Jag tycker det är oerhört svårt att skriva om Sophie här dels för att hennes närmsta inte ska ta illa upp eller Sophie själv. Det är inte lätt att alltid veta vad de vill dela med sig av och inte. Dem har så mycket annat att tänka på nu och bloggen och bloggläsare är inget som tas upp de stunder vi ses.
Det är väldigt svårt och jobbigt för mig att gå upp på Onkologen. För bara två veckor sedan gick jag med lättare steg men nu bär benen mig knappt över golvet.
Ni förstår säkert hur svårt det är att se någon man håller väldigt mycket av ha så ont. Så ont så att hon skakar i händerna. De senaste dagarna har varit tuffa för vår lilla Sophie.
Eftersom att onkologen inte kan göra mer för henne har man tagit beslutet att hon ska på Hospice.
Slutstationen. Ändhållplatsen. Dödens väntrum. Orden sticker som knivar i mitt hjärta.
"Lilla älskade Sophie, hur kunde det bli såhär?"
"Det undrar jag också..."
Jag har suttit med hennes hand i min idag. Vi var tysta en lång stund och sen frågade jag vad hon tänkte på och då svarade hon: "Kanelbullar." Och så drog hon på munnen. Det finaste leendet denna sidan julen, helt klart. Om hon bara orkat äta dem skulle jag bakat massor av kanelbullar till vår lilla snäcka.
Jag mår så fruktansvärt dåligt för att hon inte ska vara med oss länge länge... Det känns inte rättvist att be henne stanna hos oss länge, att be henne inte lämna oss och önska att hon ska hålla ut längre.
Det är inte rättvist när hon har så ont. Samtidigt som det känns fruktansvärt att inte kunna säga hur mycket vi vill att hon kämpar. Hur man än vänder och vrider på det så känns allt bara så hopplöst.
Jag avslutar med två härliga bilder från vår semester i somras, Benalmadena Spanien.
Det är härligt att bläddra i mappar från lyckliga tider.
Kusinerna på stranden.
Happy times.
Bilden hänger i Sophies rum.
♡
Det gör så ont att läsa om hur ni har det, kan inte ens föreställa mig hur det då är för er. Men vi är många här ute som tänker på er alla, med värme!
SvaraRadera/anwi
Usch det är skit helt enkelt! Hatar den jävla cancern, som redan ryckt en vän från mig. Hur mår Rasmus? Klarar han sig? Och hur är Sophie? Är hon rädd..? Jag tänker på Er alla väldigt mycket. Finns inga ord.
SvaraRaderaKram Jessica
Oj, det här går inte att läsa utan att man blir alldeles iskall inom sig. Jag är såå ledsen för Sophies skull och alla er som är henne närmast.
SvaraRaderaNedersta bilden är helt underbar. Det är ju så det skulle få fortsatt vara för Sophie<3!
*Kramar*
Men varför ska hon behöva ha ont?!
SvaraRaderaDet sägs ju att alla har rätt att vara smärtfria i livets slutskeende!
Jag blir så ledsen...
Många varma tankar till er alla <3
Kan läsa i dina texter att ni ger henne massor med kärlek och trygghet .
SvaraRaderaOch visst är det väl så att när vi väljer kärleken väljer vi också sorgen ?
Och det är den största rikedomen att få uppleva den där kärleken .
Stor Kram till er alla som befinner sig i denna fruktansvärda situation!
SvaraRaderaDet är fint av dig att du skriver här, jag vet att Sophie uppskattar det. Hon har hela tiden velat att hennes läsare ska veta hur hon har det. När hon nu inte kan skriva själv så tror jag (jag vet!)att hon inte har något emot det.
SvaraRaderaJag förstår din känsla precis, det är fruktansvärt jobbigta att se henne ha så ont. Och visst är det mysigt att bara få sitta och hålla hennes hand och se när hon drar lite på smilbanden, när hon gör det så blir jag varm i hela kroppen!
Massor av kramar
/ Malin
Skickar en styrkekram till er alla mitt i allt elände!
SvaraRaderaFinner inga ord att trösta med. Styrkekramar<3
SvaraRaderaTårarna rinner och det gör ont i mitt hjärta.
SvaraRaderaTårarna rinner på mig :'( Livet är verkligen orättvist... Även om jag inte känner er så önskar jag SÅ att det fanns något jag kunde göra.
SvaraRaderaKram ♡
Inga ord räcker till i denna situation... Orättvist och för jävligt är det i alla fall. Jag kände Sophie för
SvaraRaderaI tiden. Från skolan och segemölle och vi lekte massor när vi var små tjejer. Jag minns henne som en sprudlande och fin människa vilket jag förstår på era inlägg att hon fortsatte att vara som vuxen. Jag önskar er alla styrka och mod att klara det ni var framför er. Ni finns i mina tankar dagligen. Många kramar skickar jag /// Anna h, segemölle
Så fint skrivet och vilka finna bilder finns inga
SvaraRaderaOrd i en stund som denna.
Jag heter Christel och är Sophies mammas
arbetskamrat.
Många kramar till dig och familjen.
Underbara Sophie!!! Kram sandra och Elias
SvaraRaderaDet här är så sorgligt och grymt!
SvaraRaderaJag lider så med er alla och är så fruktansvärt ledsen för Sophies skull.
Man kan inte göra annat än att gråta .. det är så orättvist!
Ni verkar vara en sådan fin och kärleksfull familj, i det har Sophie tur.. hon vet säkerligen hur väl ni kommer ta hand om hennes nära och kära, det måste ändå ge henne ett viss lugn.
All styrka till er alla!
Kramar!
Du skriver så fint om vår vän. Och vilka härliga bilder! Det finns ingen som Sophie! Världens bästa.
SvaraRaderaUsch, jag hatar den där äckliga cancern! Får ont i hela kroppen av att läsa detta trots att jag inte känner er. Önskar att det fanns något man kunde göra!
SvaraRaderaKramar
Jag berörs av ert öde. Jag kramar mina barn extra mycket. Jag släpper oviktiga diskussioner med min man, jag har överseende med irriterade människor jag möter i vardagen. Jag är lite snällare mot mig själv och känner mig ödmjuk inför livet. DET är vad ni har påverkat mitt liv med. Jag tror på den lilla människans kraft att göra skillnad och oavsett vad som händer så har Sophie gjort skillnad. Tack för du delar med dig!
SvaraRaderaLilla goa Sophie <3 kram Mona L
SvaraRaderaDet finns inga ord, bara så himla orättvist!
SvaraRaderaStyrkekramar
Jag önskar så att ett mirakel kunde ske ♥
SvaraRaderaTårarna rinner nerför mina kinder och det gör så ont att läsa om Sophie och hennes nära och kära. Vi bodde grannar ute på Gyllins förut och jag har tänkt mycket på henne. Det gör så ont i hjärtat att hon inte får vara med länge länge länge. Fruktansvärda cancer.
Många kramar till er alla i Sophies närhet ♥
Tårarna faller ner för kinderna och det gör ont i mig att läsa om Sophies öde. Önskar henne och er en fin tid tillsammans nu. Känner inte dig eller din familj men kan man ha en bättre svägerska än dig?
SvaraRaderaKramar
Fucking jävla skitcancer!!! :-(
SvaraRaderaDetta måste vara så svårt för er alla. Hoppas ni får någon att prata med, det är viktigt i sådana här stunder. Åhh tänker så på Rasmus, att se sin livskamrat ha ont och lida...så ska det inte behöva vara!!! Och lille Julian, gör så ont i mitt mammahjärta:( Förstår att Sophie med familj inte tänker på bloggen och läsarna, men vi är tacksamma att du uppdaterar oss. Ni kan ju också behöva lite peppande ord för att orka leva vidare. Hoppas verkligen att dom får bort Sophies så hon får ett värdigt slut och att ni slipper se henne lida. Är så ledsen för er skull...
All styrka i kärlek skickar jag er alla.
En extra stor kram till Sophie...<3
Jag förstår att det inte är lätt att ge oss läsare rapport från Sophie, men jag måste säga att jag beundrar dig för sättet du gör det på!! Så fint och respektfullt!!
SvaraRaderaFör oss trogna "Sophie-läsare" känns det skönt att få en liten uppdatering och möjlighet att sända henne en massa tankar och styrkekramar.
Stor kram till dig för det!
Usch och fy.. finner inte ord..tårarna bara rinner...
SvaraRaderaJag vet inte vad jag ska skriva! Usch det finns inga ord.
SvaraRaderaTänker så på er alla. På hennes man och son.. Vilken "tur" att de har så många runt omkring sig som älskar dem och kommer
Finnas där..
Jag får tårar ......... När jag läser om
SvaraRaderaSophie inser jag att alla problem är som bortblåsta och det ända som betyder något är att få vara frisk.
Så fint du skriver. Tack för att du orkar dela med dig. Ber till Gud att det ska ske ett mirakel.
Maria & Andrea
Tänker hela tiden på Sophie fattar inte hur detta kan drabba en sån fin människa man förstår inte meningen med livet:( du får krama om henne från mig / Emilia
SvaraRaderaMit hjerte blöder for jer <3
SvaraRaderaHar selv väret igennem cancerhelvedet :-( Ingen skal behöve at lide sådan. Tänker på Sophie dagligt, selvom jeg ikke kender hende (eller dig). Jeg lider med jer. Sender jer mange styrkekram!
Kram Jeanette
Som så många andra har även jag berörts, och berörs av det som drabbat er. Jag känner din syster och ramlade på så vis in på både din och Sophies blogg. Det gör så ont, så ont, så ont. Att en ung människa skall ryckas från sina nära och kära...sin lille son..är så smärtsamt och fel! Jag vill bara skicka styrka till er alla. Kramar!
SvaraRaderaDet finns inga ord och det är inte rättvist! Usch att det ska vehöva vara så, tycker så otroligt synd om er alla nära samt Sophie av vetskapen av att inte få se sin som växa upp. Men hon kommer bli hans fina ängel {3
SvaraRaderaTänker på Er och önskar Er alla det bästa
/Sandra
Vet inte vad jag ska skriva! Skickar en massa massa energi och ork.
SvaraRaderaKram
Så förskräckligt jobbigt det är att stå maktlös vid sidan och se på hur någon man tycker om "äts upp" inifrån av cancer monster!!! Som det skrivits många ggr förr: Livet är inte rättvist!!
SvaraRaderaVar inte rädda för Hospice, de kan hantera och hjälpa både patient och anhöriga på fint sätt där. Men jag förstår att det är SVÅRT att acceptera!!
Ta hand om varandra!
/Elisabeth
Är glad och tacksam att du orkar och vill skriva hur det är med Sophie även om det gör så ont i hjärtat att läsa hur hon mår och att hon har så ont.Jag hoppas att läkarna får bukt med smärtan på hospice så hon får det skönare och lugnare den sista tiden. Tänker så på hennes man och på hennes älskade son. Hans minne av sin älskade mamma kommer ju vara allt det fina ni berättar om henne och visar alla foton som finns. Många varma kramar Elin A
SvaraRaderaSitter och tittar på de fina bilderna och tänker att Rasmus och Julian har tur som har en så fantastisk syster/faster som du. Att ha ett nätverk bakom sig när denna jävla sjukdom är så skonningslös.
SvaraRaderaStyrkekramar i massor till er alla och särskilt till Sophie.
<3
SvaraRaderaUsch...... Det finns inga ord för detta....
SvaraRaderaStor kram till er alla, och inte minst till Rasmus!
Usch.... Det finns inga ord för allt detta....
SvaraRaderaTänker på er ofta!
Stor kram till er alla, och inte minst till Rasmus!
Tack för att du uppdaterar så gott du kan. Fina sophie, man vill ju så gärna hjälpa henne. Tårarna rinner när man tänker på henne.
SvaraRaderaTusen tack för din uppdatering:-(. Tårarna bara rinner. Tänker på henne och hoppas hon ska få slippa ha ont:-(. Mängder med styrkekramar
SvaraRaderaSå otroligt grymt livet kan vara. Mina tankar går till Sophie och er som står henne nära. Ni verkar ge henne så mycket kärlek och värme som det bara går. All kärlek och omtanke till er. Kramar Jessica
SvaraRaderaTack Danni för att du orkar, orkar hålla oss uppdaterade men framförallt allt du gör för Sophie!
SvaraRaderaTycker du ska köpa ett kanelbulle-ljus på IKEA så Sophie iallafall får känna doften, kanske en klen tröst men alltid något! Skickar massvis med kramar till er allihopa!!
Vad fint du skriver!!
SvaraRaderaStor styrkekram till er alla!!
Ta hand om er <3
Tårarna rinner och eran smärtan känns genom din text KRAM
SvaraRadera/Mia
det är fruktansvärt tragiskt! gör en så ledsen :'( styrker kramar till er alla! kram från Vera
SvaraRaderaTänker jätte mycket på er.
SvaraRaderaStyrkekramar till Sophie och er alla som finns bredvid
Kram från Maria
Jag förstår att Hospice låter hemskt men jag hoppas att tiden där kommer att bli så bra den bara kan. Läkarna är experter på smärtlindring o brukar "våga" mer än läkare på andra avdelningar. Sophie kommer få eget rum med eget badrum, det finns mer personal och besökstiderna är fria. Vet att det inte tar bort sorgen men kanske kan det underlätta dagarna lite, lite.
SvaraRaderaFörstår att du inte vill be henne att stanna när hon har så ont som hon har nu. Det låter kanske krasst o konstigt men jag måste säga att ni är väldigt starka som är så realistiska i denna fruktansvärda situation. Det krävs ett väldigt mod för att orka vara det.
Kan inte sluta tänka på er, lilla Julian o din bror. Allt är så hemskt, så orättvist.
Kram!
<3
SvaraRaderaKänner inte Sophie.. Men hon har lärt mig något, att ta vara på livet på ett kärleksfullt sätt. Jag berörs så innerligt, men kan fortfarande inte förstå.. Varför? En så fin människa... Rasmus och Julian har en fin familj omkring sig, med mycket kärlek. Önskar er allt gott o all kärlek i världen. Glöm inte bort dig själv, du är oxå värdefull.
SvaraRaderaDet är inte konstigt att man ber dem kämpa, man vill ju ha dem kvar!
SvaraRaderaMan
hoppas att smärtan bara försvinner!
Hoppas på ett under!
Tror att allt är en mardröm, som man vill vakna upp ur
och allt ska vara bra igen bara vara vanlig dag!
Man blir egoistisk i sin rädsla att mista dem man har kär
och ber och ber; Kämpa, kämpa allt du kan!
Man önskar att allt var annorlunda, att tiden just nu inte fanns
att allt var som förr!
Men så är det inte med denna djävla sjukdom, denna som tar Sophie
från alla som älskar henne!
Den tog vår far från mig och mina syskon!
Den dagen han somnade in, var den bästa!
Han slapp alla plågor!
Han fick vila i lugn och ro!
Han blir aldrig glömd!
Finns alltid i hjärtat!
Så
Blir det för lilla Sophie med, hon kommer att slippa ha ont
sitta där uppe på ett moln och titta ner och vaka över sina kära
Ge Sophie kram och puss på pannan
Vi tänker på henne
Varma tankar till henne
Cec, hennes brosdotter
Anton, Cec nyfödde son
Pia, Cec mamma
och från mig, Cec mormor
och alla andra i vår familj
Lisbeth
Stora kramar till er! Och tack för att du uppdaterar oss. Jag tänker på henne varje dag trots att jag inte ens känner henne, har bara följt hennes blogg. Ta hand om er <3
SvaraRaderaTack för att du berättar. Även om jag inte känner Sophie personligen så finns hon i mina tankar varje dag. Ni går igenom ett helvete nu men jag hoppas iallafall att den tid som Sophie har kvar blir fin för henne o er. Det gör ont i mitt mammahjärta för Sophie o lille Julian,så ofattbart. Jag känner så med er. Varm styrkekram till er alla.
SvaraRaderaStor kram fylld med kärlek&styrka till er<3
SvaraRaderaTänker så på Sofie och er alla trots att jag inte känner er, det är så orättvist! Skickar massa styrke kramar till er! Kramar Hanna
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag förstår att det är jättesvårt för dig att skriva om Sophie! Men du skriver så fint och respektfullt. Du lämnar inte ut henne på något sätt. Ni befinner er i en gräslig situation. Jag tänker på lille Julian och din bror. De lever verkligen i en mardröm! Tur att du och övriga familjemedlemmar verkar vara helt underbara människor! Ni har en jobbigt tid framför er...
Kramar om er alla och ber om att Sophie ska slippa ha ont!
Eva
Jag läser...och lider med dig. Det finns inga ord...bara tårar. Styrka till er alla. Kram fr Katarina.
SvaraRaderaUsch jag ryser.. Och blir så otroligt berörd.. Det är så hemskt!! <3 <3 <3
SvaraRaderaTack för din fina och respektfulla uppdatering. Det är svårt att greppa detta. Hur kan livet vara så orättvist? Jag tänker på er.
SvaraRaderaKarin i Malmö
Du skriver så fint! Jag som anonym läsare förstår till fullo att du inte vill skriva detaljer, men tack för en liten uppdatering. Tänker på er alla som finns runt Sophie. Vet av egen erfarenhet vilket helvete ni går igenom, blev extra berörd av det du skrev om att man vill ha kvar, men ändå inte ska få lida. Det är en vakumperiod ni befinner er i nu.
SvaraRaderaTänker mycket på er och skickar här en varm stärkande kram!
/Linda
Du skriver så fint om Sophie, inte alls utlämnande på något sätt.
SvaraRaderaDet måste vara ett helvete ni går igenom nu. Att se någon man älskar har så ont är vidrigt.
Ni finns i mina tankar hela tiden.
Kram
Marie
Du skriver med sådan värme och du verkar vara en väldigt fin människa . Jag skickar er lite ljus i mörkret och hoppas på mirakel . Ta hand om er alla <3 varma kramar Kristina
SvaraRaderaVarje dag när jag ser fine lille Julian på dagis tänker jag på Sophie och Rasmus. Känner inte dem men vi satt där på inskolningen som nervösa överbeskyddande föräldrar och bytte några meningar, och vem kunde ana att det skulle bli såhär? Livet är så orättvist. Önskar jag kunde göra något. Sophie finns i mina tankar varje dag och jag ber för ett mirakel! /Natali
SvaraRaderaJag lekte med Sophie när vi var små. Våra föräldrar bodde på samma område. Sophie är ett år äldre än mig och vi har gått i samma grundskola.
SvaraRaderaJag minns bara Sophie med glädje.
Tänker på er och henne varje dag. Kan inte förstå att livet kan vara såhär orättvist :(
Har själv en dotter som är 5 år, kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig detta fruktansvärda. Vem har avgjort detta ödet? :(
Mitt hjärta gråter för er. För Sophie. För alla i hennes närhet.
Det är så fruktansvärt att läsa det du skriver, jag vet var du går genom.
SvaraRaderaMassa kramar till er!
En sån underbar härlig bild:) sitter och ler samtidigt som tårarna rinner... tänker på Sophie, Julian och Rasmus och resten av familjen ..styrkekramar till er.
SvaraRaderaFina fina du❤
SvaraRaderaVarma kramar till er alla som är med Sophie skönt att höra att hon inte är ensam, vet vad ni går i genom, det är ingen tröst för er nu, men att ni är där är så himla bra hon känner det. Ulla
SvaraRadera