Jag följer Keila till lekplatsen om dagarna och känner mig som Alice i Underlandet där jag jagar min lilla skuttandes dotter för det är bråttom, bråttom hela vägen. Jag låtas som att jag inte hittar och hon är så stolt när hon visar mig vägen.
Vi går förbi alla gulliga små fiskarhus i hamnen innan vi finner stigen vid havet.
Labyrintkänsla
Framme!
Vid lekplatsen ligger en stor gröning och sedan är det bara havet. Igår satt jag på en bänk och övade andningsteknik medan Keila lekte sjörövare.
Jag finner sådan obeskrivlig ro här ute så det går inte att beskriva. Det måste bero på havet. Inte trodde jag att det skulle ha en sådan positiv inverkan på mig, oss och Keila.
Det är nästan så att det är för bra för att vara sant, och det skrämmer mig...
Vi förtjänar alla att ha det så där för bra för att vara sant ibland.
SvaraRaderaFörstår din känsla och vi vet alla att vi inte har det så föralltid. Det behöver inte betyda att en enorm katastrof väntar runt hörnet, bara kanske blåst, regn och en bebis med magknip?
Njut. Andas och njut!
Var inte orolig, ni har gått genom tillräckligt för slippa oroa er av att "ha det för bra". Nu är det er tur.
SvaraRaderaTänk att det finns människor som är så lyckliga som du! Oh jag är bara så avis! Men det är så härligt med människor som är så glada och nöjda åt vad dom har! lycka tillmed allt:)
SvaraRaderaHavet har den inverkan på mig med. Vi brukar köra ner till Skåre och bara gå och vara. Där är så mysigt.
SvaraRaderaFörstår att du ibland tänker att får vi ha det så bra. Svaret är ett rungande ja.Nu ska er lilla familj vara lyckliga,glada och njuta efter det jobbiga Ni varit med om.Ni verkligen hittat platsen att vara det på :-)
SvaraRaderakram från iml i örebro