Majskrokskalas!

De flesta som läser Hanna och Jannis bloggar vet att vi var på ettårskalas igår för lilla Ellen.

Och vilket ettårskalas! Det innehöll allt från majskrokar och rån till bebisarna och tårta och god latte till mammorna. Ja och så lektes det och busades såklart! Och så fick vi träffa söta Mindy och hennes lille William också. Jättekul!Tänk att lilla Ellen är ett år. Första gången vi träffade henne var Keila alldeles ny och Ellen var nästan sex månader. Och det är Keila nu! Var tar tiden vägen?

Tack för ett supermysigt kalas i ert fina hem.

Fan Hanna, du satte ribban högt... Nu har vi andra något att baka upp till ;-)



Är det kalas så är det...





Tre mammor och bebisar



Lite lek

Barnen är redo för tårta!

Sötisar

Födelsedagsgrisen!

Bebisarna lekte snällt och Keila var inte rädd för någon av dem!!!



Kalasfin i ny klänning och vitt diadem!

Bilderna har jag snott av Hanna eftersom att jag...ja just det...glömde kameran...suck!

Det här med godis...

..är ju nam nam...

Det vet ju alla! Och godis och hur det går ihop med barn är ju ett samtalsämne som just nu är på tapeten. Själv tycker jag inte det är så farligt! Jag är nog mer som mina föräldrar och farföräldrar: "Klart ungen ska ha godis och mys!"

Givetvis får Keila inte godis nu, dels för att hon inte fattar vad det är och dels för att hennes mage inte tål sådant...än. Hehe!

Många anser att barn inte behöver godis förrän det kommit upp i åren men vi ser redan på Vendela hur mycket "Piiiipps" (chips) betyder på fredagskvällarna när hon ser på Pippi.

Det är liksom hennes helgmys, en liten skål med "piiipps", Pippi, ryggläge i soffan och halvslutna ögon. Hon njuter! Och Alexandra har begränsat det till fredagar vilket gör det hela mer speciellt. Jag är helt med på det. Åter igen: "Klart ungen ska ha mys!"

Jag har hela tiden sagt att jag ska göra som mina föräldrar gjort med oss syskon i det mesta, vi har ju alla fem blivit helt okej vuxna och inte tagit skada av någonting (eller något mys)...

Däremot är min teori att de barn som inte får mys och gottis i lagom dos, dvs på helgen, blir lite mumsmajor i vuxna år för att de då kan och vill äta det hur mycket som helst. Hemma hos mig och Henrik är mys fortfarande något som tillhör helgen. Inga mumsmajor i veckan här inte.

När Keila står med hundögon a la Vendela och ber om "Piiipps" ska hon minsann få det i en liten skål, på helgen. Jag minns att jag och mina syskon var helt till oss i trasorna när det var Melodifestivalen för då bjöds det på riktig mys-buffé. Pappa gjorde banan med brunt farinsocker, det bjöds på lösgodis, chips och dippa och popcorn.

Och tänk att jag ändå har en sund inställning till allt vad socker och fett heter idag... Kan ni tänka er...

Mormor bjöd på godisskålen innan ikväll...

Ok, liiite tidigt kanske men Keila tog en av varje och smakade på innan hon snällt la tillbaka snoriga och sagliga bitar igen.

Den såg god ut!

"Den största vill jag ha mormor!"

"Nä den var inte god, så jag tar en ny!"

Kolla hur hon håller skålen med en järn-tå!

Vi fick bända loss tårna från skålen sen. Och Keila ville bli ammad.

Det här blir givetvis inget hon får smaka varje helg... ellerhur mormor?

Hur tänker ni göra med godis och era små barn?

Någon annan som tänker som jag eller är ska era barn inte få smaka mys förrän de börjar skolan?

Keila och Zack fikar!

Igår måndag var vi och fikade med lille Vegas och lille Julian (och det kan ni läsa om här eftersom att jag inte hade kamera med mig) och idag var vi och fikade med en annan av Keilas pojkvänner, lille Zack.

(Det är mycket killar nu Keila...hrrm hrrm... Det är tur att vi ska träffa tjejerna imorgon!).

Vi träffade upp Zack och hans mamma Nina vid ett och fikade bort några timmar på Akademi Bokhandelns fik. Keila åt, sov och grät när Zack försökte charma henne. Varför är hon så rädd? Hon måste ju komma över detta... What to do? Tur att vi ska träffa många barn imorgon också så att hon vänjer sig.

Stackars Zack fick ju prata med sig själv och tills slut prata så högt så att bebisarna på andra sidan lokalen skulle höra honom. Keila, du är nog ingen rolig bebis att fika med för tillfället...

"Keilaaaa...kom så ska vi kraaamaaas!"

"Hehe...Keilaaaa..."

Lika sina pappor. Frågor på det?

"Om jag leker med min nalle kanske han glömmer bort att jag sitter här..."

Tack för idag sötnosar!

Måndag börjar veckan...

Idag vaknade jag med ett ryck klockan elva och trodde att jag försovit oss inför play-dejten med Titti och Sophie. Men vi hann lagom till lunchtid som vi bestämt, som tur är.

Vi har haft några jobbiga nätter och dagar eftersom att lillskruttan åkt på sin första förkylning. Hon är dunderförkyld och snorar, hostar och har feber. Idag har visserligen varit en bra dag så det börjar nog gå åt rätt håll. Stackars liten har åkt på suppar i rumpan och så fort hon ser en bit papper stänger hon ögonen och börjar gråta. Jag tror det svider under näsan så många gånger som jag torkat den nu...

Febern verkar vara över men alldeles nyss när hon vaknade till tyckte jag hon var varm igen.

Efter lilla fikadejten med Keilas kompis och kusin (Vegas och Julian) så gick vi en runda på hundfältet med Bibbi och andades in lite frisk luft innan vi åkte hem och mötte upp pappa Henrik som hade köpt med sig mat från Ganesha.

Nu ser vi på fotbollsgalan och jag försöker förbereda för en tävling jag ska ha här i bloggen. Håll utkik!

Det var kallt vid havet idag...

Keila gillade INTE promenaden...

Men det gjorde Bibbi...

Kadebadebar!

Hela helgen har Keila och jag varit hos mina föräldrar och myst eftersom att Henrik jobbat.

I fredags körde vi ner lagom till middagen och på lördagen körde mamma, jag och Keila till Höllviken för lite fika och shopping och sen köpte vi middag med oss hem och jag lagade maten och stod för vinet. Det blev vinkokta musslor till förrätt och fårostgratinerad fläskfilé med rostad potatis till huvudrätt.

Vi passade Vendela också så smågrodorna fick bada ihop och hade så roligt i vattnet.

Vendela hjälpte beeejbeeej med schampo och sköljde av hennes hår, hehe.

När barnen somnat (och pappa) och mamma och jag satt i soffan och hörde vi hur det dunsade inne hos grannen. Det har inte bott någon där sen i somras och huset ska ut till försäljning så vi blev förvånade.

Jag rusade ut på gatan för att se om det lös där inne. JAG!? Jag som är rädd för min egen skugga... Vad tänkte jag på? Jag såg inget så vi ringde polisen eftersom att det lät som om någon rev hela huset där inne.

Fyra polisbilar och en pikébil kom farande i allén och det vimmlade helt plötsligt av poliser med dragna vapen! "Tänk om det inte är någon där" sa jag till mamma. "Piiinsamt!"

Men visst hade där varit någon, dem hade gått loss bland flyttlådor och tagit sig in via TVÅ fönster på baksidan. Så vi drog alltså inte ut poliserna från deras kaffepaus helt i onödan. Några polisbilar körde runt kvarteret för att se om man såg någon men de har antagligen suttit och tryckt någonstans för de måste har varit i huset när polisen kom... Kändes riktigt läskigt att veta att någon rotat igenom huset på andra sidan...

Alexandra och jag stod utanför på gatan och tittade på hur poliserna jobbade och plötsligt for alla ner i källaren på huset och ropade "Polis!", då sprang en polisman förbi oss med en dragen pistol och Alex och jag for fnittrande och lite(!) vinpåverkade in. Rädda som harar! Haha.

Vilken kväll! Action på hög nivå.

Sent inatt fick jag ett sms av Henrik:

"Är hemma nu. Ska sova en lite sen kommer jag ner till brottsplatsen..."

Redo för en tur till Höllviken i nya RL-koftan och mössan.

Badar kadebadebar som jag och Alex sa när vi var små...

My-Babyplaid

Keila har fått en underbar filt från My-Babyplaid. Jag blev helt förälskad i den ljusrosa underbart mjuka lilla filten direkt jag såg den. (Fick se Elias i ljusblått när jag träffade honom och Annelie och den var så fin!).

Det här är en sådan filt som jag bara måste spara till henne och ta fram den dagen hon själv väntar barn.

My-Babyplaid blir personlig för varje barn eftersom barnets namn, vikt, längd och födelsedatum vävts in. Filten är i ekologisk bomull av högsta kvalité. Det är en perfekt dopgåva eller nyföddpresent till vänner.
Eller varför inte till ditt eget barn? Gå in på My-Babyplaid och titta på framställningsprocessen och läs om kvalitén. Ni kommer inte ångra er. Här hemma är filten redan en favorit, när den inte hänger över spjälsängen i babyrummet så värmer den Keila gott i vagnen vid kalla promenader eller sovstunder i soffan.

En personlig filt till bebisen.

Keila njuter av sin filt.

Tusen tack My-Babyplaid.

Akte deeeej

Keila är rädd för andra barn... Eller nä, hon är vettskrämd när hon ser eller hör andra barn.
Det är inte så lyckat eftersom att vi träffar andra barn i princip varje dag...
Jag får helt enkelt börja träffa ännu fler högljudda och glada barn så att Keila kan växa ifrån tramserierna.
Var har hon fått detta ifrån? Min mamma påstår att jag var "en liten fis" när jag var barn så hon kan mycket väl ha fått det från mig... Det tror jag inte aaaalls på! ;-)
Stackarn tittar på mig med stora ögon innan hon förtvivlat börjar snyfta och brister därefter ut i jättegråt.
Idag sjöng Vendela jättefint för henne "Akte deeej" (Lilla Snigel) och lillsnuttan grät...igen.



Vi får allt sjunga lite mer här hemma så att bebis förstår att man ska bli glad av sång, oavsett sångröst...

V.I.P på KOI

Very Important Person eller var det V.I.B (Very Important Baby)

Igår gick jag igenom hela min garderob och rensade ut det som ska gå Frälsningsarmén och det som ska ner i sommarlådan och lillgumman stod i gåstolen och gnällde... Tills hon fick tag i grejor på pappas sängbord, hehe!

Keila har numera tagit på sig rollen som utdelare av VIP-kort på Koi. Vill ni ha kort får ni alltså gå via henne, och hon är inte nådig i sin bedömning...

Lillskruttan kan dock mutas, (ej med fina viner och resor till städer med mycket neonskyltar), utan med roliga leksaker från Fisher Price eller BRIO, söta klänningar med volanger och päronpuré.

Lycka till alla ni som vill slippa kö och inträde...

You want it?

Ser jag ut som "Sebban" och Max nu?

Mamma, vill du ha vip-kort?

Det regnar Koi-vip-kort här då va...

För ett år sedan...

För exakt ett år sedan var jag ju, som ni säkert förstått, gravid med Keila.
I detta inlägg från den 9 nov 2009 var jag på jobbet och tog en magbild i provrummet i vecka 16. Och i denna mage låg en liten, liten bebis och det visade sig vara Keila. Hur sjukt är inte det?
Nu ligger hon liksom inne i vårt sovrum i sin säng och sover med nappen halvvägs ute, lite dinglande på läppen (som Lucky Luke med grässtrået i mungipan).
Tänk att vi då fått veta att det nog är en liten tjej men att vi skulle dubbelkolla på ul i vecka 20 innan vi "målade babyrummet rosa". (Det visade sig dock att ultraljudsspecialisten sett rätt i vecka 14).

Jag kan ibland inte förstå att hon legat där inne och bökat med sina små fötter på insidan av min mage...
Det är så många som är gravida nu. Många tjejer som jag känt, känner eller följer i deras bloggar.
Verkar som om 2011 också blir ett babyboom år.

Och jag längtar redan efter den där magen igen... Den som innehåller en välskapt liten bebis, inte den som är gjord av Estrellas lättsaltade potatischips...
Imorgon blir det powerwalk med mina Las Vegas-inköpta Easy Tones. Ja, det får vi ha...

Tänk att lite sex och nio månaders jäsning kan få till en såhär vacker liten sak... Otroligt!

Eller som en italienare hade sagt: Incredibile!

Och glöm inte tjejer att chips kan göra detta på kortare tid än en bebisjäsning.

Easy Tones imorgon alltså...

At home

Idag tog vi en lugn hemmadag. Keila har velat äta FYRA gånger inatt. Det har hon inte gjort under hela sin livstid! Jag är chockad och det är Bibbi också. Vi är inte vana vid att bli väckta mitt i natten sådär... Visserligen är det bara lite gnäll och när hon fått mat så somnar hon om igen.

Men Keila har inte varit sig själv de senaste dagarna. Tillväxtperiod? Tänder?

Idag har vi lekt på lekmattan och busat i gåstolen och alldeles strax ska vi vila middag men först blir det torsk för lilla madam. Första fiskportionen faktiskt.

Jag har försökt introducera välling till lillaskruttan men hon bara grimaserar, som om det är bajs på flaska jag försöker ge henn,e och så spottar hon ut det igen. Keila älskar sin mat, äter en hel burk till lunch, och gröt är storfavorit, en portion på morgonen och en på kvällen och där emellan ammar vi. Men nu vill jag gärna avveckla amningen men det går ju sådär när hon vägrar välling.

Vad ska jag göra? Hilfe bitte!

Tiiiittiiiiitt...

Mamma, ser du mig nu?

Gåstolen är en lifesaver, den ger mamma tid att duscha, bädda sängen och tömma diskmaskinen!

Vad ska vi nu göra mamma?

Mammaträff

Idag vaknade Keilisen och jag inte förrän vid elva, jetlaggen sitter i fortfarande alltså, vi for upp och började städa eftersom att vi bjudit hem Janni och Emilia på sushi och banangröt.

Det var tur vi fick gäster här hemma, för då städar man extra fint, och det behövdes verkligen!

På eftermiddagen mötte vi upp tjejerna på EH, (ja på Hansa såklart, var annars?), och tyvärr kunde inte Hanna och lilla Ellen följa med men Anna och August hängde på istället.

Vi snackade bort nån timme och gick sedan och tittade på barnkläder och leksaker.

Nu på kvällen hämtade vi sushi från Koi och åkte hem till oss och vårt nystädade hem och lekte med barnen på lekmattan och åt sushi och snackade bort x antal timmar. Janni är en riktigt härlig tjej och så lätt att snacka med. Det får vi snart göra om gumman!

Hoppas du kom hem ordentligt.

Sötnosarna leker fint ihop.

Flodhästen var roligaste leksaken idag...

Nu sover Keila gott efter mycket gnäll, skratt, lek och tårar.

Vampyrfest

Igår klädde JAG ut mig till vampyr. Paulina hade födelsedagsfest och temat var vampyrer.

Alla som känner mig vet att jag inte är ett stort fan av utklädningstjohej, men det var faktiskt kul! Och vampyrer är ju ganska hett just nu. Jag är väl inte jätte påhittig och fick improvisera när det gällde utklädnaden, jag tog rött nagellack som blod i mungipan och hade aceton med i väskan så att jag kunde ta bort det sen. Det sved vill jag lova, men det höll också hela kvällen, haha!

Tyvärr kom jag inte iväg till festen förrän ganska sent, Keila "Jet Lag" Siebert ville nämligen inte nanna och jag ville inte lämna hemmet förrän hon sov. Imorse väckte jag henne klockan tio och vi har lekt sen dess. Det gäller att vara stenhård med rutiner nu så att hon kommer in i rätt tid igen, även ifall det innebär mer gnäll och korkodiltårar när jag väcker henne...

Vampyrmamma med vampyrbebis!

Mamma, varför har du blod runt munnen?

Nu ska vi se på lite streamade Greys Anatomy-avsnitt tills Henrik vaknar och då tänkte vi bjuda honom på frukost. Vi hörs senare!

Leaving Las Vegas

Ja efter en packning som heter duga lyckades vi ta oss hem med massor av shopping, en bebis, en trött fjortis (!!!), en ny barnvagn och tre datorer (!!!). Varför ska man ha med sig tre datorer på semestern?
Ok, två kånkade han med hemifrån och så blev vi med en iPad där... Men tre datorer i ett handbagage med blöjor och tvättservetter är väl lite onödigt?
När jag satt sista kvällen och packade ner våra fynd och all annan skit hittade jag tre EXAKT likadana tröjor i Henriks resväska. Tre stycken gröna ulltröjor från L'ecole National! TRE! WHY!?

Jag till Henrik: Varför har du med dig tre likadana tröjor?
Henrik: Ifall den ena blir smutsig...
Jag: Men du har inte använt en enda av dem eftersom att det är 30 grader här... Ifall vi har övervikt när vi checkar in imorgon åker dina tre tröjor!
Henrik: Nä aldrig livet! Det är mina tre favorittröjor. Låt mig ha dem...

Haha...

På resan hem fick vi vagga på väggen till lillskruttan som utlovat, problemet var bara att till skillnad från ditresan, ville hon vara vaken hela tiden och hoppa på min uppblåsta och jätteonda mage!
Keila passade på att skita precis vid take off så att det luktade ruttet lik, ("Chicken and noodles"), i hela kabinen. Stackars medpassagerare! Men när Keila log förlät dem henne. Alla älskade henne och berömde henne för hur snäll hon är. Det gillar man att höra som mamma. Det känns riktigt jävla bra att höra att ens barn är snällt, sött och gulligt! (Fast å andra sidan, hur många säger: "Vad ditt barn är fult, elakt och fruktansvärt..").
En gammal amerikansk gubbe på ett rullband mellan MGM Grand och the Signature gav henne den finaste komplimangen: "I've seen many beautiful ladies in my days, but this one got the cake!"


Hela resan var Keila glad och skrattig och charmade hela kabinen och när vi gjorde oss redo för att stiga av i Köpenhamn fick hon en egen liten vinge att sätta på kappan. Bäst att jag inte visar mina chefer på SAS att ungen bär ett annat flygbolags vinge...

Igår landade vi i Sverige och åkte direkt hem till mina föräldrar där en glad Bibbi väntade. Hon hade verkligen längtat efter oss verkade som... Om vi längtat efter henne? Vi glömde henne när vi åkte hem idag... So much for love?

Nu brottas jag med Keilas jet lag, hon var vaken hela natten inatt och somnade vid sex imorse... Det bådar gott ikväll, klockan är 23 och hon sover tungt. Hoppas, hoppas hon sover hela natten så att vi är tillbaka i gamla vanor.


Godnatt!

Middag på KOI

Igår lyxade vi till det lite genom att äta på den japanska restaurangen KOI. Vi gick ute en runda längs Las Vegas Boulevard och valde mellan Nobu, KOI, och Benihana. KOI låg precis framför näsan på oss, så så fick det bli. Och så slapp vi hämta bilstolen. Och det visade sig att vi valde sååå rätt...

Henrik och jag drack några glas vin och nannyn skötte sig exemplariskt, precis som Keila.

Det var inte alls jobbigt att gå ut och äta fint med en liten halvmånaders med sig. Det gör vi gärna om!

Henrik fick som vanligt beställa in massor av rätter som vi sedan provade allihopa. Jag litar på att han kan det där med japansk mat nämligen ;-)

Experten får välja mat och vin.

Och så god mat det var...

Det kan jag leva på länge.

Nanny Fine!

Pappa, har dem kyckling med rofrukter?

Päronpuré då?

Ett glas Pinot Grigio.

Keila och Cornelia busar i soffan...

Cornelia klär ut lillskruttan i servetten...

Och vips, så har man en nunna vid bordet!

Henrik och hans dessert, Mochi. Små japanska kakor fyllda med glass.

Mamma Dahl dessert... Fy Tunten!

Keila får också smaka glass.

Goooott!

Sen vandrade vi hemmåt i kvällen och tog en sängfösare innan läggdags.

Idag väntar sista shoppingen och lite bad och sol vid poolen.

Eller som Cornelia sa: "Last fucking chance idag!"

Imorgon, tisdag (tisdagkväll svensk tid), lyfter vårt plan tidigt på morgonen mot New York.

Och nåde Continental om vi inte får en crib på väggen till Keilisen!