Bomber och granater...

...häftiga saker.

Inatt låg jag i vanlig ordning på den vänstra sidan av sängen (den längst ifrån dörren) och Henrik på den högra (närmast dörren). Vi sov gott. Bibbi och valparna sov också gott utanför vårt sovrum i sin stora låda med fleecefiltar och gosiga lakan. 

Jag vaknar av en jättesmäll och blir så jäkla rädd att jag tror att hjärtat ska hoppa ur bröstet på mig. Jag sitter rakt upp i sängen. Henrik sitter brevid med allt hår på ända. Bibbi skäller hysterisk mot hallen och köket och jag bara skriker: "Kolla Keila!" Henrik rusar iväg och kollar hela lägenheten, Keilas rum, känner på dörren och finner ingenting. Jag sitter som förstenad i sängen och undrar ifall han kommer komma tillbaka eller om "mördaren" dödar honom och sen kommer tassandes efter mig...

Henrik kommer tillbaka, levande tack och lov. Keila sover gott. Inget syns eller hörs i eller utanför lägenheten eller på gården. Henrik lägger sig igen. Tar min hand och säger att det inte är någon fara. "Du drömde nog". Mmmm...jag OCH Bibbi drömde nog, muttrar jag. Och varför satte han sig själv upp i sängen. Hör han mina drömmar?

Jag är vaken hur länge som helst och tycker det blinkar på de vita väggarna emellanåt. Jag kollar ut genom fönstret på gården, tänker att någon kanske ska sno våra utemöbler. Men där är ingen.

Efter vad som känns som en evighet somnar jag och vaknar först vid 07.00 då klockan ringer.

Jag tar upp iPhonen och kollar runt lite. (Brukar kollar min blogg, Facebook och nån tidning).

Då ser jag att någon bombat på Lilla Torg.

Jag puttar på Henrik, hårt! "Vakna Henke! Dem har bombat på Lilla Torg inatt. Det var det jag hörde. Det var därför vi vaknade. Jag har inte drömt det."

Henrik rusar upp, kastar sig efter laptop'en. Ringer Jocke, springer ner till Koi och kommer tillbaka.

Polisen är kvar. Koi klarade sig. Det var värre med Victors uteservering.

Jag duschar och gör mig klar för kursdag nummer två och tänker: "Jag trodde det var någon som skulle göra inbrott hemma så var det en bomb på Lilla Torg. 150 meter från Keilas spjälsäng."


Fattar ni hur nära bomben smällde. Hur nära min dotter det var? Min Keila!
Hoppas att bombmannen har barn och att någon smäller en bomb i närheten av dem. Hoppas att han mår riktigt dålig då. Jävla svin!

Jag är otroligt lättad och glad att detta inte hände en fredag eller lördag kväll då de flesta är på Koi till 3 på natten. Känns inte kul att han en man som jobbar där nu. Jävla vilda västern-fasoner.

Jävla getto-Malmö! Kan lika gärna bo i Kapstaden ju. Same..same...but different.

Bild lånad från www.sydsvenskan.se