I onsdags blev vår minsta skrutta en månad. EN månad! Så himla kärt.
Det har varit den snabbaste månaden i mitt liv, den har verkligen känts som en vecka. Åh jag försöker verkligen ta till vara på denna underbara tid. Jag älskar att vara hemma med mina barn och vill aldrig att det ska ta slut.
Etienne 1 mån
Det firade vi med fika på Slättarpsgården med mormor.
Med hormonprickar i hela ansiktet. Betydligt fler än vad Keila hade.
Lillasyster är duktig på nätterna, bortsett från ett mål mat sover hon hela natten. Var lite orolig de första två veckorna då hon ville äta varannan timme.
Måtte det inte återkomma...
Jättefina töser du har! Min lilla hade oxå hormonplitor, hon var full men när jag började med miniderm på försvann dom och fick tillbaka hennes otroligt lena kinder!
SvaraRaderaHemma med mina barn?? Du har ju din 3 åring på dagis.
SvaraRaderaUnderbart!!!! <3 <3 <3 Så himla fin!! Precis som resten av familjen! Njut njut njut!!!
SvaraRaderaÖnskar att du kunde klistra in min kommentar i din blogg men jag vill bara säga en sak, till alla som kommenterar som Anonym till det här inlägget: lev och låt leva, alltså ha inte så förbannat mycket och många förutfattade meningar och åsikter om hur andra lever sitt liv! Var glada åt livet, var glada att ni får leva och låt inte bitterheten lysa igenom era sinnen. ALLA har en förklaring till varför just dom lever som dom gör och vi har inte rätt, så länge vi inte gått i deras skor, att sätta oss till doms över andra människors val. Försök att släppa fram lite kärlek, känn hur det känns, beundra någon, uppmuntra någon, trösta någon, känn med någon om ni vågar och vill. Håll inte på och tryck ner varandra på det här viset, behåll trötta och sura tankar för er själv den dagen dom dyker upp, låt dom blåsa iväg och ta in lite ljusa glada dito istället. Det mår alla mycket bättre av och kanske blir världen lite trevligare att vistas i också. Var inte avundsjuk. Detta är vad mitt härliga 55-åriga liv har lärt mig, och det har bjudit på en hel del av både det ena och det andra. Love and peace!
SvaraRaderaÖnskar att du kunde klistra in min kommentar i diin blogg men jag vill bara säga till alla som tänker och/eller kommenterar som Anonym till detta inlägg: lev och låt leva, det vill säga ha inte så förbannat mycket och många åsikter om hur andra väljer att leva sina liv. Var inte avundsjuka. Var glada att ni får leva, att ni kan ta del av allt underbart som finns omkring oss. Så länge vi inte gått i vederbörandes skor ska vi inte uttala oss om varken det ena eller det andra. Prova på hur det känns att visa lite kärlek, beundra någon, stötta någon, känn med någon, hjälp någon utan att förvänta er något tillbaka, om ni vågar. Livet blir så mycket trevligare att vistas i om vi inte håller på med all sur skit och missunnsamhet . Det är vad mitt 55-åriga liv har lärt mig och det har bjudit på både det ena och det andra, ibland tämligen svårsmälta saker och ibland en och annan räkmacka, som för det flesta andra. Love and peace.
SvaraRadera