...hen bor i staden, hen bakar kakor mest hela tiden. Hen bakar stora, hen bakar små. Hen bakar några med Hen Nilsson på.
Solsidan strax. Som jag längtar.
Diskussionen som pågår under
det här inlägget handlar om bland annat om "hen".
Vad tycker ni? Har ni läst igenom kommentarerna?
Folk är så uppdelade. Antingen är man för eller emot. Och de som är emot är allergiska, hatiska kanske. Eller så upplever de som är för det i alla fall. Det är ett så otroligt laddat ord.
Jag vet inte jag, jag förstår att språket förändras nya ord kommer till, gamla faller bort och det är jag helt okej med. Så ÄR det ju. Att ordet "hen" kommer till tycker jag bara är helt onödigt, som jag sagt innan, jag kommer inte kalla mina barn för samma könsneutrala ord av den enkla anledning att jag ska upplysa de om hur viktigt det är att ta för sig i livet, kvinna som man. Att aldrig behöva nöja sig med mindre bara för att man är kvinna.
Här hemma pågår en diskussion, Henrik känner sig som en ensamstående pappa eftersom att jag är borta fyra-fem dagar i veckan. Han får då ta allt ansvar här hemma med hämtningar och lämningar, badar, tvättar, lagar middag och uppfostrar så vidare samtidigt som han jobbar heltid. Jo, jag förstår att det är en lite speciell situation eftersom att jag flyger och är fysiskt borta mer än jag är hemma men det får ju gå? Jag trivs så himla bra på mitt jobb och jag vill inte gå ner i arbetstid
Och jag förstår inte vad klagomålet går ut på? Det är ju såhär det är. Nu råkar det vara jag som är den som flyger men det hade ju lika gärna kunnat vara Henrik och då hade jag aldrig nämnt detta.
Det sitter verkligen så långt rotat det här med att kvinnan ska sköta hemmet och barnen att även männen känner av det.
Jag älskar att vara hemma med mitt barn. Hade jag skitit pengar så hade jag bara varit hemma, lagat god frukost, bakat, tvättat
(Åh, jag älskar att svabba golv. Det är så rogivande), fikat på stan med vänner och ätit ute varje kväll. Men det funkar ju inte så i verkligheten och det yrke jag har gör det inte direkt lättare för att hålla familjelivet smidigt.
Henrik och Keila har en normal vardag, tider de följer, rutiner med allt från bad till läggning och Henrik tycker att jag förstör allt när jag är ledig en tre-fyra dagar mitt i veckan då Keila och jag sover till vi vaknar, lallar runt i pyjamasen till lunch och äter när vi är hungriga, sover middag på eftermiddagen och tittar på tv till klockan tio på kvällen. Sen lämnar jag över till Henrik och drar på en tredagarsslinga och så ska han börja om med sin nattning på en 2,5-åring som sovit middag i tre timmar på eftermiddagen.
Det är kanske inte så snällt, men när jag ligger där på mitt hotellrum och
stream'ar er bra tv-serie så kan jag inte hjälpa att jag känner mig lite manlig när jag vet att Henrik badar Keila, läser sagor och diskar undan disken.
Och det är väl där det kommer in, kvinnligt och manligt. Jag borde inte känna mig som någon speciell.
Jag är bara jag och jag jobbar. Varför skulle inte Keila göra likadant, om hon nu vill.
Och vill hon bara vara hemma och värma sig vid spisen för att hon kan och VILL så ska hon så klart göra det med.
Jag är kvinna. Jag har ett jobb jag trivs med. Jag är mamma. Jag vill att män öppnar dörren för mig och betalar notan på krogen för att jag kan bjuda tillbaka om jag vill. Det betyder inte att jag är ett offer. Det betyder att jag gillar gamla romantiska traditioner och seder. Det är enkelt och det är kul.
Jag tycker "hen" är oviktigt. Det viktiga är att lära sina barn självständighet oavsett kön. Att både Keilas och hennes eventuella lillebror förstår vikten av en ordentlig pension t.ex. DET är viktigare än nya ord och benämningar på våra kön, icke kön osv. Det sitter inte i rosa eller blått eller hur vi tilltalar våra flickor respektive pojkar, det handlar om hur vi förbereder våra barn för det vuxna livet.
Resten löser sig.
Jag menar Henrik vet hur dammsugaren vi haft i två år fungerar nu.
Det finns hopp för oss alla.
Hon kommer studera, arbeta, föda barn, vara föräldraledig,
jobba igen, föda fler barn, jobba mer och pensionera sig.
Om hon vill.
Jag kommer att älska henne oavsett.