Återuppståndelsen

Jag saknar min blogg. Den längre pausen, min längsta någonsin sedan jag skrev mitt första blogginlägg för ungefär 10-12 år sedan, har varit välbehövlig. Jag insåg att min Instagram tog över och att läsarens helst inte läser längre utan gärna tittar på bilder istället. Jag antar att jag inte vänder tillbaka för dem utan för mig själv, för som ni vet, jag ÄLSKAR ju att skriva. Och skriva ska jag.

Egentligen tror jag att pausen även beror på att jag den senaste tiden, sedan Etienne föddes, varit lyckligare än någonsin. Och jag skriver som allra bäst när jag mår dåligt, vem gör inte det?!
Allt är starkare än någonsin och kanske rentav lite trist för er att läsa. Don't worry, det blir nog ett och annat avslöjande här och kanske en knäpp på näsan också... Vad vore min blogg utan mina åsikter, sanningen och en stor dos känslor?!

Bisou bisou

VM

Henrik är fotbollstokig så det enda som visas på tv i en hel månad är fotboll. Det är fine by me. Jag är ändå lite fotbollsintresserad. Jag har liksom koll på vem Hasse Backe är... Bara det!

Imorgon rustar vi för midsommar. Flickorna sover, Henrik ochj jag dricker varsin ginfläder, sommarens första och kollar Uruguay-England.

Lugnet, kärleken och havet. Och vi.

Flickorna innan middagen, brödsmulor och iPad gör samma jobb.

Sommarlov

Igår började vi Keilas sommarlov med grill i trädgården och fotboll med mys på kvällen. Ingen är lyckligare än Henrik just nu när VM äntligen börjat.
Han går som på små rosa moln och mumlar att fyra års väntan är över...

Själv minns jagVM-finalen mellan Frankrike och Italien för åtta år sedan! Åtta år!!! Det känns som ett helt liv sedan. Så mycket i mitt liv då och nu. Jag kan inte sortera allt, jag har varit med om så mycket roligt. Det måste jag försöka komma ihåg ibland.

Vilket liv jag lever. Hade jag inte varit jag hade jag velat leva det...

Här började sommarlovet.
På en filt i skuggan i vår trädgård.

Här trivs han...

Fläderblomssaft

Sommarben i tofflor precis som när jag var liten.

Två år

Klockan närmar sig midnatt och för två år sedan lämnade jag Sophie för sista gången.
"Jag ska ta hand om Rasmus och Julian, du kan sova gott nu Sophie. Vi älskar dig" var mina sista ord till henne.
"Du kan komma hit imorgon när du vaknar" sa Rasmus. Han, så hoppfull.  Men jag visste att det inte skulle bli fler gånger.
Jag satte mig på cykeln och tårarna forsade medans jag cyklade genom ett sommarvarmt Trelleborg.
Jag glömmer aldrig lukten, hur allén till mina föräldrars hus förändrades medans jag cyklade i den. Mörkare och mörkare. Henriks famn i deras uterum. Smaken på vinet som serverades mig och kniven rakt in i hjärtat när telefonen ringde ett par minuter efter fyra på morgonen...

Jag reser mig från dubbelsängen i gästrummet, Henrik med ansiktet in mot väggen och Keila tvärs över med fötterna i hans rygg, Rasmus gråter, jag tassar ut i hallen och ställer mig utanför rummet där Julian sover. Lägger min hand på dörren. Hon har precis lämnat sin kropp och Rasmus.
Men jag vet var hon är. Hon står på andra sidan dörren och tittar ner på sin sovande son. Kan hon känna honom? Kan han känna henne? Jag står där ute och jag vill gå in för jag vet att hon är där...
Jag vill inte vara självisk och låter dem vara... Det är längesedan hon var ensam med honom, det är ett par månader sedan hon kunde stå och titta ner på sitt sovande barn.
Jag står kvar en stund, jag säger till Rasmus att hon är här hos Julian alldeles bakom sovrumsdörren och jag hör att han ler genom tårarna. Hon är så nära. Närmre än hon varit på så länge.

Sedan väcker jag mamma och Henrik.
Fredagen den 25:e maj 2012 skulle bli så varm att barnen behövde springa i vattenspridare när vi tagit ett sista farväl av vår ängel.

Rasmus i skuggan bakom ett par solglasögon bredvid
pappas musikhögtalare på högsta volym,
tårarna som droppar på shortsen och en låt som går om och om igen...

"My tears are falling

Cause you've taken her away"

Jag glömmer det aldrig.

Vi ses igen, älskade Chopski.

♡

Keila 4 år

För ganska så exakt fyra år sedan blev jag mamma. Livet tog en vändning jag aldrig kunnat föreställa mig och har sedan dess varit mycket ljuvligare och vackrare.

Jag glömmer aldrig dagen vi fick reda på att hon låg i min mage, inte visste vi att det skulle bli en flicka med stora bruna ögon precis som pappa, att hon skulle vara sur som en ättika på morgnarna, envis som en åsna men också rolig som en gammal gumma, förståndig och smart och en fantastisk vän och kamrat. Mjuka, lilla, vackra Keilan vår. Idag är det din dag.

Som vanligt vaknade hon inte när Henrik och jag sjöng... Tre sånger fickbok sjunga, den ena högre än den andra.

Etiennes första firande av storasyster.

"Ett berg av paketer, fast inte så stort berg som ända till Malmö..."

När vi kom ner hade Tingeling lämnat ett brev till Keila och i det stod det att hon skulle följa bandet sommar knutet på hennes stol och i andra ändan fanns något som båda skulle få nytta av...

Det var mycket spännande....

Ett dockhus som Tingeling kan bo i!
Lyckan är total. Nu ska vi förbereda kvöllens kalas för vår stora fyraåring.

Jag har en fyraåring...
Herregud!

Välkomna på Öppet Hus

Idag och imorgon hittar ni The Flagship Company i Hamnen i Skåre.
Kom och titta på kläderna, shoppa, snacka lite och njut av det vackra vädret i hamnen.
Jag ser fram emot att träffa er.

Påskafton och påskdagen 12-16.
Skåre hamn, Skåre Hamnväg mellan Trelleborg och Höllviken.

Välkomna

www.theflagshipcompany.com

Vi snodde ett påskris...

Igår var vi hos Henriks föräldrar och åt Sukiaki och efter middagen passade jag på att sno lite kvistar från  Yokos fantastiska körsbärsträd som snart slår ut i blom. 

Imorse klädde vi riset med våra ägg och Maileg-pynt som hängt med i hela tre år. 

Ja, det tog lite tid för Henrik att hitta det nere i källaren men Keila och jag hejade på och låtsades inte höra hans muttrande (och svärord).

Systrarna Dahl-Siebert påskpyntar.

Mailegpynt

Etiennes första påsk.

Hemskt spännande och hemkst sorgligt att man inte får smaka på precis allt påskpynt, eller körsbärskvistar för den delen...

2013-års påskris fixade Keila helt själv.

2012 fick hon lite hjälp av mig.

2011, Keilas första påsk minns jag att letade så länge efter

 det perfekta riset att påsken hann komma och gå.

Det är jag i ett nötskal...

Kan vi lämna tillbaka lillasyster nu?

Keila frågade mig i går kväll om vi kunde lämna tillbaka lillasyster så att det bara kunde vara vi tre igen. Bara mamma, pappa och Keila.

Om vi lämnar tillbaka lillasyster så kan vi inte träffa henne mer svarade jag och då bröt hon ihop och ångrade sig. Åh älskade Keila, allt var enklare när det bara var vi tre. Livet var ljusare. Nu har vi sårats så mycket men vi får inte glömma att Etienne är så mycket ljus i allt mörker.
Vi ska bara hitta ut igen... Vi måste hitta tillbaka till rätt väg, där alla mår bra och kan se framtiden an.

Ge mig era bästa tips

Jag får mail och kommentarer om varför bloggen står stilla och ska jag vara helt ärlig är det svårt att hitta tid att sätta sig ner och skriva. Jag älskar att skriva om allt i mitt hjärta men jag hinner verkligen inte.
Ett annat problem är att datorn försvinner med Henrik varje morgon och kommer hem först sent på kvällarna, så även Henrik, och då vill jag inte sitta med datorn utan jag vill umgås med honom. Vi har så himla mycket att snacka om just nu. Jag frågar tusen frågor för jag har en del idéer jag vill förverkliga och han har ju haft eget företag i hundra år känns det som så jag kan fråga massor.

Låter spännande va?
Häng på här ett tag till så lovar jag leverera ett inlägg per dag. Ska vi säga så?

Hörs imorgon då...

Ska ladda den där kameran som kostade en förmögenhet också.
Ut med iPhone och in med systemkamera.

Ge mig era bästa Mac-tips är ni smälla. Ska jag ha en MacBook air eller vanlig MacBook? Hur många gig (heter utrymme så?) för en fototokig låtsasjapan som mig?

Från mörk till ljus - igen

Nu är våren här och jag ville bli ljus igen. Det slår liksom aldrig fel efter en mörk höst och vinter. Jag har trivts så himla bra i det mörka men nu ville jag känna mig somrigt fräsch.

Jag sa till Marina, på D'Sign Hair på Storgatan i Malmö, att jag ville känna mig ljus och gav henne fria händer. Känner mig så nöjd som vanligt.

Före och efter

Vad föredrar ni att vara?
Mörk eller ljus?

Etienne gillar mammas nystylade hår och pillar gärna i det så ofta hon får.

Gulliga Marina kör tills vidare en liten kampanj för mina läsare, du får 20% rabatt på en behandling när du ringer och bokar och säger att du läser min blogg.
Följ Inamarinas på Instagram eller på hennes blogg - www.inamarina.se - för att se alla vackra förvandlingar

Ring 040-232444 för att boka tid hos Marina på D'Sign Hair i Malmö.

Vilken vecka!

Veckan som gick var helt galen. Det var något inbokat varje dag och jag har varit helt ensam med båda barnen eftersom att en viss någon jobbat i princip dygnet runt inför premiären på Adelgatan. I onsdags kväll slog klubben upp dörrarna för en sygpremiär och jag hann vara där i en timme innan nannyn ringde och sa att Etienne slagit huvudet. Så kvällen spenderades på Akuten i Malmö. Lillasyster klarade sig fint och vi kunde åka hem snabbt. Vad är väl en bal på slottet...?

När vi vaknade i helgen snurrade ögonen i skallen av trötthet men vi var så sugna på en god brunch. Vi började fantisera om en god brunch och vad den ska innehålla. Henrik stack och handlade och när han kom hem innehöll den inte alls vad en brunch är för mig... Tyska bleka korvar?!? WTF!?

Vad tycker ni en brunch ska innehålla?
Vad är viktigast?
Hur mycket är du beredd att betala för en brunch och hur långt kan du tänka dig att köra för en grym brunch?
Mellan vilka klockslag ska den serveras?

Fire away!

Keila äter brunch på Mondrian i Miami.

Korv med bröd hör väl inte hemma på en brunch?

Vad tycker ni?

Children of partypeople

Igår kom Katja med lilla Elsie och Matilda med sina gossar till oss på lunch och fika.

Etienne blev liksom jättebebisen-Allan när vi radade upp de små vännerna. 

De här barnens mammor har gått i skola ihop och hittat på massor av bus...

Hehe...

Vince 1 månad, Elsie 3,5 vecka och Etienne 6 månader.

Nedan är Keila och hennes första polare, Vegas och  Charlottas lille William.

Vegas lite drygt en månad, William lite drygt två månader och Keila 3 månader.

Bastanta Bettan och hennes killar.

"Hej...hej!"

Lite lika är Vegas och här lille Vince, visst?

Det är så kul att vi håller kontakten och istället för att förfesta inför Strandbaden i Falsterbo nu mammafikar med våra skatter.

Happy anniversary!

Sju år var något magiskt. Jag vet inte varför, eller jo, min mormor sa alltid till mig när det var kämpigt och vi bråkade, speciellt i början, att klarar man de första sju åren så klarar man de andra 57 också. Så sju har hela tiden varit ett litet mål för oss. Till hösten blir det åtta år sedan jag förälskade mig i Henrik men det var inte förrän framåt våren som vi vågade ta steget och börja date'a på riktigt och bli ett par.
Det känns som hundra år sedan, 107 år sedan... Det har hänt så mycket på vägen. Vem hade vi varit utan varandra? Alldeles för många som vi sörjer, som vi förlorat. Bakslag efter bakslag. Som Henrik stöttat mig, jag hoppas han känner detsamma på den vägen vi hamnade.
Men viktigast av allt är våra flickor. Tänk att vi har två! TVÅ! Världens sötaste och roligaste så klart.

Tänk om jag vetat att det jag drömde om vintern 2006 idag är på riktigt.
Att mina ord skulle stämma så: Jag gav inte London en chans för jag förälskade mig i någon där hemma...

Och vilken tur att jag reste hem igen...

Vi två på Henriks 30-årsdag, snart 7 år sedan!

She never meant to call, she did anyway, 
And now he's trying to find the words to say 
Someday, someday  

Its five to twelve and she's nervous as hell, 
With nothing to lose, its hard to choose its hard to tell. 

... 
The things she has, she's feeling sad, she's feeling old.
Skin is dewdrop and warm; 
The lipstick kiss, reminisce, awake til dawn.

He's on the phone and she wants to go home

Shoes in hand, don't make a sound, it's time to go

He's on the phone - Saint Etienne

Och bara vi kunde se texten som stämde in...

Kärlek...

Värdinna sökes

Vill  du eller någon du känner hålla ett The Flagship Company-party hemma med lite väninnor för att få den generösa värdinnerabatten, som är baserat på antal personer på ditt party, när du ska handla till dina små älsklingar? Passa på nu! Boka ditt party idag och dra ihop lite vänner eller arbetskollegor.

Maila mig på DDA@theflagshipcompany.com

Koppla av en stund och umgås med dina vänner samtidigt som ni får en personlig visning av vår fina kollektion. Jag hjälper er med styling och att mixa och matcha.

www.theflagshipcompany.com

Flygmammorna

Idag anordnade min söta kollega Lotta en härlig brunch till oss andra föräldralediga flygvärdinna och våra bebisar. Jag hade egentligen tänkt gå till Höllviken men jag och barnen vaknade tjugo över åtta, Keila ska vara på förskolan nio...
Jag duschade, skippade frukost och kaffe, klädde på Etienne, Keila klädde på sig själv och sen ut i bilen och halvvägs till dagis kommer vi på att vi glömt napp till lillasyster. Drygt! Jag hittar en av Vince's nappar i min väska och provar men hon bara spottar ut. Sorry Titti, jag kokar den. Halv tio lämnar vi av Keila på förskolan där halva dagiset står och väntar otåligt redo för en förmiddag i skogen. Alltså kan en dag börja stressigare?!
Gråtandes, ja både jag och Etienne, åker vi och köper en blomma till värdinnan.
Och ungefär när jag blev serverad en nypressad fantastisk juice, en kaffe och god brunch tog lugnet vid.
What a morning! Peacetecken på den...

Nenne och Julias goa tvillinggossar.

Och lilla Leon som är fyra dagar äldre än Etienne.

Och nu vet vi vad vi ska använda Etiennes ena öra till...
Märks det att vi är gräsänkor?!
Det är ju så himla tråkigt att laga mat till sig själv bara.
Och jag som köpt en ny kokbok...
Merd!

Keila vägrar fotas, det är inte så att jag bara fotar bebis om någon trodde det. Cheers!

Shopping med mina flickor

Igår körde vi till Emporia för en fika med Titti och lite shopping. Keila fick välja en ny bok och så köpte hon nya trosor på H&M.. Haha! Alltså NÄR blev hon så stor att hon är ett shoppingsällskap. Sen gick vi på Ica Kvantum och provsmakade ostar och charkisar som två pensionärsväninnor. Jag älskarälskarälskar dagarna med henne.
Etienne fick ett par nya ankstjärtsbyxor från Lindex. Och jag fick Lotta Lundgrens "Om jag var din hemmafru".
Spännande och rolig kokbok som min syster aaaalltid pratar om. Eller som Henrik brukar säga innan vi ska träffas: "Ska vi slå vad 500kr att Alex säger något om Lotta Lundgen idag?".

Inte värt att ta det vadet...

När vi kom hem fick Keila tråkig halvfabrikat, köttbullar och snabbmakaroner. Men hon älskar det! Jag var så sjukt sugen på laxtartar á la oldstyle Koi, så det gjorde jag till Henrik och mig.
På fredag ska jag laga något från Lottas bok, wish me luck!