och livmodertappen hade gått tillbaka till mer stabila millimetrar och läkaren gick motvilligt med på att låta mig åka hem.
Jag kände mig så fruktansvärt ensam och ledsen fastän Keila och Henrik var där och tyckte det var än mer uppstressande att ligga på sjukhuset än hemma i min egen säng.
I två dagar nu har vi tagit det väldigt lugnt och jag har legat ner den mesta tiden.

Älskade lillasyster, vi längtar efter dig men vi vill inte träffa dig förrän i augusti.

Nej, det var verkligen inte Keilas dag i fredags...
Jag borde annat det när det började såhär på förmiddagen 
för att vi skulle låna ut Keilas resevagn till lille Hugo... 
En vagn som hon inte använt på flera månader blev helt plötsligt det viktigaste i hennes liv...
Hehe!

Så arg på mamma för att "Hela min värld" inte får spelas på repeat.

Hon lyssnade inte alls på mig och jag var så arg och stressad på henne.


Kusiner på vift!

Resultatet av fredagen var att lillasyster kunde tänka sig att bli en maj-bebis.
Liiiite tidigt att födas i vecka 26 gumman.
Det pratades om ambulans till Lund eftersom att deras neo-avdelning är bättre på extremt för tidigt födda bebisar. Jag är så glad och tacksam att hon inte kom i lördagsnatt. Hade hon kommit hade det ju inte varit utan komplikationer om hon ens överlevt... :(
Känner ni någon som fått sitt barn så tidigt som vecka 26-27? Berätta gärna hur det gick i kommentarsfältet.

Keila väntar otåligt på tomaterna som vi planterade i fredagskväll...
"När kummer tomaterrrrrna mamma!?"

Viloläge i soffan på terrassen.

Hoppas ni har haft en lugnare helg än vi...


26 kommentarer:

  1. Fick en son i v.25.. Allt gick bra, men det var på vippen några gånger. Det var första barnet så man visste inte bättre och hade tiden att sitta på neo 10 timmar om dagen. Hoppas liten håller sig i magen 3,5 månader till nu..!

    SvaraRadera
  2. Fick en son i v.25.. Allt gick bra, men det var på vippen några gånger. Det var första barnet så man visste inte bättre och hade tiden att sitta på neo 10 timmar om dagen. Hoppas liten håller sig i magen 3,5 månader till nu..!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vecka 25! Varför kom han tidigare, vet ni det? Om du vill berätta alltså. Hur gammal är han idag?
      Är han på samma nivår som jämnåriga kamrater? Fantastiskt, vecka 25! Hur länge fick ni stanna på neo?

      Kramar från mig.

      Radera
    2. Dem vet inte. Jag har tydligen ganska hög smärtgräns så de riktiga värkarna trodde jag var sammandragningar. Anton är idag 9 år och helt frisk, ikapp med allt och har inga spår utseendemässigt. Efter det har jag fått 2 tjejer och allt har gått bra där, förutom akut kejsarsnitt på senaste men i tid kom de! Vi fick stanna på sjukhus från 2 jan då han föddes till påsk. 2 veckor efter vi fått komma hem fick han RS så tillbax igen.

      Radera
    3. What doesn't kill you.. :) det kommer gå bra för er lilla!

      Radera
    4. Helt fantastiskt!!! Jag blir helt rörd av din story. Vilken stark liten kille. <3 Och RS-virus på det... Jag säger då det... Och vilken smärtgräns, I wish I had too!!! ;-)
      Jag ska försöka tänka positivt och jag hört om tjejer som fått åka in akut tidigt och sen ändå gått över så jag målar inte fan på väggen än...

      Gick vi på Vånga tillsammans?

      Radera
  3. Men lillhjärtat då! Så bråttom ut! <3 Skönt att det "stannade upp" igen! Ta hand om er underbaringar! <3

    SvaraRadera
  4. Det gjorde vi! Fråga mig inte hur jag hittade hit :) fastnade nog för inläggen om rosa och blått! Hur töntigt det än låter men på Insta kan du se hur Anton ser ut idag, om du vill. Håll bloggen posted om hur det går med värkarna, jag fortsätter kika in. Förresten hur söt är inte Keila!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt! Ditt namn är ju lite ovanligare än andra så jag tänkte att det nog var du. ;-)
      Har sökt dig på instagram. Jag finns också där under Daniella Dahl.

      Kram på dig.

      Radera
  5. Så skönt att det stannade upp igen Danni, en goooo kram till er<3
    Essie

    SvaraRadera
  6. Min kompis son kom i vecka 26.

    /Anna http://autografsamlare.devote.se

    SvaraRadera
  7. Tror du får se till att nära o kära får ta dusterna med Keila närmaste tiden: du ska INTE bära henne!! Inte bra för vare sig dig eller bebben!

    SvaraRadera
  8. Jag har en vän som blev inlagd båda gångerna med sina flickor för att "stanna" upp det hela. Ska be henne skriva några ord till dig. ❤

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  10. Oj här händer det saker. Så skönt att det stannade upp. Lilasyster får hålla sig inne ett tag till:) Ta hand om dig och vila mycket. Kram

    SvaraRadera
  11. Men oj!! Förstår din panik.. Skönt att de gick tillbaka!! Lite till får hon allt vänta! Hon känner väl av att mamma, pappa å lillasyster längtar så efter henne!! <3 Tänkte bara berätta att min sambo är född i vecka 24. Och detta var för snart 25 år sedan. Han bodde dock på sjukhuset nästan hela sitt första år. Men han är fullt frisk, glad allt är "som de ska" :) Vila på nu! Ta hand om er!! Stor kram!

    SvaraRadera
  12. Men oj!! Förstår din panik.. Skönt att de gick tillbaka!! Lite till får hon allt vänta! Hon känner väl av att mamma, pappa å lillasyster längtar så efter henne!! <3 Tänkte bara berätta att min sambo är född i vecka 24. Och detta var för snart 25 år sedan. Han bodde dock på sjukhuset nästan hela sitt första år. Men han är fullt frisk, glad allt är "som de ska" :) Vila på nu! Ta hand om er!! Stor kram!

    SvaraRadera
  13. Jag jobbade en period på neo i min stad. Fler bebisar än man tror föds för tidigt. Vi hade väldigt många småttingar födda runt v 24-25 när jobbade där. Det är nu 5 år sedan och mig veterligen är glasögon det enda kvarstående menet hos någon av dem som låg där då. Det blir ju såklart lång vårdtid men Sverige har en väl utvecklad neonatalvård!

    SvaraRadera
  14. Jag vill bara börja med att tala om att jag tycker så mkt om att läsa din blogg, började läsa för två år sedan när jag blev gravid med mitt andra barn. Satt och googlade på namnet Keila och kom till din blogg. Nu till saken, min kollega fick sin son i v 21. Det var en tuff start, med lång tid (nästan 12 veckor) på sjukhus hos specialisterna. Men idag ett år senare så är han som vilken kille på 1 år som helst. Han springer och busar hela tiden. Dom är så fantastiskt duktiga nu mer och följer upp och har koll så att dom utvecklas rätt.

    Dock hoppar jag att tösen stannar kvar i magen tills sommaren börjar gå mot sitt slut!

    All lycka till er!

    SvaraRadera
  15. En av mina bästa vänners son är född i v.30 och är idag helt som andra barn 2,5 år gammal. Grannens båda barn är extremt prematura, födda i v.23 resp. v.25. Pojken är som alla andra förutom lite koncentrationssvårigheter men det vet man inte om det är pga. att han är tidigt född. Flickan är liten i växten, både kort och smal för sin ålder men inte så man reagerar. Annars är de friska och glada och precis som andra barn! Det kommer gå bra, men jag håller tummarna för att hon stannar där inne tills hon är klar :-)

    SvaraRadera
  16. Mina värkar satte igång i vecka 28, efter några dygn på spec BB fick de stop på värkarna. Jag fick sedan order om att hålla mig stilla och lilltjejen tittade inte ut fören i vecka 37. Då hade jag rört på mig som vanligt i en vecka då jag inte klarade av att bara sitt still längre. :)

    SvaraRadera
  17. Läs den här bloggen från början. Lilla tjejen föddes i vecka 23!
    http://prematurmamma.bloggplatsen.se/

    Min syster föddes också barn i vecka 23, men där gick det inte bra alls.

    SvaraRadera
  18. Bra att du åkte in! Min sexåring är född i v 28+0. Han mår jättebra idag, men det var inte kul att bo på neo i två månader, så det får vi hoppas att ni slipper! Nu får du göra lite fler kontroller väl, skönt!

    SvaraRadera
  19. Det finns ju alltid risker när de föds så tidigt. Jag har en syster som är född tre månader för tidigt 1965, hon klarade sig fint, men hennes tvillingbror klarade sig inte då han fick vatten i lungorna. Min mamma hade bara fått en vink om att det kunde vara tvillingar innan jul och sen föddes de på nyårsafton, beräknad till 25 mars som senare blev min födelsedag 8 år senare. Hoppas att lillan stannar kvar därinne ett bra tag till!

    SvaraRadera
  20. Min första kom i v25 :)

    SvaraRadera
  21. Oj, så bråttom! Hon får allt stanna kvar lite =) Skönt att det avstannade iaf. Ta det lugnt och skit i städningen (som min BM sa till mig när jag hade sammandragningar dock i v 30)

    SvaraRadera