It's my birthday and I cry if I want to

Idag fyller jag 29 år. 29! Fattar ni hur gammalt det är? Fast jag känner mig inte gammal. Jag känner mig jäkligt lagom faktiskt. Jag har ett barn, en man, ett fint hem, en hund, ett jobb, en bil och allt annat som sig bör när man närmar sig 30-strecket. I min värld så alltså. Jag har alltid velat ha barn innan jag fyller 30 och det lyckades jag ju hålla. Nästa år slår vi på stort och firar lite mer.

Idag blir det lunch med min lilla familj och ikväll middag med min stora familj. Precis så som jag vill ha det. Träffa mina nära och kära.

Jag tänkte så på Jane innan jag somnade igår. Grät lite. Blev arg. Hon kommer missa så mycket. Så jävla orättvist. Jag blev rädd för att dö. Rädd för att det ska hända mig något när jag är ute och flyger så att någon ska behöva ringa hem till Henrik och Keila och berätta att jag inte kommer hem mer...

Ta vara på livet. Lev idag! 

Jag ska klä Keila i den finaste klänningen och mig själv i de vita jeansen och så ska jag ta ett glas champagne till lunchen. Vardagslyx. Jag ska leva mitt liv till fullo, hedra Jane som älskade livet.

Nu gråter jag igen, men det är min födelsedag och jag gråter om jag vill...

Den här sången är till dem som inte längre finns här nere hos oss.

Morfar Gert, Jane, Ola, Linus, Kalle, Vidar, Annelie, Ebbe, Oddny, Werner, Nenne, Assar ♡