Ni vet den känslan...

...när någon erbjuder sig att ta barnet under eftermiddagen så att man i lugn och ro kan ta ett bad, sova middag på soffan och ta det lugnt.

Idag var det Olivia som erbjöd sig att hänga med vårt lilla trotsmonster. Och jag har varit i heaven. Henrik jobbar sent och jag har ätit middag framför tv'n och väntar strax en liten knackning på dörren.
Då är det bad och sagoläsning som gäller och för det har jag tusentals krafter... Härligt!

Det här är Keilas arg-min. Jag börjar sakna den nu...