Grattis på födelsedagen...

...älskade mormor Ulla.

Idag skulle min rockmormor fyllt år och då hade vi firat henne med något gott att äta och glas med vin "bara lite grann där uppe omkring" och när vi satt oss till bords och börjat veckla ut servetterna hade mormor dragit samma roliga historia som hon alltid drog när vi höll på med våra servetter. Jag minns särskilt när hon berättade den för Henrik första gången för han skrattade högt och länge. 

"Vet du vad det är för likhet mellan en elefant och en servett? 

De är lika svåra att ha i knät."
Det var faktiskt alltid lika kul att höra den för hon skrattade mest själv.

Åh älskade mormor som du fattas oss. Varje gång vi ses säger vi det, saknar vi dig, skrattar vi åt minnen med dig.

Något som värmer mitt hjärta så otroligt mycket är att Henrik titt som tätt säger: "Fan vad jag saknar Ulla."
Att hon var som en mormor för honom också. Att hon älskade honom och tyckte om honom från första stund. Det betydde så mycket för mig.

Aldrig ska jag glömma allt hon gjort för oss.  ♡

Mamma och jag firade hennes födelsedag med en lunch och fika
 på Mimmas i Vellinge innan vi gick till hennes sten på kyrkogården.
 ♡

Keila fck sätta i blomman från oss i en vas.

Vi köpte även en liten sten som det står Sov Gott på. Keilas val.

Sen satte vi en blomma till min "moster" Jane på Asklunden.
En rosa ros med grönt och ett litet vitt hjärta.

Sedan traskade vi vidare till Minneslunden och satte en röd ros till min morfar.

Mormor fick hjälpa till.
Det är inte lätt med alla spretande stjälkar.

Till Ola hade vi med en blå hortensia med grönt i som Keila själv fick sätta.
Hon hade många frågor som fortfarande vid läggdags togs upp
efter att jag berättat att det var Tittis lillebror som sov här.
 ♡

Hjärtstenen och halsbanden fångade särskilt Keilas intresse. 

Och den lilla björnen som varit med i ur och skur. 

Vi har pratat mycket om Tittis lillebror ikväll och Sophie. 

De gamla dör ju men varför dör de små, har Keila undrat?

Om det ändå fanns ett vettigt svar på det...

Jag vet var lärkan har sitt rede

jag har hört den alla mina år

I en hyllningssång i juninatten

där den röda vallmoblomman står

Vart går nu din resa ut i världen

Har du någon aning om ditt mål

Vindarna kan hjälpa dig på färden,

stormarna ska ge dig vad du tål

Flyg iväg när morgondimman lättar,

över hav och länder om du når

du bär ju glädjens sång på dina vingar

om en plats där vallmoblomman står

Danne Stråhed

 ♡