söndag 20 maj 2012

Vem bestämmer?

Vi har haft en lugn helg med lite mys och besök hos Sophie.
För det mesta är det stabilt på sjukhuset men ibland blir vi rejält skrämda då Sophies tillstånd försämras. Vi vet hur det ska sluta men jag kan lova er att i den är situationen som vi befinner oss i så är det som dem säger: Hoppet är det sista som lämnar en.
Alla ber vi för ett mirakel och varje gång vi blåser en ögonfrans kniper vi med ögonen och önskar...
Sophie blåste själv bort en från Rasmus finger häromdagen. Önskade du dig nåt? Frågade Rasmus. Ja då, svarade hon.

Den 16:e tog man beslutet att höja Sophies dos av det medel man lindrar smärtan med. Läkarna varnade för att Sophie kanske bara skulle sova efter det men hon har varit vaken en del och pratat med oss, dock inte lika mycket som innan. I takt med att man höjer dosen allteftersom smärtan letar sig igenom kommer hon att sova mer och mer...

När vi skulle gå hem allihopa i onsdags efter en lång och orolig dag frågade hon om vi allihopa skulle till våra föräldrar och grilla och att hon så gärna ville följa med oss.
"Snälla får jag följa med och grilla med er allihop".

Varför varför ska det vara såhär?
Det är så svårt att finna meningen med någonting alls...
Vem bestämmer att hon inte ska få vara med och grilla?

Åh så ledsen det gör mig.



Vem bestämmer att hon inte ska få se våren blomma?

Vem bestämmer att hon inte ska få se Julian åka rutschkana?

Vem bestämmer att hon inte ska få vara med och dansa?

Vem bestämmer att hon inte ska få hålla sin mans hand i flera flera år?

Vem bestämmer att hon inte ska natta detta gulliga troll?

Vem fan är det som bestämmer?

36 kommentarer:

  1. Om jag hade varit religiös hade jag bett för henne, men det kan fan inte finnas någon Gud som låter detta hända... Mitt hjärta brister för Sophie och hennes familj. Det finns inga ord. All styrka till Rasmus och Julian!!! Jag hatar cancer. /En som följt Sophies blogg från håll...

    SvaraRadera
  2. Tårarna rinner här bakom skärmen, hemska sjukdom. Många styrkekramar och massor av kärlek till er alla <3

    SvaraRadera
  3. Är där någon som bestämmer detta så är han eller hon inte rättvis. Det finns ingen mening att utsätta en ung mamma för det Sophie går igenom. Mina tankar är med er hela tiden. Man känner sig så maktlöst sammtidigt som man insett att lev ut var dag, man vet aldrig när det är slut.

    SvaraRadera
  4. Det är svårt att tro på en god gud. Men vilken tur att Sofie har er.

    SvaraRadera
  5. Ja, vem fan bestämmer detta??? Blir så förbannad!!!
    Hoppas nu verkligen inte att Sophie behöver ha ont mer. Skönt för er att se henne lugn och att ni kan få lite fina stunder tillsammans.
    Jadu, hoppet är verkligen det sista som lämnar en, och säkert det som gör det lättare att orka hantera också.
    Många många kramar till er alla!!!

    SvaraRadera
  6. Precis vem fan bestämmer...stackars er alla å skit att Sophie måste ha så ont..fina barn har ni i alla fall. De kommer att hjälpa er igenom detta , för dem går ju livet vidare precis som vanligt på nåt sätt. Jag känner inte er men följer din blogg. Varma kramar till lilla Sophie och dej som orkar skriva...

    SvaraRadera
  7. Precis vem fan bestämmer...stackars er alla å skit att Sophie måste ha så ont..fina barn har ni i alla fall. De kommer att hjälpa er igenom detta , för dem går ju livet vidare precis som vanligt på nåt sätt. Jag känner inte er men följer din blogg. Varma kramar till lilla Sophie och dej som orkar skriva...

    SvaraRadera
  8. jag är så ledsen och sitter framför dator och gråter, min smärta är ändå ingenting i jämförelse med vad Sophie och hela familjen går igenom. Jag önskar så att Sophie orkade ta en tur till sina föräldrars stuga och se vårens skira grönska och att få känna lukten från grillen. Rasmus även om vi inte känner dig så är vi många som känner väldigt stark för dig och gläds mitt i alltihop att du har din familj så nära dig. tänker mkt på er alla, kram från Laila

    SvaraRadera
  9. Nej du har så rätt vem bestämmer..skit att Sophie ska ha så ont. Det är ju fruktansvärt. Men fina barn har ni i allafall , de kommer att hjälpa er igenom detta hoppas jag. För dem går ju vardagen vidare. Jag känner inte er men följer din blogg.. Jag tänker på er i dag ..kram

    SvaraRadera
  10. Jag bara gråter.... Tröst- och styrkekram från mig...

    SvaraRadera
  11. Gaaah! Vad hjärtskärande att få den frågan om hon får följa med och grilla och inte kunna låta henne göra det!! Fy fan vad det känns orättvist! En ung människa som borde ha ett långt liv framför sig. En man som borde få ha sin fru hos sig. En liten pojke som borde få ha sin mamma hos sig. En mamma som borde få se sin son växa upp. En fru som borde få dela både de unga åren och ålderdomen med sin man. En massa som borde få upplevas och delas...varför ska det bli så här. VARFÖR kan de inte hitta något som botar all cancer? Varför ska cancer få skörda så många liv? Så många unga liv.Sen finns det de åldringar som blir liggandes på långvården år ut och år in och kan inget göra, bara väntar på att få lämna jordelivet. Alla dessa varför... Önskar jag kunde göra något för er men det enda jag kan göra är att skicka all styrka jag har till er i denna svåra stund. Tänker på er...massor...ofta...

    SvaraRadera
  12. Ibland är det så svårt att leva , men man överlever ...
    Och lyckan tar längre tid för oss att förstå än vår olycka .
    Och livet kan liknas som en blomma där kärleken är honungen .
    Och att det finns mycket kärlek omkring Sophie och er familj det känns i det som du skriver .Så fortsätt omge dina kära med "honung" av din allra egna sort,den verkar ju vara av allra bästa kvaliten .
    Och när det är dags att ge sig iväg ...då när det är som svårast att leva ,
    - Spänn vingarna , de bär dig ...flyg lite lägre då och då och tanka "honung" hos de som finns i ditt hjärta !

    Varma , varma tankar från en medmänniska .
    Jag håller min hand runt era hjärtan .

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint skrivet/ Christel.

      Radera
  13. Fy fan, vad det är orättvist :( Sophie borde ha så många år till att leva livet och få vara med sin familj...
    Har följt er ett bra tag nu och jag blir så berörd av allt...

    Var rädda om er och ni finns i mina tankar <3
    Kramar till hela familjen <3

    SvaraRadera
  14. Det är så jävla sorgligt....

    SvaraRadera
  15. Det finns gamla människor som ligger och väntar på att dö. Dom har mist både barn och make/maka,syskon och släkt. Låt dom gå först och sophie får stanna hos sin son ,Make och släkt. Jag blir så förbanad på denna cancer som även jag sett på nära håll. Se en människa lida så och stå maktlös brevid.( Men vilken fin vigselring sophie har fått).

    SvaraRadera
  16. Ja du.... Han kan iaf konstatera att det är en grym värld och att den är orättvis!
    Mitt hjärta gråter pga Sophies öde!
    Kram till et

    SvaraRadera
  17. <3 det är tårar som rinner här, och jag känner av er vanmakt. så hemskt allting! det är allt runtomkring, orden 'aldrig mer' som gör så jäkla ont. skickar alla styrkekramar jag har över!! <3

    SvaraRadera
  18. Det kan man fråga sig!! Så orättvist - jag har läst din blogg länge och genom den även Sophies och jag bara gråter med er varje gång jag läser dina inlägg även om jag inte känner er. Månag styrke kramar till er /Maria

    SvaraRadera
  19. Ja vem f-n bestämmer att det ska vara så!!
    Det är så orättvist!
    Fyyyyyy....
    Skickar stor kram till er alla!

    SvaraRadera
  20. Har haft en underbar dag med din dotter och lilla Julian, vilka underbara barn ni har. Vår kvartett härjade loss tillsammans med dem som att dem alltid varit med i vår lilla mammagrupp. Kämpa på Danni, du är fantastisk!!
    Kram

    SvaraRadera
  21. Ja fy fan vad orättvist.. Usch blir så arg när jag tänker på det...

    Tack för din kommentar!

    Kram

    SvaraRadera
  22. Jeg har fulgt Sophie sin blogg, og jeg gråter med dere. Hennes skjebne rører mange. Det er så utrolig urettferdig. Varme tanker er sendt til både Sophie og dere som er familien hennes.

    SvaraRadera
  23. Usch, man blir så ledsen.......
    Kram till er alla!

    SvaraRadera
  24. Åh, jag får en sån stor klump i magen när jag läser det här... Vet inte vad jag ska säga men tänker iallafall på er! Det finns inga ord... :'(

    SvaraRadera
  25. Jennie - mamma till Wilmer20 maj 2012 kl. 20:27

    Får en stor klump i magen när jag läser. Livet får verkligen inte vara så här orättvist!
    Styrkekram till dig och din familj

    SvaraRadera
  26. Fina du och er familj. Önskar så att vi vaknar upp och kan läsa i tidningen att NU är gåtan löst för denna förbannade sjukdom helst på en gång. Hur kan man gå på månen men inte lösa denna djävla sjukdom? All styrka och kraft till er alla. Brukar inte svära men när inga andra ord finns.

    SvaraRadera
  27. Mitt hjärta blöder för er....Tröstekramar.

    SvaraRadera
  28. åh fina lilla Sophie...
    styrke kram till er!

    SvaraRadera
  29. Sandra med barnen Oliver och William20 maj 2012 kl. 21:11

    Tårarna bara rinner..
    Vet inte vad jag ska skriva..
    Så fruktansvärt orättvist är vad det är! Fy fan för den j*vla bajssjukdomen!!!:-((
    Jag tänker på er varje dag...

    Många kramar..!!!

    SvaraRadera
  30. Gråter .. denna hemska sjukdom:(( låt Sophie få vara med er länge, länge till. Ska verkligen sluta jämra mig över småsaker från & med nu!! Styrkekramar till er allihop.

    SvaraRadera
  31. Ja vem är det som bestämmer? Inte är det jag i alla fall. Om jag fick bestämma så skulle Sophie inte ligga i sin säng utan vara med sin familj som hon älskar. Livet är skit ibland, kram

    SvaraRadera
  32. Jag får ont i hjärtat ......... tusen kramar tilll er Cajsa

    SvaraRadera
  33. Tänker så på er och det gör ont i hjärtat att läsa vad du skriver Danni. När du skriver om smärtan som Sophie har, är det då i hela kroppen hon har ont eller är det på nåt visst ställe?
    Många varma kramar till er alla, Elin A

    SvaraRadera
  34. Danni! Jag är övertygad att Sophie har räddat livet på många tjejer med allt som händer henne och att hon och du låter oss följa detta otroligt sorgliga men tyvärr väldigt verkliga som händer er och många! Tänker på er och Sophie varje dag och berättar vidare och pratar med många om hur viktigt det är att ha kännedom om denna jävla skit sjukdom! Jag har iallafall tänkt till och tagit många steg för att "försöka" förhindra detta i den mån det går, tack vare Sophie. Vi har mycket cancer i släkten men det är Sophies historia som gjorde mig medveten! Snälla, hälsa och tacka henne för att hon är en hjälte som säkerligen räddat livet på många av oss! Stort tack Sophie! Tänker på dig hela tiden.
    My Lindh

    SvaraRadera
  35. det är nu man önskar att man kunde trolla! :'(

    SvaraRadera