*Buff, buff*

Det finns inget som slår de små buffarna från magen. Tänk om man kunnat se in hur hon har det där hon ligger och skvalpar. Hade inte det varit något? Jag kan inte fatta, precis som med Keila, att hon är så nära där under skinnet och ändå så långt borta. Det är så fantastiskt!

Jag drömmer dagligen om Keilas och lillasysters första möte. Åh, vad jag längtar!

Idag tog jag Keila för en glass på Dolce Sicilia här på Drottningtorget. Väldigt god kaffe och gelaton är to die for. Keila lyckades byta till sig min supergoda lakritsglass OCH köpa en andra strut för sina egna pengar. Jag misstänker att hon tömt fickorna på pappas jacka innan vi gick ner till glassbaren... 

Två glassar senare och en förbannat god latte till mig har vi myst i soffan och sjungit sånger. 

Det bästa hon vet just nu eftersom att vi sjunger de tillsammans och hon klämmer i på de sista orden i varje mening, haha!

Keila med sin glass.

Keila med min glass!

Nöjd!

Andra glassen som hon betalade några få kronor för... ;-)

Italienarna kan inte motstå henne....bådar inte gott...