måndag 1 april 2013

Oooopsidiwoopsie...

Ok, nu får jag väl i och för sig hålla med om att jag inte vet om Amanda Schulman valt en ljusblå overall till sin yngsta dotter för att hon tycker den är fin, gillar färgen eller för att provocera lite. Jag känner ju inte henne. Men lite gravidhormoner bubblade över och hon fick för det... Ehehe...ehm! Skönt för Henrik, mindre skoj för Amanda kanske ;-)

Debatten är som ni kanske förstår fortfarande aktuell i mitt hjärta och i min hjärna.
Jag anser, och eftersom att det här är min blogg har jag lov att skriva precis vad jag tycker, att det är löjligt när man undviker rosa och volanger för att bevisa något eller visa ett "statement". Men det verkar alla i kommentarsfältet vara rörande överens om. Jag tycker också det är synd att undvika det därför att samhället då klappar dig på huvudet och lägger huvudet på sne och sätter dig i ett fack där du inte får bli smutsig och inte kan nå en chefsposition på ett företag när du blir vuxen. Som jag skrivit så många gånger förr tycker JAG att det är viktigt att kunna vara flickig och kvinnlig och ÄNDÅ kunna nå toppen. Jag tycker inte det ska behöva handla om kläder och färger på barn.
Barn ska inte behöva kläs likadant, i samma färger för att ändra på ett gammalt synsätt.

Just nu bygger Keila ett "för-övar-Fabbe-skepp" under vårt köksbord med filtar och kuddar med vår städmopp som flaggan i topp. Hon har änglavingar på ryggen som fastnar och river ner kojan i ett och hon bär en blåvit-klänning och har Julians kalsonger på under eftersom att vi inte hade fler rena trosor efter tre dagar hos mina föräldrar.
Hon har skrubbsår på knäna efter springcykeln hon fick i påskpresent och till följd av det även håll på sina strumpbyxor. I skeppet får dockor, nallar, barbies, stekpannor, springcykeln och pappa samsas om plats. Alla får följa med! (Mycket viktigt det där). Och det är det jag berömmer henne för, inte de nuttiga änglavingarna hon har på ryggen, eller klämman med sidenrosett som hänger på två tunna leverpastejfärgade hårstrån i "luggen"...
Det är är viljan att bygga, att se det färdiga skeppet som för mig bara ser ut som en virrvarr av filtar och kuddar. Att dirigera sin pappa diverse roller, hon bestämmer och hon har klänning.

Keila vägrar jeans, jag har velat pracka på henne detta hela vintern eftersom att det skyddar lite bättre mot kyla än strumpbyxor under overallen men hon vägrar. När jag lockat på ett par får hon panik och visar mig att hon inte kan sitta på huk som hon "bjukar" och då är saken biff, det får bli klänning och strumpbyxor för att hon känner sig friare i det.

Hela hennes garderob av full av vita, rosa, ljusblå, beige, gula, blommiga, randiga och prickiga klänningar som när lillasyster sedan ska ärva får leva med lite fläckar på om inte Vanish gör sitt.

Ingen i Keilas närhet, dagis eller någon vi känner sätter henne i ett "gullgull-fack" där hon döms efter klänningar och färger. De känner en flicka med ett jäkla humör, vilja och styrka.
Jag är inte ett dugg orolig för hennes framtid, när jag frågade henne nyss vad hon vill bli när hon blir stor så svarade hon "Pippis pappa, han e stark och söt!"

Sounds good to me...


Keila i fredags och i lördags.
Men under jackorna bär hon klänning för det är lättare att leka och hoppa i.




22 kommentarer:

  1. Kan man ringa i en klocka! Ding Ding Ding, sååååå jävla braaau skrivit !

    Jag försökte mig på de där, att inte klä i Rosa när Signe föddes. Det var rött , blått,grönt allt möjligt och guuuud vad fula kläder jag tyckte hon hade. Jag blev väldigt påverkad av en nära vän som är lite genus-fjantig. Jag har skänkt bort nästan allt ...
    Nu går hennes garderob i rosa,vitt,blått,grått och jag tycker äntligen att hon har fina kläder.

    SvaraRadera
  2. Klockrent Danni, skriviet så där bra som bara du kan <3
    och nej, Keila placerar jag inte i något "gullgull-fack" vi snackar en liten flicka i rosa klänning, men tuffare och mer skinn på näsan än de flesta <3

    SvaraRadera
  3. Underbart! Det behöver nog inte sägas så mkt mer. Vi har blå overall ofrivilligt på vår dotter för att hon FÅTT den, och jag tycker jeans och sånt är superpraktiskt men min dotter gråter och protesterar massor nuförtin när jag ska köra med byxor och tröja.. Nej KLÄNNING, "baaaaara klänning vill jag ha, som snurrar när jag gör såhär" säger hon och gör en piruett typ.. Å detta har hon helt själv valt, så nu jobbar jag på att hitta fina TJEJIGA kläder till henne, å gossen är enormt blå/grå/svart/vit så härhemma är det verkligen inte genustänk alls, å det ser jag som positivt!! :) :)

    SvaraRadera
  4. Kläder är ju bara kläder som sagt var och barnen vet ju oftast själva vad de vill ha på sej. När jag får bestämma så klär jag dem i det jag tycker är fint. Jag älskar klänningar och rosa till mina flicka och klär gärna min son som en liten gubbe. Och ibland tycker jag att det är fint att klä dem likadant och syskonmatcha dem i typ Villervalla eller Polarn och pyret-kläder. Jag misstänker att jag ibland är en sådan där mamma som du stör dej på för ibland har min son blommiga saker på sej. Men jag låter inte honom ha det för att provocera någon eller visa hur fint genus-tänk jag har utan han känner sej helt enkelt hemskt fin i en liten lila tröja med regnbågar som han ärvt av storasyster. Och när han känner sej fin har jag inte hjärta att säga att han valt fel kläder. Och när jag handlar kläder åt vårt blivande barn så blir det ofta rött eller blommigt för det tycker jag är så fint. Jag tycker nog egentligen inte att det spelar så stor roll på bebisar. Så länge de är små och inte blir retade av andra barn så kan de ju ha på sej vad som helst.
    Men jag menar absolut inte att du tycker fel. Tycker det är löjligt att välja bort klänning och rosa för det är ju bara ytterligare ett sätt att i så fall säga att det är fel att vara kvinnlig.

    SvaraRadera
  5. Jag blir så stolt över att ha en sån klok bästis som skriver så klockrent! Keila är den tuffaste brud jag känner, med den finaste garderoben! :) puss på dig //titti

    SvaraRadera
  6. Den bruden sätter sig ingen på, oavsett hon har klänning eller Julians kalsonger!

    SvaraRadera
  7. Hade det funnits en gilla knapp så hade jag tryckt på den :-)

    / Malin

    SvaraRadera
  8. You Go Girl, det finns för få som du, du har mitt fulla stöd. Jag har nämligen själv en liten "Keila" vid namn E hemma som bara tar på sig klänningar gärna rosa och riktigt flickiga och jag älskar min lilla sessa som har så mkt skinn på näsan så där är ingen som sätter sig på henne...
    Älskar dig och din blogg. Jag har sagt det förr, bara va den du e för du är stört skööönnn....
    Kram Anna.P

    SvaraRadera
  9. Jag klär min son lika fin som min dotter, jag har lärt båda hur man klär sig i matchande färger osv. Båda får ha rosa, rött, blå osv. Sedan får de klä sig efter stället och vad de ska göra. Ska de på dagis är det bekväma joggning byxor som gäller, inte jobbiga jeans eller annat.

    Att din dotter inte vill ha jeans är det kanske för att det är obekvämt, inte för att det är byxor! Testa jogging eller mjukis byxor istället så går det kanske bättre.

    Och till alla er som tjatar att det är fel att känns sig fin eller vilja vara fin, gäller det bara för flickor? Jag vill att min son ska känns sig lika fin som min dotter. Men jag stärker även deras självkänsla på annat sätt. T. Ex genom att säga att de kan göra och bli vad de vill. Att de är smarta, roliga osv. Har läst på någon genus-blogg att man inte ska säga duktig till sina barn för då tror de att de måste prestera för att få kärlek, tycker det är löjligt! Klart ungen ska få höra att hen är duktig och kapabel, det mår de bra av. Sedan om de inte klarar av något stärker man de i det och visar att man älskar de lika mycket ändå, med ord och handling!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag försöker undvika joggingbyxor och mjukisbyxor utanför hemmet.
      Jag drar själv inte på mig mjukisbyxor när jag ska gå till jobbet och tycker man ska vara mer klädd när man lämnar hemmet.
      Har jag tur får jag däremot på henne tights men det är lika tabu som jeans för Keila. Byxor som byxor...

      Radera
  10. Förskolemamman2 april 2013 kl. 15:59

    Du tycker inte det är lite dubbelmoral när du själv klär din dotter i en blå jacka? På vilket sätt skiljer det sig från att min son klär sig i en rosa jacka?

    SvaraRadera
  11. Jag är helt på det klara med att klänningar, tyll eller strumpbyxor inte försvagar din dotter eller på något sätt skulle ger henne en sämre ställning i samhället. Men om du hade haft en son som vägrat jeansen för att de var obekväma, hade du låtit honom bära strumpbyxor då? Det är inte bara flickornas klädsel som diskuteras inom genusdebatten, pojkars "måsten" är också ett problem. Varför finns det inte gulliga pojkkläder? Varför måste pojkkläder vara så himla tuffa?

    Debatten handlar ju egentligen inte om kläder utan det som diskuteras är de fack människor sätts i bara för att man är pojke/flicka. Det ställs krav på barn att uppföra sig på ett visst sätt utifrån det kön de föds med. Du beskriver att din dotter har "skinn på näsan" och tar för sig, vilket är helt fantastiskt! Frågan jag ställer mig är varför flickor med "pojkiga" egenskaper anses starka men pojkar med "flickiga" egenskaper anses svaga. Det är mer accepterat att vara en "pojkflicka" än en "tösapåg".. varför?..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dina ord kunde varit min! // Lina

      Radera
  12. Åh så skönt att äntligen få läsa ett verklighetsförankrat inlägg i den här debatten! Som stämmer så överens kring hur jag tänker kring mina barn! Tack Danni!

    SvaraRadera
  13. Förstår att ett barn inte vill ha jeans, men det finns ju en massa andra mjuka sköna byxor som man kan sitta på huk i och leka i hur mycket som helst. Praktiskt och varmt och skönt på vintern!
    /Jolin

    SvaraRadera
  14. SÅ BRA SKRIVET DANNI! Klockrent och kunde inte skrivit det bättre! Nikki är precis likadan. Vägrar jeans och vill bara bära klänningar för hon känner sig så fin då och varför ska man då ta bort den känslan? Och då kan jag meddela att jag aldrig har varit den där rosa människan som vill att ens barn ska bara använda rosa utan jag tycker det är så fint med ett par coola jeans och en söt topp MEN icke det funkar inte hos oss. Klänning och rosa all in och varför ska man ändra på det?

    Kram Sandra

    SvaraRadera
  15. Men varför MÅSTE vi dra på dem jogging byxor bara för att det är bättre än jeans när ungen VILL HA klänning och hon dessutom är jättefin i det ( tycker både hon och jag) Ska man då dra på dem det som ett statement?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det är inget statement! I blogginlägget står det att hon har försökt få dottern att ha jeans under overallen eftersom det är varmare än strumpbyxor, och då föreslog jag och någon annan mjukare byxor. Jag tycker i alla fall att det är viktigt att barn som ska vara ute och leka kan hålla sig varma, det är viktigare än att de ska vara fina. Även om barnet älskar klänningar så kanske man kan frångå det en stund i alla fall när man ska vara ute i kylan?
      /Jolin

      Radera
  16. Man ska aldrig klä sina barn utifrån ett statement, men man ska alltid ha i åtanke att hur man klär sina barn och framförallt hur mycket vikt man lägger i att de är fina påverkar barnen för all framtid.
    Malin

    SvaraRadera
  17. Ingen har sagt att hon MÅSTE ta byxor på sin dotter, hon fick bara tips om andra alternativ än strumpbyxor....

    Sedan tycker jag det är intressant att så småbarn ska bestämma vad de ska ha på sig bara för att de blir fina och de själva vill. Hade ni tyckt det är ok att skicka barnet med pyjamas till dagis om hon ville själv och kände sig fin?????

    SvaraRadera
  18. Ja du har så rätt så rätt Danni! Kloka underbara du! Håller med till 1000!! Puss!

    SvaraRadera