Den svåra smärta och sorg vi just nu lever i är obeskrivlig. Jag kan inte sätta ord på det. Jag försöker men det går inte...
Jag ska sätta mig ner och sortera ord och tankar och när det är gjort ska ni få läsa. Kanske imorgon...
Gårdagen går in under sämsta dagen i mitt liv. Jag kan inte fatta att det var igår hon lämnade oss. Den 14 april firade vi Rasmus och Sophies förlovning på Lemongrass i Malmö. Nu finns hon inte mer...
Sophie...Sophie...Sophie...
Hade vi inte haft barnen att tänka på hade vi lagt oss ner och inte brytt oss om att resa oss upp igen.
Jag skriver...och ni ska få läsa.
Jag lovar.
Julian och Keila fick varsin glass på torget innan idag.
Fina fina barn. Jag är så glad att ni är så små och inte förstår.
När vi pratar om Julians mamma tittar barnen upp mot himmeln och säger att hon är på "mååålen" och bland "skäärmorna".
Hon finns för att stjärnorna och månen finns.
Värme,kärlek och alla tankar till er! <3
SvaraRaderaKram Pernilla
<3 ...
SvaraRaderaDanni! Vi har aldrig träffats, men jag känner så mycket med dig och dina nära. Fy sjutton vad detta berört och vad ledsen jag varit och är. Jag tänker på er väldigt ofta varje dag och önskar att det fanns ngt man kunde göra. Jag har förstått att vi bor väldigt nära varandra och skulle jag se dig hade jag nog spontant gått fram och gett dig en kram. All styrka och kärlek till er! Kram Sandra
SvaraRaderaFan också....lider så med er. Styrka önskar jag er och försök att ta hand om varandra och tillsammans vara starka...sorgen måste man tyvärr bara ta...ingen frågar om man vill....härliga små solstrålar ni har som får en att orka vidare...kramar till er från en bloggläsare från Finland. Hejar på er låt ikväll...
SvaraRaderaFörstår att det är tungt och att du inte finner några ord i din/er sorg för det finns inga!
SvaraRaderaStyrkekram/ Sofie
Finns inga ord som kan trösta
SvaraRaderaDen enda tröst som finns är att Sophie inte har ont mer
Kram till er alla
Lisbeth
Åh jag känner så med er! Styrka och kärlek till er som kämpar vidare!
SvaraRaderafy fan så jävla tragiskt :'( tänker på er alla!
SvaraRaderaEn tung tid har ni haft med Sophies sjukdom o nu blir det tungt med sorgen o saknaden. Barnen tar mycket tid o ger glädje o kärlek, ljus i mörkret.
SvaraRaderaStor kram
Fy fan vad detta är hemskt, lider så med er... Jävla cancer
SvaraRaderaFinner inga ord, det här är inte rättvist någonstans! Förbannade hemska cancer monster.Hon kommer alltid finnas omkring er. Jag förlorade min lillasyster i tidig ålder, jag kan fortfarande känna hennes närhet. Jag vet vad ni går igenom. Tänker mycket på er fast jag inte känner er. Många varma kramar till er alla<3
SvaraRaderaVet inte vad jag ska skriva men känner att jag måste lämna några ord... Sophie var 4 år gammal första gången jag träffade henne, en sprudlande glad liten tös <3 Jag försöker förstå, men kan inte... Lilla söta Sophie, VARFÖR???
SvaraRaderaDet är grymt orättvist!!!
Det är tur ni har Julian som kan påminna er om hennes närvaro, och hjälper er igenom dagarna...
Jag tänker på er varenda dag & lider verkligen med er...
Sov gott söta Sophie, nu slipper du alla smärtor....
R.I.P
/Pia
Kan inte veta hur det känns, men förstår att det måste göra fruktansvärt ont. Lider med er alla.
SvaraRaderaKära ni, har följt er hela vägen och gav några hoppfulla ord till Sophie i början av hennes sjukdom. Min mamma drabbades också ung, men inte så ung som fina Sophie.
SvaraRaderaNär jag cyklade hem tidig morgon efter ett nattpass, så var det något fridfullt och stilla i luften, jag kan inte beskriva känslan. Sophie var i mina tankar. Att Sophie hade lämnat oss såg jag senare.
Jag tror verkligen att de som lämnar oss alldeles för tidigt finns omkring oss, i allt vi gör<3
Jag bara gråter. Fyyy faaaan alltså. Inga ord kan beskriva mitt hat inför cancern och alla käslor. Jag har sen starten följt Sophies blogg, och hon har varit ett stort stöd åt min lillasyster som också har bröstcancer. Sophie var hennes förebild, som blev färdigbehandlad samma dag som lillasyster fick sitt chockbesked. Vill bara skänka mina innersta och varmaste tankar och kramar till er alla, och framförallt lilla Julian som mist sin fantastiska mamma <3
SvaraRaderaIbland är det en befrielse mitt i sorgen att barnen är så små...
SvaraRaderaTack för att ni har skrivit om detta, både du och Sophie. Ni har lärt många, som till stor del inte känner Erik, att inte ta livet för givet. Sophie har sett till att jag och min sambo inte bråkar om småsaker, att njuta av en helt vanlig dag, att njutaav livet. Jag tänker på att där måste finnas många som går igenom detta i det tysta. Det bara sker och sen är de borta. Ni har gjort helt rätt som har skrivit öppet om detta. Tänk så många som behöver detta för att kanske klara sig igenom något liknande? Tack för att ni på ett ärligt och värdigt sätt har låtit oss följa er
SvaraRaderaVad skönt att hon får slippa lida något mer. Ta hand om er extra! Kram!
SvaraRaderaSå oerhört gripande att som läsare se de vackra bilderna på de fina barnen...det blir så tydligt att de är era vägledare nu, i er svåra tid. Vilken fantastisk gåva att ha de små där som håller er uppe och för er in i framtiden. Allt gott till er.
SvaraRaderaDet är så fruktansvärt tragiskt finns inte ord ... Julians allvarsamma blick får mig att undra hur mycket de små liven förstår...Gör ont i själ o hjärta... Kramar om er...
SvaraRaderaJag förstår och känner igen känslan "vi blir aldrig hela igen"...
SvaraRaderaMEN jag vill påstå: Ni blir hela igen! Det är helt omöjligt att tro på eller se och känna till NU! Allt blir bra så småningom men på ett helt annat sätt än ni tänkt er.
Jag känner er inte men har läst Sofies blogg länge. Jag väljer att tro att hon behövdes så mycket någon annan stans att hon tvingades lämna er. Jag vet inte hur man "ska" tänka.... rätt eller fel???
Tröst i svåra tider behöver alla. Att mista någon man håller av är så hemskt. Ge er själva TID att fundera ensam och tillsammans, gråta, vara förbannade och alla känslor som finns. Det blir bra så småning om men på ett annat sätt än ni tänkt! Låt allt få ha sin tid, för det tar sin tid ändå....
/Elisabeth W Uppsala
Jag vet inte riktigt vad jag skall säga förutom att jag verkligen beklagar det som har skett och att jag lider med er! En varm sommardag som den här och ändå får man kalla kårar av det jag läser.
SvaraRaderaSåg att Rasmus nu har updaterat Sophies blogg. Ta vara på din bror, ni verkar vara en sån underbar familj så han kommer ta sig igenom detta med ert stöd!
Vad skriver man egentligen? Jag vill säga och göra något som skulle få er att må lite bättre men jag kan tänka mig att inte ens ni själva vet vad det skulle vara. Jag tänker på er alla varje dag!
SvaraRaderaTänker på er och tårarna trillar för Sophies och er näras skull. Undrar också vad Julian funderar på när han äter sin glass och tittar bort. Många varma kramar Elin A
SvaraRaderaåhhh fina Julian...det är så fel fel att han inte få krama och skratta med sin mamma mer. Det är så jävla fel att Sophie inte fick stanna hos sitt barn. Fy fan det e så hemsk och jag bara gråter. Det är en mammams värsta mardröm. :( All kärlek och styrka till er som saknar :(
SvaraRaderaKram/Jane
Jag heter Sandra och halkade in på din blogg efter ett inlägg en vän gjort på Facebook och har sedan dess följt din vardag o Sophies kamp... Ni är så oerhört starka och fyllda av kärlek.
SvaraRaderaVi börjar vår kamp mot denna hemska sjukdom imorgon, starka och fast beslutna om att vår pappa kommer klara detta!!
Beklagar verkligen och beundrar er styrka, kärlek och mod!
Hälsningar Sandra