Doptalva från Bettina

Keila har fått en helt fantastiskt söt doptavla hemskickad. Den är till och med gjord efter Keilas rum och med några av hennes leksaker på bilden.

Bettina Johansson är otroligt begåvad och Keila älskar att sitta och titta på alla små detaljer.

En doptavla är en perfekt present på ett dop eller som "nyfödd-present".
Och jag tycker det är extra kul att det kan göras efter ett visst rum till en viss liten. ♡

Beställ en till ditt barn på:
www.bettinasdoptavlor.blogspot.com

Med Keilas födelsedatum, tid, vikt och längd...♡

Tusen tack Bettina hälsar Keila.

♡

Thai or NY?

Idag har Keila och jag hälsat på på mitt jobb på basen på Kastrup.
Vi skrev under lite papper och snackade med Naja och de gravida vid hennes bord.
Keila skötte sig som vanligt och impade på mina gravida kollegor (som för tillfället jobbar på marken).
Därefter har vi hjälpt moster "Oulla" med flytten till hennes nya lägenhet. Det kommer bli så fint och mysigt när allt är på plats.

Vet ni, jag är en sån tjej som kan leka många. 

Jag utesluter aldrig någon av den enkla anledningen att det kan såra någon. Jag bjuder hem allt och alla för att ingen ska känna någon utanförskap. Jag anser mig själv ha den underbara egenskapen faktiskt. Jag är så jäkla glad att jag är sådan att jag på det sättet har vunnit så många vänners hjärtan och andra runt omrkring mig som tycker det är så häftigt när jag bjuder in en bruten vinge på nyårsmiddag, någon jag egentligen inte känner eller träffat särskilt många gånger men jag tyckte inte hon och hennes lilla son skulle sitta ensam på en högtidskväll, eller ett par som inte har någon rolig fest att gå på. "Men kom till oss, här blir det fest! Vårt hem är öppet för alla. Alla är välkomna!" Två par bjöd jag in i sista stund i år bara, så att Henrik fick fixa och komplettera middagen ett par gånger. ;-) 

Min mamma är likadan. Jag minns hur hon bjöd in vänner till oss barn, eller vänner till våra kusiner till och med, som inte hade familjer eller familjer som brydde sig, att fira jul med oss. Det fanns nästan alltid någon med som inte tillhörde familjen men som när de lämnade sent på kvällen sa att det var precis så mamma fått dem att känna. Att de tillhörde. ♡
Är det något jag ska lära min flicka så är det att dela med sig, av vänner, tid och vänskap. Hon får aldrig, aldrig utesluta någon. Jag hoppas hon tar med sig detta från mig som jag gjort av min mamma...

Det är vid sådana tillfällen min snällhet sig en knäpp på näsan och jag blir jätteledsen. Jag har varit så ledsen idag för att jag är snäll och dum och tror så mycket om människor och låter mig påverkas av onödiga grejer...

Jag tror jag tar lite av mitt feta bankkonto och bjuder Henrik och Keila till Thailand eller New York. Bara för att jag kan...

Som lite plåster på mitt sårade "andra-klicks-hjärta". 

"Bappar" med napparna...

Världens sötaste Keila köper matta till moster Oulla på Ikea.

"Däää eeee pappaaaaa!"
♡

Tåg till CPH.
Där fick vi titta på "plyplan" up close!
Mammas kaptenskollegor blev kära i Keila. ♡

Ljunghusen

Idag klädde vi oss varmt och for ner till Ljunghusen för utomhuslek med Lotta och William.
När barnen skulle sova middag (William somnade men inte Keila) så åt Lotta och jag lunch.
Lotta är den jag känner som lagar nyttigast och godast mat och får det att se så jäkla enkelt ut.
Idag bjöd hon på hemmagjord pizza på libanesiska tunnbröd med salami och mozzarella och en god sallad till.

Tyvärr tog jag inte en enda bild under dagen eftersom att iPhonen är full. Därför ska jag tömma den nu...

Vi började dagen med att möblera om i Villa Villekulla...

Trädet får inte plats på nedanvåningen. Bara så att ni vet...

Nya blommor från Buketten på Mobilia.

Skålarna köpte vi på Insight i Skanör.

Snart får jag laxtartar serverat här i soffan.
Jag svälter snart....
Skynda Dig H!

"Hessarna"

Åh Hanna har skickat bilder till mig från när vi var i Jonstorp hos Jannis (låst blogg) föräldrar med småtjejerna och red. Såg det först nu, tusen tack Hanna. (Vår systemkamera är i sönder).


Vi hade en fantatiskt mysig dag på landet och småtjejerna slogs om hästarna. Nja, kanske inte Keila då. Hon blir nog en golftjej till pappas stora lycka. Hon var inte rädd för "hessarna" för hon skulle också prova rida men hon nöjde sig med en gång. Vi får se om hon vill rida mer nästa gång ;-)

Janni och jag med småtjejerna och Kajsa? Eller vad hette hon/han nu? Haha!

Emilia ryktar Kajsa (?)...

♡  

Två glada hästtjejer!

Keila väntar på sin tur.

"Hoppla Lilla bubba!"

Van hästtjej.

Ellen garvade hela rundan runt i ridhuset. SÅ kul är det att rida häst bara så ni vet.

Maffiatjejerna gör stallet!

♡  

Var tvungen att lägga upp en bild från någon av de första gångerna tjejerna träffades. 

I maj är det två år sedan. Tiden går inte alls fort. Nääädåå...

De är så små här att dem knappt syns!

♡ 

Sillisar?

Varit lite sugen på ett par riktigt feta sillisar...

Men jag vet i fan alltså...

Bild från Facebook, "Så går det när kroppen åldras men inte implantaten".

På väg...

Sitter på Öresundståget som ska ta mig till Köpenhamn. Checkar in 15, ska flyga till Brysselkål och sen en kort natt i Göteborg. Jag är hemma innan Keila går till dagis imorgon.

Men söndagar måste vara veckans tråkigaste dag att arbeta på.
Henrik och Keila ska äta japansk söndagsmiddag hos Henriks föräldrar. Jag är inte alls avundsjuk. Nääädå!

Dagens frukost, lunch och middag. Berry bomb och räkor & avacadosallad från Salads and Smoothies.

Det var inte tänkt att det skulle bli alla tre målen men jag åt ingen frukost och lunchen städade jag bort och middagen missar jag för att jag helt enkelt inte hinner mellan kvällens flygningar.
Det blir kanske en sandwich från Joe innan vi tar av mot Gbg.

Vad gör ni denna söndag?

"Woooaaaw mamma! Nya gackan"

Keila blev skitglad för sina nya "gackor" som jag hittade i Stuttgart.
Hon är nog gackoman och vill gärna välja "gacka" själv och så går hon runt hemma med kapuschongen uppe och speglar sig.

Så två jackor, en vinterkappa från Jacadi och en vårjacka från Petit Bateau var bara så uppskattat.
Hon visade "Larsen" (min morbror Lars) så fort hon kom innanför dörrarna hos mina föräldrar.
"Titta Larsen, min nya gacka!"

Det är det bästa med att ge bort något...

Jacadi'n

Petit Bateau'n som kan
vändas ut och in.

"Ooh Taaack mamma!"

När vi vilat middag ett par timmar lagade jag lunch hemma. Tortellini, sallad och keso.

Med håret på ända..
Keila åt bara keson ;-)

Lite skoj. Visst?

Jävla vilda västern...

Es tut mir leid

Det är trist att behöva lämna Stuttgart, jag älskar den här staden. Den är så lagom. Düsseldorf är alldeles för utspritt och nybyggt. Här hittar man små pittoreska torg och gamla Bier-Stubes i små söta korsvirkeshus.
Me like!

Jag steg upp vid nio, vaknade av mig själv i jättesängen-Allan och duschade innan jag mötte upp besättningen för en god hotellfrukost. Sen har jag varit ute på stan hela dagen. Snoret har fryst i näsan så kallt det är här men det har varit så skönt med iskall frisk luft och massor av shopping...

En galleria med antikvitetaffärer.

En sådan skulle man haft ;-)

Lunchen intogs på ett nyöppnat kafé och brevid mig hamnade en söt japanska som jag snackade bort en timme med. Vi snackade engelska alltså, min japanska är lite ringrostig.

Jag letade hur länge som helst efter Jacadi. En barnfavorit. I Düsseldorf var den mycket lättare att hitta.

Found it!
Eberhardstrasse 31.

Keila fick ett par helt fantastiskt söta skor med rosett bak och fram i finaste skinn. Ljusrosa såklart.
Det ligger mer i påsen som ni får se sen...

Också kunde jag ju inte låta bli att gå in här...

Är det REA så är det...

Jag provade lite puderrosa på Zara. Längtar till våren.
Men jag handlade inget åt mig själv.
Där snålar jag alltid.

Guten Morgen Alles

Och vilken morgon man vaknar upp till här i Stuttgart. Solen strålar skarpt och det är fem minusgrader. Det är fantatiskt vackert med lite lite snö på det gröna.
Och så blir ju världen lite vackrare när man är glad och upprymd efter gårdagens besked hos Sophie.

Jag grät så mycket när Rasmus ringde och Henrik och Keila stod tysta som möss i köket. Det enda jag kunde höra var Keila: "Mamma schääschää" (ledsen).
Och när vi lagt på och jag berättat för dem så sa Henrik till henne, "Mamma glad-schääschään".

Ja, ser ni mig böla här i Stuttgart så är det för att jag är så satans glad att cancern krympt. Ett steg i rätt riktining. Ni anar inte hur mycket vår familj behövde detta.

Nu ska jag äta hotellfrukost med min besättning sedan ska jag leta upp Jacadi och en annan rolig affär...

Vi hörs ifrån Milano ikväll.

Äntligen...

...lite goda nyheter.
Det behövde vi. Låt det nu fortsätta på detta spåret.

Tears of joy.